Vad är människan

[Angelina]

Ja.

[Morningstar]

---

[PopJimmy]

Jag upplever att jag skulle kunna ge en lång förklaring som reder ut detta ämne, men jag upplever att det inte är pedagogiskt fruktbart eftersom jag vill att alla hänger med på resonemanger och därför kommer jag istället ställa tre kärnfrågor som jag hoppas så många som möjligt svarar på, eftersom det kommer ge oss ett material att jobba vidare mot de slutsatser jag tror vi alla kommer hålla med om i slutändan:

1. Vad är det som behövs, för att just, du, skulle kunna komma överrens om en definition? Vad är det du känner, måste, vara med? Svara kortfattat.

2a. Varför behöver vi en definition? Vad är farhågorna och möjliga negativa konsekvenser med att definiera vad människan är?
2b. Varför behöver vi en definition? Vad är potentialen och möjliga positiva konsekvenser med att definiera vad människan är?

3. Utifrån vilka kriterier definierar vi en människa idag, och hur skulle dessa behöva kompletteras?

[Bettil]

som en jäkligt härlig snubbe sa: "Att vara eller inte vara".
Eller som en annan sa: "I am that I am" jag är att jag är.
Vi försöker pussla ihop en sanning och definiera saker som är odefinierbara istället för att bara vara. Att vara är att vara hel. Eller helig som fan. Varat är essensen.

  De flesta människor resonerar som du Magica. Men hjälper det dem i det vardagliga livet?
Att bara "vara" är någonting som alla kan vara, alltså ett tillstånd som inte kräver någon form av ansträngning.
Men för att uppnå "helhet" i varandet, krävs ansträngning/träning genom daglig insikt/reflektion över det egna livet.
 Visst är Varat essensen, men den låter sig inte köpas så lätt som de flesta tror...
                                        /B

Bettil.. av egen erfarenhet vet jag att ingen ansträngning är nödvändig. Vi söker emellertid, och tror vi ska finna nåt. Men det är en sanning i sig att det är meningslöst att söka. Det är först när vi slutar irra runt som små hamstrar (för det är enligt min mening samma sak att hamstra på sig kunskap som att hamstra på sig materiella grejjer), som vi kan komma till själva varat Och inse att allt det vi sökte, redan fanns inom oss.

Som jag förstår det så har du inga "grejor" inget behov av "kunskap"och inget intresse av att söka, "du finner" och allt finns inom dig?
  Kan du utveckla så jag förstår??
 
 
 Jag tror att mycket finns inom oss redan från födseln, men i och med att vi socialiseras så försvinner mycket av våran autencitet på vägen genom skola och familj osv... Det tar för många ett halvt liv av inre sökande för att nå sitt inre "vara" och få uppleva stunder av välbehag över hur det känns att vara "hel" som människa.
                                                                /B

[magicadehex]

som en jäkligt härlig snubbe sa: "Att vara eller inte vara".
Eller som en annan sa: "I am that I am" jag är att jag är.
Vi försöker pussla ihop en sanning och definiera saker som är odefinierbara istället för att bara vara. Att vara är att vara hel. Eller helig som fan. Varat är essensen.

  De flesta människor resonerar som du Magica. Men hjälper det dem i det vardagliga livet?
Att bara "vara" är någonting som alla kan vara, alltså ett tillstånd som inte kräver någon form av ansträngning.
Men för att uppnå "helhet" i varandet, krävs ansträngning/träning genom daglig insikt/reflektion över det egna livet.
 Visst är Varat essensen, men den låter sig inte köpas så lätt som de flesta tror...
                                        /B

Bettil.. av egen erfarenhet vet jag att ingen ansträngning är nödvändig. Vi söker emellertid, och tror vi ska finna nåt. Men det är en sanning i sig att det är meningslöst att söka. Det är först när vi slutar irra runt som små hamstrar (för det är enligt min mening samma sak att hamstra på sig kunskap som att hamstra på sig materiella grejjer), som vi kan komma till själva varat Och inse att allt det vi sökte, redan fanns inom oss.

Som jag förstår det så har du inga "grejor" inget behov av "kunskap"och inget intresse av att söka, "du finner" och allt finns inom dig?
  Kan du utveckla så jag förstår??
 
