Vad gör att vi kallar omvärlden fysisk?

[Algotezza]

Gillar frågan.
Viktigt är att skilja på fysisk och fysikalisk.

Jag tror att omvärlden av gammal vana, för att inte säga urgammal vana, är fysisk för oss. Som den är för alla andra arter.
Jag kramar en björk och jag kramar min/din hand; jag tuggar på ett äpple och biter på naglarna (mina). Påtagligt och fysiskt.

Arters förhållande till omvärlden baseras på förutsättningar/gener och deras miljö.
Arten jag tillhör har förmåga att reflektera över och manipulera både arv och miljö.
Ur ett evolutionärt perspektiv är omvärlden fysisk - inte minst i den brutala tanken att allt handlar om att äta eller ätas.

Med blotta tanken kunde ingen då eliminera sabeltandade tigern.

Ja, det är en inrotad vana att se världen som fysisk. Och att se delar av den som presumtiv föda eller dito hot.

Överlevnadsinstinkten är svår att gå förbi.

Världen erbjuder motstånd som måste övervinnas om vi vill åstadkomma något på egen hand. Utan AIs hjälp. Digitaliteten gör världen mindre fysisk. Den hamnar i huvudet via fingrarna.

[Illusionen]

Vilka egenskaper hos omvärlden gör att vi ser den som fysisk och verklig?

Efter att ha tagit del av kommentarerna blev jag osäker om vad frågan egentligen syftar på för egenskaper,
så misstänker att jag missförstått frågan. Jag är villrådig och tror att vi kanske avser olika saker ?
Mitt spontana svar är att atomära egenskaper är beroende av närvaro av RUM och TID, och då är det frågor
rörande komplexa samband föranledda av Citat A och Citat B som först kräver svar.
Har ni inte tillgång till svaren borde ni alltså ha motiverat varför svaren anses oviktiga i sammanhanget.
Ni förefaller dock använda er av atomära begrepp utan krav på att förankra dessa, och förklara deras
basala bakgrund. Så kanske någon filosof vill förklara vad det är för sorts basala stenar ni använder
er av när ni murar grunden till ert hus ?

Citat A,
”Så gott som samtliga diskussioner rörande universum och vår verklighet utgår från att RUM och TID,
redan existerar. Hur man kom dit, utelämnas så gott som alltid. Man försöker således besvara aktuella
frågor om universum utifrån ett internt RUM-TID-perspektiv, utan att förklara medvetandets inkl ”jagets”
roll och natur, och vad rum och tid representerar på basal nivå.”.

Citat B,
”Ett grundläggande problem vi inledningsvis står inför, när frågor om universums natur skall utforskas
och besvaras, är att förklara begreppet ”jaget” och dess subjektiva och komplexa relation till vår verklighets
s k rum-tid, alltså hur jaget, den subjektiva upplevelsen / förnimmelsen, kan uppstå ur, och/eller kopplas
via samband till, något materiellt.”

/ Illusionen / Bengt Hj Törnblom

Pax vobiscum

[hakkapeliitta]

Atomärt begrepp är något som jag hämtade från Marx' texter en gång.
Jag uppfattade detta som ett så grundläggande begrepp som inte går att förklara i enklare termer.
Begrepp är ett samlingsnamn, sammanfattning, av något väsentligt gemensamt om objektet i fråga.
Vi definierar begreppet helt enkelt med andra begrepp.
Atomära begrepp är så grundläggande att dessa kan kan inte beskrivas med andra termer som är enklare. Det är ju oftast så att försöker man förklara något använder man liknelser och andra ord, detta som ett försök att vinkla, ge ordet en betydelse i mer igenkännbart.
Atomär syftar på en så fundamental betydelse i mening att inga enklare begrepp kan förklara det.

Tacksam för respons.

[Algotezza]

Vilka egenskaper hos omvärlden gör att vi ser den som fysisk och verklig?

Efter att ha tagit del av kommentarerna blev jag osäker om vad frågan egentligen syftar på för egenskaper,
så misstänker att jag missförstått frågan. Jag är villrådig och tror att vi kanske avser olika saker ?
Mitt spontana svar är att atomära egenskaper är beroende av närvaro av RUM och TID, och då är det frågor
rörande komplexa samband föranledda av Citat A och Citat B som först kräver svar.
Har ni inte tillgång till svaren borde ni alltså ha motiverat varför svaren anses oviktiga i sammanhanget.
Ni förefaller dock använda er av atomära begrepp utan krav på att förankra dessa, och förklara deras
basala bakgrund. Så kanske någon filosof vill förklara vad det är för sorts basala stenar ni använder er av
när ni murar grunden till ert hus ?

