Svaret på allt.

[BuySeeChair10]

Du som orkar läsa följande inlägg från början till slut är ... - Ja. Jag kan inte klandra dig för att inte vara tålmodig i alla fall.
---------------------------------------------------------------
Oavsett vilken fråga jag ställer mig själv, oavsett vad jag tänker på, oavsett i vilken ände jag börjar, kommer jag alltid fram till följande:

Allt är bara exakt, precis som det kan vara. Allt är som det är. Ingenting skulle kunna vara annorlunda.

Det är svaret på allt.

Bättre är så kan jag inte uttrycka det. Ibland kan jag känna det, men jag kan inte uttrycka det bättre med ord. Språket jag använder mig av är begränsat av det faktum att jag är människa. Det kan uttrycka saker som människor kan uttrycka, varken mer eller mindre. Det kan uttrycka saker och ting som har med tid och rum att göra. Och tid och rum är mänskliga ord. De är begrepp som vi har parat ihop med det som vi genom våra sinnen upplever i tid och rum. En värld utan tid och rum är en värld som människan, eller i vilket fall jag, inte har tillgång till. Oavsett om den existerar eller inte. Tid och rum existerar, för att vi får det att existera. Men existensen, eller närvaron, av tid och rum i en bemärkelse, utesluter inte frånvaron av den i en annan. Det är bara det att jag inte kan förstå den.

Att allt bara är exakt, precis som det kan vara, har ingenting med ödet att göra. Ödet är ett mänskligt ord som bygger på mänskliga begrepp. Ödet förutsätter att tiden (eller vad man vill kalla det - händelseförloppet kanske?) går i en riktning och att allt är förutbestämt. Jag kan inte få det till att jag, som människa, skulle kunna förstå mig på varför allt som händer, händer. Orsak och verkan bygger på mänskligt tänkande; på att saker sätts igång och avslutas och på att det sker saker där emellan. För mig existerar det inte att allt det som händer, skulle kunna förstås, och än mindre med ord beskrivas eller förklaras, av människan. "Händelseförloppet" kanske går framlänges och baklänges och upp och ner på en och samma gång, samtidigt som det står stilla. Kanske är det tiodimensionellt. Kanske är det helt platt. Jag kan inte förstå det, min hjärna kan inte tänka sig det och framför allt kan jag inte beskriva det med ord, hur jag än försöker. Hur kan någonting stå stilla och gå fram-och-baklänges på en och samma gång? Hur kan någonting vara tiodimensionellt? Språket förbjuder det. Min mänskliga kropp och hjärna förbjuder det, mina sinnen förbjuder det. Men så är det också jag som människa som kommer på och uttrycker mig med begrepp som "framlänges", "baklänges" och "stå stilla". Det är ingenting som säger, att det är så saker och ting förhåller sig. Bara att det känns så.

Fri vilja blir genast ointressant att över huvud taget använda som uttryck. Ödet likaså. Jag har inte valt att tänka så här - det är del i det som inte skulle kunna vara annorlunda. Du som läser det här, och inte håller med, har inte valt att inte hålla med - det är också del i det som inte skulle kunna vara annorlunda. Alla tycker och känner bara exakt, precis det som de kan tycka och känna. Allt är bara exakt, precis som det kan vara.

"Det där är att lägga ansvaret ifrån sig." Ja. Men om saker och ting förhåller sig som jag har skrivit här, tänker jag inte som jag tänker i syftet att lägga ansvaret ifrån mig. För då har jag inget ansvar att ta i första taget. Jag har inte valt att tro, att jag inte har ett val. Och du har inget annat val, än att tro att det finns ett ansvar, som jag, genom att säga det här, lägger ifrån mig. Det vi tycker och känner är bara exakt, precis som det kan vara. Ingenting skulle kunna vara annorlunda.
----------------------------------------------------------------------------

Och som vanligt står det här för mig, bara för mig. Det har inte med dig att göra, om du inte vill. Det gör inte anspråk på att få dig att tycka annorlunda. Det jag skriver är till för mig, för min egen skull. Det är ett sätt som jag fördriver min tid på, förmodligen för att jag inte har något bättre för mig. Men framför allt, tror jag alltså, för att det är i enlighet med att det inte skulle kunna vara på något annat sätt.

[Nonstop]

Vaddå tålmodig, det var ju inte så sjumilalångt, inlägget.

Men jo javisst är det ju precis så. Hur skulle det kunna vara annorlunda. Två saker kan inte befinna sig på exakt samma plats på samma tid. Imorgon kan jag vara där du är idag. Och idag kan jag förändra imorgon. Men nu är det som det är. Ja.

