Jag vill med denna tråden inte skapa en till diskussion angående om det finns liv på andra planeter, utan vill snarare ha lite åsikter om mitt sätt att se på "alternativt" utomjordiskt liv. Skriv även ner egna funderingar eller ifrågasätt mitt tankesätt (vilket är det som får en att utvecklas och tänka ett steg längre)
På våran planet finns förhållanden som gör att just vi människor lever här. Vi har utvecklats utefter dessa specifika förhållandena som råder. Därför ser vi ut, kommunicerar, rör oss och tänker på ett visst sätt. Utefter denna formmall har vi fått de sinnen som krävs för att "se" våran värld vi lever i. Men tänk på andra planeter, eller kanske snarare andra universum ( "världar" ) där helt annorlunda förhållanden råder. Där kanske det inte finns något enligt våran definition "konkret", som vi med våra sinnen kan upptäcka.
Här har livet en annan skepnad och/eller kanske helt andra "sinnen" vilket gör att vi aldrig kommer kunna träffa varandra, eftersom vi helt enkelt inte kan "se, lukta, höra, smaka eller känna" deras livsform. Alltså bör vi bara kunna upptäcka de livsformer som liknar oss och har liknande sinnen.
Kanske är denna brist av "sinnen" också anledningen till att vi inte kan definiera universum eller världen vi lever i, pga att det helt enkelt inte går att förklara med våra sinnen. ex. Vi tror att rymden är oändlig bara för att vi inte kan se något slut! Vi tror att vi lever i en (enligt våran egen definition) en konkret värld. Men kanske är världen, rymden eller universum allt annat än konkret? Därför något vi aldrig kommer kunna upptäcka eller förstå...
Olika förhållanden skapar olika livsformer
Moderator: Moderatorgruppen
Vad vet vi om den fysiska världen?
Vi har ju våra sinnen för att tolka den fysiska världen. Menar du då att "de andra" finns i något som inte tillhör den fysiska världen? eller menar du att just våra sinnen inte registrerar de frekvenser som de eventuellt genererar.
Ett bra exempel är ju tex de kvalster som lever på oss, de väger så lite att de inte kan utlösa en känselreceptor i huden. De är dessutom så små att vår syn inte uppfattar dem. De rör sig så "lite" att de inte påverkar molekylerna runt oss tillräckligt för att vår trumhinna ska kunna uppfatta vibrationerna de faktiskt skapar. Detta gör ju inte nödvändigtvis kvalsterna till utomjordingar.
Om din tes stämmer så innebär det att utomjordingarna inte består av molekyler eller att de finns i en annan dimension enligt strängteorin och om jag fattar det rätt så innehåller väl de andra dimensionerna även de molekyler och energibanden har frekvenser och frekvenser kan mätas.
Ett bra exempel är ju tex de kvalster som lever på oss, de väger så lite att de inte kan utlösa en känselreceptor i huden. De är dessutom så små att vår syn inte uppfattar dem. De rör sig så "lite" att de inte påverkar molekylerna runt oss tillräckligt för att vår trumhinna ska kunna uppfatta vibrationerna de faktiskt skapar. Detta gör ju inte nödvändigtvis kvalsterna till utomjordingar.
Om din tes stämmer så innebär det att utomjordingarna inte består av molekyler eller att de finns i en annan dimension enligt strängteorin och om jag fattar det rätt så innehåller väl de andra dimensionerna även de molekyler och energibanden har frekvenser och frekvenser kan mätas.
Jag tror att vi är begränsade till att upptäcka saker som våra sinnen tillåter. Ganska logiskt.
Men det jag menar är att jag tror det i andra "dimensioner" råder andra förhållanden som gör att den andra dimensionen aldrig skulle kunna bevisas existera pga avsaknaden av sinnen. I en annan dimension kanske det inte finns någon materia överhuvudtaget, hur ska vi då kunna konfirmera att den finns. Anlendningen till att jag tror det finns flera "dimensioner" är att vi inte (hittills iaf) kan beskriva vad rymden är och hur den konkret skulle kunna ta slut eller vara oändlig.
Det saknas en definition på rymden som jag aldrig tror vi kommer kunna fastställa. Om vi var en del av alla "dimensioner" och såg hela bilden så att säga, så skulle vi förstå hur allt satt ihop och fungerade tillsammans. Men jag tror bara att vi är en byggsten i något mycket större.
