Filosofisk påvisning av guds icke-existens

[holoteist]

Allt som kan beskrivas i ord finns

Jag tror inte jag förstår denna premiss. Vissa djur finns inte. Till exempel detta:



Kvaggan är ett utdött hästdjur som var nära släkt med vanlig sebra. Kvaggan levde i Sydafrika och utrotades av boerna, som jagade den för köttets och skinnets skull. Den sista vilda kvaggan sköts 1878, och det sista djuret i fångenskap dog 1883 i Amsterdams zoo. Ref. Azote

Sant. Jag tar tillbaka mitt 'bevis' mot Guds existens. För mig personligen finns det inget tvivel att han vakar över oss. Våra ord rår inte på Honom. Se min signatur för ett gudsbevis!

[Pilatus]

Sant. Jag tar tillbaka mitt 'bevis' mot Guds existens. För mig personligen finns det inget tvivel att han vakar över oss. Våra ord rår inte på Honom. Se min signatur för ett gudsbevis!

Bäst är att inse att frågan om Guds existens inte är ett vetenskapligt eller logiskt problem. Det finns mycket som inte går att bevisa, till exempel frågor om icke existens och åtskilliga utsagor som inte kan prövas empiriskt, ens i princip.

[Algotezza]

Sant. Jag tar tillbaka mitt 'bevis' mot Guds existens. För mig personligen finns det inget tvivel att han vakar över oss. Våra ord rår inte på Honom. Se min signatur för ett gudsbevis!

Bäst är att inse att frågan om Guds existens inte är ett vetenskapligt eller logiskt problem. Det finns mycket som inte går att bevisa, till exempel frågor om icke existens och åtskilliga utsagor som inte kan prövas empiriskt, ens i princip.

Guds existens/ icke-existens är ju betingad av vad vi menar med beteckningen Gud. Som panteist är det ju inga problem att panteismens gud finns.

Alla definitioner av gud som däremot innebär att hanhon skulle vara en utomkosmisk personlig skspargud, kännetecknad av oändlig kärlek, oändlig makt och oändlig kunskap och vetande, är betydligt svårare att bevisa existensen av. Det kan sannolikt bara vara en trosfråga utan andra bevis än den egna känslan.

/Algotezza

[förstår mig själv]

Det som inte kan förstås ska inte förstås. Då går det illa. Allt förstås med teorier som utgår ifrån observationer.

[Algotezza]

Det som inte kan förstås ska inte förstås. Då går det illa. Allt förstås med teorier som utgår ifrån observationer.

Det som en person inte förstår, kan ibland en annan förstå. Det en person inte förstår vid ett tillfälle, kan hanhon ibland förstå senare, efter nya erfarenheter och ny eftertanke.

Varför skulle det gå illa om man försöker förstå det som i förstone tedde sig obegripligt?

Antar att du kanske åsyftar gagnlöst grubbel som bara innebär att man kröker in sig i sitt navelludd... Eller?

/Algotezza

[Pilatus]

Guds existens/ icke-existens är ju betingad av vad vi menar med beteckningen Gud. Som panteist är det ju inga problem att panteismens gud finns.

Hur skulle den syllogismen se ut som bevisar att en besjälad natur är detsamma som Gud?
Premissen blir väl även i detta fall en trosfråga?

Vi är förstås fria att definiera vilka gudsbegrepp vi önskar.
Ett gudsbegrepp borde kunna definieras på det sätt som Torkel Franzén gjorde.

"Jag ser att det är dags att dra fram mitt gamla gudsbevis igen!
Kokopelle är en gud.
Alltså: Det existerar minst ett x sådant att x är en gud."

[Algotezza]

Guds existens/ icke-existens är ju betingad av vad vi menar med beteckningen Gud. Som panteist är det ju inga problem att panteismens gud finns.

Hur skulle den syllogismen se ut som bevisar att en besjälad natur är detsamma som Gud?
Premissen blir väl även i detta fall en trosfråga?

Vi är förstås fria att definiera vilka gudsbegrepp vi önskar.
Ett gudsbegrepp borde kunna definieras på det sätt som Torkel Franzén gjorde.

"Jag ser att det är dags att dra fram mitt gamla gudsbevis igen!
Kokopelle är en gud.
Alltså: Det existerar minst ett x sådant att x är en gud."

Panteism innebär att Gud = universum.

Hur pass mycket själ man sedan ser i naturen beror på en själv. Är man sjölv själlös ser man förmodligen ingen själ i naturen heller. Man kan ju definiera bort sin själ eller säga att den är en hypostasering eller whatever...

Ser vi närmre på Franzéns utsaga

"Jag ser att det är dags att dra fram mitt gamla gudsbevis igen!
Kokopelle är en gud.

Alltså: Det existerar minst ett x sådant att x är en gud."

kan vi fråga: vem är Kokopelle, finns Kokopelle? Såvitt jag kan se finns universum. Det är väl ändå en skillnad? Eller?

Men om vi väljer en faktor som finns kan vi om vi vill definiera den som gud, göra den till Gud. Det är ju vad man gör i naturreligioner, tillber en staty, tillber oceanen, ett träd.

Det är väl fint att man om man vill kan göra vad man vill till gud, även då intet, ungefär som Heidegger. En annan sak är om man har någon glädje av det och om andra finner det vettigt och meningsfullt. Men det är ju inte fel att roa sig.

Feel free to create any god you want! "Sådan hund sådan herre."

/Algotezza

[Algotezza]

Det är klart, är man allergisk mot ordet/begreppet gud, finns det ju ingen definition som man kan hålla med om, om den medför att gud i så fall skulle finnas.

Om man menar att gud är summan av allt - kan man hävda att allt inte går att summera till en helhet. Går det, skulle ju alla motsatser ta ut varandra så helheten bleve medvetslös. Och vad skiljer i så fall en medvetslös gud från en icke-existerande?

