Fattar naturligtvis att man måste göte en jävla massa def. innan man svarar på en sån här fråga. MEN I dagens ring P1 så handlade det om mobbing och det "predikades" om kärleksbudskapet till allt och alla. Bl.a nämndes det en tes om att det inte kan finnas elevmobbing på en skola om det inte finns kollegial mobbing(lärarna emellan alltså).
Alla vuxna vill ju att det ska sluta, finns ju t.o.m lagar om detta.
Men vill barnen detta- går det emot vår natur?
Finns det onda barn?
Moderator: Moderatorgruppen
Finns det onda barn?
"It's not a lie, if you believe it."
Barn utvecklas till empatiska varelser, ibland görs detta inte riktigt nog, - eller alls, (vi befinner oss ju alla någonstans på denna långa skala de flesta förmodligen i mitten registret, som med de flesta skalor) förmodar att det är en komb av arv och miljö som allt annat, säkert är det mer arv än man tänker när man först tänker, men det beror ju också på vem man, är: man är ju olika. man ser både en övertro och en undertro på genetikens tyngd omkring sig.
kan inte svara på om det går emot vår natur, eftersom jag inte orkar definiera natur för ändamålet. men nej, rent spontant sådär. så anser jag oss vara rätt sociala varelser - och detta också vara vår natur, och då känns det rimligt också att vi skulle ha denna empati där någonstans.
kan inte svara på om det går emot vår natur, eftersom jag inte orkar definiera natur för ändamålet. men nej, rent spontant sådär. så anser jag oss vara rätt sociala varelser - och detta också vara vår natur, och då känns det rimligt också att vi skulle ha denna empati där någonstans.
-
Carpe Nihil
- Inlägg: 173
- Blev medlem: 06 okt 2006 20:41
Grupper fyller ut roller. Lärare förväntar sig att någon har rollen som bråkstake, plugghästen osv osv. Och kommer söka och definiera sina elever enligt detta. Samma så med mobbning och mobbare. Det är lika mycket omgivningen som dom som mobbar som är orsak.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Hmmm... Om definitionen av ondska är att uföra handlingar som räknas som onda utifrån den upplevelsen dom frambringar så är barn onda. Men om man med ondska definerar att man måste ha kännskap till konsekvenserna av sina handlingar s vill nog inte barn räknas som onda.
vi har ondska definerat utifrån okunnighet eller ovetande:
instrumentell ondska: ex målet helgar medlerna
demonisk ondskap: Det onda för det ondas skull (är den överhuvudtaget möjlig) i ett kantianskt perspektiv skulle det vara att binda viljan till att handla efter onda maximer, något som inte skulle vara möjligt från ett kantiansk princip om frihet.
Som sagt det vill komma an på hur man definerar paret det onda/det goda
vi har ondska definerat utifrån okunnighet eller ovetande:
instrumentell ondska: ex målet helgar medlerna
demonisk ondskap: Det onda för det ondas skull (är den överhuvudtaget möjlig) i ett kantianskt perspektiv skulle det vara att binda viljan till att handla efter onda maximer, något som inte skulle vara möjligt från ett kantiansk princip om frihet.
Som sagt det vill komma an på hur man definerar paret det onda/det goda
Jeg tror ikke barn er onde.
Jeg har gått på en skole, hvor mobbing ikke eksisterte!
- Men der var det også godt miljø mellom lærerene.
Jeg tror mobbing oppstår pga. ignorans og uvitenhet.
- Frykt for det ukjente og "abnormale".
Det ligger ikke i naturen til mennesket det med mobbing!
- Uvitenhet ligger ikke i menneskers natur, mennesker er nyskjerrige og vil stadig vite mer.
Hvorfor noen mobber, istede for å bli kjent med det "ukjente", det vet jeg ikke.
Men er det egentlig noen som vet 100% hvorfor noen ikke er like nyskjerrige på det ukjente som andre?
Jeg har gått på en skole, hvor mobbing ikke eksisterte!
- Men der var det også godt miljø mellom lærerene.
Jeg tror mobbing oppstår pga. ignorans og uvitenhet.
- Frykt for det ukjente og "abnormale".
Det ligger ikke i naturen til mennesket det med mobbing!
