Jag har hört talas om det här med kategoriskt imperativ, men varje gång när jag står inför en handling och söker i mitt inre efter det kategoriska imperativet för att få en ledtråd, dyker det upp en röst som säger: "sluta larva dig gör som du vill".
Nu vet jag inte riktigt vad jag skall göra för att "hitta" det kategoriska imperativet.
Snälla, jag lider faktiskt av det här. Alla säger att det vore så fint med kategoriskt imperativet. Hur skall jag göra nu riktig?
Hur hitta det kategoriska imperativet?
Moderator: Moderatorgruppen
Vad är det kategorska imperativet Oo
Jag är helt lost här.
Jag är helt lost här.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
EEEh asso fråga inte mig jag kan inget om sånt 
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Det kategoriska imperativet är "handla endast efter den maxim, om vilken du samtidigt kan vilja, att den skall bli allmän lag" (Filosofiskt lexikon). Kant skiljer här på två typer av icke önskvärda maximer - maximer som motsäger sig själva ("jag vill ljuga", "jag vill låna pengar utan att betala tillbaka dem") och maximer som är oförenliga med en moraliskt önskvärd värld ("jag vill sköta mig själv och inte bry mig om andras problem"). Han har speciella namn för dessa två typer av maximer (han har en väldig och krånglig terminologi), men jag kommer inte ihåg dem.
Hur som helst, enligt min lärare menar Kant att det alltid är värre att bryta mot den första typen av imperativ än den andra. Detta måste anses vara helt orimligt. T ex är nog ett imperativ som "jag vill kunna slå oskyldiga människor" av den andra typen, men det är rimligtvis värre att handla efter denna än "jag vill ljuga".
Dessutom har man ju kvar problemet med hur en moraliskt önskvärd värld ser ut. Notera också att det inte är riktigt sant att Kant vill att man ska handla efter den maxim som man vill ha upphöjd till allmän lag. Har du t ex orimliga eller omoraliska önskningar om vad som kan upphöjas till allmän lag (som att man bör få slå oskyldiga), så underkänns dessa preferenser. Så vi får alltså snarare imperativet "handla endast efter den maxim, om vilken en resonlig/moralisk person kan vilja att den ska bli allmän lag". Och då har du ändå kvar att precisera vad en resonlig/moralisk person kan vilja.
Ett ytterligare problem är hur en handling bör klassificeras. Bör lögner klassificeras som lögner, eller snarare i de mindre kategorierna "lögn för att gagna sig själv", "lögn för att hjälpa andra" osv. Om man gör den senare klassificeringen, är det ju lätt att se att vissa lögner kan vara sådana att en moralisk person kan vilja att de upphöjs till allmän lag, och således är moraliskt korrekta. Men vad jag vet adresserade inte Kant dessa frågor, utan tog bara vissa common-sense-kategorier (mord, lögn etc.) för givna. Det är givetvis inte rimligt; i vissa situationer är det moraliskt riktigt att ljuga eller t o m mörda.
Vi ser således att Kant hade fel på en rad punkter. Om vi struntar i Kant och ser på det modiferade imperativ jag gav: "handla endast efter den maxim, om vilken en resonlig/moralisk person kan vilja att den ska bli allmän lag", så tycks det rimligt, men man kommer inte så långt på det. Detta är så att säga grunden för moralen, som all moralisk argumentation bygger på, men man måste fortfarande komma fram till vad en resonlig/moralisk person kan vilja. Detta är ju t o m förenligt med nazism; de kan ju hävda att en moralisk person bör vilja avrätta judar, och att detta därför bör upphöjas till allmän lag.
Man kan notera likheterna med "behandla andra som du själv vill bli behandlad", som flera världsreligioner tydligen bygger på. Det kategoriska imperativet har dock fördelar. Anta t ex att ett hos ett gift par som äter bröd till frukost så föredrar frun överdelen och mannen underdelen. Om man tillämpar denna princip, så kommer frun ge mannen överdelen, och mannen kommer att ge frun underdelen (detta exempel kommer nånstans ifrån, möjligen George Bernard Shaw). Båda får det alltså sämre än nödvändigt. (Iofs kunde man säga att man bör ge den andra den del han/hon helst vill ha, och då funkar även denna regel. Återigen ser vi hur viktigt det är hur handlingar beskrivs och klassificeras.)
Summa summarum är i vilket fall: kategoriska imperativet, visst, det är bra, men man kommer inte långt på det. Dessutom är Kants moralfilosofi krånglig och i långa stycken överskattad, i min mening.
