Svensk akademisk filosofi - exemplet David Brax

[nytt namn]

Sedan kan jag tillägga att jag skrivit en hel del saker jag inte längre står för

Tja vad du uttrycker är något jag helt överlåter till dig Skogis

Men som CAUTXI påpekade, så är jag en dekonduktör av högsta rank.

[nytt namn]

Jag söker inte anledningen till att vi 'redan är inkastade'. De exakta frågorna jag ställde till Auk är ovan..

Tja då antar jag att ni andra får bänka er medans jag går å hämtar popcorn..

Det är begripligt att detta är din syn på saken, ja. Att det sannolikt inte är helt sant är en annan femma. Jag har själv varit här ett par år, och läst många av era diskussioner - och jag har, som sagt, uppenbarligen en annan respekt för Avant än vad du har.

Ja just nu representerar jag bara (vad du kallar) "min syn" på saken, varken mer eller mindre.

Oavsett om jag underskattar honom (vilket du av någon anledning antar) eller inte, så är det hans prestationer det hela byggs på, inte mina - bevisbördan är sas hans.

Och vidare: din bedömning av hans prestationer är något som får stå helt för dig.

[J R Auk]

Det ekar oftast ganska tomt här, vilket du är duktig på att upprätthålla.

Det här får du gärna utveckla. Jag är intresserad av att veta vad jag skulle kunna göra bättre.

Du är som minimalistisk design i hur du tar plats. Dvs gör så genom att hänvisa till det utrymme som ges.

Kanske menar du samma sak som jag här; jag menar mig ha en stil där jag inte säger något för den tekniska diskussionen onödigt. Poängen ska fram. Inte mer, inte mindre. I princip.

Jag förstår att jag därmed inte direkt inbjuder till prat om väder och vind (eller personer) - men hur menar du att den av mig valda stilen att uttrycka mig skulle ha negativ inverkan på det filosofiska innehållet här på sidan?

Som jag tidigare sa till Skogsälvan och nytt namn, och som mig veterligen, åter igen, här tråden initialt handlade om - vilket vore det tekniska rättfärdigandet av att bara sitta någonstans och låta, snarare än att faktiskt prestera någonting? Alltså, vad filosofiskt (alltså inte ekonomiskt - om inte samma?) rättfärdigar analytisk filosofi? (Vad rättfärdigar en fortsättning av det varande?) Är det att de kan skriva texter, eller att de texter de kan skriva innehåller en viss kvalite?

Nja vi har inte riktigt samma syn här. Jag menar inte att vi har en sådan distinkt åtskillnad i vad som är relevant för den "tekniska" diskussionen. Det har att göra med att jag inte ser något realt i den utanför det subjektiva i det som sysselsätter. Alltså så vill jag att man skall blanda in sig, men inte personligt. Personligt är definierat något i stil med det som kommer ihåg sig självt över tid (och jag hoppas jag tillåts det vulgära tidsbegreppet här ).

Det är negativt enligt mig för att du har en övertro på det för diskussionen relevanta, att man kan subsumera i en slags reduktionism till det minsta möjliga.

Det är varför jag säger att du hänvisar till ett utrymme som ges, min liknelse vid modern design. Men det utrymmet för att det skall vara brukligt att ge utrymmet, måste upptas av något. Förslagsvis tex en slags begreppsbas. Som vetenskapens sammanhang brukar.

Nu är vi inte där, vi har ett långt mycket svårare jobb framför oss. Vi har alla möjliga olika traditioner som möts, med språk, syn på hur man ser på det som inte först ges i språket osv. Vi har en mångfald där det saknas det här regelverket för definitioner, tolkning och dylikt som mer strikta institutioner för diskussion har. Därför manar jag dig att betänka det av dig antagna modus som du handlar under.

Det är när man investerar sin person, alltså sin idé om framträdelse, som man börjar fela med sin retorik. Retorik då inte taget som något inherent negativt, eller perverterande, utan som faktum. Ständigt närvarande.

Ville du att jag ska tolka detta som anledning till att mitt medvetna val av stil skulle (just därför) vara omotiverat?

