Definition av ondska

[förstår mig själv]

Förvilla, vilseleda, lögn, tvång, ge dåliga varianter, Allt detta är dåligt.

[Anders]

Ur Gilles Deleuze's Spinoza Practical Philosophy:


II. A devaluation o fall values, and of good and evil in particular (in favor of "good" and "bad"): Spinoza the immoralist.

In any case, there are always relations that enter into composition
in their particular order, according to the eternal laws of nature. There is
no Good or Evil, but there is good and bad. "Beyond Good and Evil, at least
this does not mean: beyond good and bad." [Nietzsche, On the Genealogy
of Morals] The good is when a body directly compounds its relation with ours,
and, with all or part of its power, increases ours. A food, for example. For us,
the bad is when a body decomposes our body's relation, although it still
combines with our parts, but in ways that do not correspond to our essence,
as when a poison breaks down the blood. Hence good and bad have a primary,
objective meaning, but one that is relative and partial: that which agrees with
our nature or does not agree with it. And consequently, good and bad have
a secondary meaning, which is subjective and modal, qualifying two types,
two modes of man's existence.

That individual will be called good (or free, or rational, or strong) who
strives, insofar as he is capable, to organize his encounters, to join with
whatever agrees with his nature, to combine his relation with relations that
are compatible with his, and thereby to increase his power. For goodness is
a matter of dynamism, power, and the composition of powers. That individual  
will be called bad, or servile, or weak, or foolish, who lives haphazardly,
who is content to undergo the effects of his encounters, but wails and accuses
every time the effect undergone does not agree with him and reveals his own
impotence. For, by lending oneself in this way to whatever encounter in
whatever circumstance, believing that with a lot of violence or a little guile,
one will always extricate oneself, how can one fail to have more bad encounters
than good? How can one keep from destroying oneself through guilt,  and
others through resentiment, spreading one's own powerlessness and enslavement
everywhere, one's own sickness, indigestions, and poisons?
In the end, one is unable even to encounter oneself.

Med andra ord : hellre rik och kaxig än fattig och osäker?

Det skriker verkligen Nietzsche om den här. Men jag kan omfamna den i den mån att det i någon botten är rädslan som attackeras. Men hur får vi alla människor oavsett bakgrund att släppa sargen och komma ut på isen?

[Anders]

ondska är att förvilla och vilseleda.


men detta betyder bara att ondskan är falsk                    

naturligtvis är ondskan sann, för den existerar, men skepnaden ör falsk

påven i vatikanen är den största inkarnationen i nån mönniska idag
av ondska

därför att påven ör motsatsen till Jesus

därför att Dalai lama är motsatsen till Buddha

Är det inte rädsla du talar om här?

[Anne]

Om vi säger så här - jag tycker ju att det föreligger ett problem när folk ser en blodig människa stå och vifta vid vägkanten med en död älg på det tillplattade biltaket och helt sonika bara passera. Vem kan må bra i ett sånt klimat? Att det finns folk som är villiga att betala för att titta på avrättningar... Jaaa, vilken massiv trötthet jag känner. Var gick det snett?

[Algotezza]

Om vi säger så här - jag tycker ju att det föreligger ett problem när folk ser en blodig människa stå och vifta vid vägkanten med en död älg på det tillplattade biltaket och helt sonika bara passera. Vem kan må bra i ett sånt klimat? Att det finns folk som är villiga att betala för att titta på avrättningar... Jaaa, vilken massiv trötthet jag känner. Var gick det snett?

När det går snett - oavsett vad det gäller - som etik/moral, beteende, ideologier, attityder - går det snett i små omärkliga steg som få uppmärksammar och tänker på, omdömet och självbilden förändras parallellt  - men en dag upptäcker man vart det barkat iväg och kan då kan man ställa sig samma fråga du ställt dig: Var gick det snett?

Det vet vi när vi blivit medvetna om när och hur det går snett och varför...

/Algotezza

[Pho-ku]

Med andra ord : hellre rik och kaxig än fattig och osäker?

Det skriker verkligen Nietzsche om den här. Men jag kan omfamna den i den mån att det i någon botten är rädslan som attackeras. Men hur får vi alla människor oavsett bakgrund att släppa sargen och komma ut på isen?

