hm, detta är en tanke jag har haft länge och jag är fast besluten om att det är såhär, läs å säg vad ni tror.
såhär, när vi sover, när vi drömmer, det är DÅ det "verkliga" livet är. när vi är vad vi kallar vakna bearbetar vi allt i en mer matrialiserad och begränsad värld. i drömmarna kan man göra VAD SOM HELST om man lär sig kontrollera dom. man kan åka vart man vill, på jorden, i universum, i en kaffekopp osv. alla tankar och föreställningar vi har i drömmarna "lever vi ut" i det "vakna stadiet". man kan säga tvärtom än vad vi har lärt oss hur det är.
i vårt vakna stadiet kan man inte hoppa 10 meter upp i luften bara sådär, man kan inte flyga, man är fast och begränsad (i vårat fall) i en människo-kropp. jag tror alla djur och levande varelser har någon slags själ eller liknande, och det är det som är det RIKTIGA livet. när vi dör, så kommer vi till detta stadiet där allt är möjligt, det finns inga gränser, alldeles för stort för en människo-hjärna att förstå..
jag är helt övertygad om det är så.. vad tror ni?
"det verkliga livet"
Moderator: Moderatorgruppen
Re: "det verkliga livet"
kagjasg skrev:vad tror ni?
Jag tror att du har fel.
-
Conocimiento
- Inlägg: 71
- Blev medlem: 24 jul 2004 19:10
Ville bara nämna att du talar om lucida drömmar. Ja, de är fantastiska. Det går att träna upp så att det är möjligt att komma åt detta fenomen lättare och oftare.
Se "Waking Life".
För övrigt, är man ju begränsad i sina (lucida) drömmar. Allt utspelas ju i din hjärna, kan man säga. Om fler personer, eller alla, var delaktiga i samma dröm – ja då, då kan man börja tala om drömmar som 'det verkliga livet'.
Se "Waking Life".
För övrigt, är man ju begränsad i sina (lucida) drömmar. Allt utspelas ju i din hjärna, kan man säga. Om fler personer, eller alla, var delaktiga i samma dröm – ja då, då kan man börja tala om drömmar som 'det verkliga livet'.
Jag tycker nog att det snarare är drömmarna som är begränsade. Sällan man har någon möjlighet att påverka dem.
Själv hittade jag på ett sätt att få kontroll på mina drömmar. Jag ställde mitt digitala armbandsur på att pipa varje timma och varje gång den gjorde detta, nöp jag mig i armen. Eftersom den även pep på natten, hoppades jag att jag skulle höra den fastän jag låg och sov, och förhoppningsvis då få för mig att nypa mig i armen, mitt i en dröm. Det fungerade faktiskt efter c:a två veckors armnypande. Det lustiga var att eftersom jag hållit på och nypt mig så länge, var jag i drömmen fullständigt övertygad om att det skulle kännas när jag nöp mig och jag blev väldigt förvånad när inget kändes. Sedan hade jag rätt kul.
Jag ser drömmar som de fördomar vi har om verkligheten. Med fördomar menar jag ideer om vilka färger som finns att se, vad som finns att höra, vad som kan hända i en viss situation, etc. När vi är vakna, fungerar dessa fördomar som symboler för den information vi får via våra sinnen. När vi sover blir symbolerna utan yttre styrning och därmed är vi helt utelämnade till alla ideer som dyker upp och just därför är drömvärlden så okontrollerbar.
I en dröm, där jag insett att jag drömde, försökte jag en gång läsa vad det stod på en t-shirt som en person hade på sig, men det var stört omöjligt att fokusera. Bilden ändrade sig i samma takt som jag tänkte och det var som att försöka fånga sin egen skugga.
Själv hittade jag på ett sätt att få kontroll på mina drömmar. Jag ställde mitt digitala armbandsur på att pipa varje timma och varje gång den gjorde detta, nöp jag mig i armen. Eftersom den även pep på natten, hoppades jag att jag skulle höra den fastän jag låg och sov, och förhoppningsvis då få för mig att nypa mig i armen, mitt i en dröm. Det fungerade faktiskt efter c:a två veckors armnypande. Det lustiga var att eftersom jag hållit på och nypt mig så länge, var jag i drömmen fullständigt övertygad om att det skulle kännas när jag nöp mig och jag blev väldigt förvånad när inget kändes. Sedan hade jag rätt kul.
Jag ser drömmar som de fördomar vi har om verkligheten. Med fördomar menar jag ideer om vilka färger som finns att se, vad som finns att höra, vad som kan hända i en viss situation, etc. När vi är vakna, fungerar dessa fördomar som symboler för den information vi får via våra sinnen. När vi sover blir symbolerna utan yttre styrning och därmed är vi helt utelämnade till alla ideer som dyker upp och just därför är drömvärlden så okontrollerbar.
