Bör vetenskapen sträva efter att vara politiskt neutral?

[sindtan]

Om vetenskapen skulle vara politiskt neutral, skulle det vara rätt att forska fram politisk vetenskap? T.ex att en viss person skulle vara bäst till att styra landet p.ga X Y och Z.

Eller att det skulle underlätta för gruppen X och gruppen Y dog.

[Klassist]

Att tro på att neutralitet i detta ämne är att förneka människans subjektiva syn på det som händer runtomkring henne. Det går alltså inte att hävda att den bör vara neutralt blir alltså mer eller mindre meningslöst, eftersom att de erfarnheter vi samlar på oss under livets gång kommer att forma vårt språk både grammatiskt och rent ordförrådsmässigt. I och med att man formulerar sig olika betyder det att texterna alltid kommer att ha olika värden för olika personer.

[dromedar]

Frågan är väldigt svår att besvara med ett enkelt ja eller nej. Den kan förstås på flera olika sätt. Vetenskapliga resultat kan ju utan vidare stödja vissa politiska riktningar. Vissa nationalekonomiska teorier kan ju exempelvis stödja antingen mer eller mindre politisk intervention. Det viktiga är att teorierna är väl underbyggda.

Vad jag tror många i dagens debatt har någon slags postmodern ståndpunkt i åtanke när de menar att vetenkap är politisk. De menar att vetenskap "egentligen" bara är en funktion av någons intressen. Denna ståndpunkt vänder jag mig klar emot.

Man kan säga att ideal vetenskap strävar att nå fram till sanna (eller sannolika, eller rimliga) teorier. En "god" sammanblandning är alltså att politiken anpassar sig till vetenskaperns sanna (eller sannolika eller rimliga) teorier. En "dålig" sammanblandning alltså den motsatta, när utgångspunkten är de politiska åsikterna och man väljer ut de vetenskapliga teorier som passar politiken.

Detta är förstås idealet. Verkligheten är förstås aldrig helt ideal. I verkligheten är vi alla mer eller mindre ofullkomliga, även vetenskapsmän och filosofer. Detta är dock inte detsamma som fullständig relativism eller godtycklighet. Det bästa sättet att hantera en sådan ofullkomlighet är pluralism och konkurrens mellan olika institutioner och typer av skolor och forskningsinstitut. Märk att denna kritisk-rationalistiska lösning är motsatt den relativistiska eller postmoderna. Den senare leder snarare till en ökad cetralisering och likriktning av både vetenskap och samhälle. Kritik mot de egna dogmerna kan ju alltid avfärdas som ett uttryck för motståndarnas "intressen". Radikala feminister kan på så sätt hävda att kritik mot feminismen är ett uttryck för ett "patriarkat", på samma sätt som traditionella marxister hävdar att kritik mot marxismen är ett uttryck för "borgarklassens" intressen. I varje fall leder dessa och närbesläktade ideologier ofta till ett semi-totalitärt synsätt där hela samhället ska stöpas om enligt ideologin.