Hur resonerar ni om vad moral är?

Moderator: Moderatorgruppen

Esther
Inlägg: 6736
Blev medlem: 15 jan 2018 19:53
Ort: Österlen

Re: Hur resonerar ni om vad moral är?

Inläggav Esther » 18 jan 2018 10:41

Pilatus skrev:
Esther skrev:Ber om att inte få hålla med... moraliska handlingar fostras in i barn/ungdomar genom den etik man följer så att dessa när de fostras färdigt kan handla moraliskt. Vilket återigen situerat teorin och teoribildningen före... handlandet...

Även i djurens värld tillrättavisas handlingar som strider mot gruppens regler. Och människan lär sig genom sina misstag, vi måste förstå varför vissa handlingar inte kan accepteras. Efterhand så lär vi oss. Teorin var ju inte från början given. Lagen kan härledas bakåt till Hammurabi. Det finns äldre texter t ex Ur-Nammus lag från år 2050 fvt. Det pågår ett evigt arbete med att skriva lagar.



Håller helt med... även om "learning by doing" finns mer implicit och teorier inte alltid förändrar sig på grund av de misstag man gör. Vikten av välriktat kritik kan aldrig nog överskattas ---
Skillnaden mellan djuren och människan är att vi just gör teoribildningar - där de inte besitter den förmågan.
Veritas vos liberabit

hakkapeliitta
Inlägg: 2345
Blev medlem: 06 aug 2017 10:22

Re: Hur resonerar ni om vad moral är?

Inläggav hakkapeliitta » 20 jan 2018 19:34

Esther skrev:Skillnaden mellan djuren och människan är att vi just gör teoribildningar - där de inte besitter den förmågan.

Hur säker är du på detta?
Vad är en teoribildning?
Fanns länge en uppfattning att djur inte kan tillverka verktyg och detta skulle vara skillnaden mellan djur och människan.
Marx med sina 1800-tals kunskaper trodde på detta allmänt vedertagna. Han var inte ensam. Men där hade han fel. Djur, speciellt människoapor tillverkar verktyg.
Marx menade att djur till skillnad från människan saknar förmågan att i fantasin föreställa ett objekt som inte är realiserat i verkligheten utan finns endast som föreställning, bild i fantasin. För djur är förmågan till lärande förknippad med härmande, nada kreativitet eller fantasi.
Detta låter vettigt. Teoribildning förutsätter en konstruerad fantasi som djuren saknar.

Esther
Inlägg: 6736
Blev medlem: 15 jan 2018 19:53
Ort: Österlen

Re: Hur resonerar ni om vad moral är?

Inläggav Esther » 20 jan 2018 23:17

hakkapeliitta skrev:
Esther skrev:Skillnaden mellan djuren och människan är att vi just gör teoribildningar - där de inte besitter den förmågan.

Hur säker är du på detta?
Vad är en teoribildning?
Fanns länge en uppfattning att djur inte kan tillverka verktyg och detta skulle vara skillnaden mellan djur och människan.
Marx med sina 1800-tals kunskaper trodde på detta allmänt vedertagna. Han var inte ensam. Men där hade han fel. Djur, speciellt människoapor tillverkar verktyg.
Marx menade att djur till skillnad från människan saknar förmågan att i fantasin föreställa ett objekt som inte är realiserat i verkligheten utan finns endast som föreställning, bild i fantasin. För djur är förmågan till lärande förknippad med härmande, nada kreativitet eller fantasi.
Detta låter vettigt. Teoribildning förutsätter en konstruerad fantasi som djuren saknar.



Enligt vad man brukar säga om teorier inom vetenskaps- kunskapsteori (epistemologi) är en teori olika hypoteser om samband bland annat som man uppställer i en teori som sedan kan bli falsifierade eller bekräftade --- du menar att hundar och katter och kossor och sparvar gör detta också? Hur finner du belägg för att de ställer upp teorier? Har de ens skriftligt språk och abstrakt tänkande som är nödvändigt för detta? Kan du framlägga belägg för det?
Veritas vos liberabit

hakkapeliitta
Inlägg: 2345
Blev medlem: 06 aug 2017 10:22

Re: Hur resonerar ni om vad moral är?

