Håller Wittgensteins rep?

[maxexhact]

Frågan är, håller Wittgensteins rep verkligen att hänga sig i? Det är klart det inte gör! Detta rep är inte ett verkligt rep. Det är en omskrivning för något annat och alla vet vi ju förstås skillnaden mellan vad en metafor uttrycker och vad den söker utsäga. Alltså, om det ”regnar småspik” så regnar det självfallet inte småspik – eller hur?

(Inlägget kan läsas i sin helhet på (lite bättre, lite roligare rent grafiskt) http://maxexhact.wordpress.com/2010/07/ ... teins-rep/)

Men det finns ofta en likhet mellan vad en liknelse säger och vad den söker gestalta – en slags nära relation, process eller struktur – något gemensamt som inte alltid låter sig fångas i exakta termer.

Med just ”Wittgensteins rep” handlade det om att uttrycka något som till sin natur bestod av en rad olika saker – samtidigt. Precis på samma sätt som när ett rep blir till genom att många, många korta trådar sammanflätas till en helhet – till vad som slutligen blir till själva ”repet”.

Och poängen med denna repliknelse är just att visa att det är alla dessa tusentals enskilda trådar som tillsammans bildar själva repet – oavsett hur olika och skilda åt de är sinsemellan.

Ta vilket ord som helst, ”katt”, ”sofistikerad” eller ”spel”. Vad vi vanligtvis gör när vi analyserar något är att börja fråga, precis som Platon och Sokrates också alltid envisades med, vad som utgör dessa begrepps centrala ”betydelser” – deras ”grundidé”.

Detta alltför vanliga sätt att betrakta och tolka tillvaron orsakar, enligt ”Wittgensteins rep”, en delvis felaktigt syn på världen. Något som också gör att vi säkerligen kommer att misstolka den.

Att leta efter en slags slutgiltig essens som resultat av en analys ger oss nämligen ingen närmare förståelse för vad det är vi letar efter – snarare kan det leda in i en återvändsgränd.

Därför att det vi letar efter kanske inte alla gånger har någon kärna, utan mer är att likna vid ett konglomerat av en mängd olika saker.

Det är alltså vad ett förstelnat och icke-dynamiskt förhållande till världen kan göra med våra uppfattningar och förväntningar. Och på grund av dessa missuppfattningar springer vi sedan och kanske ”söker hitta oss själva” eller en nations ”ursprungliga identitet” – som om världen redan låg förklarad någonstans.

[freddemalte]

Frågan är, håller Wittgensteins rep verkligen att hänga sig i? Det är klart det inte gör! Detta rep är inte ett verkligt rep. Det är en omskrivning för något annat och alla vet vi ju förstås skillnaden mellan vad en metafor uttrycker och vad den söker utsäga. Alltså, om det ”regnar småspik” så regnar det självfallet inte småspik – eller hur?

(Inlägget kan läsas i sin helhet på (lite bättre, lite roligare rent grafiskt) http://maxexhact.wordpress.com/2010/07/ ... teins-rep/)

Men det finns ofta en likhet mellan vad en liknelse säger och vad den söker gestalta – en slags nära relation, process eller struktur – något gemensamt som inte alltid låter sig fångas i exakta termer.

Med just ”Wittgensteins rep” handlade det om att uttrycka något som till sin natur bestod av en rad olika saker – samtidigt. Precis på samma sätt som när ett rep blir till genom att många, många korta trådar sammanflätas till en helhet – till vad som slutligen blir till själva ”repet”.

Och poängen med denna repliknelse är just att visa att det är alla dessa tusentals enskilda trådar som tillsammans bildar själva repet – oavsett hur olika och skilda åt de är sinsemellan.

Ta vilket ord som helst, ”katt”, ”sofistikerad” eller ”spel”. Vad vi vanligtvis gör när vi analyserar något är att börja fråga, precis som Platon och Sokrates också alltid envisades med, vad som utgör dessa begrepps centrala ”betydelser” – deras ”grundidé”.

Detta alltför vanliga sätt att betrakta och tolka tillvaron orsakar, enligt ”Wittgensteins rep”, en delvis felaktigt syn på världen. Något som också gör att vi säkerligen kommer att misstolka den.

Att leta efter en slags slutgiltig essens som resultat av en analys ger oss nämligen ingen närmare förståelse för vad det är vi letar efter – snarare kan det leda in i en återvändsgränd.

Därför att det vi letar efter kanske inte alla gånger har någon kärna, utan mer är att likna vid ett konglomerat av en mängd olika saker.

Det är alltså vad ett förstelnat och icke-dynamiskt förhållande till världen kan göra med våra uppfattningar och förväntningar. Och på grund av dessa missuppfattningar springer vi sedan och kanske ”söker hitta oss själva” eller en nations ”ursprungliga identitet” – som om världen redan låg förklarad någonstans.

Mycket intressant och tänkvärt och säkert dessutom, precis som du skriver, upphov till missriktade frågeställningar etc. Min fråga är dock: Hur många trådar kan repet ha utan att bli svårhanterligt åt andra hållet, dvs att vi bakar in för så mycket i begreppen att de blir svårt att arbeta med dem som verktyg för tänkandet och för att botanisera i vår värld etc. Jag tänker mig att om jag vill gräva en grop så går jag först och hämtar en spade och då är det självklart bra om spaden är hel och fullt utrustad med de komponenter som krävs för att det ska gå att gräva, handtag, skaft och skyffel (eller vad den delen kallas). Jag vill dock inte att min spade ska sitta ihopklumpad med grepen, krattan och spettet, ty då blir alla dessa verktyg mycket svårhanterliga - eller vad säger du? Så hur dynamiskt bör det vara?