Nej, det var för att definiera mitt retorik begrepp.

Allt för många "läser" och tror att de inte redan där är involverade. Tror att det finns en privilegierad position där vi kan göra omdömen i vår frånvaro.[...]
"Jag säger ingenting så har jag ingenting sagt." Det är en illusion, en chimär, du bygger samman en trossats av vad du inte vill erkänna.

Jag förstår inte vad du avser säga med detta?

Liknelsen med att det ekar tomt, gör gällande att vi vet, det finns ett räkneverk för visningar av tråden. Det gör gällande att vi, om jag tillåts generalisera, ger rummet större rymd, som om det fanns en publik, när vi talar. Vi förhåller oss till det publika när vi talar här. Men publiken saknas. Publiken hörs inte, låter inte, så det är som om torget för politik skulle vara fullt med stumma. Hur kan man bedriva demokrati då?

Jag menar att man måste ta ansvar för att man står där på torget, är en del av folkmassan. Man syns, och då skall man också höras. Annars söker man bara fly sitt ansvar.

Det här är rent och skärt att du reser en auktoritet. [..] Det du missar är att den frågan är auktoriteten här. På denna lilla arena.

Vad är alls argumentation om inte att att visa på auktoriteter? Dvs, vad som är mer eller mindre rätt?

Kanske borde jag förtydliga. För visst är det så att om man vill visa på "sanning" visa på "rätt" så får man visa auktoriteten, visa det som ges auktoritet. Men det du gör är att upprätta auktoriteten som auktoritet. [..] Det som du menas skall ses döljs bakom det att du reser det, skynket, auktoriteten, framför det.

Så du menar att istället för att argumentera med ord, så ska man tillgripa handling? Dvs man ska inte söka argumentera, påverka, utan det ska tillåtas bli vad det blir? I så fall, hur blir det i ljuset av ditt:

Det är när man investerar sin person, alltså sin idé om framträdelse, som man börjar fela med sin retorik. Retorik då inte taget som något inherent negativt, eller perverterande, utan som faktum. Ständigt närvarande.

Också visst relaterande till:

Jag tar mig inte friheten till att söka tysta någon annan, jag ger respons på det som sägs. Jag involverar mig.

Den här kan vara essentiell. Du närmar dig tydligen att realisera den 'respekt' som andreas nämnde. Att inte medvetet förhålla sig till några abstraktioner, att inte göra någonting - bara vara. Det som jag blir intresserad av då är vilket varande som kan motiveras - Den som naturligt går omkring med en kniv och sticker ned alla, eller den som inte är naturligt aggressiv. Dvs, finns det en essens som allting leder till, oavsett?

Sen lyfter jag faktiskt bara fram vad som söker pådyvlas mig. Det var inte så att det sades att något upplevdes eller kändes, det som påstods var att något var. Och varför skulle den utsagan inte kritiseras i linje med det som diskuterats här? [...]Det är verkligen att låta någon blöda, för blod som blöds stoppas i den omtanke vi ger varandra.

Det första stycket jag citerar av dig förstår jag inte poängen med, förtydliga gärna. Ang det andra, att reellt attackera någon, varför skulle detta främst erkänna ett behov? Utveckla gärna.

Nej jag talar främst inte om att handla istället för att tala med ord. Jag betonar snarare att ord är en handling likväl.

Det jag menar är att när du säger till någon att den skall se en auktoritet innan den har sett auktoriteten så reser du något över det som du menar att den skall se.

Det är som att säga; ser du det sköna i tavlan? Och sedan påstå med ett avkrävande; Det är det vackra i tavlan som är det sköna du skall se!

Och för att ansluta det till att investera sin person. Om man vill vara en auktoritet i kraft av sin auktoritet, alltså hänvisa till detta som döljer den första auktoriteten, så måste man göra det genom sin person. Eller en annans person, så som du här gjort. Man betänker alltså sin framträdelse, man minns vad man varit genom tiden, och söker nyttja det som man tänker om hur man framträtt, sin person, för att resa anspråk.

