Filosofins tröst

Moderator: Moderatorgruppen

Warum

Filosofins tröst

Inläggav Warum » 14 maj 2005 23:25

UR: 26 INSIDAN LÖRDAG 14 MAJ 2005 DN.

"Vi gör egentligen inga fria val"

Blir man lyckligare av att studera filosofi?
- Det beror på vad man menar med lycklig, svarar Lars Bergström med ett typiskt filosofiskt motargument. Man kan bli olycklig i den meningen att inga sanningar blir enkla om man på allvar funderar över dem.


---

Har någon funderat på att man borde varna filosofistuderande och blivande filosofer precis som man varnar andra yrkesgrupper, som lärare, läkare och polis att de har valt ett tufft yrke, med stor press och stress, och lidande och smärta.

Innan jag började filosofera så skulle jag gärna velat veta att risken för att du skulle bli olycklig, t.o.m. kroniskt olycklig fanns. Jag kanske hade börjat filosofera ändå. Men jag hade ändå velat veta om de skadeverkningar som ändå finns i att filosofera. Jag känner mig ganska lurad när jag fått känna på vad det egentligen innebär att filosofera.

Vad som lockade mig med filosofin var "kunskap är makt". Det håller jag för sant men ju mer du vet ju mer lider du "allt är lidande" vet jag nu i efter hand. Men nu är det liksom för sent.

Jag kan tänka mig att det här forumet är full av tänkare. Var ni medvetna om vad ni gjorde när ni började filosofera? När ni märkte att med kunskapen tilltog lidandet i era liv vad gjorde ni då? Hur står ni ut med allt ni vet? Eller, vilket jag aldrig kan tro, har filosofin gjort er lyckliga?

Användarvisningsbild
* KYREUS *
Inlägg: 3720
Blev medlem: 08 maj 2005 22:58
Ort: Antiken, agoran, piazzan, Stadion, syns ibland i Palaestran, dock aldrig iklädd cykelhjälm ...

- till Warum

Inläggav * KYREUS * » 15 maj 2005 08:03

En svensk författare har en gång skrivit och berättat om figuren "Salig dumbom". Har just nu glömt författarens namn. Nåväl. Är den ovetande lyckligare? Är dumbommen salig?

(1)För mig är frågan om filosofi och reflektion över livets gåtor en nödvändighet. Den harmoni reflektionen ger mig är mera än "ytlig lycka". Harmoni är för mig ett bättre tillstånd, en livsituation där jag "vågar" lyfta fram allt fint och allt intellektuellt skrot som finns inom mig.

(2) Sen är det förstås en intellektuell utmaning att klättra på livsfrågornas ABSTRAKTIONSSTEGE. Ibland känns det som om jag är uppe på Wittgensteins pinnhål (vilket förstås är en chimär), ibland är jag endast nere i gruset bland oss alla vanliga dödliga.

(3) En sak har mötet med filosofi ändå lärt mig och på sätt gjort mig mera medveten. - Ju mera du granskar frågorna, desto mindre "förstår" du. I alla fall om man reflekterar gränsöverskridande - vilket jag försöker göra.

Kadmos slutsats om lycka: Den kommer snarare från hjärtat och känslan än från tanken och grubbleriet.

Med vänlig häslning/Kadmos
Tro inte; sök!
DETECTUM * VERITATUM * PAXUM


  /*Dies hodiernus amicus tuus
      - dies hesternus conscientia tua *

   =  Dagen är din vän, gårdagen ditt samvete.

    (c)  KYREUS, mikrofilosof, anno 2 006/

Joahn
Inlägg: 326
Blev medlem: 10 sep 2004 20:37

Inläggav Joahn » 15 maj 2005 10:25

Warum skrev:Var ni medvetna om vad ni gjorde när ni började filosofera?

