Ordning vs Kaos
Moderator: Moderatorgruppen
-
Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
-
suchanother
- Avstängd
- Inlägg: 4109
- Blev medlem: 14 feb 2004 23:37
- Ort: Göteborg
Vi spinner vidare i kaoset.
Hur ser ordning ut? Vi har fått förslag på att ordning bara är ett utsnitt av kaoset som lagts under lupp, eller tvärt om.
Är ordning knutet till ägande? Äger vi kunskap om det ordnade som vi saknar om det kaotiska?
Är det ett sant ägande eller blott en illusion, det kan man fråga sig, men nog inte besvara.
Kärlek då? Kan man älska det man äger? Kan man göra det utan att släppa det från sin ägo?
Är inte kaoset, viljan att låta frihet bestå ett krav för att älska något annat än idéer?
Hur ser ordning ut? Vi har fått förslag på att ordning bara är ett utsnitt av kaoset som lagts under lupp, eller tvärt om.
Är ordning knutet till ägande? Äger vi kunskap om det ordnade som vi saknar om det kaotiska?
Är det ett sant ägande eller blott en illusion, det kan man fråga sig, men nog inte besvara.
Kärlek då? Kan man älska det man äger? Kan man göra det utan att släppa det från sin ägo?
Är inte kaoset, viljan att låta frihet bestå ett krav för att älska något annat än idéer?
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
För dig kanske, högst reellt för mig, synd bara att du begränsar dig så.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Jag fyllde i "ordning och ej troende" men så finns det väl olika sätt att upprätthålla ordning på så egentligen går det inte att rösta - det finns ordningar som är av den typen att kaos skulle vara att föredra.
Men som någon varit inne på tror jag inte kaos existerar egentligen för hur man än lever sitt liv eller hur än ett samhälle fungerar så uppstår det någon form av ordning.
Men som någon varit inne på tror jag inte kaos existerar egentligen för hur man än lever sitt liv eller hur än ett samhälle fungerar så uppstår det någon form av ordning.
En illusion i bemärkelsen att den (ordningen) ur ett yttre betraktande perspektiv kan upplevas som inget annat än en saknad av påtaglighet,
då varje unik individ själv beslutar hur dennes egenupplevda ordning skall gestalta & uttrycka sig.
Ordning som begrepp skulle kunna symboliseras av trygghet, progress & kontinuitet, eller en korrekt & rationell livlina. Av vissa sett som betraktandet & hanteringen av våra egna emotionella upplevelser & värdegrunder.
då varje unik individ själv beslutar hur dennes egenupplevda ordning skall gestalta & uttrycka sig.
Ordning som begrepp skulle kunna symboliseras av trygghet, progress & kontinuitet, eller en korrekt & rationell livlina. Av vissa sett som betraktandet & hanteringen av våra egna emotionella upplevelser & värdegrunder.
Dagen är bestämd för var & en, livstiden är kort & oersättlig för alla.
Rizz skrev:En illusion i bemärkelsen att den (ordningen) ur ett yttre betraktande perspektiv kan upplevas som inget annat än en saknad av påtaglighet,
då varje unik individ själv beslutar hur dennes egenupplevda ordning skall gestalta & uttrycka sig.
Ordning som begrepp skulle kunna symboliseras av trygghet, progress & kontinuitet, eller en korrekt & rationell livlina. Av vissa sett som betraktandet & hanteringen av våra egna emotionella upplevelser & värdegrunder.
Varje unik individ formar inte en ordning helt på egen hand så länge
han/hon befinner sig i ett socialt sammanhang
Viola..
Visst är det så att alla beslut vi fattar färgas & styrs i varierande grad av yttre påverkan, den upplevda autonomiteten kanske inte alltid är så betydelsefull som vi tror.
Hur skulle man rättvist kunna definiera & upprätthålla ordning om inte sociala strukturer & sammanhang existerade - då vore ju allt......?
Visst är det så att alla beslut vi fattar färgas & styrs i varierande grad av yttre påverkan, den upplevda autonomiteten kanske inte alltid är så betydelsefull som vi tror.
Hur skulle man rättvist kunna definiera & upprätthålla ordning om inte sociala strukturer & sammanhang existerade - då vore ju allt......?
Dagen är bestämd för var & en, livstiden är kort & oersättlig för alla.
Men detta handlar om ett val mellan två föreställningar. Det är tveksamt om man kan säga att ordning eller kaos är något faktiskt existerande. Det synes vara ett tillstånd vi tillskriver våran observation.
Argumentet mot kaos, att man alltid kan finna ordning någonstans, går att vända mot ordningen och säga att det bara är en del av kaoset.
Jag uppfattar ordning eller kaos som en inställning till det kända eller det okända. Vill man vara i kontroll eller inte.
Vissa verkar tycka det är självklart med att människan vill ha ordning, vill ha kontroll. För mig kunde intet vara mindre sant. Kontrollen är en förbannelse, att alltid veta och föregå det som komma skall förtar mycket av det som sätter vätskorna i gungning.
I det okända ligger en oändlig potential medan det i det kända ligger just det.
Därav ställde jag mig frågan om troende, som för mig synes vilja kontrollera sin tro (man kan säga sig ej tro, men något döljs alltid bakom orden) och befästa den med ord som ger den form och plats, var mer benägna att välja ordning.
