Ingenting betyder någonting.

[Melasu]

Jag var lite kritisk mot 531btss definition i ett inlägg ovan, men har kommit att acceptera den som hyfsat bra ur vissa synvinklar. Tror dock att Algotezza har rätt i att den definition som anges inte kan betraktas som fullständig. Jag syftar dock på upplevelsen av mening och den kräver en egen analys, men klart kan kanske ses som en speciell typ av tillfredställelse då. För är inte det svaret på vad som ger en upplevelse av mening ofta tillfredställelse och tillfredsställande av behov i någon mening. Det ter sig för mig eventuellt som en något för enkel beskrivning dock. Lämnar det här för tillfället. Har helt enkelt inte nåt eget bra konkret svar. Men en av de tankar jag hade var att man kommer tillbaka till medvetandeproblemet, som filosofiskt problem, när man diskuterar upplevelse av mening som sådan. Dessutom är det inte så att mening tillhör en organism, alltså t.ex. ett djur, så att det är meningsfullt för djuret, och då eventuellt för matte/husse också att det överlever, alltså att det kräver subjekt. Detta i sig bör kunna sägas vara förknippat med just medvetandet. Kan ju vara i sig kanske en slags stimulering av hjärnceller, oavsett så att säga meningsfullt för hjärnan, centralprocessorn, centrum i varelsen, den totala varelsen eller vad man nu vill försöka fånga medvetandets begrepp i. Utifrån detta skulle jag i varje fall vilja säga att mening har en grund i just upplevelsen av mening och utgår ifrån det, inte utifrån funktionen hos en organism (om inte meningen med livet är livet självt ). Det var av detta skäl jag reagerade och jag tycker man kan vända på det ur den synvinkeln. Alltså i så fall om jag skall passa in det i 531btss definition kortfattat har det mening som ger en upplevelse av mening, och det i sin tur springer ur behov. Snarast så resonerade jag runt mening.

[531bts]

För att öht känna igen mening kan det endast härledas från en levande varelses existentiella behov. Det skulle inte kunna finnas incitament eller vara möjligt att ens förstå o förhålla sig till de artificiella personliga/självförverkligande "meningar" hon skapat för sig själv, om människan inte från födseln erfarit o lärt sig begreppet "mening" i den allmängiltiga betydelsen: kroppsbevarande behov - tillvägagångssätt - tillfredsställelse.
Om ngn undrar varför det är meningsfullt att upprätthålla tillfredsställelsen av de kroppsbevarande behoven kan ju pröva att dra en plastpåse över huvudet o be någon binda händerna eller ställa sig naken i -20 gr utan tillgång till kläder eller värme, vara utan vatten i 3 dgr, utan föda i 30 dgr, avstå sömn i 72 timmar. Vid längre brist på tillfredsställelse av ngt av de kroppsbevarande behoven, desto klarare blir upplevelsen av mening vid själva tillfredsställelsen.
Så länge behoven är tillfredsställda kan den "jag"-identifierade människan gå med näsan i vädret o leva med illusionen att hon är oberoende o unik. Helt bortse från det självklara o allmängiltiga.

[531bts]

Människan är idag så betagen, invecklad o identifierad med sin egen idévärld, att hon inte längre kan se, förstå eller tillgodogöra sig det som naturen bjuder henne mitt framför näsan, livet ut. Hon försöker hitta på mer eller mindre fiffiga idéer för at ta sig ur den isolation det innebär. Naturligtvis med motsatt resultat tillsammans med en fascination av hur genialt, unikt egen eller andras idévärld gör livet ännu mer komplicerat. Grattis!

[Goze]

Att mena bokstavligen att allt är slumphändelser är överdrivet. Människor är fortfarande djur med instinkt som begränsar hur vi kan leva våra liv. Därmed är inte alla impulser slumpmässiga. Det stämmer inte att vi kan bete oss hur som helst när som helst, även om vi har fri vilja.

[Mlw]

För länge sedan hade jag en dröm. En röst sade:

Ingenting spelar egentligen någon roll ... allting vilar tryggt i Guds famn.

Med modern naturvetenskap har vi fått ett perspektiv som stämmer bättre överens med apokalyptisk kristendom. Världen går mot sin undergång. Om några hundra miljoner år kommer jorden vara obeboelig för högre liv, för solen blir långsamt hetare. Det går med jorden som det gått för Venus. Vad kan man likna jordelivet med? I en vattenpöl lever grodyngel. Grodynglen är dömda, för solen torkar snart ut vattenpölen. Men de simmar ivrigt omkring och letar efter föda, helt ovetande.

[Anders]

I wish

[Algotezza]

Eller kanske allt kan betyda allt. Varje del kan symbolisera alla andra delar samt helheten. Ett genomsymboliserande kosmos.

[Marksa]

Eller kanske allt kan betyda allt. Varje del kan symbolisera alla andra delar samt helheten. Ett genomsymboliserande kosmos.

I ett sandkorn kan du finna ett universum.

[kaktusmedtaggar]

Hur vet man att ett universum gör något nytt om man "Hypotetiskt sett" räknat ut att det via inbyggda principer är en medveten rebus som trassslar ut sig själv?

[natureprovide]

I ett större sammanhang spelar ingenting någon som helst roll. Ingenting betyder någonting för någonting. Egentligen. Ingenting är av betydelse, varken medvetande, glädje, sorg, undergång, hat, liv, död, universum, tankar, mikrokosmos, människor, jorden, lidande, lycka, jag, du, alla, allt - inget av det spelar någon som helst roll för någonting. I ett större sammanhang. Allt är fullkomligt skit samma.

Och det som minst av allt spelar någon roll är naturligtvis det faktum att ingenting spelar någon som helst roll. För här är jag, exiserande eller icke-existerande, lidandes eller lycklig, tillfredsställd eller missnöjd, vetande eller ovetande. Oavsett vad, är det för mig av oerhörd betydelse på vilket sätt jag upplever saker och ting i mitt eget universum. Även om allt är en illusion. Eller om det inte är det. Det har ingen betydelse. Determinerad eller inte, medveten eller omedveten, skit samma, jag tror att jag tror något. Och det jag tror att jag tror betyder allt, det är det enda som över huvud taget betyder någonting. Och det jag tror att jag tror - det enda som egentligen betyder någonting - betyder i sin tur ingenting för någonting. I ett större sammanhang.
---------------------------------

Apropå ingenting. Och allting.

Ni som har läst något av det jag har skrivit och tolkat det på samma sätt som jag själv tolkar det (inte för att det skulle vara mer rätt eller fel än något annat) vet att jag skriver i ett enda syfte: för att det känns bra. Att skriva känns alltid bra för mig, oavsett om någon annan läser det eller inte men av någon anledning känns det ännu bättre när jag vet att det är någon som läser det, fråga mig inte varför. Eller jo, gör gärna det, men jag har inget svar.
Därför är det jag skriver inte på något sätt ett försök att lägga över sånt som känns bra eller dåligt eller likgiltigt för mig på någon annan. Jag skriver om saker jag tänker, inte för att få någon annan att börja tänka som jag utan för att jag själv mår bra av det.
Så nu vill jag inte höra något mer om att jag menar det ena eller andra för någon annans skull än min egen. Eller jo, jag hör gärna på det, men jag har ingenting att säga tillbaka. Det jag skriver gör inte anspråk på att föredra en sak framför en annan, för någon annans räkning. Det är till för mig. Allt handlar bara om mig. Mig mig mig.

För mig känns det här som ett nedbrytande synsätt, som bygger på väldigt negativa grundantaganden.
Jag tycker mig se mening överallt, även där jag tidigare trott att ingen mening fanns.
Vi rör oss hela tiden i ett större sammanhang, och för mig blir det svårt att se hur vår uppkomst och existens skulle sakna betydelse. Evolutionen i sig pekar mot intelligens och följer meningsfulla mönster, precis som våra egna liv. Dina val har betydelse och ger mening, såvida du inte menar att allt redan skulle vara förutbestämt.

[Algotezza]

För mig känns det här som ett nedbrytande synsätt, som bygger på väldigt negativa grundantaganden.
Jag tycker mig se mening överallt, även där jag tidigare trott att ingen mening fanns.
Vi rör oss hela tiden i ett större sammanhang, och för mig blir det svårt att se hur vår uppkomst och existens skulle sakna betydelse. Evolutionen i sig pekar mot intelligens och följer meningsfulla mönster, precis som våra egna liv. Dina val har betydelse och ger mening, såvida du inte menar att allt redan skulle vara förutbestämt.

Ja, man kan finna eller skapa mening i allt. Finna eller skapa mening beror på ens perspektiv på tillvaron. Vad är skillnaden mellan att finna mening pg.a. att man anlägger ett perspektivfinnande perspektiv på tillvaron och att själv skapa mening?

Också slumpen och tillfälligheterna i livet kan kännas meningsfullt då det kan öppna nya dörrar, verka överraskande och förnyande.

Livet i dess helhet bara är bortom alla mening, men dess delar kan ses som ett nätverk av inbördes meningsskapande relationer och processer.

[natureprovide]

För mig känns det här som ett nedbrytande synsätt, som bygger på väldigt negativa grundantaganden.
Jag tycker mig se mening överallt, även där jag tidigare trott att ingen mening fanns.
Vi rör oss hela tiden i ett större sammanhang, och för mig blir det svårt att se hur vår uppkomst och existens skulle sakna betydelse. Evolutionen i sig pekar mot intelligens och följer meningsfulla mönster, precis som våra egna liv. Dina val har betydelse och ger mening, såvida du inte menar att allt redan skulle vara förutbestämt.

Ja, man kan finna eller skapa mening i allt. Finna eller skapa mening beror på ens perspektiv på tillvaron. Vad är skillnaden mellan att finna mening pg.a. att man anlägger ett perspektivfinnande perspektiv på tillvaron och att själv skapa mening?

Också slumpen och tillfälligheterna i livet kan kännas meningsfullt då det kan öppna nya dörrar, verka överraskande och förnyande.

Livet i dess helhet bara är bortom alla mening, men dess delar kan ses som ett nätverk av inbördes meningsskapande relationer och processer.

Kanske ett”perspektivfinnande perspepektiv” går före att själv skapa mening, jag tror inte att de tar ut varandra, de samspelar i harmoni (önskvärt).
Livet som helhet är bortom all mening, men delarna i dess nätverk KAN ses som meningsskapande relationer och processer… Också här borde det gå att koka ner till vilket grundperspektiv man har.
Sanningen att säga så är det ingen av oss som vet, men jag känner mig rätt säker på att det finns en underliggande mening. Det är en fråga om vad vi väljer i ögonblicket. Vi människor har alltid varit duktiga på att skapa våra egna missöden, men tron på livet som någonting gott och meningsfullt kommer nog att skapa lyckligare individer och samhällen.

[Goze]

I det stora hela är allt, ja, skitsamma.

[Goze]

Det beror ju mest på vad som menas med ordet "mening."

Här är problemet som jag uppfattar det:

Meningsfullt är inte lika med evigt. Är det omöjligt för något att ha en betydelse, bara för att det är temporärt? Är nuet värt så lite att det bara skulle rättfärdigas om det behöll samma betydelse när jorden inte längre fanns?

Kan du föreställa dig någonting som skulle vara meningsfullt? Om du inte kan det, varför ska vi då (bortsett från filosofi) bry oss om mening? Det är bara ett abstrakt begrepp liksom fullkomlighet. Om livet är meningslöst, frågar du och Camus, varför ska man inte begå självmord? Jo, jag tror inte att universumets meningslöshet övertrumfar glädje, något som är meningsfullt för mig.

