Klart allt finns och allt existerar, frågan är bara i vilken form.
På ett sätt är universum ganska fatasilöst, vad vi vet. Men vad vet vi?
Vi räknar med att det finns miljarder med galaxer med miljarder stärnor i, som kring dem har kretsandes miljarder med planeter. Så som i vårat solsystem, vilket är det enda vi har en konkret uppfattning om.
Personligen tror jag att bristen på uppfattning om oändlighet nog är det som gör att vi hela tiden snuvas på moroten och måste dyka djupare in i våra ögons mått.
Därför är filosofi så härligt, sakers värde ställs på sin spets. Om man ser till vad som antas, så är det otroligt mycket. Vi har bara definerat mer, av vad vi inte vet, inte skaffat någon riktig kunskap. Bara i filosofin och matematiken ställs vi inför absoluta sanningar. Annars är det bara en fråga om statistisk påvisan.
Vidare så är det intressant att fråga om vi överhuvudtaget är förmögna att skapa något annat än hjärnspöken, om vi verkligen går till botten med sakers natur.
Det är värt och betänka när man beaktar det oändligas perspektiv.
174 kort med dålig syn, med dålig sikt till universums mysterier.

The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno