Fick en uppgift här om dan, om vad är en själ? Jag hade jätte svårt att kommer igång så jag började med en mind map. Kom på olika punkter som att själen är våran omedveten, och att våra känslor kommer från själen. Men saken är att ju mer jag kom på, ju mer jag sa i mot mig själv. T.ex. Om människor skapar A.I’s och gjorde de så de såg precis som oss och kunde tänka för sig själva, betyder det att de har en själ? Det tror jag inte. De kan äntligen inte tänka för sig själva, det är bara skickliga programmerare som har skapat en illusion att robotarna kan tänka för sig själva.
Men man kan vända om diskussionen och säga att vi är också programmerade, från skolan och att lära oss från våra misstag. Är inte det samma sak? Filosoferna har sagt att vi ”beter oss” som datorer, men man kan fortfarande inte påstå att en maskin har en själ. Den har inte blivit föds med kött och blod.
Samma sak gäller med djuren. Jag tror att de har en själ, men att har någon som säger att djuren består av sinnrika atomer och att de inte kan tänker eller har känslor; då har de ingen själ. Va? Det stämmer inte. Det låter väldigt ologiskt och väldigt orättvis att dömer djuren så. För det förste har vi bevisat nu att djuren kan tänka plus att de har känslor. Så då måste det betyder att de har en själ!!!
Till slut vet jag inte längre om det finns en själ överhuvudtaget, men deep down, hoppas jag att det finns…..
Har vi en själ?
Moderator: Moderatorgruppen
Det finns de som tror att vår själ är en produkt av det komplexa system som utgör vår hjärna, och på samma sätt kommer ett "medvetande" att skapas när vi lyckas skapa tillräckligt avancerad hårdvara kombinerat med enormt skickligt programmerad mjukvara - vi är inte där än, men jag säger "när" därför att jag tror det är en fråga om tid. Jag ser inget principiellt omöjligt i det.
Datorer som beter sig som människor har vi i princip redan - vid Indiana University har de tagit fram en Robo Sapiens vid namn Cog, en självlärande maskin som "ser" och "känner igen" personer med sina kamera-ögon.
John Searle's argument mot AI är, att datorer är definierade genom sitt syntax - sitt formella system - och därigenom inte kan få "förståelse" för vad det gör, hur bra det än gör det. Det finns inget sätt att gå från det syntaktiska till det semantiska, vilket stärker en av våra mest grundläggande uppfattningar om medvetandet; det är vad som försiggår innanför skallen som är essentiellt, inte vad som faktiskt visar sig.
Det intressanta är, att varje gång vi har fått en dator att utföra de "intelligenta" uppgifter vi tilldelat den, lyckas vi alltjämt missa själva essensen i medvetandet. AI blir liksom allt som inte har gjorts. Lyckas vi skapa en medveten dator, så kommer vi troligen att modifiera vårt begrepp på medvetande så att det inte innefattar maskiner, utan bara människor och eventuellt djur. För medvetandet är väl ändå någo magiskt, något som är unikt för oss tänkande varelser? I think not.
Å andra sidan finns det s.k behaviorister (beteende-vetare) som hävdar att det som krävs för att bli tillskriven medvetande, är att man uppvisar ett visst beteende - en uppfattning som jag personligen har svårt för. Det är den mest "frikostiga" medvetande-attityden, dvs. det synsätt som ger flest "varelser" medvetande - människor, djur, och i viss mån även maskiner.
Men många människor som betraktar själs-frågan, förutsätter (ofta oavsiktligt, tror jag) att själen är något väsentligt skiljt från kroppen, och hänger sig åt någon form av dualism, vilket jag finner fånigt, då det skapar en aura av mystik kring själen och medvetandet - något som jag tror (och hoppas) är förklarbara fenomen.