Inläggav hakkapeliitta » 20 jan 2018 23:40

Esther skrev:
hakkapeliitta skrev:
Esther skrev:Skillnaden mellan djuren och människan är att vi just gör teoribildningar - där de inte besitter den förmågan.

Hur säker är du på detta?
Vad är en teoribildning?
Fanns länge en uppfattning att djur inte kan tillverka verktyg och detta skulle vara skillnaden mellan djur och människan.
Marx med sina 1800-tals kunskaper trodde på detta allmänt vedertagna. Han var inte ensam. Men där hade han fel. Djur, speciellt människoapor tillverkar verktyg.
Marx menade att djur till skillnad från människan saknar förmågan att i fantasin föreställa ett objekt som inte är realiserat i verkligheten utan finns endast som föreställning, bild i fantasin. För djur är förmågan till lärande förknippad med härmande, nada kreativitet eller fantasi.
Detta låter vettigt. Teoribildning förutsätter en konstruerad fantasi som djuren saknar.



Enligt vad man brukar säga om teorier inom vetenskaps- kunskapsteori (epistemologi) är en teori olika hypoteser om samband bland annat som man uppställer i en teori som sedan kan bli falsifierade eller bekräftade --- du menar att hundar och katter och kossor och sparvar gör detta också? Hur finner du belägg för att de ställer upp teorier? Har de ens skriftligt språk och abstrakt tänkande som är nödvändigt för detta? Kan du framlägga belägg för det?

Teori i min värld, i detta fallet, är en föreställning om konsekvenstänkande, om jag gör si så blir resultate så.
Djur härmar, ungarna lär sej ett beteende av sina föräldrar, kunskap.
Vet inte riktigt vad du svamlar om, du drar konstiga hypotetiska kunskapsteoretiska resonemang om epistemoligi "gör katter och kossor så?"
Helt utanför ämnet och dessutom svårberiplig.

Esther
Inlägg: 6736
Blev medlem: 15 jan 2018 19:53
Ort: Österlen

Re: Hur resonerar ni om vad moral är?

Inläggav Esther » 21 jan 2018 09:40

hakkapeliitta skrev:
Esther skrev:
hakkapeliitta skrev:Hur säker är du på detta?
Vad är en teoribildning?
Fanns länge en uppfattning att djur inte kan tillverka verktyg och detta skulle vara skillnaden mellan djur och människan.
Marx med sina 1800-tals kunskaper trodde på detta allmänt vedertagna. Han var inte ensam. Men där hade han fel. Djur, speciellt människoapor tillverkar verktyg.
Marx menade att djur till skillnad från människan saknar förmågan att i fantasin föreställa ett objekt som inte är realiserat i verkligheten utan finns endast som föreställning, bild i fantasin. För djur är förmågan till lärande förknippad med härmande, nada kreativitet eller fantasi.
Detta låter vettigt. Teoribildning förutsätter en konstruerad fantasi som djuren saknar.



Enligt vad man brukar säga om teorier inom vetenskaps- kunskapsteori (epistemologi) är en teori olika hypoteser om samband bland annat som man uppställer i en teori som sedan kan bli falsifierade eller bekräftade --- du menar att hundar och katter och kossor och sparvar gör detta också? Hur finner du belägg för att de ställer upp teorier? Har de ens skriftligt språk och abstrakt tänkande som är nödvändigt för detta? Kan du framlägga belägg för det?

Teori i min värld, i detta fallet, är en föreställning om konsekvenstänkande, om jag gör si så blir resultate så.
Djur härmar, ungarna lär sej ett beteende av sina föräldrar, kunskap.
Vet inte riktigt vad du svamlar om, du drar konstiga hypotetiska kunskapsteoretiska resonemang om epistemoligi "gör katter och kossor så?"
Helt utanför ämnet och dessutom svårberiplig.



