Martin Hägglunds Vårt Enda Liv

[Anders]

Nu läst klart.

Tycker absolut inte den skall avfärdas som en hipp modegrej.
Den är en frisk fläkt, ett ny synvinkel, något annat än de gamla traditionella 1800-talsismerna som fortfarande definierar världen. Socialismen, liberalismen, konservatismen.
Eller visst, det är en slags socialism som beskrivs, men det är långt ifrån något omfördelande, partiet. Men vi har ägandet av produktionsmedeln i staten och var och en efter förmåga. Kapitalismen bruten, arbetstiden inget man säljer till kapitialisterna för att de skall kunna kriga på en marknad.
Och tanken att alla istället för religion skall se livet som det enda vi har, därför förstå meningen med vårt liv och ägna oss åt det. Det lilla tråkiga som måste göras skall göras av maskinerna. Det är en demokratiskt socialism, medvetet skissad ganska schematiskt.

Sen skall jag fundera på vad jag tycker om den. Och läsa lite mer.