Friedrich Nietzsche

[Viola]

Victor
En handling utförs väl med nödvändighet av någon - det är bara det att
alla predikat eller alla verb beskriver inte handlingar.
Det regnar kallar jag inte en handling - eller? Snarare ett skeende
eller en händelse.
Verben som åtföljs av predikatsfyllnad som t.ex. vara bliva heta kallas
betecknar tillstånd - inte handling.


Mr T
I de flesta språk finns väl subjekt och predikat men svenska och
de flesta germanska språk (tror jag ) har s.k. subjektstvång.
Finns det inget naturligt subjekt sätter man dit ett formellt subjekt
det - som i exemplet ovan Det regnar.... Det gäller inte alla språk,
inte ens alla indoeuropeiska...

Men visst är språkets makt över tanken intressant att fundera över.
Och en del som diskuterar på sådana här filosfisajter märker jag har
en sorts religiös inställning till språket så för dem lever språket sitt
eget liv utan någon nödvändig anknytning till verkligheten -
eller språket blir verkligheten.... Finns det ett ord för gud så finns han....

agnostica

[MrTambourineMan]

Subjektstvång eller inte innebär ingen skillnad för subjektet implementeras i verbformen istället, t ex i spanskan och italienskan.

[victor]

agnostica: det är inte JAG som säger det där om subjekt och predikat, det är Nietzsche.

Och, precis sm MTM säger, vissa språk skiljer på subjekt och predikat rent morfologiskt (rätt terminologi?), vissa gör det inte. Nietzsches poäng är att uppdelningen har gjort att detta format vår verklighetsuppfattning i alltför hög grad; våran syn på saker som jaget och viljan har blivit formade av detta exv. Emedan han menar att sådana enheter inte finns; allt är förändring, allt är händelseförlopp.

Ungefär något sådant....
/v

[Viola]

Okey Victor - ibland kan man ju hänvisa till andra vad man själv menar
men det var nog inte så du uttryckte dig heller om man kollar ordentligt
- men tror du på andar så kan du ju försöka vidarebefordra mina synpunkter

[Pontus Nylund]

Hur skall jag egentligen gå till väga för att kunna skapa min egen moral, herr Nietzsche?

[MrTambourineMan]

"Om jag hade varit en övermänniska hade jag kunnat inse och handla efter följande: Moralen är inget statiskt etiskt system av lagar och regler utan är någonting som beror av situationen och stunden. Jag har en agenda, mål med min tillvaro, oavsett vad jag tar mig till, och dessa mål kan sägas utgöra de sanna värdena. Vad jag än känner för att göra, så lägger jag in ett värde i det. Genom att spela mina kort väl kan jag nå mina mål och en tillfredsställande tillvaro enligt principen viljan till makt och tack vare mitt övermänskliga intellekt hade spelet tett sig enkelt och jag hade de facto kunnat spela det efter mitt eget huvud"

Det närmaste jag har kommit till att läsa Nietzsche är att jag har skummat igenom e-texten av Beyond Good and Evil, samt läst ett referat ur ett filosofiskt lexikon. Därför må denna framställning inte göra Nietzsche rättvisa, och kanske till och med gör honom orätt. Men av dig, Pontus, har jag fått intrycket att du är en akademisk filosof och som sådan är du säkerligen mer införstådd med Nietszches idéer än jag är som enkel gymnasiestudent?

[Pontus Nylund]

Tack för ett väldigt intressant inlägg. Jag skall försöka kommentera det på något sätt, även om "citatet" står sig väl...