Så då tillhör du den där märkliga skolan där varje individ och dess oförmåga/förmåga att förstå saker och tolka dem utgör sanningen? I denna märkliga världsbild där den egna oförmågan eller förmågan utgör det som avgör vad som är vad - kan aldrig människan bli bättre och utvecklas eftersom allt det hon inte förmår förstå eller kan - förkastas - och hon själv sätter sin egen oförmåga och märkliga förklaringar baserade på denna som måttstock för sanningen. Det du indirekt förespråkar är människans totala fördummning och stagnering inför en massiv undergång.
Klart att det måste vara svårt att förstå - när och om man måste (för att förstå) gå utanför sin egen bubbla av förklaringar hur världen och tingen är och lägga åt sidan sina egna hemsnickrade ohållbara förklaringar som endast är subjektivt grundade för att försöka anta och förstå något som är större än ens egen oförmågas gränser.
Veritas vos liberabit

hakkapeliitta
Inlägg: 2345
Blev medlem: 06 aug 2017 10:22

Re: Hur resonerar ni om vad moral är?

Inläggav hakkapeliitta » 21 jan 2018 11:47

Tillhör ingen "skola" utan är som en sådan där robotdammsugare som snokar i varje vrå, jag suger i mej information men blir tydligen aldrig klar.

hakkapeliitta
Inlägg: 2345
Blev medlem: 06 aug 2017 10:22

Re: Hur resonerar ni om vad moral är?

Inläggav hakkapeliitta » 21 jan 2018 12:25

Sedan, har inga hemsnickrade teorier. Problemet var att jag växte upp i en intellektuell torftig miljö, ifrågasätt inte, framtiden är redan utstakad, går inte att rubba den.Ödesbestämning rådde.

Å andra sidan vi bröder var verkligen fantasifulla och började ifrågasätta tingens ordning. En brorsa fick för sej att bli konstnär och började måla tavlor. Rätt duktig var han, jag har fortfarande några av hans alster hängande på väggen.

Att leva i en sådan torftig miljö sätter sina spår och gör det svårt att slita sej loss. Tror inte medel- överklassfolk förstår detta. Dessa har stöd och uppmuntran hemifrån vilket jag saknade.
Lonely wolf, steppenwolf, asfaltbarn.

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 18459
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Re: Hur resonerar ni om vad moral är?

Inläggav Algotezza » 21 jan 2018 14:58

Esther skrev:

Klart att det måste vara svårt att förstå - när och om man måste (för att förstå) gå utanför sin egen bubbla av förklaringar hur världen och tingen är och lägga åt sidan sina egna hemsnickrade ohållbara förklaringar som endast är subjektivt grundade för att försöka anta och förstå något som är större än ens egen oförmågas gränser.


Hur går du utanför ditt eget upplevande av världen och hur vet du att du faktiskt gör det?
Göran Egevad egevad@gmail.com

Esther
Inlägg: 6736
Blev medlem: 15 jan 2018 19:53
Ort: Österlen

Re: Hur resonerar ni om vad moral är?

Inläggav Esther » 21 jan 2018 20:57

Algotezza skrev:
Esther skrev:

Klart att det måste vara svårt att förstå - när och om man måste (för att förstå) gå utanför sin egen bubbla av förklaringar hur världen och tingen är och lägga åt sidan sina egna hemsnickrade ohållbara förklaringar som endast är subjektivt grundade för att försöka anta och förstå något som är större än ens egen oförmågas gränser.


Hur går du utanför ditt eget upplevande av världen och hur vet du att du faktiskt gör det?


det beror på (försöker först definiera frågan så att jag svarar på rätt saker här) vad du menar med "upplevande av världen" - så om du specificerar vad det kan innebära för dig ska jag svara dig.
Veritas vos liberabit

Esther
Inlägg: 6736
Blev medlem: 15 jan 2018 19:53
Ort: Österlen

Re: Hur resonerar ni om vad moral är?

Inläggav Esther » 21 jan 2018 20:59

hakkapeliitta skrev:Tillhör ingen "skola" utan är som en sådan där robotdammsugare som snokar i varje vrå, jag suger i mej information men blir tydligen aldrig klar.


:)... bra svarat!
Veritas vos liberabit

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 18459
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Re: Hur resonerar ni om vad moral är?

