Vad är vishet?

[förstår mig själv]

Ja en sinnessjuk människa kan inte tolkas som vis. Det är ungefär som trådskaparen anger. Vis är att ha goda teorier som leder till välmående.

[Pilatus]

Ja en sinnessjuk människa kan inte tolkas som vis. Det är ungefär som trådskaparen anger. Vis är att ha goda teorier som leder till välmående.

Du kan inte definiera något genom vad det inte är.

[Ben]

--------------

[Silver]

Problemet med identifiera vishet är att det i samma sekund skapar ett riskutrymme för högmod. Stor vishet att erkänna sin okunskap, att inte styras av sina drifter och att Inte gör uttalanden om Rätt / Fel och Axiomer (så som detta, haha).
När vi försöker definiera ett ord så utgår vi oftast från oss själva. Så här definierar jag "arg" för så känner jag när jag är arg, osv. Hur ska vi möjligen annars kunna definiera ett känslomässigt ord om vi själva inte upplevt det?

D.v.s. för att beskriva vishet måste vi själva ha upptäckt det inom oss. Om vi lyfter fram sidor hos oss som vi anser oss göra oss visa så riskerar vi samtidigt att visa högmod, en primitiv drift - vilket jag inte är en vis egenskap.
Jag tror att definitionen av vis kommer att återspegla vilken nivå av vishet en person befinner sig på. Det går så att säga inte att beskriva vishet man själv inte förstått sig på. Dock tror jag säkert att vi kan spåna om vilka miljöer, ageranden och erfarenheter som påverkar ens utveckling av erfarenhet.

Att finna en samlad mening för "vishet" går nog ej, däremot kan vi inriktad oss på vishet på olika nivåer, olika "graderingar av vishet". Insikten om en själv, insikt om medlidande på en högre nivå, insikt om orsak och verkan, med mera med mera. En sådan uppsättning av gradering skulle kunna underlätta kartläggandet av vilken typ av stimulans som krävs för att ta en vidare till "nästa graderingsnivå".

Jag tänker avsluta att förtydliga min åsikt vad gäller teoretiker. I forum som vissa så har vi en blandad kompott av människor vilket i min mening enbart är positivt. Teoretikern/akademikern svarar troligen inte för majoriteten men har en tendens att höras mest. De är oftast dem vi ser kommer med flest poster och även med flest magstarka uttalanden om Rätt och Fel. Detta är för mig inte vishet. För att uppnå vishet behöver vi kunna tala ett språk. För att kunna utveckla ett språk behöver vi studier. Men att studera sig till vishet och filosofi tror jag inte på. Att läsa gamla filosofier och teorier är givetvis berikande, och man framstår onekligen Vis och Filosofisk om man kan citera en redan massa sagda meningar. Vissa har det i blodet, andra inte. Dem som behöver studera sig till det brukar oftast även vara dem som skriker högst för att dölja avsaknaden av andra egenskaper. Jag sticker inte under stolen med att detta är ett provocerande uttalande, men i proportion till de högmodiga uttalanden akademiska "filosofer" och psykologer gör så är detta peanuts

[reflex]

Men att studera sig till vishet och filosofi tror jag inte på. Att läsa gamla filosofier och teorier är givetvis berikande, och man framstår onekligen Vis och Filosofisk om man kan citera en redan massa sagda meningar.

En intressant fråga i frågan.
Kan man studera sig till vishet?
Blir man visare ju mer filosofiska skrifter man läser?
Man måste skilja på kunskap och vishet. I valet mellan vishet utan kunskap(om nu detta är möjligt) och kunskap utan vishet är nog det förra att föredra.
Vishet är med mitt synsätt ingen nivå att uppnå utan mera en successiv förståelse av tillvaron.
Att läsa andra människor tankar och funderingar via böcker har i alla fall varit mycket givande för mig. På sätt och vis enklare än ett samtal. Orden och meningarna
sätter igång egna tankar och återkopplingar till egna erfarenheter utan stress och utan behov att fortsätta ett samtal. Sällan minna jag det jag läst, men det sätter ändå spår i mitt inre och leder in tankarna på nya banor utan att jag direkt märker det.

