Tokfeministernas barnsligheter

[yavolo]

När feministerna inte har något viktigt att kämpa för, då sätter de helt enkelt igång med något tramsigt och onödigt istället. Det är klart att det finns saker som är viktiga, men de är ju så mycket svårare att behöva anstränga sig. Lättare då att göra vad feminister är bäst på.

De gamla suffragetterna vrider sig i sina gravar.

Själva kämpade de, ofta med livet som insats, för drägliga livsvillkor, laglig abort, sex och samlevnad, preventivmedel och kanske mest av allt, kvinnlig rösträtt.

Det finns fortfarande många länder där dessa saker inte är självklarheter. De som ägnar sig åt att kämpa för kvinnorna i dessa länder har allt mitt stöd. Varför ska någon behöva drabbas av könsstympning, "hedersmord" eller laglig våldtäkt? Eller tvingas gifta sig med någon mot sin vilja? Eller förbjudas att studera eller gå till doktorn?

Dessa, och många liknande saker, är allvarliga. Folk som kämpar mot sådant har all heder. Det handlar inte om kvinnokamp, utan om kamp för mänskliga rättigheter.

Här i Sverige finns det många som kallar sig feminister. Det är väldigt populärt, speciellt bland politiker. Alla verkar ha sin egen åsikt om vad en feminist är. Det har naturligtvis jag med...

En feminist är en bitter manshatare, sällan med något ordentligt att kämpa för. Åtminstone inte något som är tillräckligt lätt. De flesta feminister är småtjejer i tonåren, ofta med andra griller i huvudet också- de brukar gärna vara långt åt vänster politiskt, och inte sällan inom veganrörelsen.

Så brukar de springa omkring och vandalisera på stan, klä sig i palestinashalar (som om nu palestinier vore feminister?) och klottra: "krossa porren!" lite här och var, gärna på H&M-reklampelare. De vet förstås inte att det en gång i tiden var kvinnosakskämpar som var med och såg till att porren överhuvudtaget blev laglig, under 50- och 60-talen...

Nu har det kommit en ny feministisk innefluga, dummare än alla andra. Man ska införa ett nytt namn på det kvinnliga könsorganet, gudbevars.

RFSU försöker med stor framgång få dagis runt om i landet att använda det nya ordet. Skribenter, exempelvis Metros Lena Sundström, skriver artiklar och kåserier till dess lov. Författare skriver till och med barnböcker om det.

Det nya namnet är "snippa", minsann.
Varför nu detta trams? Finns det inte redan tillräckligt med namn på könsorgan, varför hitta på fler?
Nej, sägs det, för ordet "fitta" som oftast används, är ett så fult ord medan pojkar däremot har det gulliga ordet "snopp". Vad är det för idioti?

För det första tycker jag "fitta" är ett vackert och romantiskt ord, ett fornnordiskt ord som betyder våt strandäng. "Snopp" däremot är riktigt äckligt, det betyder utväxt. Hur roligt är det egentligen på en skala, att få sitt könsorgan kallat för något som betyder vårta eller fnaset på ett krusbär?

För det andra är ordet "snippa" inget annat än en feminisering av "snopp". Som om kvinnor inte hade ett eget könsorgan, utan behövde låna mannens för att ens få ett namn på sitt! ("Hon skall heta Maninna, ty av Man är hon tagen". Första Mosebok, 2:23)

Nu hävdar ju många att kvinnans könsorgan behöver ett nytt namn just eftersom "fitta" används som ett skällsord. Jaha? Är det inte så med mannens också? ("Varför måste vi bo i fucking djävla Kuk-Åmål!")
Se sanningen. Fittan är här för att stanna ändå, som tur är. Ett ord som antagligen är flera tusen år petas inte bort hux flux av ett påhittat Politiskt Korrekt ord.

Och om så vore, skulle det inte dröja länge innan också "snippa" blev ett skällsord. Hur kommer det sig?
Skällsordet sitter i samhällets relationer. Så länge könsorgan ses som något fult kommer deras namn ses som svordomar.

Krossa porren, eller hur, feminister?