Inläggav Algotezza » 22 jan 2018 07:48

Esther skrev:
Algotezza skrev:
Esther skrev:

Klart att det måste vara svårt att förstå - när och om man måste (för att förstå) gå utanför sin egen bubbla av förklaringar hur världen och tingen är och lägga åt sidan sina egna hemsnickrade ohållbara förklaringar som endast är subjektivt grundade för att försöka anta och förstå något som är större än ens egen oförmågas gränser.


Hur går du utanför ditt eget upplevande av världen och hur vet du att du faktiskt gör det?


det beror på (försöker först definiera frågan så att jag svarar på rätt saker här) vad du menar med "upplevande av världen" - så om du specificerar vad det kan innebära för dig ska jag svara dig.


Du upplever omvärlden med hjälp av dina sina och skapar en bild i ditt medvetande av sinnesrapporterna, din bild av världen och dess egenskaper, ting, levande varelser och processer. Det är vad jag menar med upplevande av världen. Kan du gå utanför detta upplevande - och i så fall hur?
Göran Egevad egevad@gmail.com

Esther
Inlägg: 6736
Blev medlem: 15 jan 2018 19:53
Ort: Österlen

Re: Hur resonerar ni om vad moral är?

Inläggav Esther » 22 jan 2018 08:08

Algotezza skrev:
Esther skrev:
Algotezza skrev:
Hur går du utanför ditt eget upplevande av världen och hur vet du att du faktiskt gör det?


det beror på (försöker först definiera frågan så att jag svarar på rätt saker här) vad du menar med "upplevande av världen" - så om du specificerar vad det kan innebära för dig ska jag svara dig.


Du upplever omvärlden med hjälp av dina sina och skapar en bild i ditt medvetande av sinnesrapporterna, din bild av världen och dess egenskaper, ting, levande varelser och processer. Det är vad jag menar med upplevande av världen. Kan du gå utanför detta upplevande - och i så fall hur?


Större delen av mitt liv var jag ateist. Jag tolkade världen såsom jag hade lärt mig att tolka den (inget udda där inte) och de begrepp och ord jag använde för det jag trodde mig se och förstå var de nästintill alla använder. För mig var världen konkret och materiellt betingad och världen som jag levde i hade inga fler dimensioner än de jag kunde se. Som vanlig ateist så såg jag allt som : "det som jag kan stoppa i munnen och konstatera finns - är det enda som existerar. Detta i sig bar med sig att de enda samband som fanns mellan mig och andra var de som var synliga och gjordes synbara - så också med tingen. Det fanns för mig en inre värld (min egen av tankar och känslor), andra människors inre världar och en yttre värld som bestod av det som fanns där av det för mig och andra (via sinnen eller teknik) synliga. Jag var vetenskapligt intresserad och visste att allt man kan se är det som kan bevisas - inget annat.
Jag var ingen sökare. Jag var nöjd med mitt varande och liv.
Jag har haft vad man kallar en personlig gudsupplevelse. Och mina samband som jag ser och förstår finns har förändrats genom att de idag inte bara utgår från två faktorer som förr: människor och tingen. Mitt sätt att tänka har utvecklats enormt, min perception av hur jag upplever (eller andra människor) har förändrats till att bli mottagare av inspiration och ledning av ett osynligt väsen som jag vet är Gud - vilket har gett mitt varande en dimension jag inte hade räknat med eller letat efter. I början av denna nya relation så lyssnade jag mer på upplevelserna kring Gud för att jag inte själv hade tillgång till dem - idag har jag tillgång och därmed kan jag placera mig på den plats där Han är för att förstå tingen och människan (även mig själv). Detta sista innebär att det vore som du hade kunnat uppleva världen inifrån mig (också). Jag kan uppleva världen utifrån mitt inre själv och även utifrån Gud samt det jag ta emot med mina sinnen. Så från två dimensioner gick jag till tre. Det upplevda med Gud är inte konstant utan det är något jag fått i benådade tillfällen. Och det är inget unikt eller ovanligt - utan det är vanligt bland kristna. Detta tillstånd kallas för mystik.
Veritas vos liberabit

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 18459
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Re: Hur resonerar ni om vad moral är?

