Hörde nyligen en av samtidens sk stora pedagog-stjärnor kritiskt recensera det man kallar vår tids ungdom.
- Nej, minnsann var omdömet, de är inte dummare än förr,
men mycket mera ....O - B I L D A D E!
Frågan för dagen: vad är alltså BILDNING??
(följdfråga:
vad skiljer bildning
- från kunskap?)
(c) KYREUS
vad är - BILDNING??
Moderator: Moderatorgruppen
-
* KYREUS *
- Inlägg: 3720
- Blev medlem: 08 maj 2005 22:58
- Ort: Antiken, agoran, piazzan, Stadion, syns ibland i Palaestran, dock aldrig iklädd cykelhjälm ...
vad är - BILDNING??
Tro inte; sök!
DETECTUM * VERITATUM * PAXUM
/*Dies hodiernus amicus tuus
- dies hesternus conscientia tua *
= Dagen är din vän, gårdagen ditt samvete.
(c) KYREUS, mikrofilosof, anno 2 006/
DETECTUM * VERITATUM * PAXUM
/*Dies hodiernus amicus tuus
- dies hesternus conscientia tua *
= Dagen är din vän, gårdagen ditt samvete.
(c) KYREUS, mikrofilosof, anno 2 006/
Oerfarna? Att dom inte kan användas som ett kugghjul eftersom dom inte vet hur ett kugghjul stoppas fast och används i maskinen som går och går och går.
Obildning är en dygd som förhärligar sanningen
Den förhärligar den på så sätt att sanningen har mycket förknippat med att inte veta, men det beror ju på vilken sanning man är ute efter. Just nu menar jag friheten, sanningen om friheten.
Dessutom är det större krav på vad som menas med att vara bildad. Jag vet inte i vilket sammanhang du hörde detta? Om det handlar om filosofiforumets pedagogstjärna, vem det nu är, så kanske han eller hon ändå använder sig av google.com i smyg...
Blaj. Vem ställde du förresten frågan till? Ajaj ojoj... jag virvlar mig vidare.
Obildning är en dygd som förhärligar sanningen
Den förhärligar den på så sätt att sanningen har mycket förknippat med att inte veta, men det beror ju på vilken sanning man är ute efter. Just nu menar jag friheten, sanningen om friheten.
Dessutom är det större krav på vad som menas med att vara bildad. Jag vet inte i vilket sammanhang du hörde detta? Om det handlar om filosofiforumets pedagogstjärna, vem det nu är, så kanske han eller hon ändå använder sig av google.com i smyg...
Blaj. Vem ställde du förresten frågan till? Ajaj ojoj... jag virvlar mig vidare.
Blir också oerhört nyfiken på vilka som skulle kunna räknas som "samtidens stora pedagog-stjärnor"? Eftersom de använt uttrycket "bildning" torde de förmodligen vara svenska. Roger Säljö skulle knappast ha uttryckt sig på detta vis, inte Ference Marton eller Ingrid Carlgren heller, de är de enda "världsberömda" svenska pedagoger jag just nu kan komma på. Bernt Gustavsson har skrivit om begreppet bildning (bla i "Bildning i vår tid"). Har mycket svårt att tro att han skulle ha fällt ett sådant yttrande och gjorde han det så var det förmodligen med en hel klase av citat-tecken.
Strunt samma vem som kan ha sagt det kanske, men det lät lite som om det skulle ha haft någon slags betydelse att de var en "expert" som uttalade sig och då börjar man ju undra.
Ett "bildat" förhållningssätt är som jag ser det att försöka ta reda på olika definitioner av ett begrepp när man diskuterar det. I synnerhet om man vill hänvisa till experter kan det vara "bildat" att försöka sätta sig in i vad den person som man hänvisar till avsåg med begreppet. (Eftersom jag kopplar "bildning" till "vetgirighet".)
EN (vanlig) uppfattning är att "bildning" är det samma som någon slags "geopardy-kunskap". fast med koppling till det västerländska borgerliga kulturarvet (att ha massor av detlajkunskaper om såpastjärnor brukar inte betraktas som bildat). En annan (också mycket vanlig) innebörd är av mer moralisk natur "hyfs" och "kultiverat sätt". Ytterligare en innebörd är en slags motsats till "atomistisk" kunskap dvs en mer helhetsinriktad (än just tex "geopardy"-kunskaper) och där man ser "bildning" som en process snarare än som ett objekt (Ellen Key hade tex denna uppfattning). "Bildning" betyder då snarare "bildande", alltså den skapande och "byggande" processen själv. (Då blir det förstås lite motsägelsefullt att tala om bildning som något som man kan "ha".)
