Tack för ditt jätteintressanta och välformulerade inlägg! Roligt att du gör skäl för ditt alias!
Eftersom detta är ett filosofiforum där vi konverserar filosofiska tankar tänkte jag i enlighet med detta även svara på ditt inlägg för att på det sättet (kanske) räta ut vissa av dina frågetecken. Om inte är du välkommen att åter ställa motfrågor.
Det beror väl på snyftet? Som du ser på min signatur så är:Sceptisk skrev:Tycker att den här diskussionen är lite felvinklad. Varför ska den yttre världen behöva bevisas eller behöva några argument?
"Filosofi för mig i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner".
Med andra ord är denna och många andra frågeställningar ett verktyg att locka fram andra människors tankar, känslor och idéer om väldens beskaffenhet. Dessa svar skulle jag antagligen inte ha fått om jag fångade dem massor av annat. Inte heller hade jag fått dem om jag höll med i allt som sades.
Ett exempel är ju ditt inlägg som jag svarar på nu. Det har växt fram som en reaktion på min fråga. Ett mycket intressant och spännande inlägg - som målar upp dina tankegångar (antar jag) kring detta på ett formidabelt sätt.
Japp, så kan man helt klart se det - och det gör du - vilket jag då får reda på genom att ställa frågan, något som intresserar mig. Nu var det i och för sig inte enbart det jag frågade (dvs om verklighetens yttre världen är påtaglig eller inte - ty upplevelsen av den är ju minst sagt påtaglig!) Frågan var hur man formulerar sig för att t.ex. övertyga någon som ifrågasätter den? Vilka argument blir relevanta och hållbara? Kan vara så att inga sådana ragument existerar - och då kanske det blir slutsatsen etc.Sceptisk skrev:Världen behöver inga argument, den är redan ett förkroppsligat argument.
Det är en annan frågeställning - om hur vi bör/kan handla, vad vi bör/kan göra etc. Säkert också intressant. Starta gärna en tråd i ämnet!Sceptisk skrev:De enda argument som vi behöver är hur världen fungerar så att vi kan fatta korrekta beslut.
Jo, att det i praktiken inte spelar någon roll för den som upplever sitt liv må vara en sak. Här handlar det dock om hur man argumenterar för att en yttre värld existerar. Jag deltar dock gärna i en tråd som diskuterar eventuell mening med saker och ting eller hur pass man skulle kunna märka att välden är annorlunda än vad man tror etc.Sceptisk skrev:Som Marko påpekade i ett inlägg så spelar det ju ingen roll om verkligheten finns där ute eller inte, saker är ändå som de är.
Inte i denna frågeställning - men säkert i en annan. Här är det inte någon solipsist som frågar något - utan en person som är intresserad av hur andra argumenterar för en yttre värld - såverare än så är det inte.Sceptisk skrev:Det är snarare solipsisten som måste kunna bevisa sin åsikt, eller "tro".
I så fall är väl inte solipsisten den första? Det är väl något som kan kopplas till övriga världsbilder också - så som den religiösa och den vetenskapliga - att man vill nå en slags absolut kunskap eller sanning? Dessutom, vill jag tillägga, handlar inte detta om en potentiell Person A som tror att denne är solipsist. Det är en ontologisk fråga om hur världen är beskaffad - oavsett vad någon person går och tror.Sceptisk skrev:Men detta låter sig ju inte göras eftersom solipsisten förnekar en yttre värld och därför förnekar han också existensen av andra och andras argument. Solipsisten gör anspråk på "absolut vetande" men kan aldrig bevisa det. Han kan inte ens argumentera för det, för vem skulle lyssna?
Ingen aning om det existerar någon person som är övertygad om att världen är solipsitsik - och som sagt är det inte det frågan handlar om. Den handlar om hur världen är beskaffad och hur man argumenterar för sin sak. Vidare kan som sagt saker och ting vara på ett visst sätt även om man inte tror det. Ett slående sådant exempel i vår vardag är följande:Sceptisk skrev:Om solipsisten verkligen tror på sin solipsism (vilket jag inte tror han gör eller ens kan göra) så är det bara bisarrt.