Inläggav Algotezza » 22 jan 2018 11:06

Esther skrev:
Algotezza skrev:
Esther skrev:
det beror på (försöker först definiera frågan så att jag svarar på rätt saker här) vad du menar med "upplevande av världen" - så om du specificerar vad det kan innebära för dig ska jag svara dig.


Du upplever omvärlden med hjälp av dina sina och skapar en bild i ditt medvetande av sinnesrapporterna, din bild av världen och dess egenskaper, ting, levande varelser och processer. Det är vad jag menar med upplevande av världen. Kan du gå utanför detta upplevande - och i så fall hur?


Större delen av mitt liv var jag ateist. Jag tolkade världen såsom jag hade lärt mig att tolka den (inget udda där inte) och de begrepp och ord jag använde för det jag trodde mig se och förstå var de nästintill alla använder. För mig var världen konkret och materiellt betingad och världen som jag levde i hade inga fler dimensioner än de jag kunde se. Som vanlig ateist så såg jag allt som : "det som jag kan stoppa i munnen och konstatera finns - är det enda som existerar. Detta i sig bar med sig att de enda samband som fanns mellan mig och andra var de som var synliga och gjordes synbara - så också med tingen. Det fanns för mig en inre värld (min egen av tankar och känslor), andra människors inre världar och en yttre värld som bestod av det som fanns där av det för mig och andra (via sinnen eller teknik) synliga. Jag var vetenskapligt intresserad och visste att allt man kan se är det som kan bevisas - inget annat.
Jag var ingen sökare. Jag var nöjd med mitt varande och liv.
Jag har haft vad man kallar en personlig gudsupplevelse. Och mina samband som jag ser och förstår finns har förändrats genom att de idag inte bara utgår från två faktorer som förr: människor och tingen. Mitt sätt att tänka har utvecklats enormt, min perception av hur jag upplever (eller andra människor) har förändrats till att bli mottagare av inspiration och ledning av ett osynligt väsen som jag vet är Gud - vilket har gett mitt varande en dimension jag inte hade räknat med eller letat efter. I början av denna nya relation så lyssnade jag mer på upplevelserna kring Gud för att jag inte själv hade tillgång till dem - idag har jag tillgång och därmed kan jag placera mig på den plats där Han är för att förstå tingen och människan (även mig själv). Detta sista innebär att det vore som du hade kunnat uppleva världen inifrån mig (också). Jag kan uppleva världen utifrån mitt inre själv och även utifrån Gud samt det jag ta emot med mina sinnen. Så från två dimensioner gick jag till tre. Det upplevda med Gud är inte konstant utan det är något jag fått i benådade tillfällen. Och det är inget unikt eller ovanligt - utan det är vanligt bland kristna. Detta tillstånd kallas för mystik.


Du anger olika perspektiv på tillvaron du kan anlägga som ger dig tillgång till olika dimensioner hos verkligheten, men oavsett vilket perspektiv du anlägger är det du som anlägger det, du som upplever och tolkar via dem - så allt ingår ju i ditt eget upplevande, i ditt medvetande, inte utanför det, inte via någon annan även om andra kan inspirera dig.

Att vi på sätt och vis är instängda i vår kropp och vårt medvetande tror jag ligger till grund för alla försök att komma ur detta fängelse, via språk, religion, vetenskap, droger, fantasier, kulturprodukter, kärlek och sex... Inte ens ett evigt liv kan befria oss misstänker jag. Men det är vad vi hoppas på. Komma ut ur fängelset, bli ett med Gud, befrias, frälsas från våra begränsningar... Men världen finns där utanför och är fylld med andra som också är fängslade i sina medvetanden och kroppar.

Fröding tar upp detta tema i dikten En Ghasel (ghasel är en diktform)

Jag står och ser på världen genom gallret;
jag kan, jag vill ej slita mig från gallret,
det är så skönt att se, hur livet sjuder
och kastar höga böljor upp mot gallret,
så smärtsamt glatt och lockande det ljuder,
när skratt och sånger komma genom gallret.