Men två frågor kvarstår, nämligen: 1. Vad är ett medvetande, en själ - vad kännetecknar, vad är själva essensen i att vara en medveten varelse? Är vår själ en produkt av vår hjärna, är själen "frikopplad" från vår hjärna, eller finns det inget sådan som en "själ" - är allt bara beteende, och "själen" en illusion av ett väldigt avancerat beteende?
Och fråga 2: Varför sitter jag och skriver en inledning värdig en högstadieelev angående själs-problemet? I must be out of my mind!
Datorer som beter sig som människor har vi i princip redan - vid Indiana University har de tagit fram en Robo Sapiens vid namn Cog, en självlärande maskin som "ser" och "känner igen" personer med sina kamera-ögon.
John Searle's argument mot AI är, att datorer är definierade genom sitt syntax - sitt formella system - och därigenom inte kan få "förståelse" för vad det gör, hur bra det än gör det. Det finns inget sätt att gå från det syntaktiska till det semantiska, vilket stärker en av våra mest grundläggande uppfattningar om medvetandet; det är vad som försiggår innanför skallen som är essentiellt, inte vad som faktiskt visar sig.
Det intressanta är, att varje gång vi har fått en dator att utföra de "intelligenta" uppgifter vi tilldelat den, lyckas vi alltjämt missa själva essensen i medvetandet. AI blir liksom allt som inte har gjorts. Lyckas vi skapa en medveten dator, så kommer vi troligen att modifiera vårt begrepp på medvetande så att det inte innefattar maskiner, utan bara människor och eventuellt djur. För medvetandet är väl ändå någo magiskt, något som är unikt för oss tänkande varelser? I think not.
Å andra sidan finns det s.k behaviorister (beteende-vetare) som hävdar att det som krävs för att bli tillskriven medvetande, är att man uppvisar ett visst beteende - en uppfattning som jag personligen har svårt för. Det är den mest "frikostiga" medvetande-attityden, dvs. det synsätt som ger flest "varelser" medvetande - människor, djur, och i viss mån även maskiner.
Men många människor som betraktar själs-frågan, förutsätter (ofta oavsiktligt, tror jag) att själen är något väsentligt skiljt från kroppen, och hänger sig åt någon form av dualism, vilket jag finner fånigt, då det skapar en aura av mystik kring själen och medvetandet - något som jag tror (och hoppas) är förklarbara fenomen.
Men två frågor kvarstår, nämligen: 1. Vad är ett medvetande, en själ - vad kännetecknar, vad är själva essensen i att vara en medveten varelse? Är vår själ en produkt av vår hjärna, är själen "frikopplad" från vår hjärna, eller finns det inget sådan som en "själ" - är allt bara beteende, och "själen" en illusion av ett väldigt avancerat beteende?
Och fråga 2: Varför sitter jag och skriver en inledning värdig en högstadieelev angående själs-problemet? I must be out of my mind!
Vad gäller artificiell intelligens tror jag inte att lösningen ligger i att skriva ett intelligent dataprogram utan i att bygga ett tillräckligt bra neuralt nätverk. Antigen ett fysiskt sådant som den mänskliga hjärnan eller en datorsimulation.
I framtiden tror jag att man kommer att kunna bygga robotar vars styrsystem motsvarar människans hjärna. Jag tror att det är möjligt att skapa sådana robotar vars intellektuella kapacitet är jämförbar med eller överstiger människans så att de kan kommunicera med oss och fungera i samhället (eller ta över det).
Om en sådan robot har ett medvetande i vår mening är nog egentligen omöjligt att avgöra. Det enda man kan göra är att fråga den. Samma problem kanske även roboten ställs inför. Den kan ju inte veta hur en människa upplever världen. Jämför med solipsismen.
Vänligen
Camilla
I framtiden tror jag att man kommer att kunna bygga robotar vars styrsystem motsvarar människans hjärna. Jag tror att det är möjligt att skapa sådana robotar vars intellektuella kapacitet är jämförbar med eller överstiger människans så att de kan kommunicera med oss och fungera i samhället (eller ta över det).