[Deuce Deceptor]

Jodå...om du definierar feminism som manshatare så är inte heller jag så positiv(man som jag är). Din defenition delas ju av långt ifrån alla och det kan kanske därför vara mer passande att säga sig vara emot manshatare än feminister. Går man på NEs defenition så inngår inte manshatare i defenitionen(inte för att NE har någon auktoritet). Många som kallar sig feminister kämpar bara efter att varje människa skall betraktas som en individ. Kanske kan vara mer passande att kalla humanist, individualist, eller kämpe för jämstäldhet, men vadå. Som vanligt finns det folk som går lite åt extremen, men dessa fäller ju inte hela konseptet. Då skulle jag inte vilja inneha någon politisk åsikt. Jag efterlyser gärna en vidare begrepps genomgång i samhället. Feminism används ofta i olika betydelse. Det kanske då kan vara mer användbart att vända sig mot detta, än feminismen som sådan.

Dessutom...nej tack. Porren får gärna vara kvar.

Frid broder/DD

[Joahn]

Kanske är jag lite sent ute med att svara på det här. Men jag blev helt chockad över att ingen har försökt krossa yavolos fördomsfulla åsikter. Det är väl inte så att folk håller med honom?

Kanske ingen uppmärksammar detta inlägg, men här tänker jag få sista ordet.

En feminist är en bitter manshatare, sällan med något ordentligt att kämpa för. Åtminstone inte något som är tillräckligt lätt. De flesta feminister är småtjejer i tonåren, ofta med andra griller i huvudet också- de brukar gärna vara långt åt vänster politiskt, och inte sällan inom veganrörelsen.

Så brukar de springa omkring och vandalisera på stan, klä sig i palestinashalar (som om nu palestinier vore feminister?) och klottra: "krossa porren!" lite här och var, gärna på H&M-reklampelare. De vet förstås inte att det en gång i tiden var kvinnosakskämpar som var med och såg till att porren överhuvudtaget blev laglig, under 50- och 60-talen...

Kära nån. Jag tror jag svimmar. Tror yavolo att det är såhär på riktigt?
En femininst är, för den som kan sin svenska, och som också Deuce Deceptor skrev, en människa som vill krossa könsrollerna och skapa ett jämlikt samhälle. Inte många jag känner är inte feminister. Och märkligt nog umgås de med mig ändå, trots att jag är kille. Killar kan också vara feminister om det var för dig obekant. Att många feminister är veganer också stämmer nog mer eller mindre. De som kämpar mot förtryck gör det ofta på flera fronter.

Jag vet inte i vilken värld du växt upp i, yavolo, men faktum är att Sverige faktiskt är långt ifrån jämställt. Människor som brinner för feminismen gör det ofta på grund av egna erfarenheter och de kämpar faktiskt för något. Hörde på radio att ungefär hälften av Sveriges kvinnor någon gång har blivit slagna av sina män respektive sambos. Låt mig gissa att detsamma inte gäller för män. Manslönerna är skyhöga jämfört med kvinnors löner, arbeten med majoriteten kvinnor underskattad och det motsatta för män.

Den porr som folk väl vänder sig emot först och främst är den extremt kvinnoförnedrande våldsporren, där kvinnor används som föremål för männens njutning.

Att ge kvinnans könsorgan ett nytt namn håller jag med om känns lite desperat. Tror inte det kommer att lyckas, men om det gör det så är det ju bra. Att du är så förtjust i fitta men inte snopp tror jag att du är ganska ensam om. Och du måste hålla med om att fitta är mycket mer tabu. Och ett av de kraftigaste skällsorden vi har. Om en kille skriker "fitta" åt en tjej så kan inte tjejen drämma tillbaka med något lika kraftfullt. Det går inte. Finns inte.

[gunnemyr]

Som man och feminist kan jag inte annat än stämma in i det som Joahn skriver. Bara för att något inte är jättedåligt så betyder inte det att det inte kan bli bättre.