Citat A,
”Så gott som samtliga diskussioner rörande universum och vår verklighet utgår från att RUM och TID,
redan existerar. Hur man kom dit, utelämnas så gott som alltid. Man försöker således besvara aktuella
frågor om universum utifrån ett internt RUM-TID-perspektiv, utan att förklara medvetandets inkl ”jagets”
roll och natur, och vad rum och tid representerar på basal nivå.”.

Citat B,
”Ett grundläggande problem vi inledningsvis står inför, när frågor om universums natur skall utforskas
och besvaras, är att förklara begreppet ”jaget” och dess subjektiva och komplexa relation till vår verklighets
s k rum-tid, alltså hur jaget, den subjektiva upplevelsen / förnimmelsen, kan uppstå ur, och/eller kopplas
via samband till, något materiellt.”

/ Illusionen / Bengt Hj Törnblom

Pax vobiscum

För min del handlar frågan om vilka upplevda egenskaper omvärlden har, utifrån just vårt spontana upplevande av omvärlden, som gör att vi
kallar den fysisk.

Jag menar att den frågan kan besvaras genom att man reflekterar en smula över sitt eget upplevande.

Komplicerade formler ang. vad som kan finnas bortom vårt spontana upplevande av världen, ingår sällan i just vårt spontana upplevande av världen.

Kanske detta därmed snarare är en psykologisk än en filosofisk fråga.

Det filosofiskt atomära är väl de grundläggande begrepp, som svårligen kan analyseras till mindre mer grundläggande begrepp, då i så fall dessa vore det atomära. De bygger på obevisbara antaganden eller kan sägas vara axiom. Man måste börja någonstans.

För mig är mitt eget upplevande, det faktum att jag öht upplever något, utgångspunkten. Utan detta som grund blir det svårt att filosofera.

[hakkapeliitta]

Finns det i språket en liknande hierarki som i matematik? Där man bygger ett system med nya ord/begrepp som grundas på tidigare ord/begrepp?
Uppenbarligen finns det men hur långt ner kan man gå?
I matematiska axiomsystem utgår man från enkla "grundsanningar", axiom som är så självklara att ingen vettig människa kan tvivla på dem, två tal a och b adderad blir samma oavsett ordningen hur de addera a + b är b + a. Nu kan någon fråga hur bevisa detta? Går ej, vi kan rent konkret klumpa ihop två äpplen med tre äpplen och får fem äpplen eller så gör vi tvärtom och klumpar ihop tre äpplen med två äpplen och får samma resultat. Här har vi då nått en punkt där vi vädjar till sunda förnuftet. Om inte någon accepterar detta må vara men detta är våran utgångspunkt.
Kan man föra över samma resonemang i språket? Marx' atomärt begrepp fick mej att fundera. Har inte sett honom använda den definitionen någon gång senare.
Vore kul om någon språkvetare kan utveckla.

[Illusionen]

Atomärt begrepp är något som jag hämtade från Marx' texter en gång.
Jag uppfattade detta som ett så grundläggande begrepp som inte går att förklara i enklare termer.
Begrepp är ett samlingsnamn, sammanfattning, av något väsentligt gemensamt om objektet i fråga.
Vi definierar begreppet helt enkelt med andra begrepp.
Atomära begrepp är så grundläggande att dessa kan kan inte beskrivas med andra termer som är enklare. Det är ju oftast så att försöker man förklara något använder man liknelser och andra ord, detta som ett försök att vinkla, ge ordet en betydelse i mer igenkännbart.
Atomär syftar på en så fundamental betydelse i mening att inga enklare begrepp kan förklara det.

Tacksam för respons.

Atomärt begrepp är något som jag hämtade från Marx' texter en gång.
ATOMÄRT BEGREPP refererar i mitt fall till ATOMENS STRUKTUR inkl KOMPLEXITET.

