Kants kausalitetsfälla

[Pilatus]

Men det här rena förnuftet, ven bryr sig om det, egentligen? Att vi skulle ha en massa givet från födseln utan kunskapsinhämtning ?
Input kommer in, vi behandlar det med våra hjärnor. Svårare än så är det väl inte?

Nej det är antagligen inte så många som är intresserade av vad Kant skrev. Men det kan sägas om mycket. Vi får väl skriva om de filosofiska frågor som vi finner något intresse att skriva om.

[Illusionen]

Ett grundläggande problem vi inledningsvis står inför, när frågor om universums natur skall utforskas och besvaras, är att förklara begreppet ”jaget” och dess subjektiva och komplexa relation till vår verklighets s k rum-tid, alltså hur jaget, den subjektiva upplevelsen/
förnimmelsen, kan uppstå ur, och/eller kopplas via samband till, något materiellt.

Illusionen, det är säkert intressant det du skriver, men det svarar inte på trådens ämne som handlar om Immanuel Kants epistemologi.

”Epistemologi, eller kunskapsteori, är den gren inom filosofin som studerar kunskapens natur,
ursprung, omfattning och rättfärdigande.”

Du menar alltså att min enkla fråga,
VAD UTGÖR DEN BASALA UTGÅNGSPUNKTEN, REFERENSEN, FÖR DET SOM HÄVDAS ?,
inte har med kunskapens natur och ursprung, att skaffa ?

Om du inte känner till vad som utgör basal grund, vad säger det om det som hävdas ?
Ett grundlöst påstående ?

Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiscum

[Anders]

Men det här rena förnuftet, ven bryr sig om det, egentligen? Att vi skulle ha en massa givet från födseln utan kunskapsinhämtning ?
Input kommer in, vi behandlar det med våra hjärnor. Svårare än så är det väl inte?

Nej det är antagligen inte så många som är intresserade av vad Kant skrev. Men det kan sägas om mycket. Vi får väl skriva om de filosofiska frågor som vi finner något intresse att skriva om.

Alltså ser du nåt mer?

[Pilatus]

Du menar alltså att min enkla fråga, VAD UTGÖR DEN BASALA UTGÅNGSPUNKTEN, REFERENSEN, FÖR DET SOM HÄVDAS ?,
inte har med kunskapens natur och ursprung, att skaffa ?

Kunskapsteori handlar om hur vi får kunskap, huvuddelen av vår kunskap om världen baserar sig på empiri. Matematik och andra rent teoretiska ämnen baserar sig på rationalism.
Konceptet handlar i huvudsak om ontologi, hur världen är beskaffad utifrån en rationalistisk och metafysisk betraktelse.
Vad du exakt avser med din fråga är oklart. Vad menar du med den basala utgångspunkten för det som hävdas? Har det med Kant att göra?

[Pilatus]

Men det här rena förnuftet, ven bryr sig om det, egentligen? Att vi skulle ha en massa givet från födseln utan kunskapsinhämtning ?
Input kommer in, vi behandlar det med våra hjärnor. Svårare än så är det väl inte?

Nej det är antagligen inte så många som är intresserade av vad Kant skrev. Men det kan sägas om mycket. Vi får väl skriva om de filosofiska frågor som vi finner något intresse att skriva om.

Alltså ser du nåt mer?

Visst Anders, visst. Läs.

[Illusionen]

Du menar alltså att min enkla fråga, VAD UTGÖR DEN BASALA UTGÅNGSPUNKTEN, REFERENSEN, FÖR DET SOM HÄVDAS ?,
inte har med kunskapens natur och ursprung, att skaffa ?

Kunskapsteori handlar om hur vi får kunskap, huvuddelen av vår kunskap om världen baserar sig på empiri.
Matematik och andra rent teoretiska ämnen baserar sig på rationalism.
Konceptet handlar i huvudsak om ontologi, hur världen är beskaffad utifrån en rationalistisk och metafysisk betraktelse.
Vad du exakt avser med din fråga är oklart. Vad menar du med den basala utgångspunkten för det som hävdas?
Har det med Kant att göra?

Du skriver ”Vad du exakt avser med din fråga är oklart.”

För att bättre förstå frågan bör du först begrundat följande citat,
"VERKLIGHETEN beskrivs i föreliggande koncept till övervägande del via logiskt förankrade
metafysiska resonemang och samband, snarlik en typ/variant av dualistisk Platonisk värld.
Inom naturvetenskapliga teorier förbises att förnimmelsen av, såväl verkligheten, som av oss
själva som fysiska individer, beskrivs med verklighetsbaserade ”atomära” begrepp, vi själva,
via det odefinierade undflyende ”jaget”, är delaktiga i formandet av. Det saknas därmed en
viktig logisk länk i flertalet förda resonemang om vad såväl livet som universum representerar.
Det som här söks är den fundamentala och basala grund som verkligheten inkl begrepp som
TID och RUM, vilar på, m a o upprinnelsen till varifrån allt emanerar och/eller kan härledas."

