Tänkandet

[TS]

Kan man överhuvudtaget tänka en enda tanke som inte har sitt ursprung i ett sinnesintryck?

[MrTambourineMan]

"Sensory deprivation" ger upphov till en hel del bisarra tankar, upplevelser och förnimmelser som verkar sakna direkt anknytning till den tomhet man egentligen upplever.

[TS]

Hur vet man att "sensory deprivation" inte är ett av hjärnans sätt att av två eller flera sinnesintryck skapa ett tredje.

[MrTambourineMan]

Hur vet man att man inte kommer dö imorgon?

[plastocid]

Nej, inte om man inte har några sinnesintryck alls, och alltså inte minns några sådana heller. Men om man skulle förlora alla sina sinnen, är jag övertygad om att man fortfarande skulle tänka.

[TS]

Ja om man tappar något sinne efter födsel är ju sinnesintrycken redan där , men en person som föds utan tex hörsel kan ju inte prata, så en person som föds utan alla sinnen skulle vara helt utan tänkande och utan
medvetande.

[MrTambourineMan]

Enligt min uppfattning är medvetandet närmast ett epifenom av hjärnaktivitet. Föds man utan sinnen (vad nu orsaken är; jag förutsätter att det är en ganska "låg" skada i hjärnan- t ex i talamusområdet) kan jag tänka mig att man visserligen erfar tankar, men att dessa tankar är kaotiska och oordnade (jfr "sensory deprivation"). Hjärnan är ytterst en behandlare av information från den yttre världen, och så länge sådan information förmedlas formas tankarna efter den (eftersom det är evolutionärt gynnsamt), och på det viset kan man säga att tankar i vardagen (med undantaget sömn) styrs av omgivningens stimuli.

[Siëng Donk-Tsïong]

här ska jag lägga in ett litet spår - vilket jag hoppas är alldeles i sin ordning:

Hjärnan är ytterst en behandlare av information från den yttre världen, och så länge sådan information förmedlas formas tankarna efter den (eftersom det är evolutionärt gynnsamt), och på det viset kan man säga att tankar i vardagen (med undantaget sömn) styrs av omgivningens stimuli.

hur vettigt ÄR det då att sitta och glo på våldsfilmer och filmer om folk som mår pyton och lever dekadent, hur vettigt ÄR det då att helg efter helg sitta och uggla på tunnelbanan med ett gäng stupfulla vilsna dekadenta och stundom riktigt förvridna människor?

Eftersom tankarna reglerar mycket av sinnesstämningen, som i sin tur är nära förknippad med hälsan - så tycks mig staden än en gång vara bevisad som en slags mänsklighetens tumör.

[MrTambourineMan]

Ja; vårt (opåverkade av droger) själsliv är definitivt inte gjort för det moderna stadslivet.

[Joppe]

Kan man överhuvudtaget tänka en enda tanke som inte har sitt ursprung i ett sinnesintryck?

Hume var ju en häftig förespråkare av den tanken ("No idéas without impressions"). Ett problem kunde han dock aldrig lösa. Det verkar nämligen (enl. Hume) som om vi kan bilda oss ett intryck av en färg som vi aldrig sett. Har vi sett mörkgrönt och ljusgrönt, kan vi, menar Hume, göra oss en uppfattning om hur "halv-mörk-grönt" ser ut. Frågan är: Hur vet vi att vi kan göra ett sådant tankesprång? Hur vet vi att vi kan tänka på färger vi aldrig har sett? Och om vi kan det, kan fenomenet inte förklaras med en "hopfogning" av två olika idéer, så som man tex kan tänka sig en ängel eftersom man redan har idéerna om "människa" och "vingar"?

[TS]

Att hjärnan har förmåga att skapa nya tankar utifrån givna premisser är ju givet, och exemplet Hume utgår ju också från att man tidigare redan fått färgintryck att arbeta med. Det verkar som tänkandet utvecklas exponentiellt i rasande fart utifrån de sinnesintryck vi tar in. En enda tanke
är säkert mera komlicerad än en sökning på internet. För mej är det en enkel förklaringsmodell till varför människor tänker som dom tänker.

[Johan Ågren]

Jag tror hjärnan kan sätta samman blå och gula prickar (pointilism) till färgen grönt även om man aldrig sett grönt. Sedan har man erfarenheten av grönt. Likaså med en ljusskala. Om man lägger in vita fält (sträck eller punkter) i visualiseringen så uppfattar man den ljusare. Sedan har man erfarenhheten av denna ljushet. Men har man inte erfarit rött som inte är en sammansättning så kan man nog aldrig bli medveten om denna färg. Man kan nog heller inte ana färgen genom att andra beskriver den som varm ETC. För att vi ska associera en färg som varm så måste vi ha observerat den i kombination med något som känns varmt.

Johan

[MrTambourineMan]

Kulturer med flera olika ord för t ex blå nyanser kan urskilja fler (iaf med betydligt större lätthet) blå nyanser än folk från kulturer med bara ett ord för den blå färgen.

[DELETED]

DELETED

[Saphir]

Ja, i stort sett all forskning visar på att människan har en medfödd förmåga till grammatik, ett barn lär sig inte grammatiken av sina föräldrar utan fogar själv ihop orden. Denna förmåga är inte heller unik för talat språk, döva barn lär sig ju grammatiken för teckenspråk. Ett intressant fall var en familj där samtliga barn var döva, föräldrarna vägrade av princip lära barnen teckenspråk men efter några år hade de själva utvecklat ett teckensystem för kommunikation med en grammatik som liknade den för vanligt teckenspråk.

Det är således snarare så att barnen aktivt letar upp sinnesintryck för att fästa sina tankar på än tvärtom.