Sen angående mitt oförskämda sätt så var det inte enligt mig oförskämt, jag visade snarare på det oförskämda i att säga; se här här är inte riktig respons. Det var poängen i det andra citatet. (Om jag nu får ordningen rätt, du förstår nog vad jag syftar på ändå).
Det är att söka normera och göra anspråk i kraft av sin auktoritet som auktoritet, inte i kraft av den auktoritet som ges i och med att man söker normera. Det lilla att säga; jag tycker, skulle förbytt det hela förstås. Men nu sades det inte. Och då är det "dålig" retorik. Den skyler över, gör "dolda" anspråk.

Andra brukar jag låta komma undan med sådant, men jag ser inte varför jag skulle låta Avant komma undan det då jag vet att han inser den språkliga belägenheten, och hur han nyttjar det. Och särskilt inte här när detta närvarande, här är, lyfts som en kritik mot filosofin i det hela.

Detta med kniven i magen kanske vi kan lämna där hän. Det har att göra med det jag påtalat som det negativa maktbegreppet. Och är i anslutning till att enbart en öppen hand kan gripa det som läggs framför det. Det är alltså en normering jag gör i form av ett påstående. Man kan förstås se handlingen på en uppsjö av sätt, varför det kanske inte var det bästa bruket av en aforism som jag gav här.

[J R Auk]

Jag tycker det verkar som om du har förstått min ansträngning rätt väl Jimmy. Men med ett förbehåll. Jag ser det snarare som att vi måste rasera för att få till det. Rasera snarare än att bygga.

Ett otvunget samtal är den bästa "bron". Ett otvunget samtal är där man inte hotas, där ingen person är involverad. Så som det är bland gamla vänner som vet att inga förolämpningar bryter det engagemang man redan har, inte bryter den relation som redan är där. Då hävdar man inte utan delar med sig.

Det mesta om det säga ärligt är ju enbart det, en bekännelse av vad man tror på. Hela det att rättfärdiga skall ju inte ses som något man gör mot någon annan. Det är främst inför sig själv, enligt min individualism, man måste rättfärdiga något. Och det inte inför handling, utan i abstraktion.

Det är moral i praktik.

[J R Auk]

Hävdandet eller avkrävandet av en riktnings legitimitet är ju just det som legitimerar riktningen i fråga, om nu någon sådan från början nu fanns. Att tala om att "överbygga" är just det som splittrar och legitimerar en sådan uppdelning som "analytisk" resp "kontinental".

Menar du "överbygga" här eller "överbrygga"? Jag har tagit det som en felstavning, som ändå kanske avslöjar något, tidigare i tråden. Det är ju en distinkt skillnad enligt mig. En brygga är en passage, som låter något ta sig från ett till ett annat. En byggnad är en konstruktion som döljer, befäster eller liknande.

Att överbrygga är väl ändå sympatiskt? Det handlar enligt mig mest om att i den mån möjligt ge förståelse för den ena sidan genom den andra. Inte att bygga, skyla, över något.

Varje frågande är ett övergrepp och ett maktutövande så att ifrågasätta makten är att utöva makt. Att avkräva en påstådd makts "rättfärdigande" är att utöva makt.
Man kan syna identitetsbegrepp ur olika perspektiv osv, men när det gäller ifrågasättandet av identitetsprincipen som sådan vilket är en annan utformning av motsägelseprincipen så tycker jag man är långt ute och cyklar. För att citera Rainer Carls:

"De invändningar som riktats mot motsägelseprincipen (Hegel, buddism) använder ofta konträra motsatsförhållanden som inte är äkta motsägelser för att visa att principen inte gäller. Vill man överhuvudtaget fortsätta att påstå något, måste man nämligen acceptera motsägelseprincipen. Det är inte möjligt att hävda något och samtidigt hävda dess motsägelse, eftersom man då inte längre säger någonting alls. Dessutom följer ur en motsägelse logiskt sett allting, alltså också att 2+2=5 och att månen består av ost. Därför måste man acceptera motsägelseprincipen, om man överhuvudtaget vill påstå något som sant."