Om en sådan robot har ett medvetande i vår mening är nog egentligen omöjligt att avgöra. Det enda man kan göra är att fråga den. Samma problem kanske även roboten ställs inför. Den kan ju inte veta hur en människa upplever världen. Jämför med solipsismen.
Vänligen
Camilla
Jag ser på själen som en del av något större vi har alla en sån lite del i oss. Även gräs, blommor & tranor har detta i sig det har allt levande. Själen tror jag är ungefär vad de religiösa kallar för gud, en livskraft & det säger väll tex. bibeln också ”gud finns i oss alla”. Gud är således inte något som liknar en person utan den universella livskraft som finns i oss alla. Denna kraft själen/gud delas upp på allt levande i universum & när någon dör distribueras dess själ ut över de övriga levande det samma händer när något föds men tvärtom, detta är dock inget vi märker något av i form av tex. att vi känner oss extra själiga eller så utan vi blir bara lagringsplats för själen som förlorat kropp & det är ju även så att förloppet är så pass snabbt med tanke på alla som födds & dör i universum varje millisekund att det är något vi känt av konstant sedan vi föddes.
Sen finns det ju teorier om att själen ska vara en hel enhet som efter kroppens vidaregång flyter ut & kanske återfödds i en annan kropp, detta kan jag meddela att det inte alls stämmer, som jag förklarar ovan är själen inte något med ett minne eller kapacitet att lära sig utan snarare en energikälla med inbyggda ”naturliga” funktioner dessa funktioner kallar vi känslor, de är inget vi med hjälp av våra hjärnor lär oss utan det har alla med en själ. Att kunna känna kärlek, hat & rädsla med mera kan allt levande trots att det bara är en bråkdel av oss med själ som kan ge utlopp för känslor & på så sätt bevisa att vi har dom.
Med det jag ovan nämnt vill jag nu räta ut lite frågetecken ifrån en film om själen. I filmen var det mycket snack om huruvida själen kunde jämtställas med att dataprogram som man i princip kunde flytta ifrån en dator/kropp till en annan & på så sätt överföra den mänskliga personen.
Detta stämmer såklart inte!, Själen skulle man istället kunna jämställa med datorns moderkort, en del i datorn som samman fogar alla de andra delarna & ger dom ström för att fungera. Utan moderkortet skulle processorn (de delar av hjärnan som styr kreativt tänkande & ger oss möjlighet att lösa givna problem) inte ha någon kontakt med hårddisken (långtidsminnet, där kunskaper & erfarenheter som man inte så ofta använder) den skulle inte heller ha någon kontakt med RAM-minnet (random access memory eller närminnet ett minne som används vid kalkyler som kräver stora mängder data i detta minne finns också de kunskaper vi behöver för vår vardag t.ex hur vi borstar tänderna på morgonen). Moderkortet/ själen ger också datorn/kroppen alla delar energi för att fungera, i datorn handlar det om elström i kroppen omnågot oförklarligt det gäller att inte blanda ihop energin livskraften som själen ger & den vi får av mat de är båda väldigt viktiga men skiljer sig åt på ett andligt plan.
Således kommer jag fram till att själen inte är något personlig utan något vi alla har, den är det samma i en människa som i en blomma…. En energi.
Så är det.
Sen finns det ju teorier om att själen ska vara en hel enhet som efter kroppens vidaregång flyter ut & kanske återfödds i en annan kropp, detta kan jag meddela att det inte alls stämmer, som jag förklarar ovan är själen inte något med ett minne eller kapacitet att lära sig utan snarare en energikälla med inbyggda ”naturliga” funktioner dessa funktioner kallar vi känslor, de är inget vi med hjälp av våra hjärnor lär oss utan det har alla med en själ. Att kunna känna kärlek, hat & rädsla med mera kan allt levande trots att det bara är en bråkdel av oss med själ som kan ge utlopp för känslor & på så sätt bevisa att vi har dom.
