Deuce,
Om saker och ting händer för att de måste...allt flyter osv, varför är då rationellt(vad nu det är ) underbygda handlingar mer "rättfärdigade" än andra? Vad jag fattar, så blir alla förändringar hos ett "jag" som innefattar allt, helt värdeneutrala.
Individens handlingar fortgår utifrån en kausal psykologi. Detta frambringar ständigt nya handlingar. Detta är innebörden - som jag tolkar det - av karma. Att förbränna sin karma innebär då att alla de föreställningar som inte är rationella neutraliseras, och slutar att inverka på individens handlingsdynamik. Meditation kan förbränna karma genom att individen lär sig se skeenden på nytt i stället för genom den gamla irrationella begreppsapparaten. När jag säger att något är irrationellt menar jag sådant som är underbyggt av direkta lögner eller kausala led av lögner. När det föreligger långa kausala led tillbaka till den reakation som var felaktig så kan det vara mycket svårt att bryta det karmiska mönstret. Det irrationella är alltså uppfattningar om tingen som inte motsvaras av tingens essens. Det finns alltid en orsak till varför vi ger ting deras värde. Alla orsaker måste härledas och utrönas om de har sitt ursprung i irrationella uppfattningar om tingens essens. Då får man gå tillbaka oändligt i historien, och det är inte alls möjligt att utföra. I stället får en individ omprogrammera sig och lära sig se på nytt. En sådan omprogrammering innebär att väldigt mycket förändras.
Alla förändringar hos ett jag som omfattar allt är värdeneutrala, men det existerar nog inga aspekter som omfattar allt i sitt erfarande, bara potentialen att omfatta allt, och möjligheten att omfatta delar. Om mitt jag skulle omfatta ALLT, så skulle jag vara medveten om allt som existerade samtidigt. En modell är att varje del i helheten är potentiella jag som genom sin kommunikation med andra delar ger komplex, som t.ex vi människor. Om man i stället utgår ifrån ett fält där kommunikation inte innebär att några faktiska delar kommunicerar, utan delarna existerar endast som avskiljningar i fältet. Jaget växer då i och med att avskiljningarna transcenderas, och jaget upplever då sig som en holistisk helhet. Det blir inte helt genom sammansättning, utan snarare splittrat genom separation. Genom att erfara dessa möjligheter i transcendensen inser det enskilda jaget sin bakomliggande verklighet, och att jaget bortom sina horisonter är allt. Jaget så att säga kan omfatta utanförliggande ting i transcendensen och omfatta dessa i sitt jag. Detta jag har då också transcenderat ur sin tidigare personlighet; som i sig också är en sammanslagning av gestaltade delar; ett rum i rummet. Detta "rum i rummet" har växt genom människan reflektion med det omgivande rummet. Det blir en mer eller mindre sann spegelblid som med tiden blir en begreppsapparat som vidaretolkningar görs med. Detta "rum i rummet" har i evolutionen spelat roll, men andvänds nu in absurdum att tjäna irrationella kausala led. Vårt tänkande har alltså slagit in på irrvägar.
Min modell är inte så olik den materialistiska, då den inte är mer komplex, snarare enklare. Denna enkelhet är först svår att ta om man har haft föreställningen att "det yttersta" skulle bestå av en varm modersfamn, eller en ledsagande far. Ytterst är min modell lika kall som den materialistiska. En moders roll för ett barn kan bara gestaltas av en moder. Jag ville också gärna vara poetisk förut, och visst existerar det poetiska/mänskliga inslag i verkligheten, men inte när man talar om verklighetens grunder. Om ni vill ha tröst sök inte Gud utan en modersgestalt. Gå inte bortom livet som omger oss och där vi hör hemma. Det finns ingen ytterst som lyssnar på våra böner; vi har allt ansvar att förstå och att se den omgivande dynamik vi är en del av och som vi utvecklas i. Vi är inte fria att namnge tingen annat än som missförstånd. Sök inte frihet utan delaktighet och förståelse, om inte för annat så för din lyckas skull, då lyckan är intimt förbunden med harmonin. Att ha önskningar och begär som saknar rationalitet innebär oundvikligen att det uppstår slitningar och konflikter i den reella dynamiken.