Själv använder jag ordet på alla dessa olika sätt, i olika sammanhang.
När det gäller ungdomar kan jag ibland uppleva dem som "obildade" (I betydelsen okunniga när det gäller faktakunskaper om kultur och historia, tex) men inser ganska snart att det bara handlar om att de har andra kunskaper än jag.
Jag har oerhört svårt att tro att ungdomar av idag generellt skulle ha en lägre "bildning" än tex min egen generation. Bara det faktum att de är mer beresta (överklassens ungdomar skickades på "bildningsresor" under 1700- och 1800-talen - det man tänkte sig var inte att de skulle lagra faktakunskaper utan att de skulle utsättas för erfarenheter) och att de är mer vana att hantera komplexa informationflöden än vad jag själv och mina jämnåriga var i motsvarande ålder gör att det sannolikt är precis tvärtom. Oavsett vilken innebörd man lägger i begreppet.
Hursomhelst är det svårt att mäta. Mest av allt handlar nog uttalanden av detta slag (oavsett om de uttalats av en "stjärna" eller inte) nog om en subjektiv upplevelse: En känsla av främlingsskap som man får när andra ser helt frågande ut inför sådant som man själv uppfattar som ett slags fundament.
Jag blir också lite nyfiken på varför just denna fråga skulle vara "frågan för dagen"? Har den aktualiserats av någon händelse just idag som jag missat? (Jag är inte så värst bildad är jag rädd.)
Strunt samma vem som kan ha sagt det kanske, men det lät lite som om det skulle ha haft någon slags betydelse att de var en "expert" som uttalade sig och då börjar man ju undra.
Ett "bildat" förhållningssätt är som jag ser det att försöka ta reda på olika definitioner av ett begrepp när man diskuterar det. I synnerhet om man vill hänvisa till experter kan det vara "bildat" att försöka sätta sig in i vad den person som man hänvisar till avsåg med begreppet. (Eftersom jag kopplar "bildning" till "vetgirighet".)
EN (vanlig) uppfattning är att "bildning" är det samma som någon slags "geopardy-kunskap". fast med koppling till det västerländska borgerliga kulturarvet (att ha massor av detlajkunskaper om såpastjärnor brukar inte betraktas som bildat). En annan (också mycket vanlig) innebörd är av mer moralisk natur "hyfs" och "kultiverat sätt". Ytterligare en innebörd är en slags motsats till "atomistisk" kunskap dvs en mer helhetsinriktad (än just tex "geopardy"-kunskaper) och där man ser "bildning" som en process snarare än som ett objekt (Ellen Key hade tex denna uppfattning). "Bildning" betyder då snarare "bildande", alltså den skapande och "byggande" processen själv. (Då blir det förstås lite motsägelsefullt att tala om bildning som något som man kan "ha".)
Själv använder jag ordet på alla dessa olika sätt, i olika sammanhang.
När det gäller ungdomar kan jag ibland uppleva dem som "obildade" (I betydelsen okunniga när det gäller faktakunskaper om kultur och historia, tex) men inser ganska snart att det bara handlar om att de har andra kunskaper än jag.
Jag har oerhört svårt att tro att ungdomar av idag generellt skulle ha en lägre "bildning" än tex min egen generation. Bara det faktum att de är mer beresta (överklassens ungdomar skickades på "bildningsresor" under 1700- och 1800-talen - det man tänkte sig var inte att de skulle lagra faktakunskaper utan att de skulle utsättas för erfarenheter) och att de är mer vana att hantera komplexa informationflöden än vad jag själv och mina jämnåriga var i motsvarande ålder gör att det sannolikt är precis tvärtom. Oavsett vilken innebörd man lägger i begreppet.
Hursomhelst är det svårt att mäta. Mest av allt handlar nog uttalanden av detta slag (oavsett om de uttalats av en "stjärna" eller inte) nog om en subjektiv upplevelse: En känsla av främlingsskap som man får när andra ser helt frågande ut inför sådant som man själv uppfattar som ett slags fundament.
Jag blir också lite nyfiken på varför just denna fråga skulle vara "frågan för dagen"? Har den aktualiserats av någon händelse just idag som jag missat? (Jag är inte så värst bildad är jag rädd.)