[freddemalte]

Förmodligen finns det redan en tråd med detta ämne men antalet trådar förefaller oändlig så jag tröttnade på att leta.

Filosofi är kärlek till vishet, men vad menar man då med vishet?
Vishet anges som en egenskap. Hur är man då när man är vis?

Det svar som kommer för mig är ungefär, att då har man "koll", då har man klart för sig vad vår tillvaro handlar om
och vad som verkligen är viktigt i livet.

Nog med förslag?

Hej reflex

Din fråga är mycket intressant och svår, dels då den antingen kan tolkas som en efterfrågan av att enbart definiera begreppet "vishet" eller "visdom", dels kan tolkas som att du vill gå djupare i frågan och mer hantera vad som kan anses vara "vist". Jag tolkar din fråga mer som att du är nyfiken på vad vishet egentligen är och hur den kan göra sig gällande i allt från vardagliga situationer till mer ovanliga eller abstrakta företeelser.

Förenklat skulle jag nog se vishet som en en kombination av två följande fenomen:

1) Förmågan att inse vilka förändringar i världen som leder till ökat välmående för upplevande varelser.

2) Förmågan att efterleva essensen i den kända Sinnesbönen (oavsett livsåskådning):

”Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.”

Summa sumarum: En vis människa har alltså förstånd att avgöra när denne kan förändra en situation eller ett förlopp till något som ger ett ökat välmående i världen.

Jag förutsätter här en välvillig (icke problematiserande) tolkning av de ord och begrepp som jag använder ovan.

I övrigt kan jag rekommendera boken Vägar till visdom av Stefan Einhorn: http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9137135112

Hälsar Fredrik

[reflex]

1) Förmågan att inse vilka förändringar i världen som leder till ökat välmående för upplevande varelser.

2) Förmågan att efterleva essensen i den kända Sinnesbönen (oavsett livsåskådning):

”Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.”

Summa sumarum: En vis människa har alltså förstånd att avgöra när denne kan förändra en situation eller ett förlopp till något som ger ett ökat välmående i världen.

Här känns det glädjande nog som om vi inte är överens.

1) Otaliga äro de som trott sig veta vilka förändringar i världen som leder till ökat välmående för allt och alla utan att de för den skull visat sig vara så särskilt visa när
deras teorier provats i verkligheten. Därför kan ingen med trovärdighet påstå sig "inse" detta.

2) Det förefaller mig som om du ser visheten som något som kräver handling .
En kinesisk författare lär ha sagt: Visa män talar inte, begåvade män talar och dumma män diskuterar, trots att han själv älskade att diskutera.
Men visst, vad är det för nytta med vishet ifall den vise inte förmedlar sina tankar på ett eller annat sätt. Det är dock, anser jag, fullt möligt att vara
nog så "vis" utan att göra så mycket väsen av sig. En liten följdfråga: Kan man äga en egenskap utan att någonsin visa den?

[freddemalte]

1) Förmågan att inse vilka förändringar i världen som leder till ökat välmående för upplevande varelser.

2) Förmågan att efterleva essensen i den kända Sinnesbönen (oavsett livsåskådning):

”Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.”

Summa sumarum: En vis människa har alltså förstånd att avgöra när denne kan förändra en situation eller ett förlopp till något som ger ett ökat välmående i världen.

Här känns det glädjande nog som om vi inte är överens.

1) Otaliga äro de som trott sig veta vilka förändringar i världen som leder till ökat välmående för allt och alla utan att de för den skull visat sig vara så särskilt visa när
deras teorier provats i verkligheten. Därför kan ingen med trovärdighet påstå sig "inse" detta.

2) Det förefaller mig som om du ser visheten som något som kräver handling .
En kinesisk författare lär ha sagt: Visa män talar inte, begåvade män talar och dumma män diskuterar, trots att han själv älskade att diskutera.
Men visst, vad är det för nytta med vishet ifall den vise inte förmedlar sina tankar på ett eller annat sätt. Det är dock, anser jag, fullt möligt att vara
nog så "vis" utan att göra så mycket väsen av sig. En liten följdfråga: Kan man äga en egenskap utan att någonsin visa den?