Menar du då, om jag var medveten om att filosofin eventuellt skulle bringa lidande över mig? Njaej. Svårt att svara på, för det var inte så för mig att jag helt plötsligt bestämde mig för att börja filosofera. Det var snarare så att tankar dök upp i mitt huvud, ifrågasättande tankar som förde med sig tvivel, osäkerhet och lidande. För att göra mig kvitt denna osäkerhet, detta lidande, och för att känna mig tryggare i mig själv, så sökte jag givetvis svar på frågorna - jag började filosofera. För mig är filosofin inte lidande, utan snarare ett försök att ta itu med lidandet.

När ni märkte att med kunskapen tilltog lidandet i era liv vad gjorde ni då? Hur står ni ut med allt ni vet?
Jag kan inte minnas att kunskap har fått mig att lida mer. Tvärtom. Det hänger ihop med förra frågan: Kunskapen ger trygghet, tar bort lidandet, tvivlet och osäkerheten. Så det är ingen konst för mig att stå ut med "allt jag vet". Tvärtom.

Något som däremot har bringat mig lidande i samband med filosofin, är när jag har låst mig vid ett visst synsätt. Det har funnits slutsatser jag har kommit fram till som min intuition har motsatt sig något enormt, men som jag ändå tagit till mig. I stället för att försöka få intuition och rationalitet att samverka så har jag gjort dem till bittra fiender, och bara valt att lyssna till förnuftet. Detta har självfallet lett till en smärtsam, inre splittring, som jag blivit av med först när jag låtit känslorna få ett visst spelrum också. Jag tror, att om man känner så, att ens förnuft har rätt på en punkt och att intuitionen har fel, att man inte ska härda sig och stänga ute känslorna. Tvärtom lägger man sig ner på sängen och funderar: "Finns det något jag har missat? Varför motsätter jag mig det här känslomässigt?" Förhoppningsvis märker man då att det var något man inte hade tänkt på, något som kan få de båda hjärnhalvorna att samsas igen.


Eller, vilket jag aldrig kan tro, har filosofin gjort er lyckliga?

Ja! :D

Warum

Quiet desperation

Inläggav Warum » 15 maj 2005 15:56

Den inre harmonin som jag vet många refererar till i filosofiska sammanhang är det inte snarare, med Thoreaus ord: "quiet desperation". Det som synes vara harmoni utåt är inåt tärande hopplöshet, tvivel och ilska.

Vem är lyckligast? Den som filosoferar eller den som inte filosoferar? Den som söker svar som inte finns eller den som låter bli att söka efter svar som inte finns? Båda har sina problem kvar.

Kännedom om världssvält, miljöförstörelse, våld, krig, aids, cancer etc. gör väl ingen lycklig? Kännedom om allas välgärningar gör väl ingen lyckligare? Dagens välgärning morgondagens missgärning.

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 15 maj 2005 22:46

Filosofi är det enda som ger mig varaktig lycka.
Att leva med en lögn utan att söka genomskåda den är det största självbedrägeriet.
Det som finns det finns. Vi kan inte ändra på det.
Det vi ser det ser vi, och inget gott kommer av att titta bort eller sätta på sig skygglappar.
Varför är det jobbigt?
För att du måste axla ansvaret själv. För att du måste vara vuxen.
Det är inte jobbigt, det är skrämmande. Om du känner sorg eller lidande så är det för att du vill ha en anledning till att inte ta ditt ansvar.

Vill man nå varaktig lycka måste man vara beredd att försaka dom tillfälliga självgratifikationer som är det vi i vardagstal menar med lycka.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Användarvisningsbild
Allthingsmustpass
Inlägg: 36
Blev medlem: 04 apr 2005 22:04
Ort: Somewhere between ying and yang(Härnösand)

Inläggav Allthingsmustpass » 15 maj 2005 22:55

Jag har inte kommit speciellt långt i mina filosofiska studier, och jag har inte tänkt filosofiskt speciellt länge. Men det har varit en ganska intensiv period av mitt liv. Vid många tillfällen har jag har fått mina föreställningar omkullkastade och mitt trygga lilla skal naggat ordentligt. Men jag vill inte påstå att det har gjort mig olycklig på något vis. Jag tycker snarare att jag har fått bättre självkännedom samt att mina åsikter har fått en helt annan förankring. Jag skulle nog rent av vilja påstå att mina filosofistudier har gjort mig tryggare och därmed lyckligare.