Är det ett mysterium att du är en tänkande varelse? Det är det för att du tror att du tänker när du i själva verket gestaltas som en tänkande varelse, och dessa "tankar" består av samma substans som det du tror att du tänker på. Innom materialismen har det länge antagits att substansen består av ett antal mycket små solida objekt som genom sin omfattande rörelse ger oss objektsvärlden. Dessa "små solida objekt" (som antas kunna komprimeras till en nollpunkt) existerar inte i min verklighetsmodell. "Substansen" består endast av gestaltningen, och denna är dynamisk och föränderlig. I det vi kallar universum är den strikt lagbunden och förutsägbar. Våra drömmar och bilder består av samma substans, vi tänker alltså inte, utan både vi, vår omvärld, och våra tankar består av denna
gestaltning som i sin dynamik, föränderlighet, och lagbundenhet antar olika former.
Utifrån min synvinkel så betyder din upplevelse lika mycket som många andras "trancendentala", "mystiska" osv upplevelser. Alla säger att deras upplevelse är riktig och sann. Vad vet jag.
Det kan ju också vara så att dessa människor inte erfarit samma klarhet som jag
Nämen, jag erkänner att jag inte kan förklara fullt ut, och det skulle vara ett misstag om jag som "dessa andra" började förklara något jag till fullo inte kan omfatta med mitt intellekt. Som jag ser det är dessa religiösa människor också ute och cyklar när de försöker ge en bild av deras upplevelser. Och jag är kanske också ute och cyklar, MEN jag tror dock att många religiösa människor erfarit det jag erfarit i större eller mindre mått. Det skulle vara lätt hänt att även jag använde dogmatiska religiösa begrepp. Nu har jag alltid haft en tendens att alltid vilja skala bort och göra en så "vetenskaplig" modell som möjligt. Mina första "ovanliga upplevelser" var att jag vid flertalet tillfällen befann mig utanför min egen kropp och kunde göra observationen av rummet, jag senare verifierade. Det fanns inga religiösa eller extatiska inslag i detta, så jag kunde bara kallt konstatera att detta var möjligt, och villka konsekvenser det fick för mina tidigare föreställningar om verkligheten. Det gav mig i det läget ingen vidare uppfattning, bara en starkare önskan och beslutsamhet att gå till botten med problematiken. Meditationen blev då det viktigaste redskapet.
Jag tror vi är ganska lika. Du liknar mig som jag var före mina upplevelser. Det finns vissa tankevanor som är så starkt rotade så bara starka intuitiva upplevelser kan vända upp och ned på oss och vända polariteten i tänkandet. Om du fick dessa transcendentala upplevelser så tror jag du skulle resonera på ett liknande sätt som mig, eller kanske tiga och inte alls skriva på ett filosofiforum. Det är möjligt att jag gör mer skada än nytta både för mig själv och andra. Jag veta att jag i klarhetens ljus inte skulle komma på tanken att skriva så här. Det är fullt förståligt att det inom t.ex zen-buddhismen inte existerar en sådana här extroverta och förklarande försök. En människa som har närmare till transcendensen eller upplysningen än mig till vardags skulle förkasta det jag skriver. Jonas anklagar mig att vara opoetisk, och det kanske är en riktig vink.
Upplevelserna är mitt grundtagande, men mitt språk är taget under mitt liv, och med det försöker jag genom mitt liv förklara nögot som är mer livfullt än det liv som uppbådat språket. Det är som att mäta omkretsen av en cirkel med en rät linjal: Det blir ett himla skarvande och måttande, och till slut så tror man att cirkeln består av denna mätprocess.
Johan
)
)