PopJimmy skrev:
Men vad roligt att du tror att jag tror på hokus pokus.
Människor som tror på saker för att de ännu inte börjat tänka är en sak, men jag tillhör tyvärr inte den gruppen av troende entusiaster. Jag har efter 8-9 år av tvångsmässigt tankemässigt skeptiskt grubblande istället börja att ifrågasätta rationalitet, eftersom det inte är hållbart i längden - för mig personligen iaf. Det är ett praktiskt verktyg, men rationell förståelse är alltid begränsad. Vissa faschineras av egna önskningar och fantasier andra av tänkande, teorier och byggandet av luftslott.
Att tro på hokus pokus är det grövsta formen av förenklande (förenkla för att passa ens egna önskningar). Att tänka är nästa steg, med det är fortfarande förenklingar (som förenklar ifrån de begränsade erfarenheter man erfarit).
Själv var jag intresserad av rationella lutfslott ett tag, tills jag mer och mer började inse att det var stora bitar i mitt pussel som fattades, detta gjorde att jag hamnade i flera års förvirrat vakuum. Det var då jag började söka efter pusselbitar, istället för att försöka härleda slutsatser av de bitar jag hade. Naturligtvis faller jag tillbaka på byggandet - jag tror att jag fått tillräckligt många bitar, men blir alltid besviken erferåt.
Det finns alltså den första gruppen: som tror på sina egna önskningar. Den andra: som fortfarande tänker att de kan härleda slutsatser genom erfarenhet, dessa önskar fortfarande att de kan förstå världen, att de någon gång kommer till en absolut punkt då all kunskap är samlad och att allt går att härleda. Den tredje: De som inser pusslandets begränsingar eftersom de förstår att pusselbitar kommer saknas.
Vidare finns det olika typer av reaktioner som kan uppstå genom att inse att pusslandet är begränsat. Jag valde att söka (vilket inte är samma sak som att tro på vilket hokus pokus som helst för att få det att passa sina egna önskningar). Andra människor är fria att göra vad de vill.
Jag har alltså fått insikter i att luftslotten alltid kommer vara begränsade till de erfarenhetspusselbitar jag tidigare erfarit. Jag har också insett att det alltid kommer att fattas bitar i mitt pussel. Ibland tycker jag att det är kul att pussla, men har på senare tid alltså mer och mer börjat ifrågasätta det, eftersom mitt pusslande i grund och botten alltid har varit tvångmässigt. Jag har försökt pussla för att undvika lidande.
Jag har tänkt för mycket och börjat ifrågasätta tänkandet, det är allt. Vill du blanda ihop det med människor som tror på hokus pokus, så är det helt okej för mig. Det är bara att blanda på. Du kan inte tänka på något som går emot erfarenhet och jag måste tyvärr säga att det finns stora pusselbitar du ännu inte erfarit - att du genom ditt blandande tänkande slutleder att jag skulle syssla med önsketänkande hokus pokus implicerar bara hur långt ditt egna tvångsmässiga tänkande och storhetsvansinne till att förstå allt har sträckt sig.
Du är inte ensam (vilket du enligt vad jag läst på det här forumet så övertygande tror); det är en urgammal nyhet att rationaliteten slår undan benen på sig självt - och det är vad de flesta så kallade rationalister alltid har i minnet.
Den enda skillnaden mellan dig och vissa av dessa är väl helt enkelt att de accepterat detta medan du (enligt vad du skriver) tydligen har haft svårare med att göra samma sak. De håller ögonen öppna och blundar därför inte direkt när de får myter från bronsåldern slängda i ansiktet på siga.
För övrigt så förstår jag inte din så ofta nedvärderande ton gentemot människor som svalt ett koncept för att sedan aldrig mer tänka på det - du måste väl med det tvivel du har haft ädnå inse det trevliga i det?
