Onödig rädsla - mänsklighetens största bekymmer?

[Wintran]

Jag har fått för mig att onödig rädsla är mänsklighetens största bekymmer idag, speciellt rädslan för förändring (t.ex. att själv förändras).

Rädslan för att ha "fel" ser jag överallt i min vardag i allt från små bagateller till stora avgörande frågor, och likaså rädslan för det okända. Jag tror det är denna rädsla som leder till trångsynthet och fanatism, och även bygger fördomar och konstruerar hot. I slutändan tror jag det är den som skapar krig och konflikter med förödande konsekvenser.

Rädsla i sig bottnar ju i naturliga instinkter som är till för att skydda oss, men jag vill mena att det idag finns vissa uppenbara gränser där rädsla inte längre är befogat utan i slutändan enbart missgynnar oss själva och hämmar vår utveckling snarare än att skydda oss - rädslan är onödig.

Vad tror ni om detta?

[Kiifen]

Jag håller helt fullt med dig, vi människor lever i allmänhet med rädslor som inte har någon verklighetsgrund i nuet. Har du funderat på varför det är så? Kan det bero på att vi inte vet hur vi ska hantera en hotfull situation? Att lagen nästan hindrar oss från att försvara oss då väl en hotfull situation uppträder? Att vi inte får lära oss från det att vi är små hur man hanterar jobbiga situationer? Att vi lever med illusionen om att vi lever i ett "bra" samhälle?

Ärligt talat vet jag inte varför folk är rädda, jag skrev och frågade förut vad det är för fel på Svenskarna. Förklara bitte. Jag börjar snart tro att hela Sverige är ett enda alkis och drog-center med folk som har söndertrasade barndomar och dåligt självförtroende.

[Johan Ågren]

Wintran,

Personligen tycker jag inte människor är alls så rädda som de borde vara, samtidigt som de är rädda för onödiga saker. Men det är antagligen så att eftersom människor inte förstår de grundläggande existentiella villkoren så leder denna mer eller mindre omedvetna otrygghet till att en mängd triviala problem uppstår på ytan. Hade den grundläggande tryggheten funnits så hade det varit lättare att frigöra sig från detta. En grundläggande brist när det kommer till att förstå existensen yttersta natur och var vi befinner oss i det hela kan leda till att människor annammar dogmatiska trosföreställningar, och dessa försvaras och rädsla uppstår. För om vi skulle ha fel som kastas vi åter ut i ett hav av osäkerhet och förvirring hur vi ska förhålla oss.

Rädslan är inte onödig så länge den existerar - frågan är varför den existerar. Finns det sätt att förhålla sig som inte leder till osäkerhet och rädsla? Vi kan erkänna våra brister - men det leder ofta till handlingsförlamning. Engagemang kräver någon form av sammanhang, och att man tar något för givet.

Ska man t.ex uppfostra ett barn så uppstår det en mängd beslut - och även rädsla att fatta dåliga beslut som leder till negativa konsekvenser. När sådan rädsla uppstår så är den befogad, den får oss att tänka till och fördjupa oss. Alternativet vore att vi inte brydde oss om konsekvenserna. Vid en viss punkt - när man är övertygad om att man handlar rätt - så övergår rädslan i utveckling och glädje. Samtidigt så kan denna situation hotas och rädsla kan komma igen om tvivel uppstår. Destå djupare förståelse man har om existensens villkor - destå mer ohotad är denna glädje. Men man får vara försiktig så att man inte är dogmatisk och har väldigt fel. Glädje kan spira på dogmatiska grunder också, och även vara ohotad väldigt länge - kanske ett helt liv om det inte uppstår några utmaningar.

Kiifen,

Jag börjar snart tro att hela Sverige är ett enda alkis och drog-center med folk som har söndertrasade barndomar och dåligt självförtroende.

Det är väl tur det så det blir lite variation bland övertygelserna?