/Algotrezza

[reflex]

Alla måste vi väl ändå vara överens om att begreppet "gud" finns.
Sen går det ju inte att förhindra att var och en lägger in sin egen tolkning av detta begrepp, eftersom dettas obestämbara och mångnskiftande karaktär skapar i stort sett oändliga tolkningsmöjligheter.
Det finns däremot inget bevis för att begreppet "gud" skulle motsvaras av något fysiskt existerande, såvida vi inte själva bestämmer oss för att något som vi kan verifiera som fysikt existrande motsvaras av begreppet "gud". Det kan vara träbeläten. konstiga stenformationer, Jorden, solen eller hela universom (eller varför inte Robert Lind i Kramfors, om han nu finns?)

[Pilatus]

Det finns däremot inget bevis för att begreppet "gud" skulle motsvaras av något fysiskt existerande, såvida vi inte själva bestämmer oss för att något som vi kan verifiera som fysiskt existerande motsvaras av begreppet "gud". Det kan vara träbeläten. konstiga stenformationer, Jorden, solen eller hela universum (eller varför inte Robert Lind i Kramfors, om han nu finns?)

Man kan ju fråga sig om det gör någon skillnad? Tydligen är det så. Ämnet är ännu känsligt, det finns personer som mordhotas för litet klotter på en papperslapp.

Akhenaton skapade en kult kring solguden Aton. Solen är onekligen det mest specifika och mest livgivande som finns i vår omvärld. Även Jesus huvud avbildades (från trehundratalet och framåt) omgiven av solskivan (glorian). De äldsta gloriorna förekommer bland de gamla egypterna och hade där samband med egypternas dyrkan av solen som den högsta guden, Ra.

[K-3ViN]

En tanke slog mig, om Gud existerar skulle han vid det här laget ha visat sig. Nej, det kan inte stämma tänkte jag i andra ögonblicket. För om Gud uppenbarar sig totalt uppstår tre fundamentala problem:
I. Gud visar sig för en viss person X eller personer XX när de lever, om X lever (som är en vanlig människa), betyder det att X’ har kommit till genom en man och en kvinna och varför skulle inte mannen och kvinnan (föräldrarna) ha samma rättighet att få reda på Guds existens (vilket är det högsta) ?
II. Om Skaparen visar sig för de skapade vid människans början, betyder det att dessa människor har möjlighet att få fram budskapet fram till människorna nu men så har det icke skett. Om man nekar detta genom att påstå att människorna dog och inte kunde framföra budskapet, återstår punkt I men framåt då.
III. Om Skaparen visar sig, bryter det mot det faktumet att världen är mystisk där vi inte kan bevisa Guds existens. Men världen är mystisk där vi inte kan bevisa Guds existens för att Gud har skapat världen på det viset.
Sedan kom jag att tänka på hur falska religioner är för att alla faller mot I och III.
Jag började fundera på att Gud balanserar det åt, han ger en uppenbarelse, men balanserar det ut med tankar från våra hjärnor ’jag har blivit galen’, ’det var bara en slump’, ’det var bara någonting naturligt’. Detta för att vi inte ska få 100% reda på Guds existens.

[Pilatus]

En tanke slog mig, om Gud existerar skulle han vid det här laget ha visat sig.

Det är ju exakt vad de kristna påstår att han har gjort. Genom NTs legender om Jesus och Paulus brev. Även troende judar anser säkert att Jahve visade sig vid flera tillfällen för Moses, Noa och Job m fl. I alla fall indirekt och tydligt nog.

[K-3ViN]

En tanke slog mig, om Gud existerar skulle han vid det här laget ha visat sig.

Det är ju exakt vad de kristna påstår att han har gjort. Genom NTs legender om Jesus och Paulus brev. Även troende judar anser säkert att Jahve visade sig vid flera tillfällen för Moses, Noa och Job m fl. I alla fall indirekt och tydligt nog.

Då kan man stämpla dessa religioner som oriktiga i grund och botten. Kvar återstår faktumet att Gud fortfarande kan existera.

[SigurdV]

Håller denna syllogism?

En existent är begränsad

Gud är obegränsad

Gud är en icke-existent

Materialet tillhör inte mig.

Jo, resonemanget håller, men bara inom sin kontext. Egenskaper och objekt är alltid ett kategoriserat sammanhang. Här gäller det vad sorts egenskaper det finns och om egenskaper begränsar objekten... Det är avhängigt den ontologiska begreppsapparat man använder.

Om "att vara" är en egenskap så avgränsar det det varande från ickevarandet. Och det är inte rättvist att kräva att gud ... vad än gud må vara... genom att inte vara i ickevarat ...brister i någon egenskap... det är ju så att om den ENDA egenskap gud har är att vara så kan han inte påvisas på något sätt...ur vår synpunkt kunde han lika gärna inte vara...men där är han inte enligt antagandet.
"Felet" är således ( om jag hållit tungan rätt i munnen ) att anse att obegränsning inte är en (kanske lite speciell) begränsning.

[Pilatus]

Hur pass mycket själ man sedan ser i naturen beror på en själv. Är man själv själlös ser man förmodligen ingen själ i naturen heller. Man kan ju definiera bort sin själ eller säga att den är en hypostasering eller whatever...

Dualismen är seglivad och kanhända helt integrerad i vår kultur. Kristenheten har verkligen ansträngt sig för att blanda in nyplatonismens idéer i den litet naiva uppfattningen om människan som synoptikerna förmedlar. Det blir någon slags synkretistisk soppa av det hela. För mycket tankemöda läggs på att rädda sin själ undan förgänglighet och mycket litet görs för att vara en vanlig hygglig prick.