 
 Jag tror att mycket finns inom oss redan från födseln, men i och med att vi socialiseras så försvinner mycket av våran autencitet på vägen genom skola och familj osv... Det tar för många ett halvt liv av inre sökande för att nå sitt inre "vara" och få uppleva stunder av välbehag över hur det känns att vara "hel" som människa.
                                                                /B

Bettil.. då har du missförstått mig. Sorry, jag kanske förklarar otydligt.
Jag tror att människan är fullständigt och komplett hel när man föds. Sedan bryts man sakta ner av uppfostran och samhälleliga tabun och moralkakor osv.. där försvåras allt som har med helhet att förstå för människan och vi börjar leva i illusioner, lyssna på andra osv. Vi går ifrån oss själva och vårt sanna naturliga tillstånd.
Därav måste vi söka för att hitta tillbaka till det som ÄR. Vi behöver inte söka något annat. Om vi däremot skulle få vara de vi är, uppfostras utanför samhällets snäva ramar, så skulle vi ha väldigt enkelt för att återgå till oss själva och helheten.
Då jag tänker tillbaka på när jag var barn, så känner jag väldigt väl igen det tillstånd som kallas varat (som i dagsläget är lättast för mig att uppnå genom riktigt djup meditation). Bara för att nämna något, hoppas jag inte var alltför otydlig men jag gillar inte att vara långdragen.

[Bettil]

som en jäkligt härlig snubbe sa: "Att vara eller inte vara".
Eller som en annan sa: "I am that I am" jag är att jag är.
Vi försöker pussla ihop en sanning och definiera saker som är odefinierbara istället för att bara vara. Att vara är att vara hel. Eller helig som fan. Varat är essensen.

  De flesta människor resonerar som du Magica. Men hjälper det dem i det vardagliga livet?
Att bara "vara" är någonting som alla kan vara, alltså ett tillstånd som inte kräver någon form av ansträngning.
Men för att uppnå "helhet" i varandet, krävs ansträngning/träning genom daglig insikt/reflektion över det egna livet.
 Visst är Varat essensen, men den låter sig inte köpas så lätt som de flesta tror...
                                        /B

Bettil.. av egen erfarenhet vet jag att ingen ansträngning är nödvändig. Vi söker emellertid, och tror vi ska finna nåt. Men det är en sanning i sig att det är meningslöst att söka. Det är först när vi slutar irra runt som små hamstrar (för det är enligt min mening samma sak att hamstra på sig kunskap som att hamstra på sig materiella grejjer), som vi kan komma till själva varat Och inse att allt det vi sökte, redan fanns inom oss.

Som jag förstår det så har du inga "grejor" inget behov av "kunskap"och inget intresse av att söka, "du finner" och allt finns inom dig?
  Kan du utveckla så jag förstår??
 
 
 Jag tror att mycket finns inom oss redan från födseln, men i och med att vi socialiseras så försvinner mycket av våran autencitet på vägen genom skola och familj osv... Det tar för många ett halvt liv av inre sökande för att nå sitt inre "vara" och få uppleva stunder av välbehag över hur det känns att vara "hel" som människa.
                                                                /B

Bettil.. då har du missförstått mig. Sorry, jag kanske förklarar otydligt.
Jag tror att människan är fullständigt och komplett hel när man föds. Sedan bryts man sakta ner av uppfostran och samhälleliga tabun och moralkakor osv.. där försvåras allt som har med helhet att förstå för människan och vi börjar leva i illusioner, lyssna på andra osv. Vi går ifrån oss själva och vårt sanna naturliga tillstånd.
Därav måste vi söka för att hitta tillbaka till det som ÄR. Vi behöver inte söka något annat. Om vi däremot skulle få vara de vi är, uppfostras utanför samhällets snäva ramar, så skulle vi ha väldigt enkelt för att återgå till oss själva och helheten.
Då jag tänker tillbaka på när jag var barn, så känner jag väldigt väl igen det tillstånd som kallas varat (som i dagsläget är lättast för mig att uppnå genom riktigt djup meditation). Bara för att nämna något, hoppas jag inte var alltför otydlig men jag gillar inte att vara långdragen.

Tack! Då förstår jag.
Håller också med dig i ditt resonenmang.

                                                                /B

[Anders]

som en jäkligt härlig snubbe sa: "Att vara eller inte vara".
Eller som en annan sa: "I am that I am" jag är att jag är.
Vi försöker pussla ihop en sanning och definiera saker som är odefinierbara istället för att bara vara. Att vara är att vara hel. Eller helig som fan. Varat är essensen.

  De flesta människor resonerar som du Magica. Men hjälper det dem i det vardagliga livet?
Att bara "vara" är någonting som alla kan vara, alltså ett tillstånd som inte kräver någon form av ansträngning.
Men för att uppnå "helhet" i varandet, krävs ansträngning/träning genom daglig insikt/reflektion över det egna livet.
 Visst är Varat essensen, men den låter sig inte köpas så lätt som de flesta tror...
                                        /B

Bettil.. av egen erfarenhet vet jag att ingen ansträngning är nödvändig. Vi söker emellertid, och tror vi ska finna nåt. Men det är en sanning i sig att det är meningslöst att söka. Det är först när vi slutar irra runt som små hamstrar (för det är enligt min mening samma sak att hamstra på sig kunskap som att hamstra på sig materiella grejjer), som vi kan komma till själva varat Och inse att allt det vi sökte, redan fanns inom oss.