Johan

[Kiifen]

Okej såhär tror jag det är. Sverige har levt i ett järngrepp av sossarna under väldigt lång tid. Sverige har också en väldigt centraliserad statsmakt som sköter alla beslut och dirigerar hela landet. Som ett resultat är Svenskarna ett oerhört plikttroget folk som blivit rädda för frihetlig oreda och osäkerhet och blir därför från barnsben uppfostrade att vara rädda för det föränderliga i det fria livet. Detta med jantelagen används t.ex. på ett sånt sätt att man skall döda individualisters, fritänkares och annorlunda människors initiativ, man ska rätta sig i ledet och ställa sig i kö och vänta på sin tur. Mod är inte en Svensk dygd, kanske "snällhet" är en Svensk dygd, en snällhet som övergår till ren falskhet.

Sen vet jag ju inte hur det är i USA, dom verkar ha ett annat slags problem där. Dom verkar modiga då dom kan ställa sig upp och berätta om sina livsproblem i TV men jag tror att det är ett falskspel dikterat av deras oerhörda kulturella krav.

[Stefan]

Kiifen/ Jag tycker du överdriver rätt friskt när du talar om "sossarnas järngrepp". Men visst ligger det nåt i det du säger: statsmakten har i nån mån dödat individens egna vilja till initiativ.

Sen det här med jantelagen: var det inte snarare så att den fanns innan och att det var därför vi röstade fram socialister? Ja, det var det här med hönan och ägget igen...

Är "snällhet" en svensk dygd? Tja, jag vet inte. Svenskar är inte särskilt artiga, t ex. Men visst bråkar man inte vanligtvis utan rättar sig oftast i ledet, det är sant. Felet kan vara att man bara undviker att göra aktiva synder, men inte undviker att göra passiva synder - underlåtelsesynder. T ex: svenskar är bra på att undvika att stjäla, mörda, ljuga, etc., men dåliga på att undvika synder som innebär egna iniativ, som att ta hand om sina gamla släktingar.

[stradde]

Jag skulle bara vilja skriva att jag tror inte människan har ett största problem, utan snarare så handlar det om oändligt många stora och små problem. Är det individ nivå eller kollekt?

Vad är ett problem? ifrån vems synvinkel?

[DELETED]

DELETED

[Wintran]

Att ta bort rädsla, som en överflödig känsla skulle resultera i dumdristig våghalsighet.

Absolut. Det jag syftade på med "onödig rädsla" var inte att all rädsla är onödig utan att just den onödiga eller överflödiga rädslan är bekymret. Det är t.ex. den rädslan som gör att jag har spindelfobi fast jag vet att spindlar inte är farliga i Sverige.

Jag tror det är just den instinktiva rädsla som skapar mycket lidande i världen. Den är ofta abstrakt och svår att sätta fingret på, men kan fortfarande definieras som rädsla. Den finns i form av rädslan för det okända (racism, invandrarfientlighet), rädslan för att ha fel (skapar konflikter på alla plan och hämmar vår utveckling) och rädslan för att man är hotat (krig).

Jag säger inte att dessa rädslor alltid är fel - de är ju faktiskt naturliga mänskliga instinkter som är där för att skydda oss. Det jag vill uppmärksamma är när de inte längre är i balans med livet runt omkring oss och världen som den ser ut nu. Det är då jag kallar rädslan onödig eller överflödig, och jag tycker mig se denna form av rädsla på alltför många ställen i mig själv och i vår värld idag.

[Ulf S]

I Riga i Lettland kastades det bajs på deltagarna i Pride-festivalen. Jag tror att det kallas för xenofobi. Irrationell rädsla, alltså rädsla för något som inte är farligt. Den rädslan bör man jobba bort, för den kan man använda för att spela ut folk mot varandra, alltså som ett maktmedel. Utan onödig rädsla är jorden en säkrare plats.

[DELETED]

DELETED

[Grinx]

Hej!

Onödig rädsla upplevs inte som onödig av den subjektivt "drabbade". Däremot från en mer objektiv synvinkel kan den te sig onödig.

Kan jämföras med ett citat från Bertrand Russel:
"Felet med världen är att de dumma är så tvärsäkra på allting och de kloka är så fulla av tvivel"