Med det jag ovan nämnt vill jag nu räta ut lite frågetecken ifrån en film om själen. I filmen var det mycket snack om huruvida själen kunde jämtställas med att dataprogram som man i princip kunde flytta ifrån en dator/kropp till en annan & på så sätt överföra den mänskliga personen.
Detta stämmer såklart inte!, Själen skulle man istället kunna jämställa med datorns moderkort, en del i datorn som samman fogar alla de andra delarna & ger dom ström för att fungera. Utan moderkortet skulle processorn (de delar av hjärnan som styr kreativt tänkande & ger oss möjlighet att lösa givna problem) inte ha någon kontakt med hårddisken (långtidsminnet, där kunskaper & erfarenheter som man inte så ofta använder) den skulle inte heller ha någon kontakt med RAM-minnet (random access memory eller närminnet ett minne som används vid kalkyler som kräver stora mängder data i detta minne finns också de kunskaper vi behöver för vår vardag t.ex hur vi borstar tänderna på morgonen). Moderkortet/ själen ger också datorn/kroppen alla delar energi för att fungera, i datorn handlar det om elström i kroppen omnågot oförklarligt det gäller att inte blanda ihop energin livskraften som själen ger & den vi får av mat de är båda väldigt viktiga men skiljer sig åt på ett andligt plan.
Således kommer jag fram till att själen inte är något personlig utan något vi alla har, den är det samma i en människa som i en blomma…. En energi.
Så är det.
When the going gets weird the weird turns pro.
1. Vad är ett medvetande, en själ - vad kännetecknar, vad är själva essensen i att vara en medveten varelse?
Personligen tror jag inte att själen kan likställas med ett medvetande överhuvudtaget. Själen är, enligt mig, inte svaret på denna fråga. Medvetandet tror jag kommer från hjärnan. Vidare tror jag inte heller att själen är något mystiskt, eller att det hör samman med något gudomligt, som t ex Brahman.
FrePe säger:
som jag förklarar ovan är själen inte något med ett minne eller kapacitet att lära sig utan snarare en energikälla med inbyggda ”naturliga” funktioner dessa funktioner kallar vi känslor, de är inget vi med hjälp av våra hjärnor lär oss utan det har alla med en själ.
vidare säger du att:
Att kunna känna kärlek, hat & rädsla med mera kan allt levande trots att det bara är en bråkdel av oss med själ som kan ge utlopp för känslor & på så sätt bevisa att vi har dom.
Jag undrar vad du menar här, FrePe. har blommor känslor, fast de inte kan visa dem? Och vad innebär det att "visa" känslor? Är det att säga att man är arg, skrika eller är det att t ex rodna?
Jag kan hålla med om att känslor t ex är något som vi inte lär in (i alla fall inte vissa grundläggande känslor), men jag tror inte att de är en produkt av själen heller. snarare tror jag, som FrePe kommer fram till i slutet, att "själen" (om man nu vill kalla det själen. I mitt fall tror jag det är en smula missvisande, eftersom ordet "själ" ofta associeras med något gudomligt eller övernaturligt) är energi. Inte på något mystiskt religiöst sätt, utan rätt och slätt (naturvetenskaplig) energi. allt levande innehåller energi, men även icke-levande föremål (tänk dig en gummisnodd. dra ut den. ju mer du drar ut den, desto mer laddad med energi blir den. släpp den och energin försvinner).
Vidare undrar jag om FrePe håller med mig här. finns det en "Själ" i icke-levande föremål? Som t ex i en sten, ett konstgjort föremål etc.
enligt mig har en blomma alltså energi (eller en själ, kalla det vad du vill), men det innebär inte att den har känslor.
när vi dör lämnar energin kroppen, men den försvinner inte. den används bara på annat håll (i en blomma t ex).
enligt det här synsättet är alltså "Själen" ingenting som definierar människan, växterna, djuren eller något annat. förmodligen bör jag inte ens prata om en "själ" i det här sammanhanget, men gör det i alla fall i brist på ord.
having said that... kanske finns det en "riktig" själ i människan. kanske håller den själen ihop efter döden, alltså förblir min själ. kanske finns det en mystisk, religiös förklaring till frågan om själen. jag vet inte.
jag säger inte att det jag säger är rätt, det är bara en tanke.
