Hubert skrev:Det här går att tolka på två sätt.
Ena: Sanningen finns "där ute". Sanningen kan inte beskrivas eller förklaras; måste upplevas.
Andra: När vi beskriver och förklarar sanningen om något så rör vi oss i matrix, dvs vi stirrar in i grottväggen. Sanningar som är propositionella är inga "riktiga" sanningar tycks du vilja säga.
Nu är dock propositioner/påståenden de enda vi har för att kommunicera och propositionella sanningar är av typen "A är sann om, och endast om, B är sann" där A och B är påståenden. Pilatus har gett pedagogiska exempel på sådana och du har inte reflekterat över skillnaden till din upplevelsebaserade syn.
Sanningar är förhållanden. Dem är av nödvändighet egenskaper som visar hur kunskap förhåller sig till dem objekt kunskapen handlar om. Ergo: sanningar är inte absoluta eller oberoende objektiva med dessa specifika termer definierade som jag beskrivit det och använt dem.
Jag menar inte att sanningar inte existerar och inte att det inte finns riktiga sanningar.
Inte heller att sanningar är endast påhittade och interna föreställningar utan grund.
Saker inom matrix existerar och saker utanför och specifika förhållanden finns mellan dem som måste förstås genom att förstå både saker inom matrix och utanför och förhållandet mellan dem.
Vi kan inte veta något fullt ut om någon av dessa utan att veta ett gäng olika komplexa detaljer och deras förhållanden.
Vi kan inte dra enkla slutsatser i stil med att "allt är som i matrix" eller "allt är som utanför matrix", "allt är mentalt" eller "allt är atomärt".
Saker som är absoluta är oberoende av omständigheter, sanningar är relationer mellan saker, ergo: absoluta sanningar existerar inte.
Om jag skulle ge en enda invändning mot absoluta sanningar skulle det nog få vara att existensen är komplex, föränderlig och innehåller relationer för att existera, alltså beskriver påståendet att absoluta sanningar inget som kan vara sant.