Om jag fick välja mellan att avskaffa hedersmord eller instifta kvotering i sveriges företagsstyrelser så skulle jag inte tveka att välja det tidigare. Nu ser ju inte verkligheten ut så. Samtidigt som det är mycket som måste bli bättre i stora delar av världen, så finns det också saker som måste bli bättre i Sverige. Bland annat kvinnors representation bland professorer och företagsstyrelser. Kvinnor och män är precis lika bra lämpade att sköta dessa arbeten, och att män är så pass överrepresenterade kan inte förklaras på annat sätt än att kvinnor blir diskriminerade. Exakt hur detta går till kan man diskutera, men viktigt är ändå att poängtera mäns benägenhet att välja män.

Att som yavolo döma ut en hel rörelse pga. att man vill ha ett nytt namn på ett begrepp är mer eller mindre befängt. Det vore som att säga att eftersom folk använder "Epost", som också är ett påhittat ord som Svenska Akademien hittat på, så ska vi döma ut Svenska akademien. Vore det rimligt? - Nej, givetvis inte. Visserligen är inte svenska akademien en folkrörelse, men jag tror att liknelsen är tillräckligt klar ändå.

Vidare fortsätter yavolo argumentationen mot feminismen med att påpeka att det bara är unga bittra manshatande tjejer med griller i huvudet som är feminister. Grillerna skulle då vara att de är vänster eller veganer. Yavolo lyckas här snabbt visa sitt förakt för unga tjejer, bittra människor, folk som har vänstersympatier och folk som är veganer. Det är med andra ord ett sätt att försöka förknippa feminismen med vad han anser vara något negativt att vara förknippad med. Ett föga fruktbart argument. För att återgå till liknelsen med Svenska Akademien så skulle detta argument motsvara att man vill smutskasta svenska akademien genom att säga att de inte går att lita på eftersom flera av dem liksom Hitler har mustasch. Dvs. ett argument som går ut på att förknippa motparten med något som anses negativt, inte har något med sakfrågan att göra. Nu tror jag inte att yavolos osakliga argumentering har undgått något, men jag ville ändå klargöra det hela en smula. Att förpassa vetenskapen feminism till att enbart vara något som frustrerade och vilseledda ungdomar håller på med anser jag dessutom inte bara vara felaktigt, utan även förolämpande - såsom det framställs både mot ungdomarna och vetenskapen.

Dessutom måste jag också säga att kvinnorörelsen i Sverige under 50,60 och 70-talet var starkt emot porr (till skillnad exempelvis mot kvinnorörelsen i Danmark som alltid ansåg svenskarna som pryda). Däremot var man för att visa upp den mänskliga kroppen såsom den är och i värdiga situationer, vilket man också gjorde i många svenska filmer. Många var också för erotik, vilket till skillnad från porr innebär en viss form av värdighet för både kvinnor och män.

[hovnarr]

Kanske är jag lite sent ute med att svara på det här. Men jag blev helt chockad över att ingen har försökt krossa yavolos fördomsfulla åsikter. Det är väl inte så att folk håller med honom?

Ofta uppkommer flera trådar om samma ämne på forumet. Den här tycks ha dött ut helt enkelt. Man kan väl misstänka att detta första inlägg inte hade lika goda utsikter att utvecklas till en fruktbar debatt som denna tråd ("feminism...")

http://www.filosofiforum.com/forum/vie ... highlight=

Vad gäller könsord så är det olyckligt att fitta fått en så negativ klang. Jag skulle mycket hellre se att man verkade för att höja det ordets värde än att hitta på ett nytt ord som dessutom är en feminisering av det föga ändamålsenliga "snopp". När vi nu ändå är inne på ämnet tycker jag att sköte är ett mycket vackert ord som tack och lov (ännu) inte besudlats som svordom. Manslem är likaledes ett vackert ord som klart uttrycker vad det är fråga om, utan att sträcka sig till det kliniska och lite avtändade "penis". Det latinska "glansus" (ollon) är inte dumt, heller.

I alla fall. Övriga tankar kring feminismen (som särart inom humanismen) uttrycker jag i tråden ovan.

Glansus magniscimus surgit et circumspectat
/Stefan

P.S. För övrigt tycker jag att "mus" är ganska fånigt. D.S.

[Smile]

P.S. För övrigt tycker jag att "mus" är ganska fånigt. D.S.