Mycket intressant faktiskt. Just det problemet med att jag vet att jag själv existerar, men jag kan inte veta om någon annan gör det, är kittlande. Skulle man bygga upp en exakt kopia av mig, atom för atom, så har jag svårt att se hur den människan skulle kunna ha en riktig jag-känsla. Personen kommer att svara att den har det, men jag kommer ändå att tvivla. Trots att den verkar mycket övertygande på det själv.
Detta talar ju för en själ (eller vad man vill kalla det), som är utöver materian. Precis samma sak som om man konstruerade en maskin som var programmerad att agera och reagera som en person. Vi kan aldrig vara säker på att det är sant, då den svarar: "ja, visst har jag är jag-känsla." Det lutar åt solipsism alltså - det enda vi kan vara säker på är det vi själva upplever.
Men vänder man på det, så skulle det kunna vara som så att själen, medvetandet eller vad man vill kalla det (det som får dig att inse att du finns) existerar överallt i vår värld. Att det existerar i universum precis som materia gör. Att allt har någon form av "medvetende" inom sig, oavsett om det handlar om en sten, ett djur eller en människa.
Om alla ting har någon form av medvetande inom sig, så skulle det betyda att dess konstruktion avgör huruvida de kan "visa" sin själ utåt eller inte. För det är svårt att dra gränsen. Snart vet vi hur vi bygger maskiner som kan kommunicera och agera precis som levande ting, och skillnad mellan liv och icke-liv, blir svår. Kanske finns där ingen skillnad, och det vi kallar liv, bara är mer avancerade sammansättningar av materia?
Själen finns alltså runt omkring oss i alla materia. En dator har sitt medvetande, och kanske är det så att en maskin som programmerats att tänka och agera som vi, faktiskt har någon form av jag-känsla?
För materia och medvetande står i behov till varandra. Utan materia kan medvetandet inte ta form. Och utan medvetande, skulle verkligen materian existera?
Detta talar ju för en själ (eller vad man vill kalla det), som är utöver materian. Precis samma sak som om man konstruerade en maskin som var programmerad att agera och reagera som en person. Vi kan aldrig vara säker på att det är sant, då den svarar: "ja, visst har jag är jag-känsla." Det lutar åt solipsism alltså - det enda vi kan vara säker på är det vi själva upplever.
Men vänder man på det, så skulle det kunna vara som så att själen, medvetandet eller vad man vill kalla det (det som får dig att inse att du finns) existerar överallt i vår värld. Att det existerar i universum precis som materia gör. Att allt har någon form av "medvetende" inom sig, oavsett om det handlar om en sten, ett djur eller en människa.
Om alla ting har någon form av medvetande inom sig, så skulle det betyda att dess konstruktion avgör huruvida de kan "visa" sin själ utåt eller inte. För det är svårt att dra gränsen. Snart vet vi hur vi bygger maskiner som kan kommunicera och agera precis som levande ting, och skillnad mellan liv och icke-liv, blir svår. Kanske finns där ingen skillnad, och det vi kallar liv, bara är mer avancerade sammansättningar av materia?
Själen finns alltså runt omkring oss i alla materia. En dator har sitt medvetande, och kanske är det så att en maskin som programmerats att tänka och agera som vi, faktiskt har någon form av jag-känsla?
För materia och medvetande står i behov till varandra. Utan materia kan medvetandet inte ta form. Och utan medvetande, skulle verkligen materian existera?
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 29 och 0 gäster