[BenRangel]

Men en lite lustig grej är att forskarna som tror på detta säger att
detta är en av de farligaste teorierna som finns,
eftersom den kan underminera folks moralitet.

Hur tänker de då?!?
Om de är 100% övertygade att allt är förutbestämt...
Ja, då kan de ändå inte påverka vad som händer.
Alltså onödigt att oroa sig.

Fast å andra sidan så kan inte forskarna välja att inte oroa sig heller..det är ju också förutbestämt.
Ghaaa! Man blir galen av att tänka på detta.

[Deuce Deceptor]

Det är som det är och blir som det blir. Men visst fan är det en sjuhelsikes resa! Särskillt förutsägbart är det inte i varje fall. Skål!

[BuySeeChair10]

Vaddå tålmodig, det var ju inte så sjumilalångt, inlägget.

Tack för det.

Men jo javisst är det ju precis så. Hur skulle det kunna vara annorlunda. Två saker kan inte befinna sig på exakt samma plats på samma tid.

Varför inte, vem säger det? Människor? Inte för att min mänskliga hjärna någonsin skulle kunna förstå något annat än det tid och rum som du beskriver (det skulle inte ens Einstein eller något annat smartskaft, tror jag), men det betyder ju inte att det inte kan vara annorlunda. Fast för mig spelar det ju ingen roll eftersom jag aldrig kommer förstå allt det som jag inte förstår. Men jag kan tro på att jag förstår, att jag inte förstår. Och det gör jag också, stenhårt. Om du förstår?

Imorgon kan jag vara där du är idag. Och idag kan jag förändra imorgon. Men nu är det som det är. Ja.

Av någon anledning tror jag inte att saker och ting kan vara exakt, precis hur som helst, bara att saker och ting kan vara exakt, precis som de är. Så det är inte säkert att du kan vara där jag är imorgon, eller att du kan förändra imorgon. Fast du kanske tror precis samma sak, och så har jag missförstått dig.

Jag tror på mönster, jag tror att saker och ting sker på ett visst sätt. Men jag tror inte på att jag kan förstå det, någonsin. Jag tror att det närmaste jag kan komma att förstå det, är att tro att jag förstår, att jag aldrig kan förstå det.

Sokrates, jag tror det var han i alla fall men skit samma egentligen, var inne på det där med att veta, att man inte vet. Jag tror inte på det. Jag tror att jag inte ens kan veta, att jag inte vet. Jag vet inte ett jävla skit om någonting helt enkelt, och inte ens det kan jag vara säker på.

Vad tror du?

[Kiifen]

Låter som en truism. Vitfärg är vit för att den är vit och salt smakar salt för att det är salt. Vitt är vitt och salt är salt, what of it? Är detta ett försök att skapa nån slags artificiell realism?

[fialia]

allt är paradoxalt.men precis som det ska vara,människans medvetande tillstånd e begränsat,och vi kan inte än förstå det intellektuellt vi kan bara känna en hint utav det ibland och det är STORT men snart, snart kommer det ske förändringar.

[gunsmoker]

Ditt inlägg verkar beröra lite determinism och lite Wittgenstein. Rent vetenskapligt har man frångått idén om determinism, men likt en religiös fundamentalist alltid kan hävda att Gud finns, oavsett allt, så kan man också hävda att allt är förutbestämt, oavsett allt.

Mer intressant är då L. Wittgensteins tankar om språkets begränsningar. Är ordet "oändlig" bara en skenbar paradox utifrån axiomen som språket ger oss, eller är det verkligen något omöjligt? Det är ju möjligt att vi inte kan greppa innebörden av det ordet utifrån de premisser vi har i språket, eftersom det då blir motsägelsefullt.

[Zi]

Rent vetenskapligt har man frångått idén om determinism

Källa?

[BuySeeChair10]

Men en lite lustig grej är att forskarna som tror på detta säger att
detta är en av de farligaste teorierna som finns,
eftersom den kan underminera folks moralitet.

Håller med - hur tänker de då? Det var det märkligaste jag har hört på bra länge. Jag undrar om någon som tror att det jag beskriver är farligt (eller i alla fall någon som väljer att uttala sig om det) har förstått vad tankesättet innebär. Det är möjligt att det fråntar människor deras moral. Och det är möjligt att man kan hindra det från att ske om man informerar människor om hur farligt det är. Men då måste man ju också förstå, att grejen med det hela är just att både det faktum att människor blir omoraliska av det, och det faktum att man försöker hindra det från att inträffa, är delar av allt det som bara kan vara exakt, precis som det är. Kanske har de där forskarna du pratar om bara glömt den lilla detaljen?

Hur tänker de då?!?
Om de är 100% övertygade att allt är förutbestämt...
Ja, då kan de ändå inte påverka vad som händer.
Alltså onödigt att oroa sig.