Jag är osäker på vad du avser med detta, eller vad du riktar dig mot. Menar du att du förstår det som har blivit sagt här i tråden som att ett påstående gjorts som hävdar att just identitetsprincipen är något vi bör göra oss av med?

Här följer en länk till den som kan tänkas vara intresserad, närvarande eller inte.

http://www.marxists.org/svenska/collett ... mentar.htm

Jag fann den tänkvärd (Och fann även en tråd från förr då jag blandade mig i och frågade dig CAUSTIX om vad du menade med ett ifrågasättande av, det slags som nu än en gång dryftas, identitetsprincipen då. Intressanta skillnader i stilistiken, samt idégrund. )

[nytt namn]

Varje frågande är ett övergrepp och ett maktutövande så att ifrågasätta makten är att utöva makt. Att avkräva en påstådd makts "rättfärdigande" är att utöva makt.
Man kan syna identitetsbegrepp ur olika perspektiv osv, men när det gäller ifrågasättandet av identitetsprincipen som sådan vilket är en annan utformning av motsägelseprincipen så tycker jag man är långt ute och cyklar. För att citera Rainer Carls:

"De invändningar som riktats mot motsägelseprincipen (Hegel, buddism) använder ofta konträra motsatsförhållanden som inte är äkta motsägelser för att visa att principen inte gäller. Vill man överhuvudtaget fortsätta att påstå något, måste man nämligen acceptera motsägelseprincipen. Det är inte möjligt att hävda något och samtidigt hävda dess motsägelse, eftersom man då inte längre säger någonting alls. Dessutom följer ur en motsägelse logiskt sett allting, alltså också att 2+2=5 och att månen består av ost. Därför måste man acceptera motsägelseprincipen, om man överhuvudtaget vill påstå något som sant."

Jag är osäker på vad du avser med detta, eller vad du riktar dig mot. Menar du att du förstår det som har blivit sagt här i tråden som att ett påstående gjorts som hävdar att just identitetsprincipen är något vi bör göra oss av med?

Stälde mig precis samma fråga som du. Tyckte det hela stank av en slags bejakelse av kolonialism alt. fascism.

[nytt namn]

Jag tycker det verkar som om du har förstått min ansträngning rätt väl Jimmy. Men med ett förbehåll. Jag ser det snarare som att vi måste rasera för att få till det. Rasera snarare än att bygga.

Ok, då har jag två följdfrågor:

1. Hur många andra här upplever du här "förstått din ansträngning"? Om de gör det - vad är det konkret de motsätter sig hos din ansträngning? Om de inte gör det - varför tror du att de inte inte förstår din ansträngning?



2. Vad vill du rasera? Är det något hos andra du vill rasera? Typ världsbild/ideologi (en slags byggnad?) - om fallet är så, så är jag rädd att jag inte håller med.

Det handlar inte om en byggnad på solid mark, snare om ett skepp på ett stormigt hav, utan skeppet så ligger vi maktlösa i stora vågor i havet (skeppmetaforen får duga, egentligen är det en mer "levande" och "dynamisk" struktur, dock svårt att hitta en bra metafor). Det går därför inte att "rasera" andras skepp (Vilket f.ö. verkar vara Caustix metod), det handlar snarare om att hitta argument för att "brygga över" till andra skepp.

Av min erfarenhet så krävs det att man sträcker ut en stege och framlyfter fördelarna med att åka med ett snabbare fartyg, snarare än att förstöra den andres fartyg för att få honom att kapitulera. Det räcker inte med att skjuta sönder andras skepp och förvänta sig att de ska kapitulera. Rädslan får att hoppa på fiendens skepp och bli förnedrad och torterad för resten av livet är mindre lockande än att dö en värdig död genom att sitta på ett sjunkande skepp.

Ett otvunget samtal är den bästa "bron". Ett otvunget samtal är där man inte hotas, där ingen person är involverad. Så som det är bland gamla vänner som vet att inga förolämpningar bryter det engagemang man redan har, inte bryter den relation som redan är där. Då hävdar man inte utan delar med sig.