- Uvitenhet ligger ikke i menneskers natur, mennesker er nyskjerrige og vil stadig vite mer.
Hvorfor noen mobber, istede for å bli kjent med det "ukjente", det vet jeg ikke.
Men er det egentlig noen som vet 100% hvorfor noen ikke er like nyskjerrige på det ukjente som andre?
Why? How? What???
J R Auk skrev:Grupper fyller ut roller. Lärare förväntar sig att någon har rollen som bråkstake, plugghästen osv osv. Och kommer söka och definiera sina elever enligt detta. Samma så med mobbning och mobbare. Det är lika mycket omgivningen som dom som mobbar som är orsak.
Menar du att lärarens definition formar eleven så pass att den börjar mobba någon? Tillåt mig att småle och smila en smula - kan verkligen inte se det hända om inte läraren medvetet gör något för att påverka eleven.
J R Auk skrev:Grupper fyller ut roller. Lärare förväntar sig att någon har rollen som bråkstake, plugghästen osv osv. Och kommer söka och definiera sina elever enligt detta. Samma så med mobbning och mobbare. Det är lika mycket omgivningen som dom som mobbar som är orsak.
Ägget är hönan är ägget är hönan... Allt är samhällets fel - som om det inte är vi som tillhör samhället som utgör samhället. Eller är det "staten och kapitalet"... "Är du lönsam, lille vän?" Systemet som skapare mobbare? Mönster som skapar monster.
Elever är tomma påsar vuxna/lärarna fyller med skit?
Elever bara väntar på sina "givna av lärarna definierade roller". Fan tro't, säger jag som varit lärare i 25 år. Elever är duktiga på att ge varandra roller. Inbördes elevpåverkan betyder mer än vuxenpåverkan från föräldrar, lärare med flera.
Naturligtvis orsakar allt allt...
A
Algotezza aka Algotezza
Re: Finns det onda barn?
dangdang skrev:Fattar naturligtvis att man måste göte en jävla massa def. innan man svarar på en sån här fråga. MEN I dagens ring P1 så handlade det om mobbing och det "predikades" om kärleksbudskapet till allt och alla. Bl.a nämndes det en tes om att det inte kan finnas elevmobbing på en skola om det inte finns kollegial mobbing(lärarna emellan alltså).
Alla vuxna vill ju att det ska sluta, finns ju t.o.m lagar om detta.
Men vill barnen detta- går det emot vår natur?
Jag skulle säga så här att dom flesta barn/ungdomar (3-14år) har inte utvecklat någon vidare självinsikt. Dom ser inte själva vad dom gör, bara vad andra gör mot dom. Man kan även säga att dom lever i nu ett och ser inte vad för konsekvenser det blir av deras handlingar. T.ex att vederbörande person blir så djupt deprimerad av deras trakasserier att han/hon överväger att ta sitt liv.
Arghh!
Mobbing, onda barn tomtar och troll.
Allt finns ju om man vill att det ska finnas. Alltså är det vi, du och jag som tillåter att det ska finnas. Detta är enkel matematik.
Om nu lärarna verkligen, och nu menar jag verkligen, inte själva såg till att mobbarna fick fritt utrymme så skulle det inte finnas mobbare.
Tyvärr är det så att lärarna själva pratar skit bakom varandras ryggar i lärarrummen, att lärarna själva trycker ned och trakasserar barn de tröttnat på, högt och tydligt inför hela klassen.
Detta vill inte lärarna erkänna, men nyligen utförda undersökningar visar att ett stort antal elever faktiskt svarar ja på frågan om läraren kränkt dem.
Lärarna använder sig oftare av ett sublimare språk än vad barnen som mobbar gör, men budskapet är detsamma.
Algotecca, som påskiner att han jobbat som lärare i flera år mobbar mina idéer om svarta hål, dock utan att ens vidröra substanserna i tankegångarna annat än att kritisera ett dåligt exempel, för andra gången.
Alltså är denne "läraren" en mobbare, precis i lika stor grad som eleverna som mobbar.
Mobbing som ett socialt fenomen.
Ju sämre en grupp fungerar och ju större individuella olikheter det finns inom gruppen, desto större risk för att mobbing skall etableras.