I min åsikt:
Bildning är det man lagt på minnet som uppfyller samtliga följande kriterier:
1. Man har blivit undervisad, informerad eller fått studera det man lärt sig.
2. Det man lärt sig kan tillämpas, antingen i verkligheten eller i fungerande kommunikation med en så pass stor grupp människor att den kan kallas för "allmänheten".
Mer ingående:
Den första punkten finns till för att visa att bildning hör ihop med pålästhet eller skolning. En vilde som kommit på hur att skapa eld är inte "bildad", såsom vi vanligtvis använder ordet. På samma sätt kallar vi inte streetsmarta personer för "bildade".
Den andra punkten finns till för att exkludera vissa typer av minnen som inte riktigt kvalificerar som kunskap. Att lära sig hur man navigerar med stjärnornas hjälp - det är absolut kunskap. Det kan man tillämpa i verkligheten. Att lära sig att den och den och den stjärnan utgör det som kallas "Orions Bälte" är också kunskap. Otillämpbar kunskap i sig, men tillräckligt många människor känner ju till termen och det gör att man kan kommunicera effektivt med varandra. Att däremot få höra någon galning på tunnelbanan säga att stationerna Tekniska Högskolan - Odenplan - Rådmansgatan tillsammans bildar "Det Svarta Ödets Olyckstriangel" är ingen kunskap, eftersom inte "allmänheten" använder den termen.
Att veta vad ens faster heter, det kvalificerar inte som bildning - men att veta vad drottningen heter - gör det.
---
I mina ögon är dock Bildning ett ganska dåligt ord. Det talar exempelvis inte om huruvida man kan applicera sina kunskaper för att förvärva nya kunskaper. När jag gick i högstadiet fick vi som prov på hinduismen se en Assar-skämtteckning med två myggor som pratade med varandra. Den ena sade "Vad var du i ditt tidigare liv?" och den andra svarade "Jag jobbade på anticimex." Vår uppgift blev att förklara skämtet. Det tycker jag var ett smart sätt att testa elevernas sätt att hantera vad de lärt sig, snarare än att bara testa deras "bildning" såsom jag använder det ordet.
Bildning är det man lagt på minnet som uppfyller samtliga följande kriterier:
1. Man har blivit undervisad, informerad eller fått studera det man lärt sig.
2. Det man lärt sig kan tillämpas, antingen i verkligheten eller i fungerande kommunikation med en så pass stor grupp människor att den kan kallas för "allmänheten".
Mer ingående:
Den första punkten finns till för att visa att bildning hör ihop med pålästhet eller skolning. En vilde som kommit på hur att skapa eld är inte "bildad", såsom vi vanligtvis använder ordet. På samma sätt kallar vi inte streetsmarta personer för "bildade".
Den andra punkten finns till för att exkludera vissa typer av minnen som inte riktigt kvalificerar som kunskap. Att lära sig hur man navigerar med stjärnornas hjälp - det är absolut kunskap. Det kan man tillämpa i verkligheten. Att lära sig att den och den och den stjärnan utgör det som kallas "Orions Bälte" är också kunskap. Otillämpbar kunskap i sig, men tillräckligt många människor känner ju till termen och det gör att man kan kommunicera effektivt med varandra. Att däremot få höra någon galning på tunnelbanan säga att stationerna Tekniska Högskolan - Odenplan - Rådmansgatan tillsammans bildar "Det Svarta Ödets Olyckstriangel" är ingen kunskap, eftersom inte "allmänheten" använder den termen.
Att veta vad ens faster heter, det kvalificerar inte som bildning - men att veta vad drottningen heter - gör det.
---
I mina ögon är dock Bildning ett ganska dåligt ord. Det talar exempelvis inte om huruvida man kan applicera sina kunskaper för att förvärva nya kunskaper. När jag gick i högstadiet fick vi som prov på hinduismen se en Assar-skämtteckning med två myggor som pratade med varandra. Den ena sade "Vad var du i ditt tidigare liv?" och den andra svarade "Jag jobbade på anticimex." Vår uppgift blev att förklara skämtet. Det tycker jag var ett smart sätt att testa elevernas sätt att hantera vad de lärt sig, snarare än att bara testa deras "bildning" såsom jag använder det ordet.
Håller med både Rising och Fann (kul att se att du håller ett vakande öga ännu!)