Jag håller med. Och inte. Det är inte med nödvändighet onödigt att oroa sig. Det beror på om det är del av det som bara kan vara exakt, precis som det är. Jag tänker att det är omöjligt att oroa sig i onödan, om man nu är en sån som oroar sig, eftersom det faktiskt sker, och eftersom allt som sker bara kan ske på exakt, precis ett sätt. Samma sak gäller naturligtvis för alla dem som inte oroar sig - de skulle inte kunna handla på något annat sätt. Eller?

Fast å andra sidan så kan inte forskarna välja att inte oroa sig heller..det är ju också förutbestämt. :x
Ghaaa! Man blir galen av att tänka på detta.

Jaaa!! Precis! Precis så menar jag också. Eller nja, inte med nödvändighet "förutbestämt", (som jag skrev tidigare är "förutbestämt" ett mänskligt begrepp och det är inte säkert att det är så saker och ting förhåller sig "egentligen") men ändå - de skulle inte kunna göra något annat än att oroa sig, eftersom det också är del av allt det som bara kan vara exakt, precis som det är.

Blir du galen av att tänka så här? Jag med ibland, men alltid på ett bra sätt. Jag vet inte varför, men av någon anledning finner jag en oerhörd ro i att alltid komma fram till samma sak. Varje gång jag tänker på det är det som att alla kretsar i kroppen sluts på en och samma gång och jag tappar kontrollen fullständigt. Då är det som att min hjärna verkligen fattar, att den egentligen inte fattar någonting över huvud taget. Och sen blir allt som vanligt igen. Me like. Schysst inlägg, tack för det.

[Zi]

...en av de farligaste teorierna som finns,
eftersom den kan underminera folks moralitet.

Håller med - hur tänker de då? Det var det märkligaste jag har hört på bra länge.

Determinism leder till att individen slipper ta ansvar för sina handlingar. Det är inte min fria vilja som får mig att göra omoraliska saker, det är ödet. Eftersom jag inte har valt att göra det (det är inte mitt fel) bör ingen få straffa mig för det. Tillämpa det på rättssystemet och gissa vad resultatet blir!

Så länge folk tror på den fria viljan tänker dom: "Jag väljer själv om jag vill råna banken eller inte. Det är nog smartast att låta bli".
Om folk slutar tro på den fria viljan tänker dom: "Jag väljer inte och jag kan inte påverka så det spelar ingen roll vad jag bestämmer mig för. Ödet är oundvikligt iallafall". Detta leder oftare till ett bankrån.
Tron på den fria viljan har en fördel i det naturliga urvalet.

[fialia]

Min sanning är för tillfället,att vi blir påverkade av det kollekviva medvetandet(den hundrade apan)men bara upptill ett visst medvetande tillstånd.Den mänskliga evulotonen är fortfarande i process.

[Algotezza]

Du som orkar läsa följande inlägg från början till slut är ... - Ja. Jag kan inte klandra dig för att inte vara tålmodig i alla fall.
---------------------------------------------------------------
Oavsett vilken fråga jag ställer mig själv, oavsett vad jag tänker på, oavsett i vilken ände jag börjar, kommer jag alltid fram till följande:

Allt är bara exakt, precis som det kan vara. Allt är som det är. Ingenting skulle kunna vara annorlunda.

Det är svaret på allt.

Bättre är så kan jag inte uttrycka det. Ibland kan jag känna det, men jag kan inte uttrycka det bättre med ord. Språket jag använder mig av är begränsat av det faktum att jag är människa. Det kan uttrycka saker som människor kan uttrycka, varken mer eller mindre. Det kan uttrycka saker och ting som har med tid och rum att göra. Och tid och rum är mänskliga ord. De är begrepp som vi har parat ihop med det som vi genom våra sinnen upplever i tid och rum. En värld utan tid och rum är en värld som människan, eller i vilket fall jag, inte har tillgång till. Oavsett om den existerar eller inte. Tid och rum existerar, för att vi får det att existera. Men existensen, eller närvaron, av tid och rum i en bemärkelse, utesluter inte frånvaron av den i en annan. Det är bara det att jag inte kan förstå den.