Det skiftar ljust av asp och al och björk,
där ovanför står branten furumörk,
den friska doften tränger genom gallret.
Och över viken vilket präktigt sken,
i varje droppe är en ädelsten,
se, hur det skimrar härligt genom gallret!

Det vimlar båtar där och ångare
med hornmusik och muntra sångare
och glada människor i tusental,
som draga ut till fest i berg och dal;
jag vill, jag vill, jag skall, jag måste ut
och dricka liv, om blott för en minut,
jag vill ej långsamt kvävas bakom gallret!

Förgäves skall jag böja, skall jag rista
det gamla obevekligt hårda gallret
- det vill ej tänja sig, det vill ej brista,
ty i mig själv är smitt och nitat gallret,
och först när själv jag krossas, krossas gallret.
Göran Egevad egevad@gmail.com

Esther
Inlägg: 6736
Blev medlem: 15 jan 2018 19:53
Ort: Österlen

Re: Hur resonerar ni om vad moral är?

Inläggav Esther » 22 jan 2018 11:22

Algotezza skrev:
Esther skrev:
Algotezza skrev:
Du upplever omvärlden med hjälp av dina sina och skapar en bild i ditt medvetande av sinnesrapporterna, din bild av världen och dess egenskaper, ting, levande varelser och processer. Det är vad jag menar med upplevande av världen. Kan du gå utanför detta upplevande - och i så fall hur?


Större delen av mitt liv var jag ateist. Jag tolkade världen såsom jag hade lärt mig att tolka den (inget udda där inte) och de begrepp och ord jag använde för det jag trodde mig se och förstå var de nästintill alla använder. För mig var världen konkret och materiellt betingad och världen som jag levde i hade inga fler dimensioner än de jag kunde se. Som vanlig ateist så såg jag allt som : "det som jag kan stoppa i munnen och konstatera finns - är det enda som existerar. Detta i sig bar med sig att de enda samband som fanns mellan mig och andra var de som var synliga och gjordes synbara - så också med tingen. Det fanns för mig en inre värld (min egen av tankar och känslor), andra människors inre världar och en yttre värld som bestod av det som fanns där av det för mig och andra (via sinnen eller teknik) synliga. Jag var vetenskapligt intresserad och visste att allt man kan se är det som kan bevisas - inget annat.
Jag var ingen sökare. Jag var nöjd med mitt varande och liv.
Jag har haft vad man kallar en personlig gudsupplevelse. Och mina samband som jag ser och förstår finns har förändrats genom att de idag inte bara utgår från två faktorer som förr: människor och tingen. Mitt sätt att tänka har utvecklats enormt, min perception av hur jag upplever (eller andra människor) har förändrats till att bli mottagare av inspiration och ledning av ett osynligt väsen som jag vet är Gud - vilket har gett mitt varande en dimension jag inte hade räknat med eller letat efter. I början av denna nya relation så lyssnade jag mer på upplevelserna kring Gud för att jag inte själv hade tillgång till dem - idag har jag tillgång och därmed kan jag placera mig på den plats där Han är för att förstå tingen och människan (även mig själv). Detta sista innebär att det vore som du hade kunnat uppleva världen inifrån mig (också). Jag kan uppleva världen utifrån mitt inre själv och även utifrån Gud samt det jag ta emot med mina sinnen. Så från två dimensioner gick jag till tre. Det upplevda med Gud är inte konstant utan det är något jag fått i benådade tillfällen. Och det är inget unikt eller ovanligt - utan det är vanligt bland kristna. Detta tillstånd kallas för mystik.


Du anger olika perspektiv på tillvaron du kan anlägga som ger dig tillgång till olika dimensioner hos verkligheten, men oavsett vilket perspektiv du anlägger är det du som anlägger det, du som upplever och tolkar via dem - så allt ingår ju i ditt eget upplevande, i ditt medvetande, inte utanför det, inte via någon annan även om andra kan inspirera dig.