"De flesta har väl varit med om att sitta på ett tåg och uppleva hur tåget sakta åker iväg, och därefter bli väldigt förvånad när man märker att det var tåget bredvid som åkte? Denna lite roliga illusion av att man åker är ett tydligt exempel på hur man kan uppleva något som väldigt verkligt trots att det egentligen inte förhåller sig på det sättet. Det var helt enkelt en illusion av att tåget rullade när det de facto stod still".
Översatt i ifrågasättandet av den yttre världen blir då denna liknelse ungefär såhär:
Vi lever våra liv med den totala övertygelsen om att världen är utanför vår upplevelse (att det egna tåget rullar i liknelsen). Att det dock inte existerar en sådan på det sätt som vi tror märker vi inte då vi aldrig kommer att få vara med om det som motsvarar upplevelsen av att det var det andra tåget som rörde sig - ty, i liknelsen hinner det andra tåget ta slut (så att vi får se perrongen) - men i våra liv finns inget som motsvarar det "avslöjandet".
Ja man kan ju inte uppskatta allt. Jag tycker t.ex. att det är för mycket sport i media! Jag har löst eländet med att inte titta så mycket i sådana tidningar och på de kanalernaSceptisk skrev:Tyvärr verkar det som att mycket filosofi går ut på att ifrågasätta sinnesintrycken för att liksom leda in studenten i "filosoferandet" ungefär för att försöka få honom att tänka.
En metafilosfisk tråd är väl välkommen? För mig att jag startade en för ett år sedan - men intresset var inte så stort: http://www.filosofiforum.com/forum/vie ... 51eae6775fSceptisk skrev:Men det är olyckligt att det tycks stanna av där och man ifrågasätter aldrig själva argumentet för varför man ska ifrågasätta sinnesintrycken.
Man får läsa inlägg som detta och mycket annat! Det är intressant, stimulerande, roande och givande (åtminstone för mig). Om du inte ser något bra i det så har jag respekt för det - alla kan inte gilla allt (verkar svårt i alla fall).Sceptisk skrev:Vad blir bättre av att ifrågasätta sinnesintrycken?
Oj! Det är ju ytterligare en tung filosofisk fråga - hur saker och ting påverkar eller inte påverka annat.Sceptisk skrev:Vad förändras?
Ingen aning. Svårt för mig att veta vad de ifrågasatte! Det finns ingen anledning för mig att ifrågasätta deras ifrågasättande.Sceptisk skrev:När människor hade sin uppfattning om att jorden var universums centrum, behövde de ifrågasätta sina sinnesintryck?
Det är väl ingen som har påstått det?Sceptisk skrev:Var det genom att ifrågasätta sinnesintrycken som Galileo upptäckte att jorden kretsar kring solen och inte tvärtom? Nej! Han riktade sitt teleskop mot himlen och gjorde beräkningar. Dessa beräkningar tillsammans med observation gjorde det möjligt för honom att kunna ifrågasätta den geocentriska världsbilden. När människor upptäckte att färger egentligen är elektromagnetiska krafter, förstod de detta genom att ifrågasätta sina sinnesintryck? Nej!
Japp, de gjorde sina observationer och beräkningar i den miljö som de då, enligt dig, tänkte: "Kanske saker inte är så som de ser ut att vara", vilket blir en rekursiv epistemologisk loop utan dess likeSceptisk skrev:De kan däremot ha tänkt att "Kanske saker inte är så som de ser ut att vara" därför så gjorde de observationer och beräkningar.
1) Hur vet du det? Att han inte ifrågasatte omvärlden?Sceptisk skrev:Galileo behövde inte "gå in i sig själv" eller meditera eller ifrågasätta sina sinnesintryck eller sådana saker. Det enda han gjorde var att göra observationer och dra slutsatser.
2) Observera och dra slutsatser - jo det verkar han ju har gjort.
Hälsar
Fredrik