Dö för tidigt

[Knutenborg]

Kan man dö för tidigt?

[What Gives?]

När man dör tycks inte handla så mycket om tid som hur man upplever livets innehåll då det fullbordats.

"My lifestyle determines my deathstyle" Som James Hetfield så snusförnuftigt sjunger.

[Squirrel]

Det är klart att man kan dö för tidigt. Man bör dock vara medveten att det är relativt olika saker. Man kan dö för tidigt för att ha kunnat skaffa barn, för att ha hunnit avsluta en utbildning, för att ha hunnit känna sig nöjd med livet etc. Något objektivt, orelaterat "för tidigt" finns så klart inte.

[Stefan]

Kan man dö för tidigt?

Vad menar du?

[Smile]

Kan man dö för tidigt?

Vad menar du?

Vi sysslar inte med lingvistisk nu. Vi försöker förstå varandra och undviker akademiska plattityder. Han menar: kan man ta sitt öde i sina egna händer?
Jag tycker det är elakt av dig att ställa en sån fråga, speciellt som man kan anta att även du förstår vad han menar. Det är en viss skillnad mellan att spela okunnig och att vara det.

Finns det människor som är determinerade och andra som är fria? Och hur går det ihop? Är det fråga om ett "samspel"? Är vi fria i tankens värld, men determinerade fysiskt? Vad är döden? Kan vi leva fysiskt men vara döda?

[archaxe]

Vi försöker förstå varandra

Riktigt!

Jag håller med Stefan. "För tidigt" söker något att jämföra med (som Squirrel påpekat) så något "för-tidigt-i-sig" blir det inte tal om. "För tidigt relativt vadå?" lyder min följdfråga.
Många frågor kan inte få tillfredsställande svar just p.g.a. att de är konstigt formulerade, och jag misstänker att detta är en sån fråga.
"'What-is-x?' - the vaguest question next to an inarticulate grunt", eller hur var det?

Han menar: kan man ta sitt öde i sina egna händer?

Så förstod jag verkligen inte hennes fråga. Mina tankar for iväg till dödsannonser där det står saker i stil med "x togs ifrån oss för tidigt" när någon dött i "förtid" (vilket torde utläsas: inte av ålder, utan p.g.a. olycka el. dyl.)

I så fall blir mitt svar "Ja, man kan dö för tidigt, och för sent på samma gång, men relativt olika 'mål'". Vidare hänvisar jag till ekorrens inlägg.

[Maverick]

Om döden är nära förestående kan man ju tycka själv att det sker för tidigt, men när man har dött spelar det ju ingen roll för en själv. Det skulle vara att andra tycker att man dött för tidigt.

[laotzu]

"För tidigt" söker något att jämföra med (som Squirrel påpekat) så något "för-tidigt-i-sig" blir det inte tal om. "För tidigt relativt vadå?" lyder min följdfråga. Många frågor kan inte få tillfredsställande svar just p.g.a. att de är konstigt formulerade, och jag misstänker att detta är en sån fråga.

Jag är villig att hålla med om att frågan, som den är ställd, kräver precisering för att kunna besvaras; eller som Du uttryckte det: "För tidigt relativt vadå?" Men istället för att bara konstatera detta, skulle jag uppskatta om vi tillsammans kunde redogöra för några orsaker till att någon har "dött för tidigt"; för faktum kvarstår att uttalanden som (a) "orättvist att han/hon dog så ung", (b) "trisst att han/hon, som precis var färdig med sin utbildning, skulle gå bort", (c) "stackars barn som miste båda sina föräldrar i en bilkrasch" förekommer frekvent -- människor dör ju trots allt hela tiden.

Uttalande (a) ger uttryck för att åldern på den bortgångna var för låg. Om åldern står som måttstock kan man dels tänka sig en relativ ålder -- "enligt mig bör alla få uppleva sin 40-års dag; livet är som bäst i de 30" -- eller en objektiv ålder -- medellivslängden. Medellivslängden i Sverige är för kvinnor 77,91 år och för män 82,43 [1]. Att dö innan denna ålder skulle då kunna ses som att vederbörande dog "för tidigt". Ett ge uttryck för motsatsen verkar vid första anblick absurt: "Vederbörande dog alldeles för sent". Men det är inte allt för sällan man hör uttryck för detta, från den gamla som själv anser sig ha "levt för länge" -- på sin dödsbädd, när min mamma satt och grät, sa min mormor: "Du måste förstå att jag har levt färdigt nu; jag har levt ett långt liv, upplevt mycket, uppfostrat fem barn som alla mår bra och nu är jag trött"; min morfar är idag 81 år gammal och ger ofta uttryck för att han vill dö: "vad man än ska göra, oavsett om det är att klä på sig eller gå på toaletter, så tar det så lång tid; det är inte meningen att man ska bli så här gammal" -- eller från utomstående som av någon anledning anser att den gamla levde/lever för länge -- "gamla kostar sjukvården för mycket" etc. Denna fråga är ju på tapeten i Sverige (och även utomlands, för den delen) iom. 40-talisternas närmar sig pensionsålder: hur skall allt färre kunna finansiera allt fler? [2]