Att allt bara är exakt, precis som det kan vara, har ingenting med ödet att göra. Ödet är ett mänskligt ord som bygger på mänskliga begrepp. Ödet förutsätter att tiden (eller vad man vill kalla det - händelseförloppet kanske?) går i en riktning och att allt är förutbestämt. Jag kan inte få det till att jag, som människa, skulle kunna förstå mig på varför allt som händer, händer. Orsak och verkan bygger på mänskligt tänkande; på att saker sätts igång och avslutas och på att det sker saker där emellan. För mig existerar det inte att allt det som händer, skulle kunna förstås, och än mindre med ord beskrivas eller förklaras, av människan. "Händelseförloppet" kanske går framlänges och baklänges och upp och ner på en och samma gång, samtidigt som det står stilla. Kanske är det tiodimensionellt. Kanske är det helt platt. Jag kan inte förstå det, min hjärna kan inte tänka sig det och framför allt kan jag inte beskriva det med ord, hur jag än försöker. Hur kan någonting stå stilla och gå fram-och-baklänges på en och samma gång? Hur kan någonting vara tiodimensionellt? Språket förbjuder det. Min mänskliga kropp och hjärna förbjuder det, mina sinnen förbjuder det. Men så är det också jag som människa som kommer på och uttrycker mig med begrepp som "framlänges", "baklänges" och "stå stilla". Det är ingenting som säger, att det är så saker och ting förhåller sig. Bara att det känns så.

Fri vilja blir genast ointressant att över huvud taget använda som uttryck. Ödet likaså. Jag har inte valt att tänka så här - det är del i det som inte skulle kunna vara annorlunda. Du som läser det här, och inte håller med, har inte valt att inte hålla med - det är också del i det som inte skulle kunna vara annorlunda. Alla tycker och känner bara exakt, precis det som de kan tycka och känna. Allt är bara exakt, precis som det kan vara.

"Det där är att lägga ansvaret ifrån sig." Ja. Men om saker och ting förhåller sig som jag har skrivit här, tänker jag inte som jag tänker i syftet att lägga ansvaret ifrån mig. För då har jag inget ansvar att ta i första taget. Jag har inte valt att tro, att jag inte har ett val. Och du har inget annat val, än att tro att det finns ett ansvar, som jag, genom att säga det här, lägger ifrån mig. Det vi tycker och känner är bara exakt, precis som det kan vara. Ingenting skulle kunna vara annorlunda.
----------------------------------------------------------------------------

Och som vanligt står det här för mig, bara för mig. Det har inte med dig att göra, om du inte vill. Det gör inte anspråk på att få dig att tycka annorlunda. Det jag skriver är till för mig, för min egen skull. Det är ett sätt som jag fördriver min tid på, förmodligen för att jag inte har något bättre för mig. Men framför allt, tror jag alltså, för att det är i enlighet med att det inte skulle kunna vara på något annat sätt.

Allt är som det är och det blir som det blir, därför att det var som det var. Kunde det vara annorlunda hade det varit annorlunda, kunde det blivit annorlunda, hade det blivit annorlunda.

Talet om fri vilja dyker upp när det dyker upp, helt förutsägbart. Talet om Gud dyker upp på samma sättFörsvinner sedan. Och sedan blir allt som det blir ändå. Men det har inte alltid varit som det är.

Vi förklarar allt med berättelser därför att det är vårt sätt att skapa mening i ett skenbart eller verkligt kaos, ty vi är det meningsskapande djuret.

Vi kan acceptera tingens ordning, eller protestera. Vi och världen är som vi är och blir som vi blir utifrån våra förutsättningar. Delvis gör vi oss själva och världen till det vi och den är med hjälp av våra egna handlingar, delvis inte. Ansvaret vilar på alla och envar. Ingen kommer undan. Domens dag är alltid nu.

Det som skrivs för en själv, skrivs för alla. De som läser det, läser det och tar det till sitt hjärta, om det talar till hjärtat.

A

[gunsmoker]

Källa?

Osäkerhetsprincipen bevisar ju mer eller mindre slumpens vara, och all kvantfysik utgår ju från (bl a) denna princip. TfA verkar ju också vara beskaffad så att man måste omfatta vissa paradoxer om rum, tid och utsträckning.

[Algotezza]

Källa?

Osäkerhetsprincipen bevisar ju mer eller mindre slumpens vara, och all kvantfysik utgår ju från (bl a) denna princip. TfA verkar ju också vara beskaffad så att man måste omfatta vissa paradoxer om rum, tid och utsträckning.

Slump handlar om bristande överblick, att man inte har koll på samtliga premisser, förutsättningar (som hela tiden skiftar och flyter omkring och påverkas av observatören) - och att man inte kan ha det utifrån hur vi traditionellt tänker, fungerar och observerarar världen. Vad jag vill säga är att denna princip kanske inte är evigt bestående...

Kvantfysiken borde utgå från att kvanta har fri vilja.

Samma osäkerhetsprincip vidlåder våra mänskliga val, de som formar världen. De kan bara förutsägas med statistik eller total inblick i individens mentalitet, en inblick hon ofta själv saknar, så vem skulle kunna ha den "utifrån"?


A