Vad spelar det för roll vad det heter, det är väl lika bra för det - eller var det. Jag har bara sett bilder av könet under de senaste 4 - 5 åren - tragiskt!

Men egentligen sympatiserar jag med feminism, - det är ju rätt ointressant det där med könet, men kanske inte för kvinnan ( som potentiell barnaföderska ), vad vet jag -- eftersom det trots allt är en slags motstånd. Ett matriarkalt samhälle vore kanske inte så dumt. Fast helst ser jag ett samhälle som varken är matriarkalt eller patriarkalt. Ett samhälle som respekterar det redan levande livet och struntar i abstrakta konstruktioner som "potentiellt liv". Man kan aldrig rättfärdiga ogärningar gentemot det redan levande genom att hänvisa till "kommande generationer". Det finns nämligen inga som helst kunskapsteoretiska garantier att vi överhuvudtaget existerar nästa ögonblick. Den enda förpliktelse vi har som mänskliga varelser är gentemot det nu levande. Och det nu levande är samlingen av levande individer i vilken form det än må te sig. Det är gentemot dessa du, jag och alla andra har förpliktelser. Förpliktelse 1. är att inte döma, för då tror man sig veta det man inte vet, man tror sig exempelvis veta om en annan varelses bevekelsegrunder. Förpliktelse 2. är att aldrig skada någon annan varelse, för då skadar man sig själv
I ett icke-anarkistiskt samhälle - som vårt - bryter man konstant mot dessa två förpliktelser, därav helvetet för det stora flertalet.

[Johan Ågren]

I ett icke-anarkistiskt samhälle - som vårt - bryter man konstant mot dessa två förpliktelser, därav helvetet för det stora flertalet.

Det spelar väl ingen roll vad man kallar samhället, det kommer väl an på indvider att ha rationella värderingar? På den tiden en annan var "anarkist" så menade "man" att ett störtande av den onda makten automatiskt skulle leda till att de goda människorna fick möjlighet att praktisera det goda livet. Så här i efterhand så har man med smärta insett att dessa goda människor inte existerar (i sådant antal) så detta är möjligt. Och antalet goda människor skulle antagligen minska utan manipulation, och varje människa skulle i högre utsträckning agera diktator i ett anarkistiskt samhälle. Att vilja något gott medför nödvändigheten av att det genomförbart, och att inte resultatet blir avsiktens motsats.

Den enda förpliktelse vi har som mänskliga varelser är gentemot det nu levande. Och det nu levande är samlingen av levande individer i vilken form det än må te sig. Det är gentemot dessa du, jag och alla andra har förpliktelser.

Vi har förpliktelser gentemot kommande generationer på så sätt att det (för de allra flesta) ger deras liv mening, och det skulle vara omoraliskt att ha det samtidigt som vi agerar så att dessa människor får lida. Om man däremot inte har denna mening så kan den egoistiske personen välja att agera kortsiktigt, och på bekostnad av framtida generationer. Att inte se sin egen livsmening i ett (rationellt) sammanhang tror jag uteslutande är självbedrägeri.

Johan

[Stefan]

Det spelar väl ingen roll vad man kallar samhället, det kommer väl an på indvider att ha rationella värderingar?

Vad är en "rationell värdering"?

[Johan Ågren]

Det spelar väl ingen roll vad man kallar samhället, det kommer väl an på indvider att ha rationella värderingar?

Vad är en "rationell värdering"?

Sätt samman: 1. Värderingar som inte är grundade på lögner.

Med: 2. Värderingar som tjänar individens mål.

Sedan kan man även fundera över grundlösa värderingar. De kan vara rationella ur ett existentialistiskt perpektiv. De är dock knappast motivlösa och då kan man ge sig i kast med att utröna motiven och se om dessa är rationella. Detta kräver dock en positivistisk syn på kunskap, endast då kan vi kalla något en "rationell värdering" och inte enbart säga att vi har en strävan efter rationella värderingar. Om man har en positivistisk syn på kunskap så kan man föreställa sig att en människas motiv förändras i takt med att hon uppdagar sin egen irrationalitet.