Jag uppfattade detta som ett så grundläggande begrepp som inte går att förklara i enklare termer.
Genom att med stöd av Maxwells och Eulers ekvationer tillämpa METAFYSISKA principer
(DRP, MP och AR) så utsträcks möjligheten att på logisk grund upptäcka annars dolda samband.

Begrepp är ett samlingsnamn, sammanfattning, av något väsentligt gemensamt om objektet i fråga.
Instämmer. Begrepp refererar då till det atomära perspektivet.

Vi definierar begreppet helt enkelt med andra begrepp.
Exakt så, (jmf Kant:s ”begrepps-konverterande glasögon”).

Atomära begrepp är så grundläggande att dessa kan inte beskrivas med andra termer som är enklare.
Då ett ATOMÄRT BEGREPP refererar till ATOMENS STRUKTUR inkl KOMPLEXITET beskrivet utifrån
ett egen-genererat INTERNT rum-tid-perspektiv, är ditt påstående enligt min uppfattning korrekt.
Notera här att ”sikten blir bättre” om du byter till andra ”begrepps-glasögon” (DRP, MP och AR).

Det är ju oftast så att försöker man förklara något använder man liknelser och andra ord, detta som ett
försök att vinkla, ge ordet en betydelse i mer igenkännbart.
Instämmer, (se Kant:s glasögon ovan).

Atomär syftar på en så fundamental betydelse i mening att inga enklare begrepp kan förklara det.
VERKLIGHETEN inkl ATOMEN bör betraktas som en ILLUSION i avvaktan på att någon har presenterat
trovärdiga svar på frågorna föranledda av Citat B.

Tacksam för respons.
Så här års tillbringar jag mest tid i trädgården, men då ditt inlägg är trevligt och sakligt formulerat
och inger hopp, motiverar det respons.

/ Illusionen / Bengt Hj Törnblom

Pax vobiscum

https://www.youtube.com/watch?v=QfK_pfOiZUU

[Illusionen]

Citat från kapitel 12 i patentansökan,

Kännetecknande för den metafysik som kommer till användning inom konceptet och dess vxv,
är att olika/skilda referenser tillämpas med hjälp av de unika principerna MP, DRP och DYR.
Detta framgår av figur 3.
De enligt konceptet, via MP, skilda individuella referenserna, leder till att den av Maxwells ekv beskrivna
oscillation-relationen (ur atomärt perspektiv) uppträder ”förskjuten” ur respektive
MP-perspektiv, vilket utgör grund för balanskriteriet ΔØ, och således även för vår verklighet.
När DRP och MP förs in i resonemanget framstår alltså den relativa ”ömsesidiga” verkligheten atomärt
som en typ av komplex differens mellan sinsemellan förskjutna oscillation-relationer.
Det som i konceptet benämns det ”imaginära navet” representerar här ”reaktans-skiftet” (±j/j).
Den intressanta konsekvensen av detta bör vara att verkligheten, på metafysiska nivå, baseras på
vxv-kombination av olika/skilda metafysiska ”sanningar”. Inom ramen för den ”atomära” verkligheten
bör följden bli att det är omöjligt att definiera vad som utgör "ABSOLUT SANNING".

Materia beskrivs via de elektromagnetiska fälten och dess egenskaper.
Notera här att det materiella (materia) är ett begrepp som är kopplat till (≈ en funktion av) den
verklighet via tycker oss förnimma via rumtiden, och är således beroende av ”jagets” struktur.
Frågeställningen om "jaget" är att betrakta som en illusion (fri från våra atomära begrepp =
”perspektivgränsöverskridande”), alternativt verkligt (beskrivbart inom ramen för det förnimbara),
är fascinerande. Så länge vi inte har det slutgiltiga svaret är det troligen omöjligt att förstå vad
som döljer sig ”bortom rumtiden”, och som alternativ hänvisade till att söka atomära modeller.
Frågan bör då rimligen ha den dignitet som krävs för att kunna göra anspråk på att vara en av de
mer fundamentala och obesvarade frågorna inom filosofin.
Materia inkl fälten är m a o ett internt rumtiden-begrepp. Fälten kan med detta betraktelsesätt
anses utgöra filosofins fundament, och i förlängningen nyckeln till svaren på de stora frågorna
inom filosofin. Hård-drar vi detta resonemang så finns det således skäl att misstänka att fälten
ej existerar, utan att vi, p g a ”begrepps-konvertering”, enbart förnimmer effekter/egenskaper
(som vi benämner fält) av något okänt, och därmed svajar även definitionen av materia.

