Scirocco,
Som svar på personliga mail från dig skrev jag följande,
Skickat: 25 jun 2018 19:00
Från: Illusionen
Till: scirocco
Hej Scirocco!
Tack för mail.
Du har tydligen en hel del förutfattade meningar om mig som person.
Jag känner ej igen mig i den beskrivning du ger.
Jag är en pensionerad och ostraffad båtbyggare som arbetat hårt hela mitt liv.
Jag fick tidigt lära mig veta hut och respektera andra människor.
Jag är inte konflikträdd, snarare tvärt om, när jag upplever orättvisor.
Min tro är något helt annat än det du föreställer dig, men det behöver vi inte gå in på.
Jag gör ingen åtskillnad mellan troende och ateister, utan umgås utan problem med bådadera.
Jag skriver även på FF att det är varje människas eget beslut om man vill tro eller ej.
Det jag reagerar mot är att du som vuxen person uttrycker dig hatiskt.
Oavsett vem du är skulle det aldrig falla mig in att, riktat mot dig, skriva så som du gjort.
Har du mot denna bakgrund inte förstånd att be om ursäkt, ska du inte besvära mig mer.
/ Illusionen
Du respekterar inte att jag bett dig att inte besvära mig mer, utan känner nu behov av att skriva citat,
”
Såna som du illusionen ökar på min avsky.”
Att hata och avsky medmänniskor tillhör mänsklighetens sämre sidor, så försök inse att du med dessa
offentligt uttalade omdömen om andra skribenter, betygsätter dig själv på ett för dig ofördelaktigt sätt.
Det är enligt min uppfattning helt förkastligt, och jag är förvånad över att det tillåts här på FF.
Filosofiforum borde ha en högre målsättning än att tillåta personligt ”hat” och ”avsky” riktat mot övriga skribenter.
Att ha högt i tak anförs ibland som något positivt, men leder sannolikt till att FF utarmas på sikt.
Det jag skriver i mitt inlägg 07 jul 2018 15:28, som du nu valt att kommentera, är mitt sätt att
generellt försöka åskådliggöra att vår verklighets egenskaper inte är tillämpbara i detta fall.
Det har inget att göra med min personliga musiksmak, utan det är mitt sätt att beskriva principen
för hur olika människors förmåga att urskilja och tolka universella samband varierar starkt.
Du tolkar alltså det jag skriver fel. Det följande utgör ett koncentrat av vad jag tidigare skrivit i ämnet.
Det förekommer ett flertal religioner, som skiljer sig åt, varav vår kristna religion är en.
Redan detta faktum medför att begreppet Gud kan anta olika skepnader, beroende av aktuell religion.
De olika religionerna har under tidens gång påverkats och stöpts om av makthavare för att passa deras
egna intressen och för att rättfärdiga div grymheter.
Det viktiga här är att du förstår att Gud i min tappning inte är den Gud religionerna försöker
gestalta/beskriva via de begrepp och storheter som kännetecknar vår verklighet, alltså rumtiden.
Religiösa skrifter som bibeln och koranen är skrivna utifrån vår reella världsliga bild/förnimmelse av varat.
Målsättningen med mitt koncept är att förklara hur ytterst BEGRÄNSAD vår kunskap om ”verkligheten” är.
Den som inte trovärdigt förmår förklara vad JAGET, RUM, TID och FÖRNIMMELSE representerar och
refererar till, och sättet varpå dessa begrepp inkluderas, saknar grund för att hävda något utöver den
ILLUSION (enligt min uppfattning) vi uppfattar/förnimmer som vår verklighet. Jag kan givetvis ha fel men
mitt intryck är att flertalet fortfarande har svårt att acceptera att verkligheten inte utgör det ABSOLUTA
vi tycker och tror oss uppleva. Förstår du detta, har du på köpet motivet till föreliggande tråd.
Frågan du här bör ställa dig är om bakomliggande imaginära samband kan uteslutas ?