Visst och det är därför jag förut har talat om fyra olika sätt att förhålla sig till anspråk: underkastelse, accepterande (med förbehåll för fördjupande), refuserande (då vi accepterar delar av den), förkastande.

Istället för en diskussion som endast tillåter de binära operationerna "ja"/"sant" eller "nej"/"falsk", så finns två till operationer ytterliggare operationer.


...

De enda gånger jag tror att människor är redo att ändra uppfattnig är då de upplever att de själva har ett behov av det.

...

Det största problemet med människor som ger sig in i diskussioner med förväntningen att kunna påverka andra förstår inte följande:

för att övertyga någon, så måste du: först 1. beskriva de konflikter som uppstår genom den andres livsvillkor, behov, värderingar eller idéer, på ett sätt som ger plats och värdighet åt dessa livsvilkor, behov, värderingar och idéer på ett sätt den andre accepterar - detta gör att den andre känner sig "representerad".

ch efter detta 2. komma med ditt eget system som antingen a) abstraherar hela (och "går bortom") den andres villkor eller b) tillrättavisar vissa av problemen.

Jmf 1 med att byta operativsystem på datorn, och 2 till att upp uoogragera windows till nästa version.
Problemet med att byta operativsystem för tidigt (dvs. vara pionjär), är att det ännu inte finns många program som är kompatibelt med detta nya operativsystem.


Många förstår inte det "hårda jobbet" som behövs göras för att ö.h.t. kunna representera andras livsvillkor, det kräver studier av den andra hållningen - utifrån hållningens _egna_ villkor.

Och problemet med folk på detta forum, är att de är för ivriga med att komma med en ny bild som "ersätter allting", utan att förstå att de inte ens representerat den andres hållning.

...

De personer som jag själv tagit som auktoriteter, är Krishnamurti, eftersom han representerade mina livsvillkor, snarare än att vara någon slags säljare som försöker introducera idéer som ska göra mitt liv "bättre" och "enklare".

Ett annat exempel är Wilber, och anledningen att jag tagit honom på allvar är att han gjort det hårda jobbet, han har läst mycket av det jag saknar, och hittat ett sätt att knyta det samman.

[Skogsälvan]

Nej, nu räcker det tamigfan! Pladdra inte om att bygga broar när det är något sorts inhemskt system. Caustix är som han är och får också vara med i leken och det förhöjer lekens värde. Räcker det inte med att biggen och such är portade, våga bara inte provocerara att Caustix försvinner också. Då får ni se på ilska, vilket i sin tur antagligen gör att jag blir portad.

[nytt namn]

Hela debatten mellan "analytisk" och "kontintental" är alltså en kamp mot två institutioner, som en kamp mellan "islam" och "kristendom".

Problemet är att människor har investerat mycket tid och möda i att studera dessa diskurser och nu förväntar de sig att kunna få applicera dessa.

En av de mest frusterande saker vi kan vara med om är att ha genomgått saker (speciellt plågsamma sak) som vi senare inte har nytta av. (kanske därför könsstympade personer är de mest ivriga förespråkarna för könsstympning, och misshandlade personer de mest benägna att misshandla andra, osv).


Problemet är att vi hade vissa livsvillkor som gjorde att vi vid en tidpunkt hade ett behov av ett system, när vi sedan inser att systemet vi bejakat senare skapar egna/nya problem eller helt enkelt inte löser grundproblemet, så räcker det inte med "fördjupande studier" inom diskursen, det man istället måste göra är att ta "ett steg tillbaka" och fundera över varför man hamnat i en återvändsgränd, och eftersom vi har investerat mycket möda i arbetet så är detta något vi gärna undviker (och detta är antagligen något man får respektera någonstans måste folk ha tid att leva).



Ett system kan aldrig helt ersätta ett annat, alla system har sina fördelar och nackdelar eftersom alla system alltid har ett syfte, dvs de löser alltid en problembild utifrån en uppsättning livsvilkor.



