Vad är meningen med livet?

[Algotezza]

Livets mening är något som var och en som lever kan ge eller inte ge livet, upptäcka att livet kanske redan har eller inte har eller inte bry sig ett smack om.

Med vanlig halsning Algotezza

[Tony The Pony]

Det finns ingen mening, det är meningen.

Go Bananaz! HoHO! DDDDD

CRAZY YO! Nja, men en annan grej:

Livet handlar om att:

Fylla i pappret 1. (med vettiga grejjer) 2. [så ordnar det sig så småningom].

men då säger emil i nåt i stilen med:
Fem i tolv o solen skakar, det ordnar sig aldrig jag vet.. :

men om vi fixar det!

[Tony The Pony]

Förlåt mig om jag tramsar, trodde jag svarade i en tråd i sektionen "Tankar och känslor".. är allmänt lite mer loose där, så att säga.

[Vilja]

Jag tror inte att livet har så mkt mening i sig självt, annat än att driva på evolutionens gång. Men man kan ju uppleva att ens individuella liv har en mening för en ifall man lyckas med att fylla det med ett innehåll som man har ett genuint utbyte av. Det är nog själva "meningen" för mig, att inte bara fylla livet med meningslösheter som kanske kommer mkt ifrån omgivningens syn på hur ett "fullgott" liv ska vara.

Jag tror iaf att om man upplever allt som totalt meningslöst i en enbart negativ mening (cynism inför det egna livet och allt liv) så har man inte lyckats med att acceptera det mänskliga livets grundläggande meningslöshetsvillkor som alla vi människor får leva med. Då blir man maktlös inför sig själv och slav under meningslösheten snarare än att utnyttja det faktum att livet kan fyllas med för en själv meningsfulla saker.

[Melime]

Livets mening är att göra det man svarar på frågan om livets mening.

[Fareon]

Jag tror inte att det finns nån egentlig mening med livet, men om det skulle finnas tror jag inte att den är att fundera på vad meningen med livet är.

[Ångestgosse]

För det första så tycker jag att frågan är ganska onödig faktiskt. Varför måste man veta det och måste det finnas en mening, uppenbar eller dold?

Om det fanns En mening med livet borde man väl för tusan ha kommit fram till det vid det här laget?

Det finns väl flera meningar om vad som är meningen med livet.

Meningen beror lite på vem som frågar. Är det en deprimerad person som frågar, kan man tänka sig att denne ser livet som meningslöst och vill ta livet av sig.

Om det är en "frisk" person som frågar kan man tänka sig att denne är en mindre kris, ett vägskäl i livet eller har hamnat på fel spår.

Som sagt det beror lite på hur man ser på livet och på de individuella livssituationerna.

Uteliggaren tycker att meningen med livet är droger. Löntagaren tycker att meningen med livet är att jobba, handla och se på tv.

Hedonisten skulle säga sex, mat o.s.v.

Jag tror att om man lever i nuet så behöver man inte hitta svaret eller ens ställa frågan om varför man finns.

Jag tycker t.ex. att det är jävligt roligt att retas, provocera, vara allmänt uppkäftig, säga emotoch göra sådant som jag inte förväntas göra. (När jag vågar).

[Benjie]

Det finns ingen särskild mening bortom livet i sig !

Men vi kan förstå varför och hur som livet uppstod!

Dvs genom vilka  faktorer ämnen .. och därmed helt "spontant" med vilken plan!

Dock, att leva det är det primära!

Idealmål?? Tja,vad säger Du själv?

BENJIE

[Svalka]

Frågor om "livets mening" innebär i regel begreppsförvirring, en tolkning av mening som synonymt med innebörd. Disciplinerna metafysik och ontologi är heller inte synonyma -- men i dylika fall antas så vara fallet. Sartre påpekar någonstans att "metafysik är för ontologi som historia är för sociologi", och menar att den tidigare kan röra enskilda medan den senare undantagslöst rör många eller alla.

Någon generell mening med livet varken finns eller kan finnas. Livets mening är subjektiv och det gäller, påpekar Camus i Myten om Sisyfos,  först och främst att finna den. Först därefter (när man har ett skäl till att leva snarare än att dö) bör man ägna sig åt annat.

Däremot är det väl fråga om en generell innebörd av livet. Det innebär att p ... , ett ontologiskt anförande. Exempelvis Heidegger är ganska bra på sånt.

Dock är frågan inte på något sätt onödig ... den är i regel bara felställd.