Som uttalande (b) ovan ger uttryck för, kan man också anse att döden kom för tidigt när en person inte hann avsluta ett mål. Till att börja med tycker jag att man bör skilja mellan två olika typer av mål: mål som individen själv har satt upp -- "jag vill, genom att studera och tillägna mig denna kunskap samt sedan praktisera denna, hjälpa sjuka människor till ett bättre liv" -- och mål som utomstående, i förhand eller i efterhand, projicerar på individen -- "han/hon hade som mål att hjälpa sjuka, men hann aldrig göra detta då han/hon dog i förtid". De sistnämnda kan i sin tur delas in i mål som är kulturella -- "alla har rätten till ett eget boende" -- eller individuella -- "alla borde få uppleva pyramiderna; de är så fantastiska!". Först kan en målorienterad orsak till uttalanden om för tidig död ses som mer eller mindre självklara; vi uppstället väl hela tiden nya mål, vilket ju innebär att vi, oavsett när vi dör, kommer att ha ett mål som inte är uppnått. Men man kan faktiskt tänka sig motsatsen; en individ som sätter som mål att dö. T. ex. finns flertalet fall med gravt sjuka människor som inget hellre önskar än att dö. [3]

Man kan också tänka sig att den döde har lämnat efter sig ett tomrum; den döde uppfyllde ett behov -- fysiskt eller psykologiskt -- som iom. bortgången inte längre uppfylls. Uttalande (c) ovan ger uttryck för just detta; "det är meningen att barn skall uppfostras av sina biologiska föräldrar". Min mamma gav ofta uttryck för just detta när min mormor gick bort: "Hur skall jag kunna fortsätta leva utan mamma?" Ofta gav hon också uttryck för en olust inför denna känsla; "här håller mormor på att dö, och allt jag kan tänka på är att jag inte vill det; jag är så egoistisk".

För att sammanfatta kan vi -- självklart gör jag på inga sätt gällande att ovanstående är ett uttömande svar, men likväl början på en diskussion -- skilja mellan tre orsaker till att en individ har "dött för tidigt": (a) vederbörande dog i tidig ålder, (b) personen dog innan denna hann uppfylla sina egna eller andras mål och (c) de kvarlevande känner att ett behov inte längre tillgodoses pga. personens bortgång.

Med förhoppning att vi alla får ett långt, friskt, innehållsrikt liv,
Gustaf

Källor och referenser:
[1] SCB.se: http://www.scb.se/templates/tableOrChart____25830.asp
[2] DN.se: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=678&a=361129
[3] Euthanasia.com: http://www.euthanasia.com/page5.html

[Klas-Herman]

Man kan definitivt dö för tidigt, men det är ju oftast underförstått då också relativt _vad_. Laotzus uppräkning ovan på vad detta _vad_ är tycks uttömmande. Fast en viktigare fråga ur samhällsperspektiv är om man kan dö _för sent_. Vilket man definitivt kan. Många gamlingars sista år präglas ju av tristess, inaktivitet och i allmänhet psykiskt och fysiskt lidande. När Vilhelm Moberg var 74 år och så sjuk att han inte kunde skriva längre dränkte han sig. Han kanske dog i någorlunda rätt tid? Det låter cyniskt, men om alternativet är ett par år till i tristess, lidande, inaktivitet, själsligt och kroppsligt förfall?

[Knutenborg]

Det låter cyniskt, men om alternativet är ett par år till i tristess, lidande, inaktivitet, själsligt och kroppsligt förfall?

Men när är det för sent då?
Om man lider av dessa symtom och är säg... 30 år, har man då levt för länge? Skall man dränka sig själv då...eller?

[Klas-Herman]

Men när är det för sent då?
Om man lider av dessa symtom och är säg... 30 år, har man då levt för länge? Skall man dränka sig själv då...eller?

Men alltså, det beror ju på, är man bara 30 finns förmodligen chans att reda upp situationen, men det är ju möjligt att hamna i riktigt risiga lägen även när man är så ung. Ta någon som är totalförlamad t.ex och bara ligger i sjukhussängen hela dagarna. Jag känner att jag skulle ha svårt att argumentera emot en sån människas önskan att få dödshjälp.

[Knutenborg]

Men det finns alltså argument mot självmord då?

[Klas-Herman]

Men det finns alltså argument mot självmord då?

? Självklart.

[Makterna]

Kan man dö för tidigt?

Kan en orange blomma vissna för tidigt?
Ja, om man specificerar enligt vilken regel man ska avgöra om något är "för tidigt". Menade du att någon metafysisk makt har någon avsikt med våra liv..? Om denna makt, enligt den metafysiska tron, samtidigt bestämmer när vi ska dö, endast då kan svaret bli nej.

Men det finns alltså argument mot självmord då?

Det finns ju argument för och emot allting, är inte alla överens om det? Kan inte förstå varför inte detsamma skulle gälla en så kontroversiell och dramatisk sak som självmord.
Vad som är rätt avgörs vid en sammanvägning av för- och motargumenten. Många tänkbara argument är förstås rent nonsens och isåfall är deras vikt noll.