För att kunna lösa problemet på allvar måste vi ha en tolk, någon som kan båda språk/systemen, och sådana personer verkar det vara ont om.

Auk verkar vara lite av en person som gör försök till att tolka mellan dessa två tradidioner.

...

Det hela bygger på tillit, att vi litar på att de andra systemen som andra människor har accepterat faktiskt är meningsfulla för dem utifrån deras egna livsvillkor, och det är också detta som gör att vi kan skapa en nyfikenhet och ett intresse av att studera en annan tradition.

...

Avantgardet gör ett försök till att lyfta fram grundantaganderna i den analytiska traditionen.

Problemet är att en analytiskt skolad person inte förstår kritiken, eftersom han ser den _genom_ de antaganden (glasögon) som Avantgardet kritiserar.

...

Wilber kallar dessa glasögon för perspektiv, och hans filosofi grundar sig i att 1. förstå vilka glasögon/perspektiv som redan råder, och 2. undersöka hur olika glasögon/perspektiv hänger samman, men det tar vi i en annan tråd.

[Skogsälvan]

Nu råkar ju jag också verkligen gilla Wilber, men fan ta er att snacka om brobyggande om ni motar bort Caustix.

[Minded]

Jag tycker det verkar som om du har förstått min ansträngning rätt väl Jimmy. Men med ett förbehåll. Jag ser det snarare som att vi måste rasera för att få till det. Rasera snarare än att bygga.

Ok, då har jag två följdfrågor:

1. Hur många andra här upplever du här "förstått din ansträngning"? Om de gör det - vad är det konkret de motsätter sig hos din ansträngning? Om de inte gör det - varför tror du att de inte inte förstår din ansträngning?

Nytt namn

Finns det någon anledning att du inte vågar skriva ut mitt namn här ovan? Ärligt talat, rätta mig om jag har fel - men du vill fråga auk om huruvida jag har förstått vad han pratar om, och ha hans utveckling om detta.
Vem annan på forumet kan du annars säga dig vara intresserad av? Eller okej, det kan också vara att du vill elevate din egen status här - inte bara relativt mig, men alla på forumet som auk skulle utelämna som förstående av det du stolt menar dig förstå..

Jag försöker hitta den stora anledningen till varför jag inte gillar dig och din stil. Inte sagt att jag vill slänga ut dig från forumet - även om min instinkt faktiskt kunde vara liknande. Nej, jag har i åtanke det som Avant tidigare sagt, att han tyckte att du skulle få vara kvar. Och jag respekterar det sagda, eftersom att jag respketerar honom. Men dig har jag ingen respekt alls för. Den måste du fortfarande förtjäna hos mig.

I mina ögon verkar du rakt av trampa på männsikor runt omkring dig, bara för trampadets eget skull, du typ gillar det, på något för mig sjukt sätt. Du lyssnar inte på någon som inte först lyssnar på dig - oavsett vad denne säger. Där har vi nog faktiskt en stor grej - du verkar inte kunna lyssna. Du verkar inte alls intresserad av att bygga några broar som du säger, snarare så tror jag att du bara använder det som argument för att få lite högre status här. För statusen verkar vara så jävla viktig för dig. Den verkar faktiskt vara allt som betyder något för dig.

Rätta mig gärna om jag har fel någonstans, jag skulle gärna höra din syn om min syn på dig. Jag litar inte någonstans på ett enda ord du säger. Jag har känslan att direkt om jag skulle vända ryggen till dig, så skulle du försöka sticka ned mig - även om bildligt talat. Eftersom du gör detta med de du kan.

Och jag försöker jämföra dig med such, eller caustix, för den delen. men jag har dem inte tillräckligt färskt i minnet, sas. Men de känns mer naturliga på något sätt. De är raka, och slingrar sig inte. De försöker inte göra något, de bara släpper ut vad som finns, liksom. Men du använder dig av allting, och det får mig att ca tycka du är smutsig.

Eller kanske min känsla av att du saknar heder/samvete? Jag kan inte riktigt relatera till det.