Jag förstår inte alls hur du har läst? Rik på vad? Rädsla inför vad? Kaxig, osäker? Nietzhsce citeras, som också läste Spinoza. Jaha?

/Edit/

Angående dina andra ord, Spinoza kom fram till raka motsatsen, så här skriver han i Förståndets Förbättring:

För de vanliga miljöerna i livet, vilka uppskattas av människorna (som deras handlingar visar), kan det högsta goda klassas under tre rubriker – rikedomar, ryktbarhet och sinneslust.

Med dessa tre är medvetandet så obsorberat att det har föga kraft att reflektera om något annat gott. Av sinnenas lust är medvetande fängslad till passivitet som om det högsta goda verkligen faktiskt uppnåts, så att det är helt oförmöget att tänka på något annat föremål; när en sådan lust tillfredsställts följer den yttersta melankoli, varigenom medvetndet, fastän inte trollbundet, är stört och förslöat.

Att söka ryktbarhet och rikedomar är på samma sätt mycket uppslukande, särskilt om sådana saker söks bara för sin egen skull, såtillvida de då antages utgöra det högsta goda.

[...]

I fallet ryktbarhet är medvetandet ännu mer absorberat, för ryktbarhet uppfattas alltid som något gott för sin egen skull, och som det slutliga målet mot vilket alla handlingar riktas. Vidare, att förvärva rikedmoar och ryktbarhet följer inte - som i fallet sinneslust - av ånger, utan ju mer vi förvärvar desto större är vår förtjusning, och följaktligen desto mer vill vi utöka både det ena och det andra.

[Anders]

Med andra ord : hellre rik och kaxig än fattig och osäker?

Det skriker verkligen Nietzsche om den här. Men jag kan omfamna den i den mån att det i någon botten är rädslan som attackeras. Men hur får vi alla människor oavsett bakgrund att släppa sargen och komma ut på isen?

Jag förstår inte alls hur du har läst? Rik på vad? Rädsla inför vad? Kaxig, osäker? Nietzhsce citeras, som också läste Spinoza. Jaha?

/Edit/

Angående dina andra ord, Spinoza kom fram till raka motsatsen, så här skriver han i Förståndets Förbättring:

För de vanliga miljöerna i livet, vilka uppskattas av människorna (som deras handlingar visar), kan det högsta goda klassas under tre rubriker – rikedomar, ryktbarhet och sinneslust.

Med dessa tre är medvetandet så obsorberat att det har föga kraft att reflektera om något annat gott. Av sinnenas lust är medvetande fängslad till passivitet som om det högsta goda verkligen faktiskt uppnåts, så att det är helt oförmöget att tänka på något annat föremål; när en sådan lust tillfredsställts följer den yttersta melankoli, varigenom medvetndet, fastän inte trollbundet, är stört och förslöat.

Att söka ryktbarhet och rikedomar är på samma sätt mycket uppslukande, särskilt om sådana saker söks bara för sin egen skull, såtillvida de då antages utgöra det högsta goda.

[...]

I fallet ryktbarhet är medvetandet ännu mer absorberat, för ryktbarhet uppfattas alltid som något gott för sin egen skull, och som det slutliga målet mot vilket alla handlingar riktas. Vidare, att förvärva rikedmoar och ryktbarhet följer inte - som i fallet sinneslust - av ånger, utan ju mer vi förvärvar desto större är vår förtjusning, och följaktligen desto mer vill vi utöka både det ena och det andra.

Får se om jag kan svara begripligt:

Som han beskriver "Bad":

"...(For goodness is
a matter of dynamism, power, and the composition of powers.) That individual  
will be called bad, or servile, or weak, or foolish, who lives haphazardly,
who is content to undergo the effects of his encounters, but wails and accuses
every time the effect undergone does not agree with him and reveals his own
impotence..."

Signallerar för mej en människa som växt upp i herrans tukt och förmaning, som hållts på mattan av föräldrar, kompisar och en janteomgivning.