Kan man tänka sig att kunskapen - i vilken mening vi än tänker oss den - på något sätt solipsistiskt genererar sig själv i detta tillstånd som personlig illusion eller verklighet - vi tar inte ställning till det ontologiska nu - att den i detta "spel" skulle utgöra ett eget värde i olika skepnader. Frågan är nu i vilken mån subjektet självt bidrar i skapandet av detta värde? Är det inte snarare så att dessa värden måste ses som emergerande på något vis, kanske som en biprodukt, kanske som det där extra pirret... Låt oss anta att de emergerar: ja men då måste de väl finnas någonstans och då är de väl heller inte egna skapelser. Nå, om de skapas då: hur kan något komma ur ingenting; för vi antar väl att dessa värden är något? Men vad är nu detta? Strunt, eller hur? Om verksamheten själv, själva spelet, utgör det fundamentala värdet då är det väl nonsens att tala om ett subjekt som skapar sina egna regler inom spelets ramar, eller..vi måste väl i så fall stipulera ett överordat värde, låt oss säga spelet... men hur kan vi göra det...om vi som övermänniskro...

Jag välkomnar kritik mot detta resonemang, även om det kan ta ett tag innan jag förmår svara - trög som jag är.

[MrTambourineMan]

Övermänniskan kan inte helt själv forma sina egen moral eftersom han inte kan transcendera sig själv. Inom ramen för vad som är möjligt kan han dock sätta sig över den kristna "slavmoralen".

[Salomon]

Nietzsches lära om den s.k. övermänniskan är en lära om moralens grund, men har ofta tolkats som en lära om att moralen inte har någon grund alls. Man förknippar alltså ofta Nietzsche helt felaktigt till en viss typ av värdenihilism, nämligen den att eftersom det inte finns någon absolut grund till moralen så är egentligen allt tillåtet. Grovt förenklat kan man säga att Nietzsche hävdar att det går att förstå världen ur ett oändligt antal perspektiv, och detta gör att det är svårt för människor, med deras begränsade tankeförmåga att hitta en enhetlig tolkning av världen som ger en mening åt alla dessa perspektiv. Nietzsche menar då att det finns två sorters människor, de som inte förmår att själva ge världen en mening utan måste förlita sig på myten om Gud som en garant för att det trots allt finns en mening, och det finns de som kan ge världen en mening: övermänniskan. Nietzsche menar alltså att Gud inte finns, och att det är upp till människorna själva att ge världen en mening. Men, det handlar inte om att var och en ska för sig själv ge världen en mening, d.v.s. i en "det är bra som funkar för mig" -anda. Att bara nöja sig med det som funkar för en själv är en lika svag insats som att förlita sig på Gud. Det är att ge upp inför uppgiften att hitta en tolkning av världen som ger den en mening. Nietzsche menar alltså att värdenihilismen är att ge upp inför den erkänt svåra uppgiften att ge världen en mening. Värdenihilisterna bedrar sig om de tror att deras insikt i att Gud inte finns är att ha kommit bortom alla illusioner. De sitter fast i illusionen om att det inte finns något bortom insikten att Gud inte finns. Övermänniskan är alltså den som inte ger upp inför insikten att Gud inte finns (Nietzsches slogan "Gud är död" är alltså ett uttryck som skall beskriva insikten att han inte finns), och som inte förfaller till en självömklig och cynisk "allt är tillåtet" moral, utan som försöker att hitta en tolkning av världen som ger den mening, inte bara för en själv utan även för andra. Det är dock viktigt för den övermänniska som hittat en mening, menar Nietzsche, att inte tro att den tolkningen är den enda rätta och slutgiltiga tolkningen.

mvh

[Johan Ågren]

Salomon,

Det är dock viktigt för den övermänniska som hittat en mening, menar Nietzsche, att inte tro att den tolkningen är den enda rätta och slutgiltiga tolkningen.

En uttolkare av världen kvalificerar bättre när han förmår fler perspektiv. Övermänniskan måste för Nietzsche vara vetenskapsmannen som känner världen mer och kan skapa ett högre mått av mening genom sin kvalificerade vilja. Människan ger världen mening genom sin uttolkning av den, men uttolkningen kan äga fler perspektiv och blir då meningsfullare. Utan den sanna uttolkningen kan t.ex. rörelser som nazismen berättigas utifrån Nietzsches filosofi. Men när en rörelse uppstår på falska uttolkningar så är det inget Nietzsche skulle ha stöttat. Supermänniskan kan aldrig vara den fria människan som enbart genomför sin vision, för då skulle även illusionstroende falla under den kategorin. Att gå bortom illusionerna förändrar både människans mening och vilja. Ur ett sådant perspektiv är aldrig en existentialist fri att själv skapa sin mening, utan meningen sätts i relation till uttolkningen (som i sin tur kan vara både sann och falsk). Här får man återigen skilja mellan värdeomdömen och tingens faktiska förhållanden. Värdeomdömet är underordnat sakförhållanderna i en värld som strävar bortom illusionerna. Det svåraste är inte att frigöra sig från illusioner utan att bryta (frigöra oss från) det kausala led som en gång uppstått ur illusionerna, och som driver vår vilja i ogrundade riktningar. Den existentialistiska vilja som har sådan grund kan inte bli övermänniskans strävan, utan en sådan är fortfarande en produkt av illusionen.