[Algotezza]

Finns det i språket en liknande hierarki som i matematik? Där man bygger ett system med nya ord/begrepp som grundas på tidigare ord/begrepp?
Uppenbarligen finns det men hur långt ner kan man gå?
I matematiska axiomsystem utgår man från enkla "grundsanningar", axiom som är så självklara att ingen vettig människa kan tvivla på dem, två tal a och b adderad blir samma oavsett ordningen hur de addera a + b är b + a. Nu kan någon fråga hur bevisa detta? Går ej, vi kan rent konkret klumpa ihop två äpplen med tre äpplen och får fem äpplen eller så gör vi tvärtom och klumpar ihop tre äpplen med två äpplen och får samma resultat. Här har vi då nått en punkt där vi vädjar till sunda förnuftet. Om inte någon accepterar detta må vara men detta är våran utgångspunkt.
Kan man föra över samma resonemang i språket? Marx' atomärt begrepp fick mej att fundera. Har inte sett honom använda den definitionen någon gång senare.
Vore kul om någon språkvetare kan utveckla.

Den minsta betydelsebärande enheten i språket är morfem (enskilda ord i grundform, ändelser, prefix, suffix) och den minsta betydelseskiljande enheten är fonem i talat språk och grafem i vårt skrivna språk.

[xion]

Finns det i språket en liknande hierarki som i matematik? Där man bygger ett system med nya ord/begrepp som grundas på tidigare ord/begrepp?
Uppenbarligen finns det men hur långt ner kan man gå?
I matematiska axiomsystem utgår man från enkla "grundsanningar", axiom som är så självklara att ingen vettig människa kan tvivla på dem, två tal a och b adderad blir samma oavsett ordningen hur de addera a + b är b + a. Nu kan någon fråga hur bevisa detta? Går ej, vi kan rent konkret klumpa ihop två äpplen med tre äpplen och får fem äpplen eller så gör vi tvärtom och klumpar ihop tre äpplen med två äpplen och får samma resultat. Här har vi då nått en punkt där vi vädjar till sunda förnuftet. Om inte någon accepterar detta må vara men detta är våran utgångspunkt.
Kan man föra över samma resonemang i språket? Marx' atomärt begrepp fick mej att fundera. Har inte sett honom använda den definitionen någon gång senare.
Vore kul om någon språkvetare kan utveckla.

Den minsta betydelsebärande enheten i språket är morfem (enskilda ord i grundform, ändelser, prefix, suffix) och den minsta betydelseskiljande enheten är fonem i talat språk och grafem i vårt skrivna språk.

På sätt och vis är varje bokstav betydelsebärande eftersom varje bokstav representerar ett ljud.
Barnen hade ett bokstavspussel som förklarade vilket ljud varje bokstav representerade.(B som i boll t.ex. (bara det första ljudet))
Även mellanrummet mellan orden (mellanslag) är betydelsebärande. Utan detta vore varken tal eller skrift begripliga.

[Illusionen]

Vilka egenskaper hos omvärlden gör att vi ser den som fysisk och verklig?

Efter att ha tagit del av kommentarerna blev jag osäker om vad frågan egentligen syftar på för egenskaper,
så misstänker att jag missförstått frågan. Jag är villrådig och tror att vi kanske avser olika saker ?
Mitt spontana svar är att atomära egenskaper är beroende av närvaro av RUM och TID, och då är det frågor
rörande komplexa samband föranledda av Citat A och Citat B som först kräver svar.
Har ni inte tillgång till svaren borde ni alltså ha motiverat varför svaren anses oviktiga i sammanhanget.
Ni förefaller dock använda er av atomära begrepp utan krav på att förankra dessa, och förklara deras
basala bakgrund. Så kanske någon filosof vill förklara vad det är för sorts basala stenar ni använder er av
när ni murar grunden till ert hus ?

Citat A,
”Så gott som samtliga diskussioner rörande universum och vår verklighet utgår från att RUM och TID,
redan existerar. Hur man kom dit, utelämnas så gott som alltid. Man försöker således besvara aktuella
frågor om universum utifrån ett internt RUM-TID-perspektiv, utan att förklara medvetandets inkl ”jagets”
roll och natur, och vad rum och tid representerar på basal nivå.”.