Medan den här som tar för sig, skiter i om andra tycker att denne har fel, väljer vad han tycker är viktigt och ökar sina krafter känns komma från nån trevligt akademisk miljö där barnen fostras till ledare och tänkare.

Så - Rik på det självförtroende en överklassuppväxt ger.

(Visst, man kan se det hos andra, har varit projektledare för guldolympier och där ser man mycket av "good" också, även då de dimper ner på kontorsstolen. Men de jag tänker på då jag ser "bad" är min farfars rena ståvidbandet-generation, de "loosers" jag spenderade mina somrar med.)

"Idle rich" är en sak, jo de drönarna finns säkert, "finansvalpar" och så... umgås inte i de kretsarna. Är det inte det som Spinoza är ute och fiskar efter?

Men hur många av de "stora filosoferna", "stora tänkarna", den "Nya adel" som Nietzsche skriver mellan raderna om i Also Spract, kommer från stampad jordgolv?

(Han skriver "he" och "him" om en individual i det där stycket, Deleuze. Kanske en tidsanda...)

Inget jag tänker strida för, det är bara den känsla jag fick då jag läste Deleuzecitatet.

[Kristofer]

ondska är att förvilla och vilseleda.


men detta betyder bara att ondskan är falsk                    

naturligtvis är ondskan sann, för den existerar, men skepnaden ör falsk

påven i vatikanen är den största inkarnationen i nån mönniska idag
av ondska

därför att påven ör motsatsen till Jesus

därför att Dalai lama är motsatsen till Buddha

kanske...jag är visserligen tveksam till påven men på vilket sätt menar du att han är motsatsen till jesus?

att skepnaden är falsk och kanske framförallt att buskapet är falskt?

[Marko]

Eftersom logiken säger att gud är oändligt ond, för att all ondska finns i världen,
så är människan utan skuld, gud bär allt ansvar... för att han kan förhindra allt som sker.
Djävulen har inget behov av att agera och är god. För han försvarar människan från den onda gud.

ja logiken är underbar att leka med.... gud är djävulen och god.

[Kristofer]

Får jag komma med en annan vinkling på ondskan?

Om man skulle försöka sig på att vara lite Heidegger så består väl ondskan av komponenterna

Viljan till ondska
-------------------
Rädsla
Relativism(Har andra det sämre har jag det ganska bra)
Övertygelse om egen åsikts riktighet(eller rädslan för att den inte är riktig)

Rent praktiska faktorer(hungrig, fattig, utarbetad)

Men rädslan tror jag är den största. Då rädslan släpper och vi vågar släppa in händer mirakel.

Vad tycker ni om den?

hur menar du...består viljan av ondska av de ovan angivna komponenterna eller är detta en komponent i sig?

jag tycker att det blir lite problematiskt att prata om viljan till ondska...man vill gärna prata om ondska som ngt medvetet men jag tror tyvärr väldigt sällan det är så...en felaktig världsuppfattning leder nog oftare till onda handlingar än en vilja till ondska i sig...

de praktiska faktorerna tycker jag att man kan fånga in i egoism och avsaknad av empati...i dessa fall blir de praktiska faktorer du lyfter upp mer av katalysatorer...d v s överlevnad på bekostnad av ngn annan...jag har svårt att se hungrig, fattig, utarbetad o s v som komponenter av ondska...mer som faktorer som påskyndar ondskefullt agerande hos människor som redan har en tendens att agera ondskefullt.

håller dock med om rädsla...finns inga människor jag litar så lite på som rädda människor...eller kanske är det mer korrekt att prata om människor som saknar mod...(om en rädd person kan ha mod att agera tvärtemot sin rädsla...) men förutsätter att det är det du syftar på ändå...

"relativism" tror jag också kan vara en komponent...dock tror jag att detta är en konsekvens av att man inte har ngn grundtrygghet eller grundad "självkärlek" som jag skrev om ngn annanstans...människor med stark självkärlek eller självkänsla jämför sig sällan med andra medan människor med svag självkänsla använder jämförelsen med andra som det enda måttet på sitt eget värde...detta är en stor fara...och föranleder ofta ondskefullt beteende...