"Bildning" är en liten del av det mycket bredare begreppet "kunskap", och utgör ett slags allmänt kulturellt och historiskt kunskapsarv som alla bör känna till. Gör man inte det är man obildad. Om någon inte vet vem Karl XII var så är det OK att man skrattar åt vederbörande vid fikabordet. Om det inte är invandrare förstås - då är det ju OK att man inte är med i gemet, eftersom man ändå inte gör anspråk på att dela traditionerna. Då har man istället annan bildning, som i gengäld vore särskilt imponerande hos en "äkta svensk" (man kanske vet vad huvudstaden i Kazakstan heter).
Problemet med bildningsbegreppet idag är att vi har allt mindre av detta gemensamma kulturarv att falla tillbaka på. Färre av oss har en gemensam historia som sträcker sig långt bak. När hälften av befolkningen är första eller andra generationens invandrare måste Trivial Pursuit-teamet börja tänka lite bredare. Eller så kan man ju göra det enkelt för sig då, och säga att dom är obildade. För att de inte passar in på det man menade med "en bildad svensk" för 30 år sedan. Som visste vem som vunnit vasaloppet flest gånger o.s.v.
Frågan är vad man i framtiden kommer att betrakta som "bildning" om vår tid just nu (2000-2010 t.ex.). Kändisarna kommer ju och går som en annan byter kalsonger. Var är vår tids stora artister och konstnärer? Är Petter lika värd att lägga på minnet som Carl Larsson och Zorn? Skyskrapan, tsunamin, Anja och Klüft räcker bara till några frågor i framtidens TP. Kanske kommer nyligen avlidna ANS med - om nu det kan kallas bildning.
, obildad
"Bildning" är en liten del av det mycket bredare begreppet "kunskap", och utgör ett slags allmänt kulturellt och historiskt kunskapsarv som alla bör känna till. Gör man inte det är man obildad. Om någon inte vet vem Karl XII var så är det OK att man skrattar åt vederbörande vid fikabordet. Om det inte är invandrare förstås - då är det ju OK att man inte är med i gemet, eftersom man ändå inte gör anspråk på att dela traditionerna. Då har man istället annan bildning, som i gengäld vore särskilt imponerande hos en "äkta svensk" (man kanske vet vad huvudstaden i Kazakstan heter).
Problemet med bildningsbegreppet idag är att vi har allt mindre av detta gemensamma kulturarv att falla tillbaka på. Färre av oss har en gemensam historia som sträcker sig långt bak. När hälften av befolkningen är första eller andra generationens invandrare måste Trivial Pursuit-teamet börja tänka lite bredare. Eller så kan man ju göra det enkelt för sig då, och säga att dom är obildade. För att de inte passar in på det man menade med "en bildad svensk" för 30 år sedan. Som visste vem som vunnit vasaloppet flest gånger o.s.v.
Frågan är vad man i framtiden kommer att betrakta som "bildning" om vår tid just nu (2000-2010 t.ex.). Kändisarna kommer ju och går som en annan byter kalsonger. Var är vår tids stora artister och konstnärer? Är Petter lika värd att lägga på minnet som Carl Larsson och Zorn? Skyskrapan, tsunamin, Anja och Klüft räcker bara till några frågor i framtidens TP. Kanske kommer nyligen avlidna ANS med - om nu det kan kallas bildning.
, obildadJo detta med att vi inte har några självklara gemensamma referensramar längre bidrar naturligtvis till att man inte på samma självklara sätt kan identifiera "bildning" i termer av specfika kunskaper längre.
Men "bildning" som "process" är en mer internationell innebörd (som jag har uppfattat det). "Bildung" osv. Om det är en "fråga för dagen" vet jag inte men tämligen aktuellt för oss som arbetar inom högskolevärlden är den sk Bologna-processen. Den innebär att alla högskolor och universitet inom EU uppmanas att samordna bla sitt sätt att formulera kursplaner och bedömningar.
I Bologna-kriterierna ingår att utbildningarna ska anpassas till arbetsmarknadens behov. De ska vara "nyttiga" på ett mer påtagligt kommersiellt sätt än de tidigare behövde vara. Detta anses av många stå i strid mot "Bildung"-idealet eftersom detta ideal kan sägas vara mer allmänt "personlighets"- och "kulturbygges"- inriktat. Vi får se hur det går!
(Jo jag tittar in då och då även om jag sällan känner mig manad att skriva :) )
Men "bildning" som "process" är en mer internationell innebörd (som jag har uppfattat det). "Bildung" osv. Om det är en "fråga för dagen" vet jag inte men tämligen aktuellt för oss som arbetar inom högskolevärlden är den sk Bologna-processen. Den innebär att alla högskolor och universitet inom EU uppmanas att samordna bla sitt sätt att formulera kursplaner och bedömningar.