Orsakerna beror i första hand på att det är för många individer inom en begränsad yta, vilket innebär att de inte hinner lära känna varandra tillräckligt snabbt och väl, eller grooma ut.
En genväg blir då att finna den som avviker mest från normerna för att använda denne som en byggsten för att stärka den löst sammanhållna gruppen.
Vem som väljs ut är egentligen ovidkommande, men människan som art har en välutvecklad medfödd förmåga att snabbt se likheter och olikheter
det kan vara sättet att klä sig, gå tala eller utseendet i största allmänhet.
Här hjälper ofta läraren till att hitta detta barn om inte eleverna själva gör det, genom att öppet kritisera en elev som i lärarens ögon misskött sig.
Mobbingen har som syfte att stärka en socialt svag grupp till att bli starkare med andra ord. Fruktansvärt.
Här offras en elev på bekostnad av majoritetens väl. De som mobbar ser inte sig själva som onda, de ser ju att de får respons och ökad självtillit.
Alltså positiva egenskaper. Ledaregenskaper med andra ord.
Botemedlet är ofta att flytta på den mobbade, inte mobbarna. Allt är kallt beräknat i ett ekonomiskt perspektiv. Vad som är mest lönsamt från skolans sida med andra ord.
Ville samhället hjälpa de som är utsatta för mobbing så borde de börja med att lära lärarna folkvett samt minska på klassernas storlek så att alla lär känna varandra.
Mobbing, onda barn tomtar och troll.
Allt finns ju om man vill att det ska finnas. Alltså är det vi, du och jag som tillåter att det ska finnas. Detta är enkel matematik.
Om nu lärarna verkligen, och nu menar jag verkligen, inte själva såg till att mobbarna fick fritt utrymme så skulle det inte finnas mobbare.
Tyvärr är det så att lärarna själva pratar skit bakom varandras ryggar i lärarrummen, att lärarna själva trycker ned och trakasserar barn de tröttnat på, högt och tydligt inför hela klassen.
Detta vill inte lärarna erkänna, men nyligen utförda undersökningar visar att ett stort antal elever faktiskt svarar ja på frågan om läraren kränkt dem.
Lärarna använder sig oftare av ett sublimare språk än vad barnen som mobbar gör, men budskapet är detsamma.
Algotecca, som påskiner att han jobbat som lärare i flera år mobbar mina idéer om svarta hål, dock utan att ens vidröra substanserna i tankegångarna annat än att kritisera ett dåligt exempel, för andra gången.
Alltså är denne "läraren" en mobbare, precis i lika stor grad som eleverna som mobbar.
Mobbing som ett socialt fenomen.
Ju sämre en grupp fungerar och ju större individuella olikheter det finns inom gruppen, desto större risk för att mobbing skall etableras.
Orsakerna beror i första hand på att det är för många individer inom en begränsad yta, vilket innebär att de inte hinner lära känna varandra tillräckligt snabbt och väl, eller grooma ut.
En genväg blir då att finna den som avviker mest från normerna för att använda denne som en byggsten för att stärka den löst sammanhållna gruppen.
Vem som väljs ut är egentligen ovidkommande, men människan som art har en välutvecklad medfödd förmåga att snabbt se likheter och olikheter
det kan vara sättet att klä sig, gå tala eller utseendet i största allmänhet.
Här hjälper ofta läraren till att hitta detta barn om inte eleverna själva gör det, genom att öppet kritisera en elev som i lärarens ögon misskött sig.
Mobbingen har som syfte att stärka en socialt svag grupp till att bli starkare med andra ord. Fruktansvärt.
Här offras en elev på bekostnad av majoritetens väl. De som mobbar ser inte sig själva som onda, de ser ju att de får respons och ökad självtillit.
Alltså positiva egenskaper. Ledaregenskaper med andra ord.
Botemedlet är ofta att flytta på den mobbade, inte mobbarna. Allt är kallt beräknat i ett ekonomiskt perspektiv. Vad som är mest lönsamt från skolans sida med andra ord.
Ville samhället hjälpa de som är utsatta för mobbing så borde de börja med att lära lärarna folkvett samt minska på klassernas storlek så att alla lär känna varandra.
Det är synnerligen ett viktigt område " Tänkaren" tar upp. Lösningar?
