Oändligheten?

[grubblandes]

Om universum är oändligt, menas det på att det finns oändligt med möjligheter eller faktum?
Jag undrar om universum är oändligt måste det väll finnas oändligt med energi och oändligt med saker, formationer, oändligt med stjärnor, planeter, paralella universum. tidsrymder, rosa elefanter ridandes på smurfar.. ?

Få mig att förstå om det finns någon gräns på ting?
Utanför universum? Jag vill veta om det finns en sementvägg där det står "du lämnar nu universum" och om det finns det.. Vad finns bakom denna? Hittar jag de rosa elefanterna där?

Eller är det bara tomrum i all oändlighet? Vad kommer efter tomrummet?

Detta kanske låter lite konstigt men jag tänker på detta varje gång jag ser upp mot stjärnorna och känner mig liten fastän jag är 196 cm lång..

[J R Auk]

Klart allt finns och allt existerar, frågan är bara i vilken form.
På ett sätt är universum ganska fatasilöst, vad vi vet. Men vad vet vi?
Vi räknar med att det finns miljarder med galaxer med miljarder stärnor i, som kring dem har kretsandes miljarder med planeter. Så som i vårat solsystem, vilket är det enda vi har en konkret uppfattning om.

Personligen tror jag att bristen på uppfattning om oändlighet nog är det som gör att vi hela tiden snuvas på moroten och måste dyka djupare in i våra ögons mått.

Därför är filosofi så härligt, sakers värde ställs på sin spets. Om man ser till vad som antas, så är det otroligt mycket. Vi har bara definerat mer, av vad vi inte vet, inte skaffat någon riktig kunskap. Bara i filosofin och matematiken ställs vi inför absoluta sanningar. Annars är det bara en fråga om statistisk påvisan.

Vidare så är det intressant att fråga om vi överhuvudtaget är förmögna att skapa något annat än hjärnspöken, om vi verkligen går till botten med sakers natur.

Det är värt och betänka när man beaktar det oändligas perspektiv.

174 kort med dålig syn, med dålig sikt till universums mysterier.

[grubblandes]

Det finns oändligt många versioner av allt brukar jag tänka ibland.. Eftersom universum är oändligt kan det ju inte finnas något som inte existerar utan bara en fråga om var det existerar alltså...

En annan grej med universum som jag inte har förstått som kanske inte hör till detta forum helt och hållet.. Men.. Enligt big bang teorin så expanderar ju universum. Och expansionen ökar i hastighet hela tiden!
Jag förstår inte hur någonting som går i ljusets hastighet kan accelerera?
För från början vid själva Big Bang så måste ju utvidgandet vara vid ljusets hastighet? Eller har jag fattat fel?

[Deuce Deceptor]

Är ingen expert på astronomi, men vad jag fattat så har antagandet om att universums expantion som accelererande slopats. Vad jag har för mig så saktar det ned. Vad gäller universums gränser både tidsligt och rymsligt så antar vi oftast att de finns. Universum skapades vid Big Bang och är X miljarder ljusår stort. Oftast görs detta antagande eftersom vi inte kan nå någon som helst kunskap om vad som eventuellt skedde innan Big Bang eller hur det är att befinna sig vid universums gräns. Jag har mina tankar...men de är extremt spekulativa. Säkra påståenden av universums skapande och gränser sysslar oftast religioner med. Många religiösa personligheter brukar se luckorna i vetandet som möjligheter till utfyllnad med religiösa påståenden.

Att spekulera kring oändlighet blir absurt, men paradoxer borde inte kunna existera någonstans.

Hade fint/DD

[grubblandes]

Vid universums gräns står tiden prick stilla och det har den gjort sedan big bang eftersom ingenting åldras i ljusets hastighet.. Så antar jag att det är vid gränsen iaf. Men frågan är om vårat universum kanske bara är en liten byggsten i ett större hav av materia? Som i sin tur är en liten plutt i något ännu större..? Är allt relativt?

[Johan Ågren]

Även om universum är oändligt så behöver det inte betyda att det kan hysa oändligt med formationer. Ett universum med enbart tennisskor kan inte hysa formationen av en stövel t.ex. Så frågan är alltså om vi har ett universum som inte är begränsat i sin förmåga att hysa olika formationer, eller om det mer eller mindre ser ut som vi tycker att det ser ut från vår plätt. Det behöver alltså inte finnas rosa elefanter utöver de vi möjligen målar här på jorden.

Appropå oändligheten så har jag inga problem med den: Universum är lika oändligt som en dröm utan innehåll. Det är materialisterna som får problem med oändligheten eftersom de antar att substansen är statisk och beständig. Jag ser ingen skillnad på substansen i mitt liv och universum, och den som finns i mina drömmar. Det är bara en frågan om lagbundenhet. I ett mindre lagbundet universum än vårt kan vissa säkerligen erfara en cementvägg, och sedan ifrågasätta vad som finns bakom. I detta universum så är det i stället så att det existerar en kollektiv omedvetenhet om vad som finns bortom universums horisont. Det innebär inte att det slutar vid denna gräns om det existerar gestaltningar längre bort. Om det däremot inte existerar gestaltningar längre bort så är just det här universumet begränsat i sin gestaltning till vad "vi" vet. Tomrummet är dock lika oändligt som en dröm utan gestaltningar.