I Bologna-kriterierna ingår att utbildningarna ska anpassas till arbetsmarknadens behov. De ska vara "nyttiga" på ett mer påtagligt kommersiellt sätt än de tidigare behövde vara. Detta anses av många stå i strid mot "Bildung"-idealet eftersom detta ideal kan sägas vara mer allmänt "personlighets"- och "kulturbygges"- inriktat. Vi får se hur det går!
(Jo jag tittar in då och då även om jag sällan känner mig manad att skriva :) )
-
* KYREUS *
- Inlägg: 3720
- Blev medlem: 08 maj 2005 22:58
- Ort: Antiken, agoran, piazzan, Stadion, syns ibland i Palaestran, dock aldrig iklädd cykelhjälm ...
- Komplettering? Fråga?
( 1) Först ett svar till de skribenter som undrar vilken pedagog jag citerar-. Tyvärr har jag inte kvar artikeln men den publicerades i en svensk dagstidning i februari; förmodligen Svenska Dagbladet som jag läser ibland som omväxling till "annat".
(2) Sen mitt uttryck "frågan för dagen"; det är vanligen MIN fråga för dagen så att säga - men jag anser att vår tids ungdomar och SKOLFRÅGOR verkligen är på tapeten; så från det perspektivet kan man nog anse att fenomenet bildning och dess innebörd kan ha relevans...
(3) Begreppet BILDNING.
För mig som teolog och akademiker är begreppet tämligen tunt och o-funktionellt. När jag läste 5 år i Lund talades det mycket om "teologisk bildning".
Men i min prästverksamhet ute i Svenska Kyrkan är helt andra frågor väsentliga - för medmänniskor.
(4) Tom anser jag att man ibland använder begreppet bildning som politiskt och elitistiskt "tillhygge"
- vi, de bildade, vs den okunniga mobben.
(c) KYREUS
(2) Sen mitt uttryck "frågan för dagen"; det är vanligen MIN fråga för dagen så att säga - men jag anser att vår tids ungdomar och SKOLFRÅGOR verkligen är på tapeten; så från det perspektivet kan man nog anse att fenomenet bildning och dess innebörd kan ha relevans...
(3) Begreppet BILDNING.
För mig som teolog och akademiker är begreppet tämligen tunt och o-funktionellt. När jag läste 5 år i Lund talades det mycket om "teologisk bildning".
Men i min prästverksamhet ute i Svenska Kyrkan är helt andra frågor väsentliga - för medmänniskor.
(4) Tom anser jag att man ibland använder begreppet bildning som politiskt och elitistiskt "tillhygge"
- vi, de bildade, vs den okunniga mobben.
(c) KYREUS
Tro inte; sök!
DETECTUM * VERITATUM * PAXUM
/*Dies hodiernus amicus tuus
- dies hesternus conscientia tua *
= Dagen är din vän, gårdagen ditt samvete.
(c) KYREUS, mikrofilosof, anno 2 006/
DETECTUM * VERITATUM * PAXUM
/*Dies hodiernus amicus tuus
- dies hesternus conscientia tua *
= Dagen är din vän, gårdagen ditt samvete.
(c) KYREUS, mikrofilosof, anno 2 006/
Aha. Såg alldeles nyss att man i en tämligen färsk studie konstaterat att läsförståelsen har minskat (generellt) och att den orsak som angavs var att eleverna saknade nödvändiga förkunskaper. Det kan kanske ha varit denna undersökning som citerades? Att förkunskaperna som skulle krävas relaterar till viss litteratur (läroböcker eller kurslitteratur) var undersförstått. Av den artikel jag tog del av framgick inte om man provat läsförståelsen mer generellt (annan litteratur än skolböcker) men det hade man troligen inte eftersom studien handlade om just läromedel och elevers förståelse av sådana.
Att begreppet "bildning" ofta används som ett tillhygge på det sätt som du beskriver håller jag med dig om men man kan ju också använda det på ett annat sätt (och det gör man ju också understundom). Det man då ställer det mot är instrumentalisering och fragmentisering. Och då blir det användbart på ett annat sätt (som jag ser det). Folkbildningsrörelsen är intressant på det viset. Bernt Gustavsson beskriver i den bok jag nämnde hur den svenska folkbildningen utvecklat två parallella spår - dels den instrumentella och objektifierade (där "bildning" ses som nödvändig för att kunna genomföra demokratin, rent tekniskt - typ föreningsteknik o likn, dels "faktakunskaper") dels den där bildning ses som en "fri och evig process" med utgångspunkten att människan "bildar" sig själv (dvs formar, bygger). I Danmark har den senare innebörden enligt Gustavsson varit den rådande.
