Heidegger

[Vertumnus]

En sak slog mig nu. Jag tror lite av judehatet kan spåras till Varat och Tiden. Bilden av individen. Det är en mycket germansk bild. Individen är i centrum. Inte medelhavsfolkens familjefokus, romarklientsystem, uppbyggt på slaveri. Och judarna var först på plan av medelhavsfolken här. Nu kommer fler från de breddgraderna och alla här gillar inte den mångkulturen. Utan att individerna från när eller fjärran egentligen är det minsta annorlunda. Kulturen förefaller dock vara annorlunda,. Och de judiska människor som kom till Sverige sen 17-1800-tal, vilka i hög grad köpte det germanska konceptet har integrerats mycket bättre än i andra länder, Det borde vara bättre om de människor som är kollektivister flyttade till medelhavet och de som ser individen som ett universum skulle flytta hit om man hårdrar det rätt mycket. Här skulle de fräsiga BMW:arna fördelas efter visad sannolikhet för att öka medellivslängd. Väldigt långt från Nazismen, vilket var en sydtysk/österrikisk företeelse, lika kollektivistisk som något annat medelhavsnära. Kan jag känna.

Hitlers propagandistiska invändning mot judarna var mot det han uppfattade som deras nomadliv, att de kunde etablera sig var som helst, att de saknade rötter i landskapet, att deras ansvarstagande inskränkte sig till den egna plånboken.

En tid efter Heideggers beryktade installationtal som rektor vid Freiburgs universitet 1933 blir han ansatt av sin kollega Karl Jaspers angående sitt nyvaknade och förånande politiska intresse. På en direkt fråga från Jaspers om den nazistiska antisemitismen svarar Heideger undvikande och talar om deras farliga internationella förbindelser. För Heidegger var landskapet och hembyggden grundläggande, han talar någonstans om en treenighet: människan, landskapet och templet. Kanske var det här nånstans och i Hitlers handlingsinriktade politik han tyckte sig hitta en gemensam nämnare med nazismen. Flirten blev dock inte långvarig, han sa upp sin rektorstjänst innom ett år från tillträdet. Några bevis i övrigt för att Heidegger skulle ha varit antisemit lär inte finnas.

Det kan vara värt att påpeka i sammanhanget att den svenska regeringsformen bygger på folkrätten. Individens rättigheter är undantag. Folkviljan skall vara rådande och tolkningsrätten förbehålls politiken. Den kritik som Heidegger slutligen formulerar mot det tredje riket och nazismen tar enligt Svante Nordin avstamp i Ernst Jüngers begrepp "total mobilisering" ett begrepp som hos Jünger ställs till den politiska maktviljan tjänst.

Riktigt så oskyldig var han nog inte. Att han sa upp sig hade enligt uppgift att göra med att han inte fick det inflytande han önskade.

According to historian Richard J. Evans, Heidegger was not only a member of the Nazi Party, but "enthusiastic" about participating. He wanted to position himself as the philosopher of the Party, but the highly abstract nature of his work and the opposition of Alfred Rosenberg, who himself aspired to act in that position, limited Heidegger's role. His resignation from the rectorate owed more to his frustration as an administrator than to any principled opposition to the Nazis, according to historians.[35]

Han kvarstod som medlem fram till 45 och i hans dagböcker finns skrivet en del om världsjudendom, så även om han inte var en klockren judehatare verkar inte Kibbutz varit något han var redo för.

I S und Z finns inte ett enda ord som har med ras att göra. Men ett uppenbart förakt för Sociteten. Småpratet istället för de djupa tankarna. Jag kan tänka mig att han sorterade in ”världsjudendomen” i Sociteten. Samtidigt, Husserl och Arendt. Förefaller otroligt att han skulle föraktat någon kollega av judisk härkomst.