• ”EMPIRI är kunskap och data som baseras på verkliga sinnesintryck, observationer
och erfarenheter snarare än enbart teoretiska resonemang.”

• ”DELTA-KONCEPTET är tänkt och skrivet, för att vara hemmahörande i gränslandet
mellan filosofi och naturvetenskap, med tonvikt på existentiella frågeställningar, och abstrakt
metafysik. Konceptet kan även ses som en metafysisk länk mellan filosofi och naturvenskap.

• "DELTA-KONCEPTET utgår från ett referens-beroende SKALÄRT BALANS-resonemang,
baserat på över- respektive under-skott, i relation till ett ej direkt förnimbart abstrakt/dolt
Grundstatus, G.

Konceptet sträcker sig m a o ”bortom” empirin inkl våra atomära begrepp.
För att beskriva aktuella metafysiska samband atomärt, tillämpar konceptet de unika
referens-principerna,
• MaskeringsPrincip, MP, (referensberoende).
• DubbelReferensPrincip, DRP, (referensneutral).

MATEMATIKENS REGELVERK baseras på förnimbara samband, som funktion av RUM och TID.
Matematikens regelverk bygger på de begrepp och storheter som kännetecknar den förnimbara
verkligheten och dess egenskaper, vilket enligt konceptet utgör en svaghet i rent matematiska
resonemang. Konceptet kompletterar matematikens regelverk med här nämnda principer, och
ger stöd åt påståendet att, ”Verkligheten innehåller sanningar som inte enbart kan härledas
ur något algoritmiskt system”. Det krävs en djupare, icke-algoritmisk förståelse. I konceptet
beskrivna REFERENS-baserade principer, DRP och MP, banar väg för denna förståelse.
När andra referensprinciper (än de atomära) tillämpas för att förklara metafysiken ändras således
även relationen/egenskaperna gentemot den atomära verkligheten.

När konceptet tog form blev sambandet med Kants filosofi tydligt. Kants filosofi har alltså
inget att göra med konceptets tillkomst, utan se konceptet mer som en oavsiktlig förlängning
där Kants resonemang slutade.

Frågan,
VAD UTGÖR DEN BASALA UTGÅNGSPUNKTEN, REFERENSEN, FÖR DET SOM HÄVDAS ?,
syftar på vad som utgör REFERENS/GRUND för förda resonemang när konceptets metafysiska
"förlängning" beaktats. Utan svar saknas grund, och livet förblir ett mysterium.

Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiscum

[Pilatus]

DELTA-KONCEPTET är tänkt och skrivet, för att vara hemmahörande i gränslandet
mellan filosofi och naturvetenskap, med tonvikt på existentiella frågeställningar, och abstrakt
metafysik. Konceptet kan även ses som en metafysisk länk mellan filosofi och naturvenskap.

Mitt intryck av vad du skriver här, i din senaste postning, var det bästa jag läst på bra länge. Det verkar vara genomtänkt och positivt.

[Anders]

Nej det är antagligen inte så många som är intresserade av vad Kant skrev. Men det kan sägas om mycket. Vi får väl skriva om de filosofiska frågor som vi finner något intresse att skriva om.

Alltså ser du nåt mer?

Visst Anders, visst. Läs.

Jag har läst, det mesta i den här tråden och söker, som alltid, saker som har en relevans i den riktiga världen. Och just Kritiken känns bara som ett babbel i sig själv. Har inte läst den men har läst oändligt mycket om den.och jag har läst Prolegomenan, där Kant i förordet inte kan begripa varför Kritiken inte har rubbat hela världen. Och framför allt de här kategorierna, har det gjort något alls till för att vi nu inte dör i TBC?

Så här, vad för jävla kausalitetsfälla och vad är den bra för?

[Pilatus]

Alltså ser du nåt mer?

Visst Anders, visst. Läs.

Jag har läst, det mesta i den här tråden och söker, som alltid, saker som har en relevans i den riktiga världen. Och just Kritiken känns bara som ett babbel i sig själv. Har inte läst den men har läst oändligt mycket om den.och jag har läst Prolegomenan, där Kant i förordet inte kan begripa varför Kritiken inte har rubbat hela världen. Och framför allt de här kategorierna, har det gjort något alls till för att vi nu inte dör i TBC?

Så här, vad för jävla kausalitetsfälla och vad är den bra för?

Hur är det fatt Anders? Kant intresserar ännu och jag försöker förstå. Jeanette Emt är bra och jag tror att hon tolkar honom rätt.

[David H]

Men det här rena förnuftet, ven bryr sig om det, egentligen? Att vi skulle ha en massa givet från födseln utan kunskapsinhämtning ?