Som jag förstår det så har du inga "grejor" inget behov av "kunskap"och inget intresse av att söka, "du finner" och allt finns inom dig?
  Kan du utveckla så jag förstår??
 
 
 Jag tror att mycket finns inom oss redan från födseln, men i och med att vi socialiseras så försvinner mycket av våran autencitet på vägen genom skola och familj osv... Det tar för många ett halvt liv av inre sökande för att nå sitt inre "vara" och få uppleva stunder av välbehag över hur det känns att vara "hel" som människa.
                                                                /B

Bettil.. då har du missförstått mig. Sorry, jag kanske förklarar otydligt.
Jag tror att människan är fullständigt och komplett hel när man föds. Sedan bryts man sakta ner av uppfostran och samhälleliga tabun och moralkakor osv.. där försvåras allt som har med helhet att förstå för människan och vi börjar leva i illusioner, lyssna på andra osv. Vi går ifrån oss själva och vårt sanna naturliga tillstånd.
Därav måste vi söka för att hitta tillbaka till det som ÄR. Vi behöver inte söka något annat. Om vi däremot skulle få vara de vi är, uppfostras utanför samhällets snäva ramar, så skulle vi ha väldigt enkelt för att återgå till oss själva och helheten.
Då jag tänker tillbaka på när jag var barn, så känner jag väldigt väl igen det tillstånd som kallas varat (som i dagsläget är lättast för mig att uppnå genom riktigt djup meditation). Bara för att nämna något, hoppas jag inte var alltför otydlig men jag gillar inte att vara långdragen.

Hm... att man skulle vara "hel" då man föds men sen bryts ned av det som händer... Låter för mej som om det skulle finnas någon "plan" för var och en som man tvingas ur.

Jag resonerar inte så. Man är hel i alla ögonblick. Att man påverkas av sina tankar och omgivningen, det är livets gång. Man är där man är. Jag känner att jag är precis lika mycket nu som jag gjorde för 30 eller 40 år sen.

Sen, det här med sökande i sammanhanget att göra eller inte göra saker - Att bara sitta och vara, och inte söka "hitta sitt rätta jag" kan nog vara bra, men själva sökandet efter detta "rätta jag" kan utveckla en till nya och annorlunda jag som kan göra kommande ögonblick njutbara. Och själva processen ger åtminstone mej ofta stor tillfredställelse. Jobbigt kan det bli om man känner att man "måste" hitta sitt rätta jag, att man stressar upp sig över det.

[Marksa]

jo, människan överhuvudtaget är ju till att börja med en illusion...

Va smart...Och sen då, och föresten vem har illusionen?

[Marksa]

PopJimmy citat

Jag upplever att jag skulle kunna ge en lång förklaring som reder ut detta ämne, men jag upplever att det inte är pedagogiskt fruktbart eftersom jag vill att alla hänger med på resonemanger och därför kommer jag istället ställa tre kärnfrågor som jag hoppas så många som möjligt svarar på, eftersom det kommer ge oss ett material att jobba vidare mot de slutsatser jag tror vi alla kommer hålla med om i slutändan:

1. Vad är det som behövs, för att just, du, skulle kunna komma överrens om en definition? Vad är det du känner, måste, vara med? Svara kortfattat.

Då jag skapade tråden for jag med all sannolikt efter en definition på den Hela manniskan som skulle kunna ersätta en definition som bygger på Religion och ideologi. men som samtidigt inte är en definition som är den ultimata reducering till något motsvarande "människan kan reflektera sitt eget vara", vilket vid första anblicken känns torftigt. Är det den gällande existensiella filosofiska definitionen så må så vara men i så fall går mina tankar vidare till vad är denna människans potential.

2a. Varför behöver vi en definition? Vad är farhågorna och möjliga negativa konsekvenser med att definiera vad människan är?
2b. Varför behöver vi en definition? Vad är potentialen och möjliga positiva konsekvenser med att definiera vad människan är?

2a Varför inkluderat i ovan.
De negativa konskvenserna av en definition av människan, beror förmodligen på definitionen i sig. Jag vill inte ge svar i en tråd där jag söker svar, men ett tillintetgörande av människan, medför förmodligen mycken torftighet och lidande.
2b Kunskap, en känsla av tillhörighet, en riktningsvisare för framtiden....Om definitionen är något som binder samman människor i allla läger ett hopp för vår värld.