[freddemalte]

För att bena upp det här med Livets mening är det först viktigt att utreda vilken världsbild man ska utgå ifrån. Ty hur man än gör måste man bygga sina antaganden på något – annars blir det obegripligt både för en själv och andra (världen kan förvisso vara obegriplig, men det är en annan fråga). Jag väljer att bygga mitt resonemang på min så kallade upplevelse av världen. Om detta är en bra eller dålig metod, rätt eller fel, är för mig helt omöjligt att svara på, men som ni snart ska se är det det mest logiska mot bakgrund av mitt fortsatta resonemangs natur. Jag skulle naturligtvis ha kunnat bygga resonemanget på en religiös, filosofisk eller naturvetenskaplig inriktning eller på något helt annat så som en roman eller en galen idé. Men nu får det helt enkelt bli min egen upplevelse. Vad menar jag då med min upplevelse? Jo, det faktiska sinnestillstånd, varande och introspektiva ”fenomen” som uppenbarar sig för mig i realtid vad avser minnen, känslor, tankar etc. Det som i vardagligt tal kallas för det psykologiska medvetandet i nuet eller lite flummigt ”inre värld”. Nog sagt om detta. Då så. Dags att angripa frågan om livets mening.

Jag har en önskan, en vilja, en förhoppning och en intuitiv känsla av att den så kallade yttervärlden med alla människor, bilar, tåg, hus, känslor, djur, datorer, träd etc. verkligen existerar oberoende av det som jag upplever som just jag. Men hur jag än vänder och vrider på det logiskt har jag inte ett enda så kallat bevis för att så är fallet. Det enda jag kan konstatera om yttervärlden och alla människor däri är att jag upplever dem, ser dem, hör dem. Men det är ju självklart inget direkt bevis för att de existerar. Då skulle ju även de i mina drömmar existera (?). Denna solipsistiska hållning är för mig aningen skrämmande (vill som sagt inte tro på den) men oundviklig vid närmare eftertanke. Det så kallade annanpyskiska (andras medvetande) är med andra ord omöjligt att veta något om. Slutsatsen vad avser detta såhär långt är alltså att allt faktiskt pekar mot att det som kallas världen, livet finns i mitt medvetande och att det i övrigt inte existerar något annat.

Utifrån detta perspektiv blir då frågan om livets mening enkel att svara på: Svaret är att livet har mening (intrinsikal mening) av den enkla anledningen att jag upplever mitt liv som meningsfullt (oavsett orsaken till detta). Hade jag upplevt det som meningslöst hade även så varit fallet. Eftersom min teori bygger på att livet är solipsistiskt finns det varken en plan, idé eller högre tanke med livet eftersom livet är ”jag just nu” och inget annat.

Om du har några frågor gällande detta så bara hör av dig så ska jag förtydliga vad jag menar.

[Zepp]

Ah, den eviga frågan: Vad är meningen med livet.
Kan inte säga att jag har ett svar på den frågan, ja ett svar har jag kanske men det är nog inte ett rätt svar.

Något jag dock har är en fråga: Varför skulle det finnas någon mening med livet?

[Markus]

Övertygad om att ingen människa vet det ,det är väl från person till person,vad de har för intressen och mål. Men jag är övertygad om att Gud ,vet det,ty jag är övertygad om att han skapat allt och han vet vad varje människas mening med livet är,men det är en svår fråga,nästan lika svår som: Varför finns vi,vem/vad skapade oss,och varför,och hur skapades han/hon/den/det som skapade oss? ,om man nu är objektiv,men jag är övertygad om att det är Gud som skapat allt ,allt som från början var gott ,men som genom  vissa människors handlande har fördärvats och förvridits  åt fel håll. Kanske alla människors  mening med livet är densamma? Att uppnå lycka genom rättfärdiga handlingar  och sedan komma upp till Gud och leva i ett tryggt paradis. De flesta av oss har intressen och genom dem kan vi känna lycka,tillfällig sådan ,meningen med livet är nog att göra gott och komma till Gud. Att ha nån mening med livet ,måste man tro nåt ,vara övertygad ,det tror jag ,jag är övertygad om att godheten är vägen till lycka ,att följa samvetet.

[Christian]

Jag minns den första religionslektionen på högstadiet.
Då tog vår lärare upp frågan: Vad är meningen med livet?
Var och en av oss skulle sedan skriva ner sitt svar på en lapp och lämna in,

och jag minns att jag skrev:

Meningen med livet
är
att finna meningen med livet.

[LJUSUPPLEVELSE]

Livets mening är inget som vi , under en livstid , kan begripa .
D e definitivt inte meningen .
Finns det en skapare så kan han inte förklara den för oss eftersom vi e för dumma o tröga för att förstå ...
Om det hela e en slumpmässig kemisk/matematisk fars finns det inget att förstå...  :lol:

[Avantgardet]

Om det hela e en slumpmässig kemisk/matematisk fars finns det inget att förstå...  :lol:

Och ändå menar du dig ha förstått detta?