Var Hitler, som fortfarande i Wien skall ha umgåtts fredligt med människor av judisk härkomst fick sitt judehat har ingen historiker kunnat konstatera klart. Det finns ju de berömda korten på honom och Wittgenstein från skoltiden. Wittgenstein var erkänt jobbig och det går skrönor om att Hitler skulle fått sitt hat därifrån, men det skall vara just en skröna. Det skall snarare ha varit nationalistiska kretsar i Wien som påverkade honom, och naturligtvis påverkades han av att delta i världskriget, med det för Tyskland så olyckliga avslutet.

Måste spinna lite vidare - första världskriget var en sådan fruktansvärd katastrof. Så fruktansvärt mycket elände, förutom själva kriget, kommer därifrån, Spanska sjukan, Bolskevikernas maktövertagande, åtminstone delvis andra värlskriget. Och de krafter som drog igång det första var också de krafter som gav nazisterna 18 procent mot 4 procent valet innan. Kolonialism och kapitalism. Marknaden är inte bara bra. Greed is not only good.

Han verkar ha fantiserat om att göra sina tankar till nån slags statsfilosofi, men tvingades konstatera att intresset från nazistpartiets sida var svagt.
Hur såg han på partiet, var han blind för de verkliga förhållanderna?

Efter krigsslutet blev Heidegger, som en av dem som förknippats med naziregimen, föremål för det programm för avnazifiering som sattes i rörelse. Svante Nordin skriver att utlåtanden inhämtades från bland andra Karl Jaspers som uttalade sig mycket kritiskt om den forne kollegan.

Det är väl en allmän uppfattning att det andra världskriget var en fortsättning på det första och att grogrunden för nazismen låg i det för tyskland mycket ofördelaktiga fredsfördraget. Freden efter det andra kriget gavs helt andra förutsättningar.

[Anders]

Känns som om Heidegger behöver lyftas fram igen. Vilka av er har läst S und Z? Inte för att man kanske måste, men den har gett mig mycket faktiskt.

Han var ju Nazi, som sagt. Och då jag läste den kunde jag aldrig drömma om att den var skriven av, som jag först långt senare fick veta, en man som var rätt hängiven nazist. Med den nya andligheten jag tycker man ser, bara kolla här. Hälften av alla trådar är religiösa, intresse för såna som Jordan Peterson så känns han aktuell.

Inte minst nu då jag är lite uppfylld av bitar i Hägglunds Vårt enda liv. Och nu, som han skriver om Knausgård. Knausgårds skrivande om sitt egna liv.

Två som jag gärna läser är Sartre och Heidegger. Båda verkar ha, liksom Knausgård, ett fokus på den egna personen. Det som skiljer Sartre från de andra är insikten om att han gynnas av människorna runt omkring sig. Av goda skäl, han är av en helt annan klass än Heidegger, Knausgård och Hägglund. Han har ett gott liv, kan fokusera på det han tycker är viktigt bolstrad av högborgerligheten. Heidegger ser i S und Z väldigt tydligt ner på den sociteten. Antagligen umgicks han med den, som hotshot Filosof, men han växte inte upp i den. Kan väldigt mycket känna igen mig i det. Även om det inte är så höga parnasser jag nått.

Kan skönja ett Judehat här. Bilden man kan ha haft, framgångsrika familjer, ett kollektiv som fått sin styrka, inte från sitt inre jag. Kan tro, att andra inhemska maktfamiljer, adeln, krupp, satt på för mycket maktmonopol, men judarna kändes som ett möjligt byte, eller vad man nu skall kalla det. Nog för att Nazisterna var ett kollektiv, men jag tror faktiskt att AP’t i slutet var allvarligt menat. Hade de tyska svennarna det under perioden säg 1914-1955 det bättre än under Nazismens år innan kriget?

Den rena rasismen kan jag inte se ett spår av hos Heidegger, hos Hitler var det fundamental så pass att han ägnade sitt avskedsbrev åt att ösa galla över judendomen.

Men jag kan se någon slags attack på det kollektiva. Något för mig mycket förståeligt.