Nihilism, optimistisk livsfilosofi?

[Erkki]

Nå jag sätter inte mitt huvud i pant vad eventuellt optimisten skulle säga vid en situation som jag beskrev.

Att jag överhuvudtaget satte skämtet på pränt föranleddes av det faktum att LJUSUPPLEVELSE önskade lite mer lekfullhet från mig i mina redogörelser.

Hur ska jag ha det, hur ska jag ta det?

skämt eller allvar, eller allvarligt skämt?

in eller ut, upp eller ner, till vänster eller åt höger.

Sak samma i vilken riktning jag än far när slutmålet alltid ändå blir detsamma

[Tillbakadragen]

När jag ändå är inne på ämnet, hur kan man tolka Nietzsche som en optimist?

För mig låter det rent spontant väldigt pessimistiskt och cyniskt att se på världen utan några absoluta värden eller sanningar och människan som något som bara strävar efter "sin vilja till makt".
Så hur kommer det optimistiska perspektivet fram i nihilismen om världen är så kall, hård och girig?

Först och främst, att Nietzsche tog avstånd från Schopenhauers pessimism (ett ord som kanske inte ska förstås helt och hållet i vardagsbetydelsen, men jag avböjer den diskussionen för stunden då jag inte är helt insatt i terminologin) kanske inte strikt bör tolkas som att han är en optimist. Jag tror att man är ute på villovägar om man börjar tänka i sådana banor. Nietzsches väldigt skeptiska inställning till de klassiska borgerligt-liberala idealen om inte omöjliggör, så åtminstone försvårar en "optimism" kring hela det liberala progressiva ideal – framsteget. Nietzsche levde ju, i sina idéer i en annan, svunnen, tid.

Du tycker vidare att det låter "väldigt pessimistiskt och cyniskt att se på världen utan några absoluta värden eller sanningar". Jag skulle helt enkelt vilja citera mannen själv väldigt kort som ett svar. Från aforism 39 i Bortom Gott och Ont: "Nobody will readily regard a doctrine as true merely because it makes people happy or virtuous – excepting, perhaps, the amiable "Idealists", who are enthusiastic about the good, true and beautiful, and let all kinds of motley, coarse, and good-natured desirabilities swim about promiscuously in their pond. Happiness and virtue are no arguments. It is willingly forgotten, however, even on the part of thoughtful minds, that to make unhappy and to make bad are just as little counter-arguments. [...]"

Nå, jag tycker ärligt talat att det talar för sig själv. Fick du någon som helst klarhet?

Jag ber förresten om ursäkt för engelskan, men jag har ingen svensk upplaga till hands.

[Avantgardet]

Nietzsche talar ju alltjämt om omvärderingen av alla värden, och om det kommande. Han talar till framtidens människa, som redan befinner sig bortom gott och ont. Anser helt klart att man kan kalla honom för en optimist, om man med detta menar lekfull och livbejakande. I själva verket skulle givetvis Nietzsche, sin vana trogen, vända upp-och-ner på våra föreställningar om vad som är optimistiskt respektive pessimistiskt.

[Midgårdsormen]

Själv betraktar jag det som ganska optimistiskt om man tror på en framtid med människor överhuvud taget, oavsett hur man tror denna framtid skulle te sig i övrigt...

[miles davis]

Med tanke på att mannen själv förklarar pessimismen vara en "gamla idealisters och lögnhalsars kräftskada" så kan vi nog sluta oss till att han inte betraktade den ur några högt uppskattande ögon.