I en dröm, där jag insett att jag drömde, försökte jag en gång läsa vad det stod på en t-shirt som en person hade på sig, men det var stört omöjligt att fokusera. Bilden ändrade sig i samma takt som jag tänkte och det var som att försöka fånga sin egen skugga.
-
Conocimiento
- Inlägg: 71
- Blev medlem: 24 jul 2004 19:10
Intressant, adamski. Ska testa ditt knep. VIll inte betala en massa för utrustning som 'garanterar' lucida drömmar-tillgänglighet .
Hörde av en annan, som frågade sig "är jag i en dröm?" nu ständigt, och efter ett tag hade han svårt att skilja vår så kallade riktiga verklighet och drömverkligheten. Kan vara farligt att experimentera för mycket.
Ja, vissa saker är omöjliga att göra. Försök att hitta en klocka och läsa av tiden, eller släcka/sätta på lyset — om det nu finns något. Svårt att hitta solkällan i drömmar. Fysiska lagarna ter sig lite annorlunda.
.
Hörde av en annan, som frågade sig "är jag i en dröm?" nu ständigt, och efter ett tag hade han svårt att skilja vår så kallade riktiga verklighet och drömverkligheten. Kan vara farligt att experimentera för mycket.
Ja, vissa saker är omöjliga att göra. Försök att hitta en klocka och läsa av tiden, eller släcka/sätta på lyset — om det nu finns något. Svårt att hitta solkällan i drömmar. Fysiska lagarna ter sig lite annorlunda.
Re: "det verkliga livet"
kagjasg skrev: vad tror ni?
Men vad vore det att "hoppa 10 meter" om man inte kände till att i det vakna
tillståndet att det inte gick?
Drömmar blir speciella för att de ibland är olik det vakna tillståndet.
Jag tror att vi hela tiden måste ha något att jämföra med. Hur vet man
vad lycka är om man inte upplevt olycka?
PopJimmy-->
Det du säger är absolut intressant. Läst lite ur din tråd "jag vet mening med ditt liv"
Och visst är det så. Allt blir vad man gör det till. Om jag kan övertyga mig
själv om att saker förhåller sig på ett speciellt vis så kan det bli sanning för mig.
PopJimmy skrev:Notch:
Det är korrekt, och det är därför konflikter uppstår. Människor tror att det är deras BILD av verkligheten som är den "rätta". Människor ifrågasätter bara andras värderingar/bilder, nästan aldrig sina egna värderingar/bilder.
Håller med dig!..
Känns som att jag känner till allt sådant.. att mycket jag "tycker"
är lycka eller borde leda till lycka är felakigt.. Jag står själv ivägen
för min egen lycka.
Frågan är hur man ska omsätta sin kunskaper i praktiken? Känns
svårt att ändra på sitt tänkande så helt i grunden.
Notch skrev:PopJimmy skrev:Notch:
Det är korrekt, och det är därför konflikter uppstår. Människor tror att det är deras BILD av verkligheten som är den "rätta". Människor ifrågasätter bara andras värderingar/bilder, nästan aldrig sina egna värderingar/bilder.
Håller med dig!..
Känns som att jag känner till allt sådant.. att mycket jag "tycker"
är lycka eller borde leda till lycka är felakigt.. Jag står själv ivägen
för min egen lycka.
Frågan är hur man ska omsätta sin kunskaper i praktiken? Känns
svårt att ändra på sitt tänkande så helt i grunden.
Man får helt enkelt lära sig att skilja på praktiskt kunskap som man kan använda sig av i vardagen för att underlätta vardagliga situationer och psykologiska värderingar som gör att man blir beränsad - man blir begränsad för att man tror att man redan vet allt om verkligheten.
Men det är fel. Det finns 100 olika sätt att öppna kylskåpet t.ex. Gör du olika varje gång blir det aldrig tråkigt att öppna kylskåpet och du lär dig dessutom alltid något nytt. I varje situation i livet. Börja med att obervera hur du pratar, hur du tänker, hur du går, och försök sedan förstå vart dina mönster kommer ifrån. Prova ett nytt mönster varje dag. Lär dig vad mönsterna får för effekt. Man lär sig otroligt mycket saker som man inte trodde var möjligt.
Det spontanta och lilla i livet i varje situation är alltid början av livet - eftersom livet börjar om hela tiden. Konstant.
Håller inte med om att drömmarna skulle vara verkligare än någonting annat.
Två olika verkligheter blir det ivarjefall.. Skulle du åka runt universum i en dröm och sedan åka runt universum i vaket tillstånd skulle du uppleva helt olika saker.
Jag tror också att det är tvärtom mot vad du säger. I drömmarna bearbetar vi det som hände oss när vi var vakna. Jag tror inte vi skulle kunna drömma en kaffekopp om vi inte stött på begreppet kaffekopp i vaket tillstånd, om vi nu inte råkade uppfinna samma begrepp i drömmen, mycket i drömmar kommer ju ur fantasifull kreativitet.
