Identitet-existerar det?

[watcher]

jag har länge undrat detta, men har inte kommit fram till nåt riktigt svar. Det verkar som att jag är fast i något slags jag- illusion som i princip inte går att ta sig ur, men som finns där för att utveckla mig på vägen...samtidigt som det verkar som att det bara är ett galler som kedjats fast kring något mer varaktigt och rent...

Är jag ute och irrar eller är det nån som tänker likadant ?

[behållaren]

Vad förstår du av termen "identitet"?

[Tractatus]

Bara en liten parentes som visar på den versatila bredden som definitionen av identitet fogar över.

Enligt Locke existerar din identitet så långt som ditt minne sträcker sig tillbaka i tiden.. (personligt identitet över tid)

Ganska uselt påstående egentligen. Tänk så minns du inte vad du gjorde förrigår.

Ja, då svarar Locke att det, helt enkelt, inte var DU förrigår.

[behållaren]

Nå, Watcher? No comments?

[Lars]

För att kunna svara måste jag först deklarera vilka ståndpunkter jag utgår ifrån i mitt resonemang. Så det blir en liten, liten utläggning.

Allting du upplever och uppfattar (når medvetandet) är en abstraktion av världen. Tiden är det, eftersom allting endast är energi i ett konstant flöde så finns "egentligen" inte tid. Precis som Kant påstod ser jag mer tid som en mänsklig konstruktion och åskådningsform.

Jaget är således också en konstruktion av hjärnan. En abstraktion beroende på och skapad av dina tidigare erfarenheter. Det omedvetna behandlar ju "råvarorna" (sinnesintrycken) och medvetandet uppstår ju i en senare process då råvarorna redan är "tillagade". Vi lever helt enkelt i en stor jäkla soppa. Nej, men skämt åsido. Banga aldrig på att inte veta ett jota.

Jag tror iaf att jaget är en illusion.

[watcher]

Behållaren: identitet är något som jaget skapar eller inbillar sig, t.ex vad man gillar och inte gillar. Eftersom jag har ändrat mig otroligt mycket under livets gång ser jag det därför som en illusion...

Lars: låter faktiskt som en jäkla soppa..

Tractacus: hehe, men det kanske ligger något i Lockes påstående ändå, att man möjligtvis kan ha viss makt att inte identifiera sig så mycket med det man haft med att göra? vilket i och för sig förutsätter att man kan glömma saker man inte vill minnas

antar att det gick lite offtopic..

[Viola]

Behållaren: identitet är något som jaget skapar eller inbillar sig, t.ex vad man gillar och inte gillar. Eftersom jag har ändrat mig otroligt mycket under livets gång ser jag det därför som en illusion...

..

Hur kan man starta en diskussion om identitet utan att ha
en? Utan identitet kan man väl inte gå tillbaka och följa upp
tråden i alla fall

Om man har en uppfattning om att man har ändrat sig
under livets gång - hur kan man ha det utan en identitet?

[Squirrel]

En kort redogörelse av min syn på identitet:

Identitiet är något som existerar genom identifiering. Identifiering är i princip en teoretisk akt där medvetandet avgränsar och frilägger en del av den upplevda verkligheten till objekt som ges en identitet. Varken avgränsningen eller identiteten är "av naturen givna". De är något vi gör i våra medvetanden. Vissa saker är lätta att identifiera. Vissa egenskaper hos verkligheten gör det lätt och intiutivt för oss att välja specifika avgränsningar för objekt medan andra avgränsningar är mindre intiutiva och enkla för oss att göra trots att de inte är omöjliga.

Ex1:
En boll är lätt att upfatta som ett objekt. Upplevelsen av bollens fysikaliska egenskaper skiljer sig markant från dess omgivning och den har en sammanhållen vissuell form och objektet ändrar inte karaktär särskillt mycket över tid.

Ex2:
Att se två bollar som ett objekt är möjligt men mycket mer komplext. Objektet har då stora interna förändringar med rörelser i olika riktningar och en spridd och osammanhållen vissuell karaktär. Vi ser det som ett bollpar istället ett enkskilt objekt.

Nu har jag skrivit om identitet och identifiering i allmänna termer. När det gäller personlig identitet så gäller egentligen precis samma saker. Det hadlar bara om mer komplexa objekt med många mer personliga egenskaper men principen är den samma.