Johan

[Deuce Deceptor]

Jag har absolut inga problem med ett oändligt universum. Mina drömmar är också av samma substans som allt annat. ALLT är samma substans. Materialismen i min mening får inga problem med detta...men jag kanske tror på en för vid foprm för att passa in...

Trevlig kväll/DD

[Maeglin]

Personligen har jag svårt att tro att ett oändligt universum skulle hysa ett ändligt antal formationer. Om universum är oändligt vilket det mycket väl skulle kunna vara så måste alltså sannorlikheten att någonting finns i det vara oändlig. Vilket i sin tur betyder att det finns ett oändligt antal formationer.

Det är i allafall de tankebanor jag har kring det hela. Vad det beträffar själva oändligheten har jag lite svårt att föreställa mig det hela, men om det är oändligt så betyder det att det inte finns något slut. Ingen vägg eller ridå.

[Deuce Deceptor]

Maeglin: Håller med dig till viss del. All sanolikhet i jämmförelse med oändlighet blir 100%...förutsatt vissa saker. T.ex. så kan inte en paradox existera. En fyrkantig triangel kan inte finnas någonstans i universum. Om jag t.ex. hävdar att det i universum existerar ett väsen vars existens gör det omöjligt för rosa elefanter att bildas någonstans i universum, så kan inte du hävda att det finns rosa elefanter. Tja...kanske inte det bästa exemplet, men du fattar nog.

Hade gött/DD

[Maeglin]

Givetvis kan man ju inte göra undantag från de fysiska lagar som univesum bygger på, det har du alldeles rätt i. Sedan var inte det exemplet du tog det bästa . Men om jag förstår dig rätt så kan det inte finnas roda elefanter om det finns något som gör det omöjligt för dem att finnas. Sant. Men det betyder ju inte att det inte har funnits rosa elefanter eller hur?.

Allting måste ha funnits någongång i ett oändligt universum. Men evolutionen har sin gång och rosa elefanter har inte världens bästa kamoflage, kanske. Vi människor är ganska duktiga på att förhindra att andra varelser finns. Jag undrar om det finns någon siffra på hur många arter som utrotats av människan (direkt eller in direkt).

[Deuce Deceptor]

Ett förtydligande vid piggare tillstånd...
Du kan inte skapa en hel del saker som besitter någon form av oändlig egenskap. T.ex. oändligt gammalt, allvetande, allsmäktigt...osv.

Mmm...oså paradoxer då...

[J R Auk]

Det är ju bara att inse att våran kunskap är ickeexisterande. Vi vet ingenting, vi bara observerar och drar slutsatser därefter. Vi kan se mönster men inte varför dom uppstår.

Matematik och filosofi hör inte till dom kunskaperna eftersom dom baseras helt på våran begreppsvärld, frånskiljt från "verkligheten".

Vi vet inte vilka fysiska fenomen som skulle uppstå om vi befann oss i närheten av svarta hål, den beryktade "mörka materien" eller "mörka energin". Matematiken säger: Kolla här! mina uträkningar säger att om si är så så är si då där. Och sen letar vi.
Men varför; det får vi aldrig svar på.

Så kanske är detta varför sammanlänkat med oändligheten. Varför? För att det vore osannolikt annars

[Maeglin]

Vad jag menar är att enligt ditt exempel så skulle inte de rosa elefanterna och det som förhindrar dem inte kunna existera. Delvis sant. De skulle inte kunna existera samtidigt. Men det betyder inte att de båda har funnits eller kommer att finnas.

Sedan det där om att det inte kan finnas något oändligt gammlt. Det håller jag med dig om till 100% eftersom universum tillslut kommer att förstöras på ett eller annat sätt så skulle inget oändligt gammalt kunna existera. Allsmäktig är ochså en orimlighet. Då börjar vi komma in på religion här. Det närmaste man kan komma är väl fysikens lagar som existerar överallt i en eller annan form. Och precis, pardoxer.

Är med dig J R Auk. Vi kan inte annat än att försöka utvecklas för att kunna se orsakerna bakom mönstren.

[grubblandes]

Vi kan aldrig få reda på om gargamel och dom andra smurfarna lever tillsammans med de rosa elefanterna någonstans i universum eftersom vi aldrig kan ta oss dit.. Men hur kan man säga att någonting inte finns när det finns oändligt med möjligheter?
Smurfarna finns nog.. Även fast dom upplevs som 2 dimensionella..

[Johan Ågren]

grubblandes,

Men hur kan man säga att någonting inte finns när det finns oändligt med möjligheter?

Vi vet inte om det finns oändligt med möjligheter. Det kan vara så att det finns oändligt mycket substans, men som genom universella restriktioner (naturlagar) förhindras att gestalta en oändlig mångfald. Om inte förutsättningarna existerar någonstans i universum så kan heller inte det existera som är beronde av dessa förutsättningar. Bara för att universum är oändligt så behöver dessa förutsättningar inte existera. Det kan mycket väl vara så att "vårt universum" är det enda universumet (inte enligt mig) och att det har en gräns för vad som är gestaltat. Då innebär det att det existerar oändligt med "tomrum" bortom denna gestaltning, och tomrum är inte en bra förutsättning för "rosa elefanter" att uppstå i.

Johan