Jag kommer förmodligen att läsa 20p praktisk filosofi i umeå till hösten. Om någon har tankar eller synpunkter på den kursen skulle det vara intresant att få höra dem.
"The past is gone, the future doesn´t exist until you get to it, then it´s the now, improve the flying hour, present only is within my power" - George Harrison

Medlem I Härnösandsmaffian

Användarvisningsbild
Allthingsmustpass
Inlägg: 36
Blev medlem: 04 apr 2005 22:04
Ort: Somewhere between ying and yang(Härnösand)

Inläggav Allthingsmustpass » 15 maj 2005 23:17

J R Auk skrev:Filosofi är det enda som ger mig varaktig lycka.
Att leva med en lögn utan att söka genomskåda den är det största självbedrägeriet.

Lycka är extremt subjektivt. Många verkar, liksom du, bli lyckliga av sanning. Att känna att man förstår mycket av sin verklighet kan sanneligen vara en lyckobringare. Jag anser mig dock inte bli så speciellt lyckligare av sanning. Det beror mycket på att jag anser det är så oerhört lite av verkligheten vi förstår. Liksom myran förstår väldigt lite av vad som försigår i "vår" verklighet tror jag vi (människor) förstår väldigt lite av den objektiva verkligheten.

Om jag exempelvis skulle få det bevisat för mig att mitt medvetande upphör när jag dör skulle det inte göra mig lycklig. I sådana fall lever jag hellre i tron att det finns ett "liv" efter döden. Jag lever gärna lyckligt ovetande jämfört med plågsamt vetande. Om jag vore Neo i Matrix skulle jag välja det blå pillret som gjorde att han vaknade upp utan att minnas någonting.

Nu kom jag lite off topic här känner jag, ber om ursäkt för det...:oops:
"The past is gone, the future doesn´t exist until you get to it, then it´s the now, improve the flying hour, present only is within my power" - George Harrison



Medlem I Härnösandsmaffian

Användarvisningsbild
Johan Ågren
Administratör
Inlägg: 3368
Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
Ort: Gävle

Inläggav Johan Ågren » 16 maj 2005 00:48

Personligen anklagar jag inte filosoferandet i sig för mina lidanden. Det har heller inte varit ett val i den bemärkelsen att jag vid något tillfälle beslutat mig för att ta klivet in i filosoferandet. Det beror snarare på en rad erfarenheter som krävt att jag börjat reflektera över olika förhållningssätt. Det är ungefär som jag spolats upp på stranden från självklarheternas hav och utifrån detta tvingats ta ställning för att kunna agera. Dessa "erfarenheter" kan spåras ner i min tidiga uppväxt, men sedan följer en kausal kedja av händelser som det saknas allmängiltiga handböcker för.

Själv väljer jag det "röda pillret" i mån av mod. Min inställning är att jag ska göra det i alla fall. Men visst är det vissa saker som man anar är så jobbiga att man inte vill gräva mer. Jag vill heller inte alltid bli tydlig och konsekvent då det medför en massa problematik. Ibland är det svårt att skilja på sanning och agerande.

Kunskap i sig kan mycket väl öka lidandet; fruktlösa grubblerier som tenderar att bli negativa spiraler. Mängden kunskap är alltid beroende av hur väl vi integrerar den i något som vi kan kalla liv. All kunskap i världen skulle inte ge mig någon trygghet eller storhet om jag inte hade de insikter jag fått i livet. Utan de insikter jag fått så skulle jag kunna vara hur beläst som helst och ändå vara ute och cykla. Dessa saker behöver inte ha med varandra att göra. Den dagen vi är filosofiskt mätta är inte den dagen vi läst alla böcker - utan den dagen vi är som mest levande och förstår utan ord. Mina mest filosofiska tillstånd är helt ordlösa och handlar mer om en integrering av mina sinnen till en nivå där sambanden klargörs. Jag har också en idealistisk grundsyn som liknar österländska filosofier.