Du har faktiskt en poäng- filosofiskt sett (den stora bilden) så har mitt liv ingen betydelse. Men den stora bilden har faktiskt så gott som inget med mitt dagliga liv att göra. Min egen lycka samt lyckan av alla som jag älskar betyder något för mig trots mitt erkännande att de inte längre kommer göra det om två tusen år.

Jag tycker det är viktigt att kunna skilja mellan liv och filosofiska sanningar.

Jag håller med om att "meningsfullt inte är lika med evigt". Låt oss säga att vi inte är temporära existenser utan att vi kommer att leva för evigt. Då kommer vi uppleva allt, göra allt, se allt o.s.v. oändligt många gånger oavsett vad vi gör och då är det också meningslöst att existera! Så både temporära och eviga existenser är exakt lika meningslösa.

Enligt mig har nuet inget värde alls, inget har något värde. Allt är ett resultat av slumpmässiga händelser som lika gärna inte hade behövt hända. Allt är dessutom ett resultat av vårt subjektiva medvetande och har därför ingen riktig betydelse utan är enbart uppdiktat av oss själva. Det finns ingen sanning, inget som är rätt eller fel, inget som har något riktigt värde förutom det vi själva hittar på eller blir ilurade att tänka.

Du säger att din lycka är betydelsefull för dig, jag kan förstå vad du menar, men bara för att man har lycka så betyder det inte att existensen är meningsfull. Du har bara hittat på en subjektiv betydelse och allt som är subjektivt är meningslöst och existerar egentligen inte. Men bara för att jag säger att allt är meningslöst så betyder det inte att jag inte är lycklig - för det är jag.

Problemet är att oavsett vad man gör så slutar det på samma sätt - antingen i ingenting eller i ett liv i evighet. Båda alternativen är totalt meningslösa och det är oundvikligt att vi hamnar där tillslut.

På frågan om man inte lika bra kan ta livet av sig så svarar jag självklart att det spelar ingen roll, tiden man lever är utan betydelse. Som jag skrev innan, 1 sekund eller 100år - skitsamma, du kommer ändå inte komma någonstans från det du föds tills det du dör. Du kanske får mer kunskap om hur man bygger ett hus, har sex, lär dig att tycka om kaffe, får en rejäl fylla - men inga erfarenheter kan göra ditt liv mer meningsfullt för alla erfarenheter är meningslösa.

Sen kan man också tänka att om det fanns objektiva sanningar och att vi var fulländade så skulle det vara meningslöst eftersom att vi redan hade allt och då hade det heller inte funnits någon mening med att leva. Så även om allt är meningsfullt så är allt meningslöst.

Jag håller med dig i alla dina resonemang, men det är lite extremt att påstå att alla händelser är slumpmässiga. Det finns ordning i världen, i exempelvis universums fyra fundamentala krafter och människans sätt att fungera. Men mycket bygger på slumpfaktorer, t.ex om du föds blind eller döv eller föds med Downs eller CP eller hjärnskada eller autism eller Tourettes eller paralyserad eller utan helvuxna fingrar med mera. Ingen förtjänar något mer än någon annan, i ett större perspektiv.

[Goze]

Enligt mig har nuet inget värde alls, inget har något värde. Allt är ett resultat av slumpmässiga händelser som lika gärna inte hade behövt hända.

Det finns ordning, exempelvis i universums lagar och människans sätt att fungera, det senare erkänner jag innehåller mycket kaos men det är knappast enbart kaos.

Allt är dessutom ett resultat av vårt subjektiva medvetande och har därför ingen riktig betydelse utan är enbart uppdiktat av oss själva. Det finns ingen sanning, inget som är rätt eller fel, inget som har något riktigt värde förutom det vi själva hittar på eller blir ilurade att tänka.

Det stämmer inte. Bara för att vi inte kan veta objektiva sanningar betyder inte att sådana inte existerar.