Input kommer in, vi behandlar det med våra hjärnor. Svårare än så är det väl inte?

Om du nån gång var vilse i en stad, tror jag att du skulle uppskatta om du hade en karta. Människan verkar väl helt klart lite vilse ibland? Irrar runt, missförstår, och hamnar i konflikt med andra på grund av dessa missförstånd.

Kants kritik bidrar till att skapa en karta över förståndet. Hjälper identifiera de olika aspekterna som förståndet kan användas till. Lätt hänt annars att kategorierna blandas ihop, och vi använder förståndet på fel sätt vid fel tillfälle.

[Anders]

Om kausalitet endast är en kunskapskategori, hur kan han då säga att t ex strykjärnet existerar trots att vi inte kan veta något om tinget i sig? Att det är tinget i sig, strykjärnet som orsakar våra sinnesintryck.

Fenomenen strykjärnets tyngd, värme, den blanka metallen och dess nytta, är enligt Kant framställt i vår hjärna via rådata som vi sorterar i tid och rum. Men tinget i sig kan vi inte veta något om. Men vi vet att det är ett strykjärn, vi kan skilja det från andra föremål. Tinget i sig är orsaken till att vi förstår att det är just ett strykjärn. Men då kan vi ju veta något om tinget i sig!?

Backar hit. Varför vill vi göra det? Det räcker väl med att vi kan analysera det med de metoder som vetenskapen erbjuder? Ge exempel på något som vi skulle vilja veta vad det är ”i sig”. Medvetandet?

[Anders]

Men det här rena förnuftet, ven bryr sig om det, egentligen? Att vi skulle ha en massa givet från födseln utan kunskapsinhämtning ?

Input kommer in, vi behandlar det med våra hjärnor. Svårare än så är det väl inte?

Om du nån gång var vilse i en stad, tror jag att du skulle uppskatta om du hade en karta. Människan verkar väl helt klart lite vilse ibland? Irrar runt, missförstår, och hamnar i konflikt med andra på grund av dessa missförstånd.

Kants kritik bidrar till att skapa en karta över förståndet. Hjälper identifiera de olika aspekterna som förståndet kan användas till. Lätt hänt annars att kategorierna blandas ihop, och vi använder förståndet på fel sätt vid fel tillfälle.

Här, antingen har vi en karta(batteriet i mobilen är inte slut) och kan hitta rätt. Att känna till staden ”i sig”, och därmed hitta rätt
, vad skulle det motsvara?

Men jag är med dig en bit tror jag, att vi faktiskt skapar en karta är själva grejen. Lika som att vi skapat formler utifrån erfarenheter. Utan att ge anspråk på att ”formlerna är sanningen” ungefär.

[Anders]

Fast jag inte känner mig sån är jag ’la för mycket ingenjör. Använda i verkliga världen. - åtminstone i nån förlängning.


Kan man säga så, att söka efter tingens djupare essens är en drivkraft till både större vetande och kunnande?

[Algotezza]

Fast jag inte känner mig sån är jag ’la för mycket ingenjör. Använda i verkliga världen. - åtminstone i nån förlängning.


Kan man säga så, att söka efter tingens djupare essens är en drivkraft till både större vetande och kunnande?

Att söka tingens i omvärlden djupare essens kanske är detsamma som att söka sanningen via introspektion. I österländskt tänkande menar man ofta att den djupaste sanningen finns inuti en själv.

[Pilatus]

Kant som jag förstår honom, litet förenklat: tinget (strykjärnet kan duga) får vara det föremål som på något sätt åstadkommer de fenomen som våra sinnen är mottagare av. Denna process skapar via olika fenomen vår upplevelse som vi tolkar med hjälp av förståndets kategorier.

Vi ser framför oss Kants fina strykjärn, (fenomenen) varmt och metalliskt glänsande. Själva strykjärnet (noumenon) är tinget i sig som existerar oberoende av oss.

Tinget i sig och dess natur som inte är nåbart för oss utgör en gräns för mänskligt vetande. Det tycktes mig som en kausalitetsfälla då jag först funderade på saken. Ett glapp mellan orsak (fenomenen) och tinget i sig (verkan), det transcendentala. Metafysiken. Om vi aldrig kan veta något om tinget i sig, hur kan vi då ens påstå att det är orsaken till våra sinnesintryck? Om Kant säger att tinget i sig orsakar våra sinnesintryck, använder han kategorin kausalitet på något som ligger utanför de områden där kausalitet får användas.

Kant tänkte sig tinget i sig som en nödvändighet för att världen ska gå ihop. Filosofer efter honom (Fichte och Hegel) tyckte väl att något sådant som vi inte kan veta något om, inte heller behövs. Jag har blivit mer klar över hur Kant menade. Hoppas diskussionen har ökat förståelsen för Kants epistemologi något och varför den kan vålla problem.