Att vi på sätt och vis är instängda i vår kropp och vårt medvetande tror jag ligger till grund för alla försök att komma ur detta fängelse, via språk, religion, vetenskap, droger, fantasier, kulturprodukter, kärlek och sex... Inte ens ett evigt liv kan befria oss misstänker jag. Men det är vad vi hoppas på. Komma ut ur fängelset, bli ett med Gud, befrias, frälsas från våra begränsningar... Men världen finns där utanför och är fylld med andra som också är fängslade i sina medvetanden och kroppar.

Fröding tar upp detta tema i dikten En Ghasel (ghasel är en diktform)

Jag står och ser på världen genom gallret;
jag kan, jag vill ej slita mig från gallret,
det är så skönt att se, hur livet sjuder
och kastar höga böljor upp mot gallret,
så smärtsamt glatt och lockande det ljuder,
när skratt och sånger komma genom gallret.

Det skiftar ljust av asp och al och björk,
där ovanför står branten furumörk,
den friska doften tränger genom gallret.
Och över viken vilket präktigt sken,
i varje droppe är en ädelsten,
se, hur det skimrar härligt genom gallret!

Det vimlar båtar där och ångare
med hornmusik och muntra sångare
och glada människor i tusental,
som draga ut till fest i berg och dal;
jag vill, jag vill, jag skall, jag måste ut
och dricka liv, om blott för en minut,
jag vill ej långsamt kvävas bakom gallret!

Förgäves skall jag böja, skall jag rista
det gamla obevekligt hårda gallret
- det vill ej tänja sig, det vill ej brista,
ty i mig själv är smitt och nitat gallret,
och först när själv jag krossas, krossas gallret.



Självklart är det alltid mitt - men som jag sa skillnaden mellan när du flyter ihop med Gud och när du inte gör det är - om jag gör en jämförelse med något du kan känna till --- som när du ser på en röd blomma. Du ser den men den föds inte i ditt eget medvetande utan den är utanför dig och genom att du riktar blicken på den så "gör den intryck" på din näthinna utifrån och påverkar din syn och dina känslor = ditt väsen.

Du vet när det gäller Gud och det Han kan ge dig att det är "DEN ANDRE" och inte du eller fabrikationer av ditt sinne eller känslor - Jag skrev för många år sedan "jag vet inte var jag börjar och du slutar och jag slutar och du börjar" - eftersom det är som när färger blandas och du vet att din färg och ditt väsen är ditt och det som flyter in inte är du eller ditt.... förstår du skillnaden?
Veritas vos liberabit

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 18459
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Re: Hur resonerar ni om vad moral är?

Inläggav Algotezza » 22 jan 2018 14:56

Esther skrev:
Algotezza skrev:
Esther skrev:
Större delen av mitt liv var jag ateist. Jag tolkade världen såsom jag hade lärt mig att tolka den (inget udda där inte) och de begrepp och ord jag använde för det jag trodde mig se och förstå var de nästintill alla använder. För mig var världen konkret och materiellt betingad och världen som jag levde i hade inga fler dimensioner än de jag kunde se. Som vanlig ateist så såg jag allt som : "det som jag kan stoppa i munnen och konstatera finns - är det enda som existerar. Detta i sig bar med sig att de enda samband som fanns mellan mig och andra var de som var synliga och gjordes synbara - så också med tingen. Det fanns för mig en inre värld (min egen av tankar och känslor), andra människors inre världar och en yttre värld som bestod av det som fanns där av det för mig och andra (via sinnen eller teknik) synliga. Jag var vetenskapligt intresserad och visste att allt man kan se är det som kan bevisas - inget annat.
Jag var ingen sökare. Jag var nöjd med mitt varande och liv.
Jag har haft vad man kallar en personlig gudsupplevelse. Och mina samband som jag ser och förstår finns har förändrats genom att de idag inte bara utgår från två faktorer som förr: människor och tingen. Mitt sätt att tänka har utvecklats enormt, min perception av hur jag upplever (eller andra människor) har förändrats till att bli mottagare av inspiration och ledning av ett osynligt väsen som jag vet är Gud - vilket har gett mitt varande en dimension jag inte hade räknat med eller letat efter. I början av denna nya relation så lyssnade jag mer på upplevelserna kring Gud för att jag inte själv hade tillgång till dem - idag har jag tillgång och därmed kan jag placera mig på den plats där Han är för att förstå tingen och människan (även mig själv). Detta sista innebär att det vore som du hade kunnat uppleva världen inifrån mig (också). Jag kan uppleva världen utifrån mitt inre själv och även utifrån Gud samt det jag ta emot med mina sinnen. Så från två dimensioner gick jag till tre. Det upplevda med Gud är inte konstant utan det är något jag fått i benådade tillfällen. Och det är inget unikt eller ovanligt - utan det är vanligt bland kristna. Detta tillstånd kallas för mystik.