[Kristofer]

Eftersom logiken säger att gud är oändligt ond, för att all ondska finns i världen,
så är människan utan skuld, gud bär allt ansvar... för att han kan förhindra allt som sker.
Djävulen har inget behov av att agera och är god. För han försvarar människan från den onda gud.

ja logiken är underbar att leka med.... gud är djävulen och god.

hmmm, att kunna förhindra ondska utan att göra det...är det ondska i sig?...även om enda sättet att förhindra ondskan medför att individen/Gud själv agerar ondskefullt?

om ondska är att vilseleda så borde godhet vara att vägleda...


om du har ett barn som slår grannens barn är det ditt fel om du inte gör ngt åt saken...men är barnet utan skuld?

om du har ett barn som slår grannens barn men du säger åt ditt barn att han inte får slå grannens barn/försöker vägleda det, men han fortsätter ändå göra det...är det då fortfarande ditt fel?

om enda sättet att förhindra att ditt barn slår grannens barn är att du låter ditt barn få stötar för att skapa förändringar i limbiska systemet och därmed nollställa ditt barns känsloliv (hypotetiskt) och därmed förhindra ditt barns ondskefulla agerande, är ditt agerande då gott?

Alltså är underlåtetsle att hindra ondska per se ont och är hindrande av ondska per se gott? jag är tveksam...man kan inte isolera en situation/ett beteende och sedan bedöma allt annat agerande i förhållande till detta...som jag ser det måste man alltid ha hela bilden för att kunna bedömma vad som är/inte är ondska...men bara för att man har hela bilden är man då ansvarig till allt som händer? att förhindra ondska i en situation innebär kanske att ondskan föds ngn annanstans som en direkt konsekvens av detta? vad vet jag...

[Marko]

Kristendomen sitter lite i sin egen moral tvist.
Det finns ortodoxa kristna som inte ser världen som ett paradis,
det finns ondska och gud kan göra 'onda'/vreda handlingar.

jag ser det inte så, för jag ser det som en god kraft eller möjlighet som finns tillgänglig för oss att använda oss av.

[Kristofer]

Kristendomen sitter lite i sin egen moral tvist.
Det finns ortodoxa kristna som inte ser världen som ett paradis,
det finns ondska och gud kan göra 'onda'/vreda handlingar.

jag ser det inte så, för jag ser det som en god kraft eller möjlighet som finns tillgänglig för oss att använda oss av.

vad är det som du ser "som en god kraft som finns tillgänglig för oss att använda oss av"? Gud? Världen?

ondska och vrede är för mig inte jämförbart...vrede är i sig positivt, en känsla som föds ur att man ser saker man tycker är orätt...den kan dock bli missriktad och fel p g a en felaktig världsbild...känslan i sig är dock, som sagt, ngt bra...ondska är...ja, ondska.

[Marko]

Vet inte om vad all typ av vrede är,
Jag brukar inte må bra om jag blir förbannad och ryter till mina barn,
Det är inget som jag ser som något positivt iaf, utan negativt.

är det gott att vara vred och uttrycka vrede ?
kan man uttrycka sig på andra vis istället för att bli arg ?

[Kristofer]

Vet inte om vad all typ av vrede är,
Jag brukar inte må bra om jag blir förbannad och ryter till mina barn,
Det är inget som jag ser som något positivt iaf, utan negativt.

är det gott att vara vred och uttrycka vrede ?
kan man uttrycka sig på andra vis istället för att bli arg ?

näe...det finns säkert ggr då du tycker att din vrede och t o m att du rytit till åt dom varit rätt? men känslan efter en situation då man blivit arg på ngn man bryr sig väldigt mkt om är sällan positiv...många ggr kan man ju dessutom uppleva att ens vrede varit obefogad och snarare ett resultat av oförståelse för ngn annans situation och agerande...när man fått denna förståelse är ilskan sällan lika stor.

min poäng är att ilska i sig en mkt positiv känsla i den bemärkelsen att den är aktiverande och leder till att individen (förhoppningsvis) protesterar mot en uppfattat orätt...sen finns det många ggr då ilska är med som en bakomliggande orsak till tragedier...detta beror dock inte på ilskan i sig utan på en otillräcklig förståelse för situationen där ilskan väckts...