Att mot denna bakgrund försöka beskriva Gud utifrån de begrepp och storheter som kännetecknar vår
verklighet är omöjligt. När du som ateist enbart referera till bibeln och koranen och dina atomära erfarenheter,
i argumentationen för att Gud inte finns, saknas således beskrivning av vår mänskliga begränsning.
Detta är skälet till att jag tidigare citerade prästen som i sin predikan sade, ”den som tror sig förstå Gud
har inte förstått någonting”. Huruvida man tror på Gud eller ej, är givetvis varje människas ensak, men
innan ateisten offentligt predikar sitt budskap bör han ta sig en funderare, och begrunda om han verkligen
behärskar helheten.
Frågan FINNS GUD ? är sannolikt omöjlig att besvara med JA eller NEJ, då grund således saknas för detta.
När du och Xion som ateister hävdar att GUD FINNS INTE! saknar därför även det påståendet helt grund.
Ni har ännu inte förstått vad Gud representerar för mig.
Huvudskälet till detta är alltså att begreppet Gud, i min tappning, inte går att beskriva inom rum-tidens ram
(= vår verklighet). För mig är därför inte religionerna annat än olika försök till förenklade beskrivningar
inom rum-tidens ramverk (= vår förnimbara verklighet), som då saknar egentlig förankring.
Min Gud skall därför inte sökas inom vår förnimbara verklighet. Det finns en logik i detta, om man inser
att vår verklighet är en transmissionseffekt beroende av det jag benämner medvetandets referens.
Min personliga uppfattning om vad Gud representerar skiljer sig därför från hur flertalet ser på begreppet Gud.
Frågeställningen är likväl intressant ur min synvinkel, såtillvida att jag tycker mig märka att mer ”renläriga”
anser att ”min Gud” inte platsar i sammanhanget. Min Gud förefaller alltså vara diskvalificerad redan innan
ateisten tagit reda på vad jag avser med Gud. Denna diskvalificering förefaller baserad på vad vissa personer
anser sig veta och förstå, baserat på uppfattningen inom en religion.
Om du har läst och begrundat den här tråden, Vad utgör medvetandets referens ?, kan du säkert ana dig till att
redan ordet ”finns” ställer till avsevärda problem definitionsmässigt. Avser vi att ”finns”/”finnas” (= existera)
enbart hör hemma inom rum-tiden (= vår verklighet) och kan beskrivas i vår verklighets egenskaper och storheter,
så är svaret på rubrikens fråga (enligt ovanstående resonemang), nej. Det räcker dock inte med detta,
då ”finns” refererar till medvetandet/jaget, och där finns det så mycket att tillägga, att det inte ryms här.
Att trovärdigt hävda att Gud finns eller inte finns, kräver m a o att ”jaget” först definierats och förklarats,
och där är vi ännu inte.
Enligt min personliga tro och övertygelse skall Gud sökas ”bortom rum-tiden”, men där har du inte
tillgång till begreppen TID och RUM, och således inte heller till vår verklighets ”händelser” i tid och rum.
Det är här FÄLTEN kommer in i bilden.
Och Gud sade: ”
Varde ljus” ; och det vart ljus.
Detta uttryck, som inledningsvis möter oss i Bibeln, har för mig blivit symbolladdat.
I den mån det är möjligt ska jag helt kort försöka förklara varför.
För mig personligen är bibeln en ”berättelse”, inom vår kultur, formad av tidigare generationers
sökande efter svar på existentiella frågor. Dessa tänkande människor, hade visserligen inte tillgång till
dagens vetenskap, men kan på goda grunder antas vara intellektuellt fullt jämbördiga dagens vetenskapsmän.
Det dåtidens tänkare tyckte sig se och ana fick man därför försöka beskriva med hjälp av symbolik,
som i dag kanske inte alltid är så lätt att tolka.
Denna symbolik kan då resultera i att bibelns budskap misstolkas och underskattas.
