Filosofiforum

Jag undrar en sak om Hume, hur är det han förklarar "jaget", altså vad anser han att ordet ”jag” betecknar? // Claire

Ok, förstår vad du menar, tänkte fråga en annan sak.. vad är en mekanisk världsbild? vad innebär det?

ok, men tycker du själv att satsen "cogito ergo sum" är omöjlig att betvivla?

Är Jaget för Descartes själen?

Bra fråga, inte en aning, någon annas som vet vad som menas?

Tänkte bara kolla med MrTamborineMan, varför tvivlar du på att Descartes började sin resa med ett inledande tvivel? och i så fall, hur tror du att han började? är bara lite nyfiken

Ahaa, det förklarar saken, så när man har blivit upplyst om dessa två "världar", borde man uppenbarligen se världen med andra glasögon, eftersom sinnesvärlden är ofullkomlig, man vill då sträva för det fullkomliga, det goda, sanna och sköna... Platon skriver så här i dialogen Statens sjunde bok: "De...

Tack MikaelP, det börjar klarna upp lite här Men hur skulle man kunna avbilda den sanna idén, genom konst, då vi inte kan uppleva den i sinnesvärlden, jag är nog ute och cyklar nu, borde ochså läsa på om Platon

Är det fråga om en skoluppgift? mjae, både jag och nej på den frågan, det har lite mer med intresse att göra. Hursomhelst tack för ditt försök, är inte heller så kunnig när det gäller Platon.. Har lite problem med att veta hur Platon ansåg att kunskapen om den "sanna verkligen" skulle påverka oss, ...

Så har ja också uppfattat det hela, men just att kroppen skiljer sig från själen? hmm...

Ingen som är het på det här ämnet antar jag
men ett försök uppskattas...

Kom att tänka på en sak till, ang. Descartes, hur kommer Descartes till slutsatsen att själen är helts skild från kroppen?

Jag har lite frågor ang. platon och hans tankar, om någon är villig att förklara lite så är jag mycket tacksam: Vad kan det bero på att Platon väljer en liknelse, när han ska förklara sina viktigaste tankar? Jag syftar på Grottliknelsen.. Föremålen i sinnesvärlden är inte ”fullt verkliga”: hur kan m...

"en tanke tänks alltså moste det finnas ett upphov till tanken" Intressant tanke, i Filosfi A (Martin Levander) framställs det så här : Descartes tvivlade på allt som var möjligt att tvivla på, sinnena kan bedra oss, vi faller offer för illusioner, drömmar och minnesfel. Men så fann Descartes till ...

Har en fråga som jag grubblat över lite:

Varför inleder Descartes sin undersökning med att försöka betvivla allting? och hur motiverar Descartes påståendet att satsen ”jag tänker, alltså är jag till” är omöjlig att betvivla?

Någon som har ett tänkvärt svar?