"Enligt kognitivisterna är en sats som "Det är fel att ljuga" objektiv sant eller falsk, dvs. satsen kan användas för att beskriva en moralisk verklighet."
"Omvänt anser non-kognitivisterna att moralutsagan kan jämställas med utrop och andra känslouttryck. Utsagorna är visserligen meningsfulla; men deras mening är av sådan art, att de kan inte användas för att framställa påståenden."
Ställer ni er på kognitivisterna eller non-kognitivisternas sida?
Från Filosofilexikonet.
Kognitivism eller Nonkognitivism?
Moderator: Moderatorgruppen
Oj då....Här var det ensamt...Är realist, kognitivist och tillråga på allt externalist
Vad anser ni om Mackies "errortheory"? Dvs att moraliska utsagor har ett kognitivt innehåll men eftersom de beskriver en moralisk verklighet som inte finns så är de alltid falska...
Om det nu ej finns ngt kognitivt innehåll i moralutsagor hur kan det komma sig att moralspråket ser ut som det gör? Rent semantiskt så beskriver vi ju en "verklighet"...
Metaetikens värld är mkt spännande! Hoppas på en givande diskussion!
Vad anser ni om Mackies "errortheory"? Dvs att moraliska utsagor har ett kognitivt innehåll men eftersom de beskriver en moralisk verklighet som inte finns så är de alltid falska...
Om det nu ej finns ngt kognitivt innehåll i moralutsagor hur kan det komma sig att moralspråket ser ut som det gör? Rent semantiskt så beskriver vi ju en "verklighet"...
Metaetikens värld är mkt spännande! Hoppas på en givande diskussion!
Re: Kognitivism eller Nonkognitivism?
Tony The Pony skrev:Ställer ni er på kognitivisterna eller non-kognitivisternas sida
Moraliska utsagor handlar om moraliska känslor, på så vis är de uttryck för kognitiva tillstånd. Men detta utesluter inte sanningsvärde. Skulle man kunna (kanske kan) mäta moraliska sensationer i hjärnan, så kan en moralisk utsaga vara falsk eller sann. En sociopat kan påstå att han tycker det är fel att ljuga, fast han inte upplever moraliska sensationer, påståendet är då falskt i den mening att personen ljuger.
När det handlar om moralens objektivitet så kan man objektivera moraliska utsagor genom att påstå att personer utan kognitiva eller struktuella hjärnskador har liknande neurologiska strukturer och kognitiva scheman för moraliska känslor. En moralisk utsaga kan med detta som bakgrund ha sanningsvärde i den mening att påstående "det är fel att medvetet skada andra", kan vara falskt eller sant. Det är sant om personer utan ovanstående skador alltid upplever moraliskt negativa känslor vid tanken på, eller vid konfrontation med sådana handlingar.
Moralfilosofi kan inte längre fylla en vettig funktion utan att samanflätas med kognitiv psygologi och neurologi. Neurofilosofi är på frammarsch.
Jag är nonkognitivist. Men jag är inte oresonabel på den punkten. Om någon kan beskriva vad ordet "värde" betyder i satser som "alla människor är lika mycket värda", på ett vis jag kan begripa, och som på något vis är falsifierbart (klart angivet falsifieringsvillkor, tack!), så skulle jag givetvis ändra min uppfattning.
Jag är alltså tillsvidare-nihilist, eller tillsvidare-nonkognitivist.
Det enda jag kan tänka mig som har intrinsikalt värde är lycka.
Jag är alltså tillsvidare-nihilist, eller tillsvidare-nonkognitivist.
Det enda jag kan tänka mig som har intrinsikalt värde är lycka.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 11 och 0 gäster