Intressanta invändningar. Jag skrev inte att personen tror sig något. Jag skrev att den som är vis har insett vad det är. Jag skrev inte heller att någon behöver handla på något sätt. Jag skrev att den vise har förstånd att se skillnaden på vad detta är. Det intressanta i din invändningar att den lyfter frågan om KPP inom metaetiken (Kravet På Praktik). Kan en människa vara ond genom att enbart tänka tankar som om de utfördes i handling skulle vara onda? Kan man säga att någon är snäll som ebart tänker att denne vill hjälpa någon i nöd men aldrig får möjligheten att utföra handlingen? Frågan är inte lätt att besvara. Visst kan man väl tänka sig ett scenario där en person besitter vissa kvaliteter eller egenskaper men aldrig får utöva dem. Låt säga att en person är fantastiskt begåvad på att spela gitarr (om denne fick tillgång till en sådan), men aldrig får möjligheten att visa det eller testa. Hur ser du på detta?

Hälsar Fredrik

[reflex]

1) Förmågan att inse vilka förändringar i världen som leder till ökat välmående för upplevande varelser.

2) Förmågan att efterleva essensen i den kända Sinnesbönen (oavsett livsåskådning):

”Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.”

Summa sumarum: En vis människa har alltså förstånd att avgöra när denne kan förändra en situation eller ett förlopp till något som ger ett ökat välmående i världen.

Här känns det glädjande nog som om vi inte är överens.

1) Otaliga äro de som trott sig veta vilka förändringar i världen som leder till ökat välmående för allt och alla utan att de för den skull visat sig vara så särskilt visa när
deras teorier provats i verkligheten. Därför kan ingen med trovärdighet påstå sig "inse" detta.

2) Det förefaller mig som om du ser visheten som något som kräver handling .
En kinesisk författare lär ha sagt: Visa män talar inte, begåvade män talar och dumma män diskuterar, trots att han själv älskade att diskutera.
Men visst, vad är det för nytta med vishet ifall den vise inte förmedlar sina tankar på ett eller annat sätt. Det är dock, anser jag, fullt möligt att vara
nog så "vis" utan att göra så mycket väsen av sig. En liten följdfråga: Kan man äga en egenskap utan att någonsin visa den?

Intressanta invändningar. Jag skrev inte att personen tror sig något. Jag skrev att den som är vis har insett vad det är. Jag skrev inte heller att någon behöver handla på något sätt. Jag skrev att den vise har förstånd att se skillnaden på vad detta är. Det intressanta i din invändningar att den lyfter frågan om KPP inom metaetiken (Kravet På Praktik). Kan en människa vara ond genom att enbart tänka tankar som om de utfördes i handling skulle vara onda? Kan man säga att någon är snäll som ebart tänker att denne vill hjälpa någon i nöd men aldrig får möjligheten att utföra handlingen? Frågan är inte lätt att besvara. Visst kan man väl tänka sig ett scenario där en person besitter vissa kvaliteter eller egenskaper men aldrig får utöva dem. Låt säga att en person är fantastiskt begåvad på att spela gitarr (om denne fick tillgång till en sådan), men aldrig får möjligheten att visa det eller testa. Hur ser du på detta?

Hälsar Fredrik

Om vi håller oss till "visheten". Ifall den "vise" inte talar och inte heller gör något annat som skulle kunna tyda på att han är besittning av denna egenskap, kan han då anses vara vis? Är det prov på vishet att sätta sig och meditera i avskildhet under lång tid? Och varför skulle det vara vishet att avskilja sig från världen?
Jag kommer att tänka på ett par strofer i Dan Anderssons dikt:
"Det sägs att en helig i tron en profet, vars röst ljuder långt som en malm, en cymbal
men som ej känner kärlekens hemlighet, han hör till de fåvitskas tal"
För att återvända till den kinesiske författarens utsaga att den vise inte talar, att den begåvade talar och den dumme diskuterar.
Det här låter ju inte klokt, men kanske går det att tolka som att den vise inte kommer med utsagor utan istället ställer frågor. Den begåvade fösöker besvara frågorna och de "dumma" bara diskuterar den begåvades svar. Dumheten skulle i så fall ligga i att det var frågan som var viktig, inte svaret. Så skulle jag kunna tolka det men det känns inte rätt i alla fall. Kanske någon anna kan göra analysen mer "hel" och bättre.