Det praktiska är dock att en människa genom logik i vedertagna system förkastar irrationalitet där bekännandet till systemet motsäger en underordnad ståndpunkt. Rationalitet är då att rätta sig i det led man själv bekänner sig till. Det behöver dock inte vara rationellt enligt ovan. Det är t.ex irrationellt att såga av den gren man sitter på när man ska skaffa ved och befinner sig tio meter ovanför marken.

Tacksamt är att tala om religioner i sådana här sammanhang, men utan att nödvändigtvis fördöma någon enskild. Man får anta att någon av de diametrala trosinriktningar är irrationell. Den som är irrationell är då den som dikterar sådan kunskap som inte kohererar med de faktiska omständigheterna.

Men om du frågar mig som du gör; "vad är en rationell värdering" så slår jag mig inte för bröstet och basunerar ut sanningen, i alla fall inte än. För mig går saker inte ihop där de kanske gör det för andra människor. Precis som den empiriska forskningen ständigt stöter på motsägelser som omkullkastar vedertagen sanning, så har jag haft erfarenheter som ikullkastar mina tidigare sanningar. Det jag förstått är att det inte var så, men inte riktigt hur det är. Jag har aningar och riktningar, men inget vedertaget.

Johan

[Joahn]

Man kan aldrig rättfärdiga ogärningar gentemot det redan levande genom att hänvisa till "kommande generationer". Det finns nämligen inga som helst kunskapsteoretiska garantier att vi överhuvudtaget existerar nästa ögonblick.

Nja, det håller jag inte med om. Allting handlar ju om tro (även om de flesta anser sig veta), och om man tror att vi kommer att fortsätta att existera i nästa sekund så handlar man utifrån sin övertygelse. Tror inte du det också, trots allt? Om en person gör på ett sätt för att minska lidandet och en annan gör på ett annat sätt - bägge som de tror är bäst - så tycker jag den tron räcker som grund för ett rättfärdigande.

Förpliktelse 1. är att inte döma, för då tror man sig veta det man inte vet, man tror sig exempelvis veta om en annan varelses bevekelsegrunder. Förpliktelse 2. är att aldrig skada någon annan varelse, för då skadar man sig själv

Oh yes. Ettan håller jag helt och hållet med dig om. (även om vi inte har några förpliktelser rent biologiskt, vi skapar oss dom)
Tvåan undrar jag hur du tänker på. Givetvis kan det vara så, men alltid i samtliga fall?

[ALMA]

Jag retar mig fruktansvärt mycket på alla som säger "Tokfeminister". Vad snackar ni om? Vakna! Tiderna förändras och det gör också sätten att protestera mot kvinnoförtyck. Det är helt underbart att det finns folk som klottrar på H&Ms sexistiska reklamer. Skönt att inte alla är passiva åskådare utan att någon vågar både säga och visa sin åskit. Reklamen är så dominerande och påtvinad i vårt samhälle att de flesta tar den för sanning. Därför behövs en motkraft. Speciellt om reklamen är kvinnoförnedrande. Tiderna förändras!

Och en annan sak; att bilda nya ord är makt och skapar morgondagens uttryck! Klart "fitta" behöver (och kommer) bytas ut mot ett bättre ord. Följ med utvecklingen och gör det bästa av den istället för att gnälla om att det var bättre förr och att kampen då var viktigare än den är nu. Glöm inte att tjejer blir kallade "fitta" i skolan och att de mår psykiskt dåligt över det, oavsätt om du personligen tycker att det är vackert.

[hovnarr]

Jag retar mig fruktansvärt mycket på alla som säger "Tokfeminister". Vad snackar ni om?

Det vi snackar om (i betydelsen negativa aspekter av feminism) kan du läsa lite om ovan, men även i denna tråd:

http://www.filosofiforum.com/forum/vie ... highlight=

Tiderna förändras och det gör också sätten att protestera mot kvinnoförtyck.

Det är också min uppfattning. Vilket sätt som är lämpligt eller ger bäst resultat (vad ville vi ha för resultat?) är ändå en öppen fråga.

Det är helt underbart att det finns folk som klottrar på H&Ms sexistiska reklamer.