Något jag dock tycker är väldigt intressant i drömmar är avsaknaden av moral. Jag drömde inatt att jag var i en livsmedelsbutik och fick för mig att jag kanske drömde, jag gjorde mitt klassiska "flygtest" för att kolla om det var en dröm och eftersom jag kunde flyga bedömde jag mig som drömmande och gick därefter raka vägen till godishyllorna och började knapra i mig av godsakerna utan att oroa mig över att betala för mig. Passade även på att tafsa lite på diverse tjejer som uppehöll sig i affären, något jag aldrig någonsin skulle göra i vaket tillstånd... resonemanget tycks vara att eftersom allt pågår i min egen hjärna kan inga andra människor ta skada av mitt beteende.
Jag menar således också att moral uppstår av vår vilja att hålla oss väl med alla människor. Min egen moral skulle jag förövrigt klassa som negativt utilitaristisk. Jag är alltså helt inne på att minimera lidande framför allt annat.
Två olika verkligheter blir det ivarjefall.. Skulle du åka runt universum i en dröm och sedan åka runt universum i vaket tillstånd skulle du uppleva helt olika saker.
Jag tror också att det är tvärtom mot vad du säger. I drömmarna bearbetar vi det som hände oss när vi var vakna. Jag tror inte vi skulle kunna drömma en kaffekopp om vi inte stött på begreppet kaffekopp i vaket tillstånd, om vi nu inte råkade uppfinna samma begrepp i drömmen, mycket i drömmar kommer ju ur fantasifull kreativitet.
Något jag dock tycker är väldigt intressant i drömmar är avsaknaden av moral. Jag drömde inatt att jag var i en livsmedelsbutik och fick för mig att jag kanske drömde, jag gjorde mitt klassiska "flygtest" för att kolla om det var en dröm och eftersom jag kunde flyga bedömde jag mig som drömmande och gick därefter raka vägen till godishyllorna och började knapra i mig av godsakerna utan att oroa mig över att betala för mig. Passade även på att tafsa lite på diverse tjejer som uppehöll sig i affären, något jag aldrig någonsin skulle göra i vaket tillstånd... resonemanget tycks vara att eftersom allt pågår i min egen hjärna kan inga andra människor ta skada av mitt beteende.
Jag menar således också att moral uppstår av vår vilja att hålla oss väl med alla människor. Min egen moral skulle jag förövrigt klassa som negativt utilitaristisk. Jag är alltså helt inne på att minimera lidande framför allt annat.
Druiden:
Angående moral...
Moralen var enligt mig tänkt från början att minska lidandet för andra och för ensjälv. Våran kultur bygger ju på de tio budorden.
Men det som är interessant är att moralen faktiskt skapar spänningar.
När moralen tar överhand får den motsatt effekt.
Jag läser själv dataspelsdesign och har alltid varit fashinerad över mediet.
Dataspel och interaktia medier har en speciell egenskap som andra medier inte har. Dom är interaktiva. Det innebär att användaren kan skapa innehållet.
I våran kultur har vi moral/ideal som vi måste leva upp till. Detta skapar en spänning i våran hjärna.
Därför söker vi oss till datorspel där vi kan skjuta ihjäl människor och tafsa på snygga tjejer.
Det vi har helt enkelt byggt upp en spänning i våran hjärna, som vi får upplopp genom att spela ett spel som inte har någon moral. Alternativt: låter oss få utlopp för våra spänningar.
Det är därför dokusåpor är så befriande att titta på. Vi får först se ideal människorna. Sen får vi se när ideal människorna gör bort sig. Det är en enorm frigörelse eftersom vi då inte behöver känna oss lika oroliga över att inte nå upp till idealet.
Ett annat problem med moralen ÄR att om någon annan bryter moralen - då ÄR det plötsligt OKEJ för mig att bryta den också.
Moralen är enligt mig som ett korthus - ju mera man bygger upp den desto större chans är det att den faller och skapar oordning.
Jag personligen har sett igenom moralen. Jag har sett igenom alla tio budorden. Jag är t.ex. polygam vilket innebär att både jag och min tjej får ligga med hur många personer vi vill. Det interessanta är dock att det var JAG som kom med förslaget om polygami - men det är bara HON som varit med andra killar. Jag stör mig naturligtvis inte på det - jag vet att hon alltid kommer känna sig trygg med mig eftersom jag accepterar ALLT hon gör.
Men att strunta i moralen helt innebär inte som många tror att man börjar stjäla och mörda. Dessa handlingar provoceras snarare fram av moralen.
Jag har ingen moral - alltså vill jag inte ge ingen när någon annan gör något omoralisk, eftersom det inte finns något omoraliskt i min värld.