Det kan vara lite intressant att fundera över hur dessa olika synsätt kan påverka våra uppfattningar om kunskap och lärande. Jag tror för egen del att den instrumentella och fragmentiserade synen är så pass stark i svensk kultur att vi oftast automatiskt utgår från den, även om vi (några av oss) vid lite eftertanke snarare bekänner oss till det andra synsättet.
Att begreppet "bildning" ofta används som ett tillhygge på det sätt som du beskriver håller jag med dig om men man kan ju också använda det på ett annat sätt (och det gör man ju också understundom). Det man då ställer det mot är instrumentalisering och fragmentisering. Och då blir det användbart på ett annat sätt (som jag ser det). Folkbildningsrörelsen är intressant på det viset. Bernt Gustavsson beskriver i den bok jag nämnde hur den svenska folkbildningen utvecklat två parallella spår - dels den instrumentella och objektifierade (där "bildning" ses som nödvändig för att kunna genomföra demokratin, rent tekniskt - typ föreningsteknik o likn, dels "faktakunskaper") dels den där bildning ses som en "fri och evig process" med utgångspunkten att människan "bildar" sig själv (dvs formar, bygger). I Danmark har den senare innebörden enligt Gustavsson varit den rådande.
Det kan vara lite intressant att fundera över hur dessa olika synsätt kan påverka våra uppfattningar om kunskap och lärande. Jag tror för egen del att den instrumentella och fragmentiserade synen är så pass stark i svensk kultur att vi oftast automatiskt utgår från den, även om vi (några av oss) vid lite eftertanke snarare bekänner oss till det andra synsättet.
För mig är innebörden av bildning att ha ett djup och en bredd i sitt kunskapsförråd att den intellektuella redbarheten inte skall gå att ta miste på.
För att ta ngra exempel på vad som borde anses ingå i bildningen;
Strindberg gjorde sig faktiskt skyldig till hädelse enligt då gällande svensk lagstiftning eller att i Sverige har ingen verklig konung eller något Kungahus konungaätt funnits sedan OscarII avled enligt Par 9 i den svenska sucessionsordningen alltså finns heller ingen Drottnings namn att hålla reda på..
Men döm själva om detta skall anses vara onödig kunskap eller tecken på bildning?
BENJIE
För att ta ngra exempel på vad som borde anses ingå i bildningen;
Strindberg gjorde sig faktiskt skyldig till hädelse enligt då gällande svensk lagstiftning eller att i Sverige har ingen verklig konung eller något Kungahus konungaätt funnits sedan OscarII avled enligt Par 9 i den svenska sucessionsordningen alltså finns heller ingen Drottnings namn att hålla reda på..
Men döm själva om detta skall anses vara onödig kunskap eller tecken på bildning?
BENJIE
Om vi talar med Jurgen Habermas angående bildning så skulle han säkert peka på den intuitiva tolkningskompetens vi har med oss via livsvärlden. Alltså en förmåga att i olika diskurser avgöra huruvida ett yttrande är giltigt eller inte i förhållande till sin kontext. Här är det således inte tal om en semantisk eller instrumentell faktakunskap utan snarare om en förmåga att i ett komplext samhälle kunna avgöra vad som är relevant eller inte i ett språkligt yttrande. I detta perspektiv är möjligheten till bildning i sig beroende av den demokratiska rättigheten att få kunna använda sig av sin kommunikativa kompetens, exempelvis i ett klassrum.
Filosofet skrev:Om vi talar med Jurgen Habermas angående bildning så skulle han säkert peka på den intuitiva tolkningskompetens vi har med oss via livsvärlden. Alltså en förmåga att i olika diskurser avgöra huruvida ett yttrande är giltigt eller inte i förhållande till sin kontext. Här är det således inte tal om en semantisk eller instrumentell faktakunskap utan snarare om en förmåga att i ett komplext samhälle kunna avgöra vad som är relevant eller inte i ett språkligt yttrande. I detta perspektiv är möjligheten till bildning i sig beroende av den demokratiska rättigheten att få kunna använda sig av sin kommunikativa kompetens, exempelvis i ett klassrum.
"Intuitiv tolkningskompetens"
"kunna avgöra vad som är relevant eller inte i ett språkligt yttrande"
avseende på vaddå hos människan?
BENJIE
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 1 och 0 gäst