Marko skrev:Eutyfron,
Som jag ser det så finns det bara ett gäng grundläggande kännslor.
kärlek är ingen känsla utan ett koncept.Man skapar eller tar emot ett koncept.
I våra lagar och moraler så förhindras vi att utrycka viss form av kärlek.
jag tänkte i vanlig ordning ta upp mängder av exempel, men det gillas inte av folk,
man blir klassad som besser när man gör så, men jag tar två exempel.
man är gift och förälskad i sitt missbruk. En alkoholist hatar sin kärlek till spriten.
och det andra exemplet. Man kan i sorg gå hela livet och längta eller sörja.
Dessa exempel kan vara destruktiva, negativa och fylld med olust, men man är kär.
Sen har vi platons kärlek där vi kan älska utan att ha sex med som komponent.
Jag skall då, käre marko, undgå att använda mig av för exempel.
Först skulle jag vilja säga att det du beskriver som förhinder av olika sätt att uttrycka kärlek håller jag inte alls med om. Jag menar att du i det första exemplet bara beskriver ett kroppsligt begär och att detta inte har något med sann kärlek att göra. Jag anser även att det är omöjligt att endast gå och sörja och längta. För att ens ha möjlighet att uppleva dessa borde väl det motsatta också upplevts? Och om majoriteten av ens liv består i detta negativa så skulle jag vilja påstå att det inte är kärlek i sig utan bristen av kärlek som är anledningen.
Trevligt att du nämner Platon som nämner två sorters kärlek. Den kroppsliga och den själsliga. Platons "sex" kan väl lättast beskrivas som,
sex är för kroppen som kunskap är för själen. Att tillägga är att kroppen är underordnad själen och således också det kroppsliga älskandet.
Marko skrev:[...]
Att känna riktig kärlek har jag alltid ifrågasatt, finns 'riktig' kärlek eller äkta ?
i normalt vardaglit tal använder jag ordet älska och kärlek som alla andra, och äkta kärlek blir ibland nämnt. (alla tänker inte som jag och formulaseringen av ord är av betydelse) Ur ett filosofiskt perspektiv blir det något annt med ordet kärlek.
men om kärlek är ett koncept, ja då blir det vad vi fyller kärlekens bägare med.
Sätt på en djup och tung kärleks emo musik som Dido, då blir det lättare att känna närvaron av sorg i kärleken. ; )
[...]
Om vi med koncept menar att just kärlek är en egen idé som inte är någon annan lik så håller jag med dig. Kärlek är således ett koncept. Men våra definitioner av sann eller äkta kärlek är möjligtvis olika.
Hehe, skall det vara tung musik så skulle jag nog sätta på Henryk Górecki (nyligen bortgången :( ) eller Chopin. Med risk för att låta lite snobbig. ;)
Men om du tillåter så hade jag tänkt att spinna vidare på din bild av kärlekens bägare. :)
Vi börjar med att vi har denna kärlekens bägare. Vi har nämnt att det finns både positiv och negativ kärlek. Så då borde vi även kunna fylla bägaren med positiv respektive negativ kärlek. Vi är nog även överens om det är den positiva kärleken som bör vara överrepresenterad.
Det finns således bra och dålig kärlek. Den kärleken som vi benämner som bra är väl också den som vi behöver mest och den vi bör sträva efter. Vi strävar efter den sortens kärlek eftersom den får oss att vara och må bättre. Denna kärlek menar jag är den sanna kärleken. Den som förbättrar, den som allt igenom är god.
Men det är inte alltid lätt att skilja på vad som är bra kärlek. Vi vet inte alltid vad som är bäst för oss själva. Därav att vi känner den negativa kärleken, den dåliga kärleken, den mindre sanna kärleken. Vi är överens om att detta är något som ingen människa med egen vilja vill sträva efter. Det är så att säga vår okunskap om hur vi uppnår den sanna, den bra och positiva kärleken som får oss att förnimma kärleken av den sämre graden.
Då bör alltså rätt kunskap om denna rätta vägen mot sann kärlek vara motsatsen till den sämre. Så att säga okunskapen om kärleken är sämre och mindre sann än kunskapen om kärleken. Låt oss nu övergå till att försöka definiera hur vi kan uppnå den bättre kärleken.
Jag tror att vi båda är överens om att det finns besvarad kärlek och icke-besvarad kärlek. Vi är säkert även överens om att det är den besvarade som är den bättre kärleken i de båda beskrivningarna. Vi bör således också sträva efter att nå den besvarade kärleken. Men vilken kärlek är besvarad och vilken är inte besvarad. Ditt exempel om missbruk skulle jag vilja säga är en icke-besvarad kärlek. Denna är inte besvarad eftersom den inte förbättrar personen ifråga.
Men vilken kärlek är alltid besvarad? Enligt mig, och detta låter säkerligen lite kliché, är den sanna kärleken den som alltid förbättrar, den som alltid besvarar efterfrågad kärlek, nämligen kunskapen i sig. Den sanna kunskapen förbättrar alltid. Den sanna kunskapen är alltså den som alltid är besvarad och den vi bör sträva efter för att vi skall uppnå den sanna kärleken.
:lol: Det är ju trevligt att du kan åstadkomma sann kärlek till konstglas :lol: :lol: Okey du ville illustrera men det bliev ett så kul hopp : Det finns många härliga människor och personligen älskar jag konstglas...
Men jag kan ju försöka vara lite förtydligande. Jag tror att konstens uppgift är "att försöka snacka med oss". Eftersom jag har studerat just glas har jag en känsla och förståelse för det många gånger. Känner inte att jag vill eller behöver ha den där Simon Gate-graalen för 120 000 pix, men jag är glad att den finns. Det är liknande med människor för mig. Jag blir ofta helt lyrisk över att en del av dem finns eller har funnits.