3. Utifrån vilka kriterier definierar vi en människa idag, och hur skulle dessa behöva kompletteras?

Min fråga fast på ett annat vis

[Emergent]

Vad är definitionen på en halv människa? Jag tror att frågeställaren måste definiera frågan bättre eller med andra ord försöka ringa in problemet bättre.

[Marksa]

Vad är definitionen på en halv människa? Jag tror att frågeställaren måste definiera frågan bättre eller med andra ord försöka ringa in problemet bättre.

Om du med frågeställare menar mig. Så är jag inte intreserad av halva människor. Jag pratar om en "hel" Människa utifrån alla dennes beståndsdelar och mökligheter alltså inte den evolotionära apan. icke hela definitioner är vad jag vill unvika här.

[Rising]

"Möjligheter" tycker jag implicerar ofärdighet, att man är satt i rörelse och förändring. Har man möjligheter så utvecklas man.

I den bemärkelsen så är en "hel" människa någon som är färdig, stagnerad, orörlig; medan en "halv" människa skulle vara en mer utvecklad variant - någon som bara till hälften är den väletablerade "människan" och som till den andra hälften håller på att fyllas med något nytt och ännu inte namngivit.

Så halvmänniskan är den progressiva, utvecklande och framåtskridande människan - den som har möjligheter till förändring.

Den "hela" människa som du frågat efter är således en färdigpaketerad stereotyp. Någon som till sin helhet låtit sig kategoriseras med ett enda namn; "människa" - en minsta gemensamma nämnare av alla unika mänskliga individer, precis som en klichémässig genrefilm.

Jag skulle tro att när man exempelvis pratar om "medelsvensson" så är man den "hela människan" på spåren. Denna fiktiva normperson är ju nästan helt och hållet överrensstämmande med begreppet "människa", förutom då att han i första hand kategoriseras som "svensk" och inte som "människa". Och så tror jag att den "hela människan" skulle behöva vara en faktiskt levande biologisk person, och inte bara ett tankebegrepp.

Men något i den stilen. Det är betydligt intressantare att tala om den halva människan, eftersom han är så svår att definiera. Vad är den andra halvan på väg någonstans? I vilken riktning kommer han att utvecklas? Vad kommer han fylla sin andra halva med? Vad kommer han göra av alla sina inneboende möjligheter?

Tanken svindlar.

[Marksa]

Hepp. så vände Rising på skutan. Jag vill nog försöka vända tillbaka den och säga att:

Den halva människan finns inte i min värld. Den icke hela finns förmodligen, då beroende av definitionen på den Hel människa.

Vad jag hoppas komma fram till är att när en människa tillåter sig själv att växa och tillåts av andra att göra detta, och samtidgt tar tillvara sina färdigheter så kommer han till insikt om sig själv, och sin potential. Då är hon en hel människa.
Och denna hela människa förstår vad han kan vara med om och omfamnar detta.

Så förlåt mig om jag har svårt att defienera den Hel människa=Medelsvenson.

(Någonstans förstår jag att vi förmodligen till del pratar om samma sak Rising.)

[Emergent]

Vad är definitionen på en halv människa? Jag tror att frågeställaren måste definiera frågan bättre eller med andra ord försöka ringa in problemet bättre.

Om du med frågeställare menar mig. Så är jag inte intreserad av halva människor. Jag pratar om en "hel" Människa utifrån alla dennes beståndsdelar och mökligheter alltså inte den evolotionära apan. icke hela definitioner är vad jag vill unvika här.

Du missförstod mig Marksa. Jag menade att du borde ha presterat en inledning där du hade förklarat vad syftet var med din frågeställning. Det blir så platt om man bara slänger fram en kort mening utan ett egentligt sammanhang.

[Marksa]

Det finns olika sätt att få liv i en tråd....Jag tycker att vi kommit kanska långt här. med en öppen fråga som efter hand utvecklar sig. Jag tror de flesta frågarna utvecklar sig på detta vis.
Samtidigt som en del trådöpningar har en klass av smärre uppsats, dessa kan vara lärorika och inte så lite utmanade för intelektet, men samtidigt så kan jag tro att de skrämmer bort en del av oss, som kan ha en insikt i frågan, men inte tror att de är värd något då man inte förmår att utrycka sig på samma nivå son trådskapren.
Med detta sagt hoppas jag ändå innerligt att någon av "tungviktarna" kan lägga ut texten på trådets tema på ett uppbyggligt och kanske utmanande sätt.