Hur som helst, enligt min lärare menar Kant att det alltid är värre att bryta mot den första typen av imperativ än den andra. Detta måste anses vara helt orimligt. T ex är nog ett imperativ som "jag vill kunna slå oskyldiga människor" av den andra typen, men det är rimligtvis värre att handla efter denna än "jag vill ljuga".
Dessutom har man ju kvar problemet med hur en moraliskt önskvärd värld ser ut. Notera också att det inte är riktigt sant att Kant vill att man ska handla efter den maxim som man vill ha upphöjd till allmän lag. Har du t ex orimliga eller omoraliska önskningar om vad som kan upphöjas till allmän lag (som att man bör få slå oskyldiga), så underkänns dessa preferenser. Så vi får alltså snarare imperativet "handla endast efter den maxim, om vilken en resonlig/moralisk person kan vilja att den ska bli allmän lag". Och då har du ändå kvar att precisera vad en resonlig/moralisk person kan vilja.
Ett ytterligare problem är hur en handling bör klassificeras. Bör lögner klassificeras som lögner, eller snarare i de mindre kategorierna "lögn för att gagna sig själv", "lögn för att hjälpa andra" osv. Om man gör den senare klassificeringen, är det ju lätt att se att vissa lögner kan vara sådana att en moralisk person kan vilja att de upphöjs till allmän lag, och således är moraliskt korrekta. Men vad jag vet adresserade inte Kant dessa frågor, utan tog bara vissa common-sense-kategorier (mord, lögn etc.) för givna. Det är givetvis inte rimligt; i vissa situationer är det moraliskt riktigt att ljuga eller t o m mörda.
Vi ser således att Kant hade fel på en rad punkter. Om vi struntar i Kant och ser på det modiferade imperativ jag gav: "handla endast efter den maxim, om vilken en resonlig/moralisk person kan vilja att den ska bli allmän lag", så tycks det rimligt, men man kommer inte så långt på det. Detta är så att säga grunden för moralen, som all moralisk argumentation bygger på, men man måste fortfarande komma fram till vad en resonlig/moralisk person kan vilja. Detta är ju t o m förenligt med nazism; de kan ju hävda att en moralisk person bör vilja avrätta judar, och att detta därför bör upphöjas till allmän lag.
Man kan notera likheterna med "behandla andra som du själv vill bli behandlad", som flera världsreligioner tydligen bygger på. Det kategoriska imperativet har dock fördelar. Anta t ex att ett hos ett gift par som äter bröd till frukost så föredrar frun överdelen och mannen underdelen. Om man tillämpar denna princip, så kommer frun ge mannen överdelen, och mannen kommer att ge frun underdelen (detta exempel kommer nånstans ifrån, möjligen George Bernard Shaw). Båda får det alltså sämre än nödvändigt. (Iofs kunde man säga att man bör ge den andra den del han/hon helst vill ha, och då funkar även denna regel. Återigen ser vi hur viktigt det är hur handlingar beskrivs och klassificeras.)
Summa summarum är i vilket fall: kategoriska imperativet, visst, det är bra, men man kommer inte långt på det. Dessutom är Kants moralfilosofi krånglig och i långa stycken överskattad, i min mening.
[quote="Stefan"]"handla endast efter den maxim, om vilken du samtidigt kan vilja, att den skall bli allmän lag"
Shit! Det fanns där ändå! Men hur hittar jag det? Som jag sade - varje gång jag letar efter det, spelar doom eller nåt, och funderar "vad skall jag göra nu då?", och som jag vill göra som folk i allmänhet (det säger man ju att är bra) så skulle jag vilja hitta det här imperativet...men som sagt det enda som sker när jag funderar och letar är att den där gamla vanliga rösten dyker upp som säger något i stil med "vad då då, gör vad du vill vet ja!" Det finns ju inget "tvångsmässigt" i det precis, jag vill ju bara något - vad det än må vara. Nu är det ju så att andra visserligen kan tvinga mig till en massa saker, eller säga vad jag måste göra för att få pengar och vad det nu då e, men det är ju inget inom mig som säger vad jag "bör" eller måste säga.
Det skulle ju verka helt sjukt ju! Eller är det normalt att det finns nån gubbe i huvudet som säger vad man måste göra och sånt, är det så det fungerar...nu blev jag lite skraj igen! Jag menar om det är "normalt" med kategoriskt imperativ, då är det ju lite illa. Men det kanske inte e det.
Kan nån vänlig människa tala om för mig om det är "normalt" med det eller inte!