Johan

[Pontus Nylund]

Övermänniskan kan inte helt själv forma sina egen moral eftersom han inte kan transcendera sig själv. Inom ramen för vad som är möjligt kan han dock sätta sig över den kristna "slavmoralen".

Hur då? Vad menar du med att hon inte kan transcendera sig själv? Senast idag transcenderade jag mig själv när jag övervann lusten att... skallen på grannen som väsnades när jag skulle tääännnkkka.
Men jag gjorde det inte. Varför? Jo, för skulle jag inte ha transcendenterat mig själv eller övervunnit denna lust eller vilket ord vi vu vill använda, så skulle jag ha blivit... varför?

[MrTambourineMan]

Hur då? Vad menar du med att hon inte kan transcendera sig själv? Senast idag transcenderade jag mig själv när jag övervann lusten att... skallen på grannen som väsnades när jag skulle tääännnkkka.
Men jag gjorde det inte. Varför? Jo, för skulle jag inte ha transcendenterat mig själv eller övervunnit denna lust eller vilket ord vi vu vill använda, så skulle jag ha blivit... varför?

Erinra dig att Nietszche pekar på att egentligen borde det heta "det tänker" istället för, som brukligt är, "jag tänker". Att du övervann en lust är fullt rimligt, den förmågan finns inkodad i dig själv - att väga för och nackdelar, att fatta beslut. Om jag får låna en teologisk analogi: Du kan inte komma utanför själen, du kan inte bli Gud.

[Pontus Nylund]

"Erinra dig att Nietszche pekar på att egentligen borde det heta "det tänker" istället för, som brukligt är, "jag tänker". Att du övervann en lust är fullt rimligt, den förmågan finns inkodad i dig själv - att väga för och nackdelar, att fatta beslut. Om jag får låna en teologisk analogi: Du kan inte komma utanför själen, du kan inte bli Gud.[/quote]"

Det verkar som om du skulle hävda att denna förmåga vore medfödd och därmed en funktion hos alla människor: Hur förklarar du då dess uppenbara eruptioner av våld som kan förekomma; "x tog steget fullt ut, `he wouldn´t take it anymore´"?

[MrTambourineMan]

Det är också en förmåga hos individen att döda andra individer. Det är en del av systemet. Jag som individ är summan av mina processer; jag kan inte gå utanför mig själv; jag kan inte få en GABAerg interneuron i min hjärna att börja producera dopamin istället för GABA enbart genom en viljeansträngning. Överallt, i alla system, finns det begränsningar bortom vilka systemet inte kan ta sig. Det är samma sak med matematik. Vi vet nu att Hilbert hade fel - det finns olösliga problem. Vi vet också att Russel och Whiteheads matematik teoretiska utsvävningar i Principia Matematica är bristande. Varför då? Jo, för att systemet, som ett epifenomen, begränsas av sin egen struktur.

[suchanother]

Jag kan inte Nietzsches filosofi så där jättebra men han känns på något sätt helt fel!
Jag kan beundra hans mod att våga skilja sig från mängden, att våga stå emot "kollektivet", men visar inte hans eget liv att han var snett ute? Han levde ju ett ensamt, isolerat liv utan större sociala kontakter.
Var han en narcistisk personlighet?
Är inte människan en zoon politicon, en samhällelig varelse, som verkar tillsammans med andra?