[Antimonetarist]

Ja en sinnessjuk människa kan inte tolkas som vis. Det är ungefär som trådskaparen anger. Vis är att ha goda teorier som leder till välmående.

Du kan inte definiera något genom vad det inte är.

Jo, t.ex. ateism? Det går ju endast att definiera genom vad det inte är. Detsamma gäller väl alla "a-" och "o-" och "icke-".

[Algotezza]

Vishet är att veta vad man kan och inte kan och hysa vilja utveckla sina förmågor.

Skapandet är människans kännetecken. Men utan upplevande kan man inte skapa.

Bara genom att kommunicera med andra kan man bevara och öka sin vishet/kunskap/ förmåga.

/Algotezza

[Silver]

Bara genom att kommunicera med andra kan man bevara och öka sin vishet/kunskap/ förmåga.

/Algotezza

Varför skulle det vara så? Jag har mött människor som är enormt sociala och har en stor vänskapskrets, likväl är de nötter i huvudet Och vice verse har jag vänner som jag nästan klassar som eremiter men ändå är enormt visa.
Visheten går inte att köpa på tub eller medicin, den kommer ifrån. Visst behöver vi se oss om i världen och träffa människor för att bilda oss en uppfattning om den och därmed öka vår visdom, men att påstå att vishet Bara kan öka genom att kommunicera med andra skriver jag inte under på för fem öre.

[Algotezza]

Bara genom att kommunicera med andra kan man bevara och öka sin vishet/kunskap/ förmåga.

/Algotezza

Varför skulle det vara så? Jag har mött människor som är enormt sociala och har en stor vänskapskrets, likväl är de nötter i huvudet Och vice verse har jag vänner som jag nästan klassar som eremiter men ändå är enormt visa.
Visheten går inte att köpa på tub eller medicin, den kommer ifrån. Visst behöver vi se oss om i världen och träffa människor för att bilda oss en uppfattning om den och därmed öka vår visdom, men att påstå att vishet Bara kan öka genom att kommunicera med andra skriver jag inte under på för fem öre.

Hur vet du att någon är vis resp. nöt i huvudet?

/Algotezza

[Silver]

Bara genom att kommunicera med andra kan man bevara och öka sin vishet/kunskap/ förmåga.

/Algotezza

Varför skulle det vara så? Jag har mött människor som är enormt sociala och har en stor vänskapskrets, likväl är de nötter i huvudet Och vice verse har jag vänner som jag nästan klassar som eremiter men ändå är enormt visa.
Visheten går inte att köpa på tub eller medicin, den kommer ifrån. Visst behöver vi se oss om i världen och träffa människor för att bilda oss en uppfattning om den och därmed öka vår visdom, men att påstå att vishet Bara kan öka genom att kommunicera med andra skriver jag inte under på för fem öre.

Hur vet du att någon är vis resp. nöt i huvudet?

/Algotezza

Okej, fast om du istället skulle kunna besvara min fråga i vilken jag ifrågasätter ditt påstående istället för att komma med ny fråga så ska även jag se till att ge dig ett svar på frågan..

[Algotezza]

Bara genom att kommunicera med andra kan man bevara och öka sin vishet/kunskap/ förmåga.

/Algotezza

Varför skulle det vara så? Jag har mött människor som är enormt sociala och har en stor vänskapskrets, likväl är de nötter i huvudet Och vice verse har jag vänner som jag nästan klassar som eremiter men ändå är enormt visa.
Visheten går inte att köpa på tub eller medicin, den kommer ifrån. Visst behöver vi se oss om i världen och träffa människor för att bilda oss en uppfattning om den och därmed öka vår visdom, men att påstå att vishet Bara kan öka genom att kommunicera med andra skriver jag inte under på för fem öre.

Genom kommunikation med omvärlden lär vi oss något. Via allsidig kommunikation med en omvärld som omfattar allt levande. Detta är den vises källa till vishet. Leva i världen. Kommunicera med den. Tänk Sokrates. Tänk Buddha. Tänk Jesus. Ingen av dem skrev något.

/Algotezza