Att vara "filosofiskt mätt" är inte ett statisk tillstånd, utan den förskjuter vår uppmärksamhet till en annan sorts hunger som är mer fruktsam. Det handlar om att "få svar" på frågor som är ställda genom missförstånd. När vi ser att frågorna inte går att ställa så finns där inga svar och heller ingen problematik. Ett exempel: Är universum oändligt eller ändligt? Det är en frågeställning som kan upplösas genom att du frågar dig själv om din tanke fortsätter att existera bortom det tänkta. Där inget erfars existerar heller inget. Nu behöver inte ni vara idealister som mig, men exemplet visar på hur en distal frågeställning kan sakna relevans. Vi tänker ofta att antingen så är det si eller så när det i själva verket kan vara så att frågeställningen uppstått ur ett grundläggande missförstånd. Det är min blygsamma övertygelse att väldigt mycket i vår mänskliga värld av vad vi kallar kunskap uppstått som ett utdrivande från eden efter Adam bitit i kunskapens frukt. All "kunskap" strävar alltsedan dess mot att återigen upplösa sig själv - att ekvationen åter blir noll. Den enda reella kunskap som finns är tingens plats, rörelse och dynamik, och att känna denna. Destå mindre intuitiv kunskap vi har om denna värld destå mer kunskap tornar då upp sig i våra försök att förstå den. Det är som att distansiera sig från sin egen dröm och sedan använda sig av instrument för att återigen komma i kontakt med den; att ta i den med tång i stället för att återerövra den.

Johan

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 16 maj 2005 10:51

Johan Ågren skrev:Mina mest filosofiska tillstånd är helt ordlösa och handlar mer om en integrering av mina sinnen till en nivå där sambanden klargörs.


Här håller jag verkligen med. Problemet blir att försöka förmedla dessa insikter. Det kan lätt bli lite flummigt :)

Jag kom att tänka på en text som jag finner passande för disskutionen.

"You will have to understand these five categories. First, the contented pig. It has nothing to do with pigs, remember: all these categories are of human beings. The contented pig is that man or woman who lives in an unconscious way; who simply vegetates, who has no awareness - hence there is no discontent. Discontent presupposes a little awareness.

If you are unconscious and somebody is doing surgery on you, you will not feel any pain. How can you feel pain?
To feel pain, conscious is needed. That´s why in surgery we have to give anaesthesia, so the man falls completely asleep in a coma. Then you can cut, remove parts of the body without any pain. Otherwise the pain is going to be unbearable.

A contented pig is that kind of man who lives in life absolutely like a robot, a zombie. Who eats, walks, goes to work, comes home, make love, reproduces children, and dies, never becomming aware of twhat really was happening. Just moves from one thing to another in a kind of daze.

The second is the discontented pig. He is still unconsious, ninety-nine percent unconscius, but one percent of consciousness is arising. The first ray of consciossness has penetrated; one is becomming aware of the pain and the anguish and the anxiiety of life. People avoid the second state; they want to live in the first.

The first state is that of the materialist. Don´t think, don´t contemplate, don´t meditate upon anything. Don´t become conscious - consciousness is dangerous. Remain unconscious. And if sometimes in spite of you some conscioussness happens - becouse life has so much pain that sometimes it can happen that just the pain can give you a little consciousness - then go take drugs, tranquillize yourself. Or alcohol is there and other intoxicants are there. Just dull yourself again, back into your anaesthetic life, into your unconsciousness. Fall again into that anaestesia.