Nu inser jag att jag skulle ha formulerat troende som religiös istället då troende bakar in den personliga guden likväl.
Men för att fortsätta resonemanget om kaos, utanför kontrollen, som en förutsättning för kärleken.
Att uppleva ordning är att förutsätta och genom observation bekräfta det föreställda. Detta görs tills säkerhet har infunnit sig att det allt som oftast är fallet att det föreställda kommer realiseras.
Vad gör då detta med något som kärlek? Subjektet vi söker möta med vår kärlek har ju en helt egen existens, oberoende av våran och våra föreställningar. Om man säger sig älska den som man har ordnat, har kontroll över, genom föreställning och betraktelse skapar man då inte en ofrånkomlig distans mellan subjektet och sig själv genom betraktelsens och föreställningens påläggande.
Borde inte kärlek, om den skall sägas vara riktad mot subjektet och inte någon ide omgärdande subjektet, vara formulerad så att oavsett vad subjektet är eller gör är kärleken närvarande. För i realiteten så är vi ju aldrig ordnade, i varje möte med en ny situation har vi valet att agera på ett aldrig tidigare sett sätt. Och om det i beskrivningen av kärleken och dess subjekt finns en bestämd faktor av agerande eller plats så är det väl inte överensstämmande med det som faktiskt är.
Det kanske bör tilläggas att betraktelsen måste vara ett krav för att vi ska kunna känna kärlek mot något. Då det annars uppenbarligen är ett foster av vår fantasi.
Argumentet mot kaos, att man alltid kan finna ordning någonstans, går att vända mot ordningen och säga att det bara är en del av kaoset.
Jag uppfattar ordning eller kaos som en inställning till det kända eller det okända. Vill man vara i kontroll eller inte.
Vissa verkar tycka det är självklart med att människan vill ha ordning, vill ha kontroll. För mig kunde intet vara mindre sant. Kontrollen är en förbannelse, att alltid veta och föregå det som komma skall förtar mycket av det som sätter vätskorna i gungning.
I det okända ligger en oändlig potential medan det i det kända ligger just det.
Därav ställde jag mig frågan om troende, som för mig synes vilja kontrollera sin tro (man kan säga sig ej tro, men något döljs alltid bakom orden) och befästa den med ord som ger den form och plats, var mer benägna att välja ordning.
Nu inser jag att jag skulle ha formulerat troende som religiös istället då troende bakar in den personliga guden likväl.
Men för att fortsätta resonemanget om kaos, utanför kontrollen, som en förutsättning för kärleken.
Att uppleva ordning är att förutsätta och genom observation bekräfta det föreställda. Detta görs tills säkerhet har infunnit sig att det allt som oftast är fallet att det föreställda kommer realiseras.
Vad gör då detta med något som kärlek? Subjektet vi söker möta med vår kärlek har ju en helt egen existens, oberoende av våran och våra föreställningar. Om man säger sig älska den som man har ordnat, har kontroll över, genom föreställning och betraktelse skapar man då inte en ofrånkomlig distans mellan subjektet och sig själv genom betraktelsens och föreställningens påläggande.
Borde inte kärlek, om den skall sägas vara riktad mot subjektet och inte någon ide omgärdande subjektet, vara formulerad så att oavsett vad subjektet är eller gör är kärleken närvarande. För i realiteten så är vi ju aldrig ordnade, i varje möte med en ny situation har vi valet att agera på ett aldrig tidigare sett sätt. Och om det i beskrivningen av kärleken och dess subjekt finns en bestämd faktor av agerande eller plats så är det väl inte överensstämmande med det som faktiskt är.
Det kanske bör tilläggas att betraktelsen måste vara ett krav för att vi ska kunna känna kärlek mot något. Då det annars uppenbarligen är ett foster av vår fantasi.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Auk..
Ett tveksamt existerande tillstånd givet vår egen observation, å andra sidan en förhållning gentemot medvetenhet eller dess kontrahent omedvetandet - kan man vara i kontroll eller inte.
Kasta åt mig en upplysningens livboj, ty jag drunknar i begreppförklaringens svarta vatten.
Ett tveksamt existerande tillstånd givet vår egen observation, å andra sidan en förhållning gentemot medvetenhet eller dess kontrahent omedvetandet - kan man vara i kontroll eller inte.
Kasta åt mig en upplysningens livboj, ty jag drunknar i begreppförklaringens svarta vatten.
Dagen är bestämd för var & en, livstiden är kort & oersättlig för alla.
Rizz skrev:Auk..
Ett tveksamt existerande tillstånd givet vår egen observation, å andra sidan en förhållning gentemot medvetenhet eller dess kontrahent omedvetandet - kan man vara i kontroll eller inte.
Kasta åt mig en upplysningens livboj, ty jag drunknar i begreppförklaringens svarta vatten.
Spelar det någon roll om man kan eller inte, är det inte likt frågan med ordning och kaos, det ligger i vår betraktelse.
Min poäng är snarare att om vi tror oss ha kontroll, vet vad en person utgör för något, så har vi pålagt vår ide på det som är och därigenom fixerar vår känsla, kärleken, på vår ide och inte på det som är.
Abstrakt men jag finner en mening i definitionen, och lås inte upp "kärlek" i en romantisk sådan här, det är för mig en fråga om bejakande av existenser.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 30 och 0 gäster