Bibeln kan med detta synsätt ses som ett arv från svunna tider, ett då liksom i dag lika aktuellt rättesnöre,
för hur vi borde leva våra liv, och som både kräver respekt och eftertanke.
”Varde ljus”, varför inleds första moseboken så ? Jag tror inte att det är en tillfällighet, en ”slump”,
utan anar att det finns en betydligt större kunskap och insikt bakom detta val av uttryck, än flertalet av oss
kanske inledningsvis anar. Efter det att jag tyckte mig förstå de teorier som jag presenterat,
kom bibelns symbolik att framstå i en för mig ny dager.
Om man är intresserad av naturvetenskap, och är hjälpligt förtrogen med de hypoteser och teorier
Maxwell, Lorentz och Einstein presenterat, finner man så som redan påtalats, att Maxwells s k ekvationer,
som beskriver de elektromagnetiska fälten, bl a utgör en av hörnstenarna i Einsteins Speciella Relativitetsteori.
De elektromagnetiska fälten, EMF, kan betraktas som två fält, av olika struktur, det elektriska och det magnetiska fältet.
Vad dessa fältstrukturer består av, saknar forskarvärlden fortfarande förklaring till.
Konsekvensen är att inom vetenskapen har t ex inte ens relativitetsteorin en solid grund att stå på.
Vi tror oss i dag veta att ljuset kan liknas vid en elektromagnetisk vågrörelse, en typ av spiralliknande växelverkan
mellan olika fältstrukturer. Uttrycket ”Varde ljus” vittnar om att ”någon” tidigt sannolikt insett och förstått att dessa fält,
symboliserat av ljuset, utgör den ena av de två byggstenar universum är formad av, troligen den viktigaste,
därav dess framträdande plats i Bibeln.
Som exempel kan atomen enligt min uppfattning beskrivas som ett inåtvänt elektromagnetiskt resonansfenomen,
inom vilket skalfaktorerna för fenomen som tid och kraft varierar relativt ”våra” dimensioner.
Vårt medvetande har sin grund i atomens struktur. Vårt av atomen formade tredimensionella rum, kan liknas vid ett
av fälten och atomens struktur transformerat sidställt perspektiv av universum.
Kommunikationen atomer emellan sker via fälten.
De elektromagnetiska fältens tillkomst, ”varde ljus”, kan m a o ses som basen för skapelsen inkl vår tillvaro och våra liv.
Dessa fält innefattar förutsättningar som ger de egenskaper, som rymmer begrepp som vårt medvetande förnimmer
som tid, avstånd, universum, våra liv inkl DNA, känslor, mm.
De förnimmelser vårt medvetande registrerar, är alltså förmedlade via fältens och transformerade via atomens strukturer,
och dessa känner vi blott ytligt.
Trots sin enkelhet och renhet besitter fälten likväl den ofattbara kapacitet och förmåga som krävs för att
skapa och forma vår förnimbara värld !När man inser detta kan jag inte undgå att förundras över hur framstående vetenskapsmän på fullt allvar,
i sin självutnämnda höghet och hybris, kan tro sig kunna formulera de lagar som fälten representerar.
För människan är alltså verkligheten ”förnimmelser”, via våra sinnen och en medvetandefunktion,
med förankring i materia.
Något annat än materia saknar vi sinnen för att detektera och uppleva. Förnimmelser i vår sinnesvärd är
således alltid en direkt eller indirekt funktion intimt kopplat till närvaro av materia i vår tredimensionella värld.
Svårigheten att då ha en bestämd uppfattning om universums egentliga karaktär och egenskaper borde då vara
uppenbar, en insikt som helt förefaller ha undgått dagens besserwissers.
Observera redan här att dimensioner är förnimmelser, som vårt medvetande genererar/skapar men vilkas existens,
enligt min mening, är svåra att hävda, annat än som just förnimmelser.
Vårt tredimensionella medvetande, med grund i fälten, inkl atomens struktur, ger oss alltså förnimmelser såsom,
rum, avstånd, tid, hastighet mm.