Nä, det tycker jag inte. Att jag sedan inte tycker att H&Ms reklamer vare sig är särskilt sexistiska eller särskilt underbara i sig själva är en annan fråga. Men jag uppskattar inte klotter. Däremot tycker jag att de förmedlar ett olyckligt skönhetsideal vilket kan skapa mycket ångest. Men det är inte mycket reklam som är bra över huvud taget, som jag ser det.

Tiderna förändras!

men också:

Skönt att inte alla är passiva åskådare utan att någon vågar både säga och visa sin åskit.

Här redogör du själv för två olika trender, som just tack vare att de går mot varandra skapar ett gynnsamt utvecklingsklimat. Det händer saker i motsättningarna!

Klart "fitta" behöver (och kommer) bytas ut mot ett bättre ord.

Det finns många synonymer redan. Menar du att ordet bör bannlysas som svordom och att vi istället bör ta till oss en ny svordom? Det låter mycket svårare än att förändra själva värdet eller sammanhanget kring orden (till neutralt istället för nedsättande).

Glöm inte att tjejer blir kallade "fitta" i skolan och att de mår psykiskt dåligt över det, oavsätt om du personligen tycker att det är vackert.

På vilket sätt skulle det över huvud taget kunna ändras om vi hittade på nya synonymer för att beskriva det kvinnliga könsorganet? Är det inte något annat som ligger under ytan - en sjukdom istället för ett symptom - som behöver botas?

En ung kille kan kanske känna en viss stolthet över att vara en riktigt kuk, men en ung tjej skulle inte (med dagens användning av ordet) kunna göra detsamma om hon var en riktig fitta. Låt oss höja värdet av det feminina, stärka det genom att känna igen dess styrkor. Då kan man en dag vara en riktig fitta. Och stolt.

Å andra sidan vet jag inte om det är särskilt lämpligt att beskriva hur människor är med hjälp av könsord. Faktum är att jag inte ver om det är särskilt lämpligt att beskriva människor alls.

Följ med utvecklingen och gör det bästa av den istället för att gnälla om att det var bättre förr och att kampen då var viktigare än den är nu.

Nej, vi kan ju inte bara "följa med" i utvecklingen. Det är väl skönt att inte alla är passiva åskådare utan att någon vågar både säga och visa sin åskit... Om man vill att folk ska säga vad de tycker, då måste man även acceptera de som inte håller med en själv

[zilv3r]

Apropå att tjejer blir kallade för fitta.....Vi, tjejer, måste ofta tänka efter hur vi ska bete oss så att vi inte får en stämpel som hora eller slampa!
I vissa fall behöver en tjej inte ens ha haft sex med någon kille för få den stämpeln, tjejer kan anses som lössläpta bara de kysst ett antal killar.
För killar däremot gäller inte samma regler, jag menar inte att killar inte kan få en "stämpel" på sig men det är mycket svårare.
Att det fungerar på detta sätt måste bero på att det förr var fint för en flicka att vara oskuld och orörd. Men det är inget försvar, tider ändras men detta hänger kvar och det verkar vara svårt att ändra på....

[Johan Ågren]

zilv3r,

Det finns ett genetiskt argument för att "lössläppthet" är mer accepterat hos män, och det är det faktum att kvinnan riskerar att bli med barn och måste värna om att detta blir en fördelaktig graviditet. När det gäller mannens genetiska aspekt ingår inte ett sådant förlustmoment, utan en chans är alltid en chans till reproduktion. Det är alltså naturligt för kvinnan att hålla på sig och för mannen att försöka ta så många chanser som möjligt. Vi kämpar alltså inte enbart mot kulturella konstruktioner utan kanske främst dessa genetiska drifter. Om kvinnor börjar bete sig lösaktigt och spontant så reagerar vi instinktivt på att det är ett onormalt beteende. Förr fanns inga dagen efter piller eller andra skydd, och även om vi kan sätta oss över detta och tänka att kvinnan skyddar sig själv så ringer det en urklocka som säger att det där beteendet kan inte vara riktigt friskt. Att mannen har ett friskt beteende eller inte väcker inte samma intuitiva känslor utan kräver mer reflekterande. I framtiden så kanske detta förändras, men mutationstakten är ganska långsam. Först när jämlikhet och ansvar intuitivt är lika stort så kommer klockorna att klämta lika högt. Idag är det så att majoriteten av människor spontant anser att det nyfödda barnet ytterst är kvinnans egendom och ansvar, och förlängningen blir av detta att hon också har störst ansvar för att bli gravid eller ej. Mannen måste ta sitt ansvar medan kvinnan bokstavligen bär på ansvaret.