The discontented pig is one who is comming out of this anaesthesia. Have you ever been into anaesthesia? Slowly slowly, when you start coming out of it, you start gearing a few noises around - the traffic noise, the doctors walking, the nurses talking. Slowly slowly, you start feeling some pain in those parts of the body where the operation has been done. Slowly slowly, you come back.

The discontented pig is one who is comming out of the anaesthesia of life, who is becoming a man. It is painful - to be a man is painful, to remain a pig is very painless. Millions have decided to remain pigs.

When the discontent arises, you are becoming religious: the first approach towards God.

And the third state is discontented Socrates. You are fully alert about the pain, and you are divided. You are two now; the pain is there and you are there. And life becomes almost unlivable, the pain of it is so much. Something has to be done - either you fall back and become again a pig, or you start moving and become a Buddha.

The discontented Socrates is just the midpoint. Below, at the lowest is the pig. Above, at the highest, is the Buddha, the real, natural man of Zen. Discontented Socrates is just in the middle, in the middle of the bridge. And there is every possibility that you will fall back - becouse the old is known, ad the future is unknown. Who knows? If you go ahead, pain may increase even more - who knows? You have never known that state ahead. But you know one thing - that at the back there was a moment where there was no pain.
Why not fall back into it?

That´s where people start becoming interested in drugs. That is falling back, that is regression. Man cannot be freed from alcohol and such intoxicants unless man is but on the way towards Buddhahood. No goverment can prevent people from alcohol; they will find ways. Becouse life becomes so unbearable, one has to forget it. Either one has to become a Buddha or one has to be to become a pig. One cannot remain in the middle - the middle is such a torture.

The forth state is contented Socrates. You start moving ahead, you don´t go back. You move more and more inte awareness, you move more and more into meditation. Your thinking is transformed more into a kind of meditativeness. So the forth stage is contented Socrates; consciousness and unconscioussness are being bridged.

And the fifth state is: no contentment, no discontentment; no pig, no Socrates. All is gone, all those dream have dissapeared. Neither conscious nor unconscious, but a new thing, transcendence, has arisen.
This is Buddhahood. This is what Zen people call the natural state of man. Purified of all junk, cleaned of all dust. Purified of all poisons and the past and the memories, sanskaras, conditionings. You have come home.

The pig is completely unconscious. The natural man if Zen is completely conscious. Between these two are those other three states. These five states have to be pondered over. Find out where you are, and start moving from there.
The goal is not far away. Sometimes it can be reached in a single step, in a single leap. All that is needed is courage. It is out of fear that people fall back into the old rut.

If I can teach you courage, I have thought you all. If I can help you to be courageous, then I have made you religious. To me, courage is the most important religious quality. More important than thruth, more important than honesty, more important than anything else. Becouse without courage, nothing becomes possible - neither thruth nor love nor God."
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Användarvisningsbild
archaxe
Inlägg: 1353
Blev medlem: 15 nov 2003 01:35

Inläggav archaxe » 18 maj 2005 17:05

Har någon funderat på att man borde varna filosofistuderande och blivande filosofer precis som man varnar andra yrkesgrupper, som lärare, läkare och polis att de har valt ett tufft yrke, med stor press och stress, och lidande och smärta.

Korrekt! Likaså borde man informera barn om att livet är en "terminal disease", fylld av lidande och smärta, och som alltid slutar med döden (tautologin är noterad).
"Vill du fortfarande börja leva?", följt av två kryssrutor: "Ja" och "Nej".
(Valet kan med fördel framtvingas i samband med 18-årsdagen, så kan man slå ihjäl de stackare som svarar nej.)

Warum skrev:När ni märkte att med kunskapen tilltog lidandet i era liv vad gjorde ni då?

Usch, det är precis sånt här som gör mig olycklig och irriterad. Det är inte mitt eget filosoferande som gör mig olycklig, snarare andras filosoferande. Filosofi borde förbjudas för alla i allmänet, och för folk med anlag för depression i synnerhet.

valfri svartklädd, Kafkaläsande idiot skrev:Åååh, vad det är betungande att vara en insiktsfull, djup person! Vad jag förbannar den dagen mina ögon öppnades och jag såg världen som den verkligen är! Ignorance is bliss!