[behållaren]

Intressant och korrekt framställning. Och jag tror att vi glider lite gran åt begreppsbildningsproceduren. det finns en begränsning i det mänskliga begreppsbildningsapparaturen. Tänk på "kungen av Frankrike". vad fick du fram?.....visst vad det inga problem att föreställa sig "honom". Låt oss kalla honom för ett objekt i en logisk operation. "X" kallar vi objektet för. Tänk nu på en "rundkvadrat". Nå?.....förlamad, eller hur?Men trots det kan vi kalla det för ett objekt. Vi kan, utan att ha fördomar, kalla det för "Y". Nu kan vi använda Y och X i ett logiskt operation. Vad än. Men vi får problem så fort vi behöver omsätta dessa X och Y i "verkligheten". Det är detta problem som vi dras med hela tiden. Vår begreppsapparatur är inte konstruerad att visualisera omöjliga objek (rundkvadrat). Och vår kära "logik" är just konstruead så att det ska passa oss. Skapade av oss för oss själva. Vi utesluter många fler objekt som finns och kan finnas i andra världar för att dessa inte får plats i vår "logiska" system och begreppsapparatur. Vad ska jag försvara här? Logiken som är så okomplett och bristfällig eller släppa lös min tolerans? Logiken berättar inte för mig om objekt som inte får plats i min begreppsapparatur. Men trotts det säger apparaturen att det finns mer än det jag uppfattar och ändå håller sig till det syntetiska logiken. Det hela är en misslyckad och tragisk metafysik. Den är inte metafysik eller kunskapsteori. den är bara en lek för underhållning. Underhållning för hela slanten och den ger inte mig ett dugg substans om "verkligheten" som sådan som den är. Den som jag inte uppfattar. Alltet.

[suchanother]

Tiden är det, eftersom allting endast är energi i ett konstant flöde så finns "egentligen" inte tid. Precis som Kant påstod ser jag mer tid som en mänsklig konstruktion och åskådningsform.

Tiden är ingen mänsklig kontruktion.
Tiden existerar säkert oavsett människan. Eller hur tolka du tiden före människan. Som något icke-existerande?
Kant var så inne på att göra tiden mätbart att han till sist inte förstod att tiden har sin egen existens.

[behållaren]

suchanother:

Kant var så inne på att göra tiden mätbart att han till sist inte förstod att tiden har sin egen existens.

Genial slutsats. gillar den. mycket möjligt.

[Squirrel]

Vi utesluter många fler objekt som finns och kan finnas i andra världar för att dessa inte får plats i vår "logiska" system och begreppsapparatur.
...
Logiken som är så okomplett och bristfällig eller släppa lös min tolerans? Logiken berättar inte för mig om objekt som inte får plats i min begreppsapparatur. Men trotts det säger apparaturen att det finns mer än det jag uppfattar och ändå håller sig till det syntetiska logiken. Det hela är en misslyckad och tragisk metafysik. Den är inte metafysik eller kunskapsteori. den är bara en lek för underhållning. Underhållning för hela slanten och den ger inte mig ett dugg substans om "verkligheten" som sådan som den är. Den som jag inte uppfattar. Alltet.

Jag skulle snarare säga att logiken är bristfällig, inte för att den blir svårhanterlig när vi använder den i kombination med omöjliga objekt, utan snarare för att logiken alltid kräver objekt. Många saker blir lite väl förenklade i termer av diskreta objekt och andra saker är nästan omöjliga att avgränsa som objekt på ett relevant och användbart sätt.

[behållaren]

squirrel skrev:

...användbart sätt.

Just det. Jag ser ingen användning av den. Inte för min bruk i alla fall. Den är rationalismens instrument men ,paradoxal nog, min rationalitet säger emot dess auktoritet. Men missförstå inte mig. När det väl kommer till kritan så leder allting i en jätte stor paradox. I slutändan ifrågasätter jag även min egen ståndpunkt. Och när jag åter igen vill kunna fortsätta så måste jag bortse från detta faktum och låtsas att det där är bara en bi-sak och fortsätter som vanligt i den sköna drömmen. Ett objekt för mig är något (what ever) som mitt mednetande riktar sig mot. Om det nu är ett omöjligt objekt eller möjligt är upptill något annat att avgöra det. Om det inte hade funnits något överhuvud taget så hade inte mitt medvetande riktat sig mot det. vad sägs om denna logik? vad är egentligen logiken bakom "noll-klassen"? Vad är den egentligen. Russell, tycks mig, hade turen att inte mötte mig då, för jag hade nog krävt tillbaka ett sådant motsägande påstående från honom.

[J R Auk]

Jaget är det som uppstår i situation där betraktaren betraktar.
Men jaget är inte begränsat till betraktaren, jaget finns också i betraktelsen och föremålet för detta.

Du är inte den du är. Du är den relation du utgör.

[CAUSTIX]

Tiden är det, eftersom allting endast är energi i ett konstant flöde så finns "egentligen" inte tid. Precis som Kant påstod ser jag mer tid som en mänsklig konstruktion och åskådningsform.

Tiden är ingen mänsklig kontruktion.
Tiden existerar säkert oavsett människan. Eller hur tolka du tiden före människan. Som något icke-existerande?
Kant var så inne på att göra tiden mätbart att han till sist inte förstod att tiden har sin egen existens.

Kant sa inte att tiden är en mänsklig konstruktion utan en betingelse för vår kunskap. Vi kan alltså aldrig komma i från tid och rum därför att det är formen för hur vi har kunskap om verkligheten.
Kant utalade sig aldrig om tidens existens, därför det är något som vi inte kan ha kunskap om. Det som ligger utanför det mänskliga perspektivet är just utanför och inget för oss.

Så hur kan Suchanother veta att tiden har en reell existens?