Shit! Det fanns där ändå! Men hur hittar jag det? Som jag sade - varje gång jag letar efter det, spelar doom eller nåt, och funderar "vad skall jag göra nu då?", och som jag vill göra som folk i allmänhet (det säger man ju att är bra) så skulle jag vilja hitta det här imperativet...men som sagt det enda som sker när jag funderar och letar är att den där gamla vanliga rösten dyker upp som säger något i stil med "vad då då, gör vad du vill vet ja!" Det finns ju inget "tvångsmässigt" i det precis, jag vill ju bara något - vad det än må vara. Nu är det ju så att andra visserligen kan tvinga mig till en massa saker, eller säga vad jag måste göra för att få pengar och vad det nu då e, men det är ju inget inom mig som säger vad jag "bör" eller måste säga.
Det skulle ju verka helt sjukt ju! Eller är det normalt att det finns nån gubbe i huvudet som säger vad man måste göra och sånt, är det så det fungerar...nu blev jag lite skraj igen! Jag menar om det är "normalt" med kategoriskt imperativ, då är det ju lite illa. Men det kanske inte e det.
Kan nån vänlig människa tala om för mig om det är "normalt" med det eller inte!
Stefan skrev:"handla endast efter den maxim, om vilken du samtidigt kan vilja, att den skall bli allmän lag"
Är inte det vad existensialismen handlar om?
Det är vad jag uppfattat.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Kants kategoriska imperativ är en fin idé, men jag tror inte det funkar i praktiken. Det var någon filosof som sade (jag minns inte vem) att man inte kan korsa samma flod flera gånger. Detta eftersom floden förändras för varje sekund (nytt vatten forsar förbi, strandkanterna förändras m m).
Jag tror frågan om hur man bör agera fungerar på samma sätt. Man skall, enligt det kategoriska imperativet, utföra en handling så bra att en person som hamnar i samma situtation skall handla likadant som du gjorde. Problemet är, för mig, att en och samma situation inte kan uppstå mer än en gång. Du förändras, din personlighet förändras, alla runt omkring dig förändras, omvärlden förändras o s v. Det är enligt det här synsättet omöjligt att hamna i samma situation som någon annan, av vilket följer att det är omöjligt att använda sig av någon "allmän lag".
Jag tror frågan om hur man bör agera fungerar på samma sätt. Man skall, enligt det kategoriska imperativet, utföra en handling så bra att en person som hamnar i samma situtation skall handla likadant som du gjorde. Problemet är, för mig, att en och samma situation inte kan uppstå mer än en gång. Du förändras, din personlighet förändras, alla runt omkring dig förändras, omvärlden förändras o s v. Det är enligt det här synsättet omöjligt att hamna i samma situation som någon annan, av vilket följer att det är omöjligt att använda sig av någon "allmän lag".
Det handlar om att Kant vill ha en formell moral. Att inte ljuga kommer först , att alla ljuger skulle motsäga sig själv för då skulle inget språk vara möjligt.
Att en fullkomligt rationell prson skulle vara moralisk är väl oproblematiskt för Kant, han tror nämligen inte att en sådan existerar annat än gud. Vi är alltså alla mer eller mindre rationella.
Tycker Kants morqalfilosofi är bland det bäst fungerande system som någon filosof kommit med. Kika även på John Rawls " A theory of justice" . den är lite i samma tankegångar som Kant.
man måste också komma i håg att kants moralfilosofi bygger på regulativa ideér han postulerar ju den fria viljan och guds existens..mm. något som vi egentligen med det spekulativa förnuftet inte kan ha någon kunskap om.
Problemet med många moralfilosofer är att de aldrig läst Kants teoretiska filosofi ordentligt utan hoppar på hans praktiska filosofi och då främst Grundlegung. Läs Kritik der reinen vernunft där blir allt mycket klarare.
Att en fullkomligt rationell prson skulle vara moralisk är väl oproblematiskt för Kant, han tror nämligen inte att en sådan existerar annat än gud. Vi är alltså alla mer eller mindre rationella.
Tycker Kants morqalfilosofi är bland det bäst fungerande system som någon filosof kommit med. Kika även på John Rawls " A theory of justice" . den är lite i samma tankegångar som Kant.
man måste också komma i håg att kants moralfilosofi bygger på regulativa ideér han postulerar ju den fria viljan och guds existens..mm. något som vi egentligen med det spekulativa förnuftet inte kan ha någon kunskap om.
Problemet med många moralfilosofer är att de aldrig läst Kants teoretiska filosofi ordentligt utan hoppar på hans praktiska filosofi och då främst Grundlegung. Läs Kritik der reinen vernunft där blir allt mycket klarare.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 22 och 0 gäster