Warum skrev:Det håller jag för sant men ju mer du vet ju mer lider du "allt är lidande" vet jag nu i efter hand. Men nu är det liksom för sent.

Life sucks, get a helmet. Vad är det för värld du lever i där "allt är lidande"? En aura av romantiserande av Ångesten emitterar från dig, du Insiktsfulle Tänkare.
Du har sett för mycket Matrix, och identifierar dig med Neo och hans plågor, misstänker jag.
Förbanne den dag du valde fel piller!
För att riktigt vältra dig i självömkan kan jag föreslå all (gärna kontinental) filosofi som berör Ångest, och gärna ett stänk av Schopenhauers cynism för att verkligen spä på eländet. Nietzsche är din husgud, även om också den guden är död.

Varför skulle Insikten leda till olycka? Snarare tvärtom; insikten att allt är värdelöst och meningslöst och att ingen spelar någon roll måste väl vara en lättnad och befrielse?

Filosofi är ett verktyg som kan användas både till din för- och nackdel. Du kan använda en hammare till att slå dig själv i huvudet och en såg till att såga dig i benet, och det tycker jag verkar dumt. Du kan också använda hammaren till att slå i spik och sågen för att modifiera brädors längd. Det verkar mycket bättre, varför jag föreslår att du använder
Använder du filosofin till att gräva ner dig i problem (och inte ogärna försköna dina lidanden som en följd av "insikt") tycker jag inte du borde filosofera.
Das Hammer-an-sich är värdelöst, men für-dich kan det vara ett underbart verktyg. Använd det till din fördel.

Ryck upp dig!

/R

PS. Det borde införas lämplighetstest på tamigfan allt - körkort för bil, för föräldraskap, för symaskiner och för att filosofera. DS.

Användarvisningsbild
hovnarr
Moderator
Inlägg: 2732
Blev medlem: 26 jul 2004 10:39
Ort: Början

Över ån efter vatten ur askan i elden

Inläggav hovnarr » 18 maj 2005 17:28

archaxe skrev:Det borde införas lämplighetstest på tamigfan allt - körkort för bil, för föräldraskap, för symaskiner och för att filosofera.


Det har redan gjorts. Det föll på eget grepp - man fann lämplighetstesten olämpliga. Vem ska kontrollera de som kontrollerar?

Varför inte eget ansvar istället? Varsågod: här är ditt lidande. Kafka hade inte heller så roligt, och ingen vill veta var du köpt din tröja - men vad spelar det för roll?

Archaxe talar stor vishet - förvandla hammaren och sågen till verktyg i din tjänst. Hammaren är rädslan men dess slag är modet! Sågen är ledan men dess verk är ett genombrott! Var inte rädd för att vara rädd, skäms inte för att du skäms och framförallt: Ha inte ångest över att du har ångest. Låt ångesten blomma, känn den och tämj den!

För att parafrasera Plato på Gud/Satan-tråden: Satan kan tjäna dig, ja det är rent av hans syfte :wink:

S, obehörig

Jan
Inlägg: 35
Blev medlem: 23 maj 2005 23:38
Ort: Trelänsröset

Inläggav Jan » 24 maj 2005 00:09

Svar till Kadmos: Ja jag önskar mig ibland tillbaka till okunnighet
och den lycka som följer av att INTE grubbla på det ofattbara.

Till alla:

Mikael Niemis "Svålhålet" som nu finns i pocket har gjort mig stor tjänst.

Den boken svalkar ner hjänans härdsmälta genom flera av de små berättelserna.

Till exempel att " det finns ingen berättelse i universum!"

(Vi människor vill ju ha början och slut på berättelsen och det ger oss vansinne om vi tänker för mänskligt på saken...)
Vi är inte ensamma


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 21 och 0 gäster