Bör vi känna lojalitet med någon grupp, coch isf vilken?

[Mithra]

Förr i tiden så var människor lojala mot sin stam, sin by, sin stadsstat eller vad det nu rörde sig om. Senare så blev man lojal mot sin nation och/eller sin etniska grupp. Men sådant ter sig rätt absurt numera. Att dra en linje i sanden och dela in folk i grupper baserat på det är inte rationellt.

En annan variant på detta som verkar ha uppkommit är kulturnationalism. Ofta inkluderar det även i större utsträckning lojalitet med hela den västerländska kultursfären - om man bor i ett land som tillhör den vill säga.

Sen så har vi ju religiösa personer, sådana som är starkt religiösa, inte de ljumma. De som lever helt för religionen, och i en del fall (lite beroende på vilken religion det rör sig om) gärna skulle offra sitt liv för den.

Vi har även nazisterna, som anser att rasen är den grupp man ska vara lojal med.

Sen har vi kommunisterna, som förespråkar en uppdelning efter klass. Man ska vara lojal med arbetarklassen (om man nu råkar tillhöra denna). Personligen tycker jag att deras tes känns lite förlegad, vilken är Sveriges "arbetarklass"? Och vilka ska de göra revolution emot? Men detta är egentligen detaljer.

Vissa andra går bortom dessa uppdelningar (det finns flera, men kan inte sitta och lista allting) och anser att alla människor oavsett ras, klass, religion etc är syskon i mänskligheten, och att vi först och främst är människor. Det är där vi har våran identitet.

Andra går även bortom detta, och anser att vi är först och främst individer, som bör sätta oss själva och våra närmaste i första rummet (vilket nästan alla i praktiken gör, men ändå). Man bör inte dogmatiskt vara lojal mot en eller annan grupp. Individualism med andra ord.

Vad tycker ni? Har filosofi något att säga om detta? Är jag först och främst svensk, människa, [namn] eller annat?

[Zokrates]

Barn bör vara lojala mot sina föräldrar, en familj lojala mot dess medlemmar. Därefter bör man vara lojal mot den hand som föder en.

[Krenek]

Utilitarismen förefaller vara svaret på frågan. Den kan nog ses som fundamental inom etiken på samma sätt som logiken och sannolikhetsläran är fundamental för vårt resonerande.

[Zokrates]

Barn bör vara lojala mot sina föräldrar, en familj lojala mot dess medlemmar. Därefter bör man vara lojal mot den hand som föder en.

Hederskultur, detta begrepp kom plötsligt upp och jag ser en viss likhet mellan det jag skrev ovan, men vad är hederskultur?

Är det när en 45-årig Alban nära på skär huvudet av en 21-åring i ett misslyckat mobilrånförsök tillsammans med sina barn?

http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=361&a=445474

Är man lojal i en sådan situation, så borde man lojalt dela samma straff.

[Åkes granne]

Barn bör vara lojala mot sina föräldrar, en familj lojala mot dess medlemmar. Därefter bör man vara lojal mot den hand som föder en.

HAHA. Okej? Det vill väl till att föräldrarna är vansinnigt lojala mot barnen i första hand -men vad innebär nu det?


Det finns inget som heter lojalitet för då skulle alla veta om det.

[Anders]

Vad tycker ni? Har filosofi något att säga om detta?

Filosofen är väl du, som ställer frågorna?

Det är det där som liksom är lite jobbigt med filosofin, det lilla jag nu läst : Att man vill att det skall ha tänkts klart på saker och ting, att det koms till slutsatser. Visst, paradigmer och det, men ändå. Idehistorien dräller av gubbar som kommer fram till saker och ting och så är det, mer eller mindre - värsta jag stött på hittills är Wittgenstein.

En föreläsare under min frus utbildning brukade utbrista "Bra, det är bra, men det är helt fel!". Och det fnissade alla åt. Men i mina öron är det tokigt att fnissa åt det. Eller i min hjärna. Då jag kommer fram till nåt har jag liksom "tänkt klart"

Fast egentligen är det inte det du säger, utan om mer feta filosofer har tänkt nåt runt det här som kan vara matnyttigt. Och det kan ju vara intressant. Men det andades lite Facit över det här. Men vem vet, när jag läst mer filosofi så kanske jag blir en Facit.

Vad det gäller lojaliteten,

1. Är vi inte lojalare än vi vill tro? Får liksom en känsla av att det är lätt
att se sina lojaliteter. Visst, man kanske inte är pingstkyrklig eller kommunistisk, men lite mer sublimt - har man inte sina lojaliteter, och kan man inte ha svårt att se var de hör hemma?

2. Rent krasst, när det osar katt, i världen, i själen eller på andra ställen, ger det inte en väldig trygghet att tillhöra en grupp?

[Åkes granne]

http://www.youtube.com/watch?v=Xq9gOGcE ... re=related

[JimmyAberg]

Allt är medvetet planerat. Våra ledare vill hålla oss outbildade, svaga, splittrade och förvirrade.

[Minded]

Lojalitet.. det är svårt att släppa den person man identifierar sig som varandes. Jag skulle säga att mer 'vardaglig' lojalitet följer av detta grundläggande - exempelvis nära och kära, familj och vänner.
Sen blir det förstås relaterande till situationen, grupperingar är omöjligt att komma ifrån, eftersom relaterande till, uppfattandes. Kan man vara lojal mot sin omgivning i form av människor, så kan man det relativt djur. Och växter, och så vidare, vad man själv upplever relevans i att relatera till. Säg känslomässigt värdefulla föremål, de första skorna man hade när man var liten, eller så.

Det är alltid relativt, beroende på hur definierad man är inför sig själv.

För att lära känna en förälder, se hur dennes barn är.
För att lära känna en person, se till dennes närmaste omgivning.
Ungefärligt i alla fall.

[JemyM]

Jag är lojal till mänskligheten.

[Åkes granne]

Säg känslomässigt värdefulla föremål, de första skorna man hade när man var liten, eller så.

Lojalitet? Tycker du är rolig.

[Minded]

Du har konstig humor.. men det är lugnt

[Minded]

Det var förvisso underhållande att se din reaktion. Som de säger, delad glädje är dubbel

[Åkes granne]

[Minded]

Måste be om ursäkt för mitt svar här ovan - du har inte konstig humor.
Snarare var det för sent för mig att sitta och skriva, jag var inte klar med om du var sarkastisk eller inte. Så tack