Cosmic philosopher skrev:...vi endast levde ett jordeliv?Om man verkligen kunde konstatera att det verkligen var så att vi bara levde ett enda jordeliv och att därför ateisterna hade rätt
Du framställer det som om en ateist måste tro att han/hon kommer att dö. Men ateisterna kan ha rätt i att det inte finns någon gud som har makt över oss, och vi kan ändå ha evigt liv. Människans teknologiutveckling kan komma att förlänga livet på oss som lever idag, bit för bit, tills vi blir slutgiltigt odödliga. Det är det jag tror kommer att hända. Så om du ska fråga mig hur jag skulle leva om jag trodde att vi bara levde vad du kallar "ett jordeliv" (underförstått i ca 70 år plus minus 70 år eller något i den stilen) och sedan dog, så får jag formulera om frågan till: hur levde jag innan jag började tro på ett evigt liv (jag började tro på evigt liv för ett par år sedan)?
Svar: då levde jag ungefär som nu, till det yttre, men i mitt inre var det ganska annorlunda. Då var jag oroad över att inte hinna med allt roligt jag ville hinna med under mitt liv, och denna ständiga känsla av tidsbrist gjorde mig mer eller mindre konstant frustrerad. Idag är jag intellektuellt på det klara med att jag kommer att hinna med allt jag idag kan föreställa mig att jag någonsin kan komma att vilja hinna göra, uppleva allt jag kan tänka mig att det kan vara bra för mig att uppleva. Å andra sidan är jag idag desto mer oroad över att jag, även om ett evigt liv visserligen innebär att man får uppleva oändligt mycket lycka sammanlagt under sitt eviga liv, med tiden även kommer att tvingas utstå sammanlagt oändligt mycket lidande också, bland annat i form av enormt långa oavbrutna perioder av konstant fruktansvärt svårt lidande. Detta eftersom slumpmässiga kvantfluktuationer förr eller senare torde skapa sådana händelseförlopp som innebär sådant, under en evighet, även om det torde ske mycket, mycket sällan. Hade jag inte fått denna tro på evigt liv för ett par år sedan, utan levt kvar i tron att vi kommer att dö, hade jag på ett sätt känt mig tryggare, då jag hade kunnat tänka att hur svårt mitt liv än blir, slipper jag ifrån det till slut. Nu finns ingen sådan tröst. Det finns ingen utväg längre. Enligt min nuvarande världsbild kommer jag i något skede att t.ex. få en hemsk tandvärk som håller i sig utan pardon i t.ex. 10^10^10^10^10^10^10^10^10 år, bara för att ta ett av oändligt många tänkbara exempel. Även alla andra sorters tänkbara lidanden kommer jag att få uppleva minst lika långa tidsperioder av, vardera. Och ni andra också. Sorry. Det är inte mitt fel.
Men personligen skulle jag inte vilja ha tillbaka min förra världsbild, den som sa att vi bara lever en begränsad tid. Hellre ha ett evigt liv innehållande oändligt mycket lidande och ännu mycket mer lycka (ännu mycket större kardinalitet av lyckoenheter än lidandeenheter) - förutsatt att, vilket jag tror blir fallet, jag kommer att få uppleva oändligt mycket lycka innan jag upplevt oändligt mycket lidande - alltså hellre det paketet än att bara få leva en begränsad tid och bara få så lite av vardera lycka och lidande som de flesta ateister av idag förväntar sig.
Vad jag har svårt att förstå med gudstroende människor idag är hur de kan vara så säkra på att jordelivet åtföljs av något sådant som just en "evig himmel" (eller ett evigt helvete för den delen) bara för att det står så i någon gammal bok - en bok som troligen är en konsekvens av att mänskliga makthavare genom historien insett att det är relativt lätt att få folket, undersåtarna, att betala skatt till makthavarna, ställa upp i krig etc., om man (makthavarna) lyckas inbilla dem (folket) att varje människa har något att vinna, efter jordelivet, på att vara generös och underdånig mot sina överställda under det så kallade jordelivet.
Min tro på evigt liv (som jag redogjort för i andra trådar) vilar på vetenskapligt tänkande, empiri och logik, inte på några urluftentagna påståenden från någon gammal sagobok. Enligt min världsbild har vi alla framför oss ett evigt liv innehållande en oändlig massa lycka varvat med oändligt många ändligt långa stunder av helvete (somliga dock som sagt enormt långa). Vi kan redan idag påverka de kommande proportionerna mellan lycka och lidande, så det är inte läge att luta sig tillbaka, för den som trodde det.