Men det jag menar är att jag tror det i andra "dimensioner" råder andra förhållanden som gör att den andra dimensionen aldrig skulle kunna bevisas existera pga avsaknaden av sinnen. I en annan dimension kanske det inte finns någon materia överhuvudtaget, hur ska vi då kunna konfirmera att den finns. Anlendningen till att jag tror det finns flera "dimensioner" är att vi inte (hittills iaf) kan beskriva vad rymden är och hur den konkret skulle kunna ta slut eller vara oändlig.
Det saknas en definition på rymden som jag aldrig tror vi kommer kunna fastställa. Om vi var en del av alla "dimensioner" och såg hela bilden så att säga, så skulle vi förstå hur allt satt ihop och fungerade tillsammans. Men jag tror bara att vi är en byggsten i något mycket större.
archaxe
Detta är ett filosofiforum och jag lägger fram några tankar. Försök vara lite mer öppensinnig och mindre destruktiv. Att vara öppen för nya möjligheter är det viktigaste som finns. Oavsett det gäller vetenskapen eller livet.
Toscana intressant inlägg!
Detta är ytterligare en sak som stämmer ihop med teorin jag lade fram.
Kanske lättare att ta ett exempel om hastighet iofs. Enligt oss är ett hastighet en sak, detta beroende på vilka förhållanden som här råder.
Tänk er att man kör en bil i 300km/h. Denna hastighet uppfattas av oss som väldigt hög pga. att vi hinner inte ta åt oss alla intryck och processa dessa, samt att denna hastighet kan ställa till med stora skador osv osv. Alltså, relativt våra naturlagar är 300km/h en hög hastighet! Men tänk om du ändrar alla naturlagar,allt ifrån friktion till gravitation osv och gav oss en mycket bättre reaktionsförmåga och möjlighet att processa saker snabbare i hjärnan. Då skulle vi inte uppleva hastighet och avstånd på inärheten samma sätt som vi gör nu!
När jag dessutom pratar om olika "dimensioner" så menar jag ett steg ännu längre, alltså ett ställe där kanske hastighet inte ens är samma sak som vad vi uppfattar hastighet som. Pga att det inte finns något sätt att mäta den på! Hastighet kanske inte äns existerar där! Eftersom där inte går att sätta händelser relativt tid, pga att det inte finns några för oss uppenbara händelser?
Min lilla teori är väldigt svårformulerad, så exemplen kan uppfattas som extrema antaganden, vilket det är. Men hoppas ni förstår vad jag menar med att vi och våran värld inte räcker till för att beskriva allt! Utan att det bör finnas saker som vi inte ser och kommer kunna se.
Detta är ett filosofiforum och jag lägger fram några tankar. Försök vara lite mer öppensinnig och mindre destruktiv. Att vara öppen för nya möjligheter är det viktigaste som finns. Oavsett det gäller vetenskapen eller livet.
Toscana intressant inlägg!
Detta är ytterligare en sak som stämmer ihop med teorin jag lade fram.
Kanske lättare att ta ett exempel om hastighet iofs. Enligt oss är ett hastighet en sak, detta beroende på vilka förhållanden som här råder.
Tänk er att man kör en bil i 300km/h. Denna hastighet uppfattas av oss som väldigt hög pga. att vi hinner inte ta åt oss alla intryck och processa dessa, samt att denna hastighet kan ställa till med stora skador osv osv. Alltså, relativt våra naturlagar är 300km/h en hög hastighet! Men tänk om du ändrar alla naturlagar,allt ifrån friktion till gravitation osv och gav oss en mycket bättre reaktionsförmåga och möjlighet att processa saker snabbare i hjärnan. Då skulle vi inte uppleva hastighet och avstånd på inärheten samma sätt som vi gör nu!
När jag dessutom pratar om olika "dimensioner" så menar jag ett steg ännu längre, alltså ett ställe där kanske hastighet inte ens är samma sak som vad vi uppfattar hastighet som. Pga att det inte finns något sätt att mäta den på! Hastighet kanske inte äns existerar där! Eftersom där inte går att sätta händelser relativt tid, pga att det inte finns några för oss uppenbara händelser?
Min lilla teori är väldigt svårformulerad, så exemplen kan uppfattas som extrema antaganden, vilket det är. Men hoppas ni förstår vad jag menar med att vi och våran värld inte räcker till för att beskriva allt! Utan att det bör finnas saker som vi inte ser och kommer kunna se.
molekylsjäl
Om det finns en dimension där materia inte finns Är det då en dimension?