Fredrik

[maxexhact]

Mycket intressant och tänkvärt och säkert dessutom, precis som du skriver, upphov till missriktade frågeställningar etc. Min fråga är dock: Hur många trådar kan repet ha utan att bli svårhanterligt åt andra hållet, dvs att vi bakar in för så mycket i begreppen att de blir svårt att arbeta med dem som verktyg för tänkandet och för att botanisera i vår värld etc. Jag tänker mig att om jag vill gräva en grop så går jag först och hämtar en spade och då är det självklart bra om spaden är hel och fullt utrustad med de komponenter som krävs för att det ska gå att gräva, handtag, skaft och skyffel (eller vad den delen kallas). Jag vill dock inte att min spade ska sitta ihopklumpad med grepen, krattan och spettet, ty då blir alla dessa verktyg mycket svårhanterliga - eller vad säger du? Så hur dynamiskt bör det vara?Fredrik

Jag tror att vi ständigt eftersträvar (bör) att ha ett så exakt och inte ett dynamiskt språk som det bara är möjligt – för att just med bästa förmåga kunna undvika oklarheter. Så att spaden vi köper också verkligen blir en funktionell spade. Dock ska vi samtidigt vara medvetna om att trots våra ansträngningar så fungerar språket ändå till sist med en viss plasticitet. Vilket det också troligen måste kunna ha för att kunna fungera rent praktiskt (jmfr. en byråkratisk eller juridisk beskrivning där man eftersträvar att minimera de olika tolkningsmöjligheterna).

[freddemalte]

Mycket intressant och tänkvärt och säkert dessutom, precis som du skriver, upphov till missriktade frågeställningar etc. Min fråga är dock: Hur många trådar kan repet ha utan att bli svårhanterligt åt andra hållet, dvs att vi bakar in för så mycket i begreppen att de blir svårt att arbeta med dem som verktyg för tänkandet och för att botanisera i vår värld etc. Jag tänker mig att om jag vill gräva en grop så går jag först och hämtar en spade och då är det självklart bra om spaden är hel och fullt utrustad med de komponenter som krävs för att det ska gå att gräva, handtag, skaft och skyffel (eller vad den delen kallas). Jag vill dock inte att min spade ska sitta ihopklumpad med grepen, krattan och spettet, ty då blir alla dessa verktyg mycket svårhanterliga - eller vad säger du? Så hur dynamiskt bör det vara?Fredrik

Jag tror att vi ständigt eftersträvar (bör) att ha ett så exakt och inte ett dynamiskt språk som det bara är möjligt – för att just med bästa förmåga kunna undvika oklarheter. Så att spaden vi köper också verkligen blir en funktionell spade. Dock ska vi samtidigt vara medvetna om att trots våra ansträngningar så fungerar språket ändå till sist med en viss plasticitet. Vilket det också troligen måste kunna ha för att kunna fungera rent praktiskt (jmfr. en byråkratisk eller juridisk beskrivning där man eftersträvar att minimera de olika tolkningsmöjligheterna).

Japp, kan inte annat än hålla med - vi bör helt enkelt vara överens om begreppen och så är det ju inte fel om de som tänker använda spaden vet hur den ska användas för att nå ett bra resultat (dvs gräva gropen) samt kanske till om med har grävt innan, men om de inte har och kan så är det väl även bra om de som har och kan vill vara till hjälp i den processen . . . ?

[maxexhact]

Japp, kan inte annat än hålla med - vi bör helt enkelt vara överens om begreppen och så är det ju inte fel om de som tänker använda spaden vet hur den ska användas för att nå ett bra resultat (dvs gräva gropen) samt kanske till om med har grävt innan, men om de inte har och kan så är det väl även bra om de som har och kan vill vara till hjälp i den processen . . . ?

Precis! Som en liten anekdot kan berättas att Protagoras, den första och mest kända av de antika relativisterna, också var den som sägs vara grundare  till grammatiken och dessutom arbetade med "orthos logos" vilket kan översättas med riktigt eller rätt språkbruk!

[Advocate]

Därför att det vi letar efter kanske inte alla gånger har någon kärna, utan mer är att likna vid ett konglomerat av en mängd olika saker.

Vet inte om detta är sjysst mot dig nu men kan du förklara/utveckla detta?

[maxexhact]

Därför att det vi letar efter kanske inte alla gånger har någon kärna, utan mer är att likna vid ett konglomerat av en mängd olika saker.

Vet inte om detta är sjysst mot dig nu men kan du förklara/utveckla detta?

Ja det var verkligen osjysst att fråga

Först och främst tänkte jag här på något som uppträder i språkets och begreppens värld. Precis som med "Wittgensteins rep" eller med hans "familjelikheter".

Sedan Platons dagar har filosofin i första hand arbetat med att analysera olika begrepp för att finna dess kärna – en slags klart avgränsade betydelser. Men som redan Herakleitos visade före Platon så är även den syntetiska "analysen" viktig. Alltså att se att något inte bara är möjligt att plocka sönder utan att detta också kan förlora några viktiga komponenter som uppträder genom helheten...

Detta är kanske ett alltför korthugget svar men om något är oklart så ska jag försöka att exemplifiera.