Först får vi spekulera i tänkbara orsaker bakom utvecklingen. Här är en.
Hört talas om begreppet etisk egoism?
Citat Wikipedia
"Etisk egoism är tanken att man ska göra det som är i ens egenintresse. Det som är i ens egenintresse kan lika gärna vara skadligt för andra, nyttigt för andra eller neutralt för andra. Etisk egoism ska inte förväxlas med rationell egoism som hävdar att det är förnuftigt att handla i sitt egenintresse, men inte att det är ett etiskt imperativt.
Etisk egoism kräver inte att individer struntar i andras välbefinnande, inte heller kräver det att individen avstår från att ta andras välbefinnande i åtanke.
Det tillåter möjligheten för bådadera så länge det som väljs är effektivt i att tillfredsställa egenintresset. För vissa, är detta den filosofiska grunden för deras ställningstagande för nyliberalism som innebär att individer inte med våld eller tvång får förhindra andra friheten att handla.
Etisk egoism är i kontrast med den etiska doktrinen altruism som innebär att individer är skyldiga att hjälpa eller tjäna andra. En filosofi som hävdar att man bör vara ärlig, rättvis, välvillig med mera, för att dessa dygder tjänar ens egenintressa är egoistisk; en som hävdar att man bör praktisera dessa dygder av andra skäl än ens egenintresse är inte egoistisk.
Många anser att denna syn är osannolik vid första anblicken, att de som på allvar hävdar den vanligtvis gör det på bekostnad av att omdefiniera "egenintresse" till att innefatta andras intressen. Eller, kan kritiker hävda, att skada eller förslava andra är vad som är i ens egenintresse. En etisk egoist kan svara med att det ofta är främjandet av andras mål som bäst främjar ens egna intressen, eller att genom att helt enkelt tillåta frihet åt andra så är ens eget egenintresse till följd gynnat.
Å andra sidan kan etisk egoism anses vara grund för omoral."
Enligt egen uppfattning är detta den enskilt största orsaken till den respektlöshet du beskriver. Tyvärr är mina förslag på lösning så radikala att jag avstår från att skriva dem.
Först får vi spekulera i tänkbara orsaker bakom utvecklingen. Här är en.
Hört talas om begreppet etisk egoism?
Citat Wikipedia
"Etisk egoism är tanken att man ska göra det som är i ens egenintresse. Det som är i ens egenintresse kan lika gärna vara skadligt för andra, nyttigt för andra eller neutralt för andra. Etisk egoism ska inte förväxlas med rationell egoism som hävdar att det är förnuftigt att handla i sitt egenintresse, men inte att det är ett etiskt imperativt.
Etisk egoism kräver inte att individer struntar i andras välbefinnande, inte heller kräver det att individen avstår från att ta andras välbefinnande i åtanke.
Det tillåter möjligheten för bådadera så länge det som väljs är effektivt i att tillfredsställa egenintresset. För vissa, är detta den filosofiska grunden för deras ställningstagande för nyliberalism som innebär att individer inte med våld eller tvång får förhindra andra friheten att handla.
Etisk egoism är i kontrast med den etiska doktrinen altruism som innebär att individer är skyldiga att hjälpa eller tjäna andra. En filosofi som hävdar att man bör vara ärlig, rättvis, välvillig med mera, för att dessa dygder tjänar ens egenintressa är egoistisk; en som hävdar att man bör praktisera dessa dygder av andra skäl än ens egenintresse är inte egoistisk.
Många anser att denna syn är osannolik vid första anblicken, att de som på allvar hävdar den vanligtvis gör det på bekostnad av att omdefiniera "egenintresse" till att innefatta andras intressen. Eller, kan kritiker hävda, att skada eller förslava andra är vad som är i ens egenintresse. En etisk egoist kan svara med att det ofta är främjandet av andras mål som bäst främjar ens egna intressen, eller att genom att helt enkelt tillåta frihet åt andra så är ens eget egenintresse till följd gynnat.
Å andra sidan kan etisk egoism anses vara grund för omoral."
Enligt egen uppfattning är detta den enskilt största orsaken till den respektlöshet du beskriver. Tyvärr är mina förslag på lösning så radikala att jag avstår från att skriva dem.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 24 och 0 gäster