Citat B,
”Ett grundläggande problem vi inledningsvis står inför, när frågor om universums natur skall utforskas
och besvaras, är att förklara begreppet ”jaget” och dess subjektiva och komplexa relation till vår verklighets
s k rum-tid, alltså hur jaget, den subjektiva upplevelsen / förnimmelsen, kan uppstå ur, och/eller kopplas
via samband till, något materiellt.”

/ Illusionen / Bengt Hj Törnblom

Pax vobiscum

För min del handlar frågan om vilka upplevda egenskaper omvärlden har, utifrån just vårt spontana upplevande av omvärlden, som gör att vi
kallar den fysisk.

Jag menar att den frågan kan besvaras genom att man reflekterar en smula över sitt eget upplevande.

Komplicerade formler ang. vad som kan finnas bortom vårt spontana upplevande av världen, ingår sällan i just vårt spontana upplevande av världen.

Kanske detta därmed snarare är en psykologisk än en filosofisk fråga.

Det filosofiskt atomära är väl de grundläggande begrepp, som svårligen kan analyseras till mindre mer grundläggande begrepp, då i så fall dessa vore det atomära. De bygger på obevisbara antaganden eller kan sägas vara axiom. Man måste börja någonstans.

För mig är mitt eget upplevande, det faktum att jag öht upplever något, utgångspunkten. Utan detta som grund blir det svårt att filosofera.

Det finns flera tänkbara sätt att betrakta ämnet på, och jag har inget behov av att rangordna dem, då alternativen
sannolikt fyller olika behov. Det jag skriver i mitt föregående inlägg, adresserat till Hakkapeliitta, ger förhoppningsvis
en antydan om att mitt koncept, baserat på metafysiska BSM-resonemang, öppnar för en annorlunda syn på vad
UNIVERSUM representerar, än vad den allmänt etablerade uppfattningen gör gällande. Du kan se det som att
”när sikten förbättras” med hjälp av principerna DRP, MP och AR, och därav följande mer ”finmaskig bild-upplösning”,
framstår verkligheten som en av atomens struktur, via MP, selektivt beroende strukturell obalans i universum.

Det är denna av atomens struktur, via MP selektivt beroende strukturella obalans i universum som ligger till grund
för det ATOMÄRA PERSPEKTIVET (= verkligheten). Konceptet beskriver hur denna struktur skiljer sig åt ”fasmässigt”
i universum (förefaller ha likheter med Hakkas ”gummibandsgeometri”).
Konsekvensen av "fas-differensen" blir att liknande strukturer sannolikt förekommer i universum med avvikande
KOMPLEX orientering, vilket innefattar begreppet RUM-TID.
Förenklat beskrivet har TID olika riktning i olika positioner i universum !
UNIVERSUM har p g a sin komplexa natur även en DOLD sida, som är beroende av aktuell MP-förankring.
Begreppen INTERNT och EXTERNT skiftar även de som funktion av individuell MP-förankring (ingår i överkursen ).
Detta kan ses som en konsekvens av att konceptet utgår från ett logiskt förankrat BALANS-resonemang.
Det existerar m a o inget absolut fysiskt, utan förnimmelsen refererar till atomens maskerande struktur, som i sin tur
kräver svar på Citat B i konceptets inledning för att kunna förklaras. FÖRNIMMELSEN kan således (ur eget atomärt
perspektiv !) förklaras som ett fenomen hemmahörande inom ramen för viss strukturell KOMPLEXITETS-NIVÅ.
Det du benämner "det filosofiskt atomära" förefaller definitionsmässigt alltså inte vara detsamma som jag avser.

Någonstans beskrivs verkligheten som "en sidställd obalans" relativt universum, och det är kanske inte så lätt att direkt inse.
Det kan m a o inte uteslutas att det förekommer andra likartade selektiva strukturella obalanser ("verkligheter") i universum.
Ovan beskrivna annorlunda betraktelsesätt av vad universum representerar FÖRUTSÄTTER tillgång till den "bättre sikten" !
Svaret på frågan om vilka upplevda egenskaper omvärlden har, blir i detta perspektiv något undflyende och svårgreppad
till sin natur. Insikten om fördelarna med en ”bättre sikt” har varit drivkraften i mitt fall.
Med detta betraktelsesätt av universum elimineras på köpet svårsmälta paradoxer, som t ex ”Big Bang”.

/ Illusionen / Bengt Hj Törnblom

Pax vobiscum

https://www.youtube.com/watch?v=cKkDMiGUbUw

[Algotezza]

Finns det i språket en liknande hierarki som i matematik? Där man bygger ett system med nya ord/begrepp som grundas på tidigare ord/begrepp?
Uppenbarligen finns det men hur långt ner kan man gå?
I matematiska axiomsystem utgår man från enkla "grundsanningar", axiom som är så självklara att ingen vettig människa kan tvivla på dem, två tal a och b adderad blir samma oavsett ordningen hur de addera a + b är b + a. Nu kan någon fråga hur bevisa detta? Går ej, vi kan rent konkret klumpa ihop två äpplen med tre äpplen och får fem äpplen eller så gör vi tvärtom och klumpar ihop tre äpplen med två äpplen och får samma resultat. Här har vi då nått en punkt där vi vädjar till sunda förnuftet. Om inte någon accepterar detta må vara men detta är våran utgångspunkt.
Kan man föra över samma resonemang i språket? Marx' atomärt begrepp fick mej att fundera. Har inte sett honom använda den definitionen någon gång senare.
Vore kul om någon språkvetare kan utveckla.

Den minsta betydelsebärande enheten i språket är morfem (enskilda ord i grundform, ändelser, prefix, suffix) och den minsta betydelseskiljande enheten är fonem i talat språk och grafem i vårt skrivna språk.

På sätt och vis är varje bokstav betydelsebärande eftersom varje bokstav representerar ett ljud.
Barnen hade ett bokstavspussel som förklarade vilket ljud varje bokstav representerade.(B som i boll t.ex. (bara det första ljudet))
Även mellanrummet mellan orden (mellanslag) är betydelsebärande. Utan detta vore varken tal eller skrift begripliga.

Bokstäver har sällan ensamma semantisk betydelse, förutom exempelvis i, å och ö. De är alltså i regel betydelseskiljande, liksom mellanrum mellan skrivna ord. Byt ut en bokstav eller ett fonem och du kan få ett ord med ny betydelse. Samma sak med mellanrum. Mellanrum finns i skriftspråket men knappast i talspråket. Där finns i stället betoning, accentuering, prosodi och tonalitet och behov av att andas.

[hakkapeliitta]

[
Det filosofiskt atomära är väl de grundläggande begrepp, som svårligen kan analyseras till mindre mer grundläggande begrepp, då i så fall dessa vore det atomära. De bygger på obevisbara antaganden eller kan sägas vara axiom. Man måste börja någonstans.

Det var precis detta som jag frågade om.
Vad är ett atomärt begrepp? Jag tror som du och möjligt att vi till sist hamnar på botten och börjar kivas om löjligheter. Den här frågan har plågat mej rätt länge.

[xion]

[
Det filosofiskt atomära är väl de grundläggande begrepp, som svårligen kan analyseras till mindre mer grundläggande begrepp, då i så fall dessa vore det atomära. De bygger på obevisbara antaganden eller kan sägas vara axiom. Man måste börja någonstans.

Det var precis detta som jag frågade om.
Vad är ett atomärt begrepp? Jag tror som du och möjligt att vi till sist hamnar på botten och börjar kivas om löjligheter. Den här frågan har plågat mej rätt länge.

Kan man inte säga så här då?
Atomen är den minsta beståndsdelen som utgör ett grundämne.
Genom att använda ordet "atomär" vill man poängtera någots grundläggande karaktär. Delar du en atom blir den något annat.

[hakkapeliitta]

Atom här används som beskrivning av minsta del inte nödvändigtvis som konkret fysisk atom.
Atomär i definitionen atomär definition är en beskrivning av det minsta språkliga, det minsta ordet, det minsta begreppet, vi har för att med ord förklara.

[Algotezza]

Atom här används som beskrivning av minsta del inte nödvändigtvis som konkret fysisk atom.
Atomär i definitionen atomär definition är en beskrivning av det minsta språkliga, det minsta ordet, det minsta begreppet, vi har för att med ord förklara.

Tar man isär ett atomärt meningsbärande begrepp blir det meningslöst.