Eller vafan, caustix uttryckte det rätt bra:

Jimpa: Du är inte en filosofisk joker, utan en pajas, det är något annat.

I alla fall, jag ger dig det här reellt eftersom jag vill ge dig en chans att bemöta det. Såhär har min uppfattning om dig blivit. På samma väg som min uppfattning om tex Avant varit helt annorlunda. Osv. Alltså, jag vill ge dig en chans att rättfärdiga dig själv. Börja upprätta och förtjäna din ära. Ge anledningar.


Om du inte är up for it, så ingen skada skedd...

[Minded]

Varje frågande är ett övergrepp och ett maktutövande så att ifrågasätta makten är att utöva makt. Att avkräva en påstådd makts "rättfärdigande" är att utöva makt.
Man kan syna identitetsbegrepp ur olika perspektiv osv, men när det gäller ifrågasättandet av identitetsprincipen som sådan vilket är en annan utformning av motsägelseprincipen så tycker jag man är långt ute och cyklar. För att citera Rainer Carls:

"De invändningar som riktats mot motsägelseprincipen (Hegel, buddism) använder ofta konträra motsatsförhållanden som inte är äkta motsägelser för att visa att principen inte gäller. Vill man överhuvudtaget fortsätta att påstå något, måste man nämligen acceptera motsägelseprincipen. Det är inte möjligt att hävda något och samtidigt hävda dess motsägelse, eftersom man då inte längre säger någonting alls. Dessutom följer ur en motsägelse logiskt sett allting, alltså också att 2+2=5 och att månen består av ost. Därför måste man acceptera motsägelseprincipen, om man överhuvudtaget vill påstå något som sant."

Jag är osäker på vad du avser med detta, eller vad du riktar dig mot. Menar du att du förstår det som har blivit sagt här i tråden som att ett påstående gjorts som hävdar att just identitetsprincipen är något vi bör göra oss av med?

Stälde mig precis samma fråga som du. Tyckte det hela stank av en slags bejakelse av kolonialism alt. fascism.

Och här hoppar du på auks säkra tåg... Med en kommentar som jag känner är hyckleri rakt igenom. Det är din egen kommentar som stinker.

[Johan Ågren]

Hallå! Särskilt Minded nu. Ta det här snacket om varrandras personligheter någon annanstans, tack. Mötesplatsen t.ex.

Förslag på var jag ska klippa den här tråden, som började bra, mottages tacksamt.

[miles davis]

Är du underhållen nu, Jimmy? Är det bekvämt att helt plötsligt ha en fri spelyta att leka runt på? Att ha ett rum att uppföra halmdockor i? Faktum är att det inte råder någon som helst fundamental skillnad i förståelse mellan den anglosaxiska, analytiska traditionen och de olika skolor som emellanåt klumpas ihop under titeln kontinental filosofi. De båda bottnar trots allt i en gemensam historia, och de båda använder sig i många hänseenden av samma begrepp och föreställningar. En analytiskt skolad person ska i regel inte ha några större problem med att förstå grunddragen i exempelvis fenomenologin eller hermeneutiken, medan även motsatsen råder - en kontinentalt skolad person ska i regel inte ha några större svårigheter med att förstå grunddragen i exempelvis logiken eller (den påstådda) krtiken mot metafysiken (de två hör förvisso ihop, men, likväl). Om du nu så gärna vill manifestera dina intellektuella tillkortakommanden, och den pseudointellektualism som Wilber står för, så kan du ju åtminstone försöka engagera dig lite i dina ansträngningar.

Minded, Jimmy är en tönt, med, bevisligen, stora intellektuella luckor - vilket är anledningen till varför du inte gillar honom.

[miles davis]

Hallå! Särskilt Minded nu. Ta det här snacket om varrandras personligheter någon annanstans, tack. Mötesplatsen t.ex.

Förslag på var jag ska klippa den här tråden, som började bra, mottages tacksamt.

Och det var så dags att komma med den kommentaren nu? Ja, men, tjena. Kan inte annat än betrakta den som ett skämt.