Allt som människor anser vara "omoraliskt" uppstår ur naturliga förhållanden. Folk som mördar andra gör det bara för att dom är i en pressad situation och när dom försvara sig med livet. Folk som mördar andra göra det alltid för att dom tror att det kommer lösa ett problem. Alltså dom ser mord som en lösning. Titta bara på krig och Anna Lindh mordet. Folk ser inte våld som något dåligt - utan som en lösning.
Är du med på vad jag försöker säga?
Angående moral...
Moralen var enligt mig tänkt från början att minska lidandet för andra och för ensjälv. Våran kultur bygger ju på de tio budorden.
Men det som är interessant är att moralen faktiskt skapar spänningar.
När moralen tar överhand får den motsatt effekt.
Jag läser själv dataspelsdesign och har alltid varit fashinerad över mediet.
Dataspel och interaktia medier har en speciell egenskap som andra medier inte har. Dom är interaktiva. Det innebär att användaren kan skapa innehållet.
I våran kultur har vi moral/ideal som vi måste leva upp till. Detta skapar en spänning i våran hjärna.
Därför söker vi oss till datorspel där vi kan skjuta ihjäl människor och tafsa på snygga tjejer.
Det vi har helt enkelt byggt upp en spänning i våran hjärna, som vi får upplopp genom att spela ett spel som inte har någon moral. Alternativt: låter oss få utlopp för våra spänningar.
Det är därför dokusåpor är så befriande att titta på. Vi får först se ideal människorna. Sen får vi se när ideal människorna gör bort sig. Det är en enorm frigörelse eftersom vi då inte behöver känna oss lika oroliga över att inte nå upp till idealet.
Ett annat problem med moralen ÄR att om någon annan bryter moralen - då ÄR det plötsligt OKEJ för mig att bryta den också.
Moralen är enligt mig som ett korthus - ju mera man bygger upp den desto större chans är det att den faller och skapar oordning.
Jag personligen har sett igenom moralen. Jag har sett igenom alla tio budorden. Jag är t.ex. polygam vilket innebär att både jag och min tjej får ligga med hur många personer vi vill. Det interessanta är dock att det var JAG som kom med förslaget om polygami - men det är bara HON som varit med andra killar. Jag stör mig naturligtvis inte på det - jag vet att hon alltid kommer känna sig trygg med mig eftersom jag accepterar ALLT hon gör.
Men att strunta i moralen helt innebär inte som många tror att man börjar stjäla och mörda. Dessa handlingar provoceras snarare fram av moralen.
Jag har ingen moral - alltså vill jag inte ge ingen när någon annan gör något omoralisk, eftersom det inte finns något omoraliskt i min värld.
Allt som människor anser vara "omoraliskt" uppstår ur naturliga förhållanden. Folk som mördar andra gör det bara för att dom är i en pressad situation och när dom försvara sig med livet. Folk som mördar andra göra det alltid för att dom tror att det kommer lösa ett problem. Alltså dom ser mord som en lösning. Titta bara på krig och Anna Lindh mordet. Folk ser inte våld som något dåligt - utan som en lösning.
Är du med på vad jag försöker säga?
-
freddemalte
- Inlägg: 3392
- Blev medlem: 04 mar 2006 20:04
Re: "det verkliga livet"
Oavsett om du har rätt eller fel så låter det ju ganska så nice. Dock vet jag inte om de så kallade begränsningarna i den vakna verkligheten är av ondo? Jag tycker det finns mängder av fantastiska möjligheter i den vakna verkligheten. Inte behöver man väl vänta på döden för att få leva?kagjasg skrev:hm, detta är en tanke jag har haft länge och jag är fast besluten om att det är såhär, läs å säg vad ni tror.
såhär, när vi sover, när vi drömmer, det är DÅ det "verkliga" livet är. när vi är vad vi kallar vakna bearbetar vi allt i en mer matrialiserad och begränsad värld. i drömmarna kan man göra VAD SOM HELST om man lär sig kontrollera dom. man kan åka vart man vill, på jorden, i universum, i en kaffekopp osv. alla tankar och föreställningar vi har i drömmarna "lever vi ut" i det "vakna stadiet". man kan säga tvärtom än vad vi har lärt oss hur det är.
i vårt vakna stadiet kan man inte hoppa 10 meter upp i luften bara sådär, man kan inte flyga, man är fast och begränsad (i vårat fall) i en människo-kropp. jag tror alla djur och levande varelser har någon slags själ eller liknande, och det är det som är det RIKTIGA livet. när vi dör, så kommer vi till detta stadiet där allt är möjligt, det finns inga gränser, alldeles för stort för en människo-hjärna att förstå..
jag är helt övertygad om det är så.. vad tror ni?
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 38 och 0 gäster