Sedan har vi det manliga kontrollbehovet över kvinnan som ägodel, och det leder också till att det sticker i ögonen när vi ser "lössläppta" kvinnor. I männens ögon sticker det för de inte vill tappa kontrollen över sin kvinna eller se uppmuntran i samhället som fråntar honom den makten, och i andra kvinnors ögon sticker det för de själva är bundna. Huruvida detta är genetiskt betingat vet jag ej, men jag kan ha en teori om att mannen i en mindre moralisk historia utnyttjat sin primitiva dominans över kvinnan där han alltid kunnat få sista ordet, och det vi ser idag är en förlängning av detta snarare än en kulturell nymodighet.

Det är genetiskt sett inte är så kul att bli pappa och ägna tid åt någon annans mans barn, därav oskuldkravet. Faderskapstest är något nytt. Idag tror vissa att det är så mycket som 10% av fäderna som tror att de är far till sina barn fast de inte är det. Själv tror jag en rimlig gissning ligger runt 5%. Där faderskapstest görs så är 20% inte far till "sina" barn. Längre tillbaka så var det nog snarare regel än undantag, men så rådde inte heller kärnfamiljer utan grupper med vandrande individer mellan grupper.

Johan

[hovnarr]

Det är alltså naturligt för kvinnan att hålla på sig och för mannen att försöka ta så många chanser som möjligt.

Det här stack lite i ögonen första gången jag läste det Johan, men jag tror att det har att göra med min inställning till ordet "naturligt". Jag ser det som något bra, önskvärt och eftersträvansvärt. Men om jag tolkar dig rätt så lägger du ingen värdering i det, utan använder det bara för att beskriva vårt genetiska arv?

I så fall kan man också säga att det är naturligt för en man att slå den han är intresserad av i huvet med en stor klubba och släpa hem henne till sin grotta. Det är också naturligt att vara en grottmänniska i största allmänhet. Man skulle kunna säga att vi är mindre naturliga (längre från ursprunget) än våra förfäder, som i sin tur är mindre naturliga än sina förfäder, osv. Men det vare sig förklarar eller rättfärdigar något.

Vi kämpar alltså inte enbart mot kulturella konstruktioner utan kanske främst dessa genetiska drifter.

Huga! Jag påstår gärna tvärt om: de kulturella konstruktionerna (hur vi förväntas bete oss) påverkar folk i den industrialiserade, civiliserade världen långt mer än de genetiska drifterna. Men det är fånigt, för att inte säga omöjligt, att värdera än det ena, än det andra. Båda faktorer finns där som förklaringar till hur situationen uppkommit, men rättfärdigar inget. Människan har satt sig över sin historia/kultur och sitt genetiska arv tidigare.

I männens ögon sticker det för de inte vill tappa kontrollen över sin kvinna eller se uppmuntran i samhället som fråntar honom den makten, och i andra kvinnors ögon sticker det för de själva är bundna.

Menar du att män har ett större kontrollbehov än kvinnor då, överlag? Annars borde det ju sticka lika mycket i kvinnors ögon när de ser lösaktiga män. Antingen det, eller så är denna psykologiska faktor inte särskilt stark i sammanhanget.

Själv har jag svårt att relatera till problematiken, eftersom jag inte kan påminna mig att jag nånsin dömt vare sig en kille eller tjej för att han/hon knullat runt som en kanin. Allt annat lika så är det inget fel med det. Mer allmänt har jag säkert varit avundsjuk på folk som verkar ha roligare än vad jag har, men det sporrar mig bara att få det ännu roligare Den där räven som går omkring och säger "surt" verkar lite bakom...