Vad definierar en dimension?
Om ett liv inte på något vis består av materia så talar vi väl egentligen om vad många kallar själen men är själen(medvetandet) verkligen helt frånkopplat från materia?
Våra sinnen mäter ju bara inom vissa områden/frekvenser vår mätutrustning kan ju så mycket mer men den informationen skall sedan tolkas av våra "vanliga" sinnen. Är det där du menar att felen uppstår för vi kan ju faktiskt se delar av "rymden" med blotta ögat och ännu mer med teleskop o.d
Vad definierar en dimension?
Om ett liv inte på något vis består av materia så talar vi väl egentligen om vad många kallar själen men är själen(medvetandet) verkligen helt frånkopplat från materia?
Våra sinnen mäter ju bara inom vissa områden/frekvenser vår mätutrustning kan ju så mycket mer men den informationen skall sedan tolkas av våra "vanliga" sinnen. Är det där du menar att felen uppstår för vi kan ju faktiskt se delar av "rymden" med blotta ögat och ännu mer med teleskop o.d
Tänk er en punkt (0 dimensioner), kopiera denna och fäst ändpunkterna så har ni en linje, dvs 1 dimension. Fäst nu två linjer med varandra så får ni en kvadrat, 2 dimensioner (alt. fyrhörning, yta) . På samma sätt fungerar det för att få en 3D-kub, och en "4D-kub", eller en hyperkub osv.
Det blir snabbt mycket komplicerat, men en hyperkub kan man med enkelhet faktiskt rita själv (pröva!). Tror det där är någorlunda enkelt förklarat vad som menas med en dimension.
Att införa flera dimensioner förenklar faktiskt synen på universum, även om den tycks bli mer och mer komplicerad för "dem flesta".
Det är här våra sinnen starkt begränsas, och det är här den teoretiska biten får övertaget och chansen att visa sin starka sida när den andra inte räcker till.
Som svar på ämnet i fråga kanske man kan svara enligt:
- "Vi kanske inte kan se varandra, men vi känner till varandra."
Det blir snabbt mycket komplicerat, men en hyperkub kan man med enkelhet faktiskt rita själv (pröva!). Tror det där är någorlunda enkelt förklarat vad som menas med en dimension.
Att införa flera dimensioner förenklar faktiskt synen på universum, även om den tycks bli mer och mer komplicerad för "dem flesta".
Det är här våra sinnen starkt begränsas, och det är här den teoretiska biten får övertaget och chansen att visa sin starka sida när den andra inte räcker till.
Som svar på ämnet i fråga kanske man kan svara enligt:
- "Vi kanske inte kan se varandra, men vi känner till varandra."
Jag har lämnat forumet. Filosofi är inte så trevligt som jag hade hoppats på.
i den tex fjärde dimensionen
Nu är jag väl som vanligt lite pucko (blir alltid det när jag funderar på dimensioner), men vad är det som säger att det inte är samma materia i den tredje som i den fjärde dimensionen?
Vi som uppfattar världen som tredimensionell skulle väl ha samma atomer som nån som uppfattar världen i två dimensioner fast i en dimension till?
Det borde väl inte då kunna finnas nån dimension utan materia?
Eller om materian också är fyrdimensionell spelar det kanske ingen roll ?
Men då måste väl vi kunna uppfatta något i den tredimensionella världen även av n-dimensionerna och det kan vi iallafall uppfatta.
Nä usch har jag nu egentligen sagt vad jag menar.
Menar du då att rymdisarna tex kan röra sig i den tex fjärde dimensionen och att våra sinnen/mätutrustning inte kan mäta det så har du ju såklart helt rätt men varför har då evolutionen begränsat oss till den tredimensionella världen?
Vi som uppfattar världen som tredimensionell skulle väl ha samma atomer som nån som uppfattar världen i två dimensioner fast i en dimension till?
Det borde väl inte då kunna finnas nån dimension utan materia?
Eller om materian också är fyrdimensionell spelar det kanske ingen roll ?
Men då måste väl vi kunna uppfatta något i den tredimensionella världen även av n-dimensionerna och det kan vi iallafall uppfatta.
Nä usch har jag nu egentligen sagt vad jag menar.
Menar du då att rymdisarna tex kan röra sig i den tex fjärde dimensionen och att våra sinnen/mätutrustning inte kan mäta det så har du ju såklart helt rätt men varför har då evolutionen begränsat oss till den tredimensionella världen?
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 24 och 0 gäster