Du anger olika perspektiv på tillvaron du kan anlägga som ger dig tillgång till olika dimensioner hos verkligheten, men oavsett vilket perspektiv du anlägger är det du som anlägger det, du som upplever och tolkar via dem - så allt ingår ju i ditt eget upplevande, i ditt medvetande, inte utanför det, inte via någon annan även om andra kan inspirera dig.

Att vi på sätt och vis är instängda i vår kropp och vårt medvetande tror jag ligger till grund för alla försök att komma ur detta fängelse, via språk, religion, vetenskap, droger, fantasier, kulturprodukter, kärlek och sex... Inte ens ett evigt liv kan befria oss misstänker jag. Men det är vad vi hoppas på. Komma ut ur fängelset, bli ett med Gud, befrias, frälsas från våra begränsningar... Men världen finns där utanför och är fylld med andra som också är fängslade i sina medvetanden och kroppar.

Fröding tar upp detta tema i dikten En Ghasel (ghasel är en diktform)

Jag står och ser på världen genom gallret;
jag kan, jag vill ej slita mig från gallret,
det är så skönt att se, hur livet sjuder
och kastar höga böljor upp mot gallret,
så smärtsamt glatt och lockande det ljuder,
när skratt och sånger komma genom gallret.

Det skiftar ljust av asp och al och björk,
där ovanför står branten furumörk,
den friska doften tränger genom gallret.
Och över viken vilket präktigt sken,
i varje droppe är en ädelsten,
se, hur det skimrar härligt genom gallret!

Det vimlar båtar där och ångare
med hornmusik och muntra sångare
och glada människor i tusental,
som draga ut till fest i berg och dal;
jag vill, jag vill, jag skall, jag måste ut
och dricka liv, om blott för en minut,
jag vill ej långsamt kvävas bakom gallret!

Förgäves skall jag böja, skall jag rista
det gamla obevekligt hårda gallret
- det vill ej tänja sig, det vill ej brista,
ty i mig själv är smitt och nitat gallret,
och först när själv jag krossas, krossas gallret.



Självklart är det alltid mitt - men som jag sa skillnaden mellan när du flyter ihop med Gud och när du inte gör det är - om jag gör en jämförelse med något du kan känna till --- som när du ser på en röd blomma. Du ser den men den föds inte i ditt eget medvetande utan den är utanför dig och genom att du riktar blicken på den så "gör den intryck" på din näthinna utifrån och påverkar din syn och dina känslor = ditt väsen.

Du vet när det gäller Gud och det Han kan ge dig att det är "DEN ANDRE" och inte du eller fabrikationer av ditt sinne eller känslor - Jag skrev för många år sedan "jag vet inte var jag börjar och du slutar och jag slutar och du börjar" - eftersom det är som när färger blandas och du vet att din färg och ditt väsen är ditt och det som flyter in inte är du eller ditt.... förstår du skillnaden?


Tack för ditt svar!

Låter nog lite som besatthet det du beskriver. Eller andlig våldtäkt. Hur vet du att det handlar om Gud och inte om motsatsen?

Å andra sidan är ju allt och alla man möter den andre eller de andra eftersom vore de jag, hade de inte varit skilda från mig.

Jag tänker också att det jag upplever alltid uppstår i mötet mellan mina färger eller energier och omvärldens färger eller energier.
Göran Egevad egevad@gmail.com


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 23 och 0 gäster