Basen för vår verklighetsuppfattning är därför vårt rum, med dess tre dimensioner, och tiden.
Här bör man vara observant på att dessa förnimmelser saknar hållbara definitioner i det universella perspektivet.
Våra dimensioner är alltså inget som kan anses existerar i ett universellt perspektiv, utan består av just förnimmelser
i vårt medvetande, skilda från universum, och genererade som funktion av fältens och atomens strukturer.
För att exemplifiera konsekvenserna av detta kan följande frågeställning tas.
Om tid är en obestämd förnimmelse i vårt medvetande, vars existens kräver materia, är det då förenligt med vårt
förnuft att hävda att tid existerar utanför vårt medvetande och avsaknad av materia ?
Svaret på denna fråga är beroende av definitionen av tid. Har man inte ett säkert svar på frågeställningen,
bör man noga tänka sig för innan man reservationslöst, som många förefaller göra, använder sig av
matematik för att spekulera kring frågor som rör bl a aktuella frågeställningar.
För den som är intresserad av symboliken i bibeln, vill jag här även hänvisa till första kapitlet i Johannes evangeliet.
Avsaknad av atomer, medför att våra dimensioner ej existerar i den skepnad som vårt medvetande annars normalt
försöker få oss att tro !
Hur svårt bör det då inte vara att förstå vad skapelsen står för, om vi inte ens har förmågan att se universum
ur alla dess perspektiv ?
En för mig fascinerande tanke är att livet i sig, är ”fältens” sofistikerade sätt att förnimma sin egen existens.
Meningen med livet borde då vara att ”värna livet”, vilket ju är i överensstämmelse med bibelns huvudbudskap.
Det är lätt att falla i beundran och fascination inför universum, och dess många obesvarade frågor.
Om universum är så enkelt och vackert i sin principiella uppbyggnad och form, som jag anar, och samtidigt
kännetecknas av den enorma dynamik, och samtidigt både mäktiga och sofistikerade komplexitet,
som t ex våra egna liv är en bekräftelse på, är det för mig omöjligt att, som vissa, tro att universum är
resultatet av en tillfällig ”slump”.
Till dem som likväl tror på slumpen som en viktig ingrediens i skapelse skulle jag vilja ställa frågan,
Vilka egenskaper tillmäter ni denna ”slump” som förmått skapa universum i all dess skönhet ?
När frågan besvarats, är följdfrågan, kan dessa egenskaper verkligen benämnas ”slump” ?
Är det inte dessa egenskaper vi valt att benämna Gud ? Är det inte dessa frågeställningar som genom
århundraden lagt grunden till de större religionerna, inklusive vår egen kristna religion och bibel ?
Något jag tror många missar är, att det vi benämner Gud, och som vissa vill ersätta med en ”slump”, befinner sig
utanför medvetandes tidsdimension. Begreppet ”slump” refererar till vårt medvetande, inkl vårt tidsbegrepp.
När man hänvisar till ”slumpen” som förklaring till skapelsen, anser jag att man inte förstått.
Hur kan man tro på en ”slump”, om man inte kan förklara vad tid är ?
Min personliga slutsats är att det är omöjligt att bevisa att Gud finns, det är upp till var människa att
ta ställning till. Att utifrån en rent vetenskaplig utgångspunkt övermodigt och kategoriskt förneka att Gud finns,
förefaller dock mot bakgrund av ovanstående, väl självtillräckligt, om uttrycket tillåts.
Eller som en präst uttryckte saken i en predikan jag lyssnade till, citat,
”Om du tror att du förstår Gud, har du inte förstått någonting”.
Några ytterligare kommentarer i ämnet, utöver detta, är inte att vänta från mig.
/ Illusionen
Pax vobiscum."
Allt har sin skönhet, men det är inte alla som ser den."
Confuciushttps://www.youtube.com/watch?v=CseVVhgp9OA