Vad har jag för ansvar...?

[Kingen]

Jag läser till lärare på Universitet och ska därmed bli en förebild för andra människor.

I vår klass har vi mindre arbetsgrupper om fem. som ofta gör uppgifter och diskuterar ihop.

En kille i vår grupp är... enligt mig osympatisk. Han är osäker och blyg, riktigt dum och... ja.. lite av varje. Jag vantrivs med att umgås med honom, tycker det är obehagligt att prata med honom...

Min fråga, eller min fundering är: Vad har jag för ansvar gentemot honom? Har jag ett ansvar att ställa upp för honom? Borde jag umgås med honom på fritiden? Borde jag bjuda med honom på fester?

...ska jag offra min tid och ansträngning på honom? ...

[Stefan]

Det beror på hur han är. En otrevlig människa har du inte några förpliktelser mot, tycker jag. Är han bara blyg och inte särskilt smart har du större förpliktelser, men jag tycker inte att man har några större förpliktelser mot kursare överhuvudtaget (om man inte är närmare kompisar). Om du bjuder alla övriga i gruppen på fester så är det ju lite hårt att utesluta honom, men om han är otrevlig mot dig har du inga förpliktelser mot honom. Å andra sidan kan det ju ställa till trubbel för dig om du är otrevlig, så du får vara lite taktisk.

Det är iaf mina åsikter.

[Joahn]

Jag anser att ingen har några plikter eller något ansvar för något från början. Om man är religiös så kan man ju alltid hänvisa till nån helig skrift där det kanske står "Och Gud sade: Du har ansvar för din familj". Men om man inte är det så måste man själv, alltså människorna själva, säga vem som har ansvar för vad och så vidare.

Man kan ta ansvar för något, men man har det inte. Det finns inte. Det är bara något som vi människor hittar på.

"Okej, jag sköter disken så får du se till att ungarna inte springer ut på gatan och blir överkörda."

Dessa två människor (Kalle och Lisa såklart) har tagit på sig olika uppgifter, de har ansvar för olika saker.

Samma sak med människors lika värde, det finns inget sådant universellt värde om vi inte förutsätter någonting som sätter detta värde. Rätt-och-fel blir likaså något man kan tycka olika om, och äganderätten en illusion och det finns massa saker.

Så frågan vi måste ställa oss är: Vad tar jag för ansvar?

Synpunkter?

[Kingen]

Håller med er båda... Men jag tänker lite på... hmm..

Jag har nyligen läst Jonas Gardells Bok "Ett ufo gör entré" som handlar om mobbning och människor som är utfrysta eller utstötta. När jag läste boken kände jag: "varför kan ingen gå fram och vara snäll mot den stackars utstötta tjejen" Även om de inte aktivt mobbade henne, så frös de ut henne och jag känner nästan att jag gör det nu också...

Dock är jag själv av den uppfattningen att vi alla måste ta ett större ansvar för oss själva.... nåväl.. jag känner mig rätt osammanhängande nu ikväll... beroende på rätt många faktorer... Tack för visat intresse!

[PopJimmy]

Vet inte om ni läser socialpsykologi på lärarprogrammet, men det finns mycket att hämta där. När man läst socialpsykologi blir man medveten om tydliga mönster i grupper och samhället. Hur olika roller sätts i en grupp och hur gruppdynamik fungerar - som mobbing t.ex.

"Gruppsykologi: om grupper, organisationer och ledarskap" av Lars Svedberg är ett exempel. Finns att köpa billigt på http://www.adlibris.se

[Kingen]

Jag tror inte vi kommer att läsa socialpsykologi i vår utbildning, men jag har läst en fristående kurs i psykologi tidigare. Socialpsykologi och gruppsykologi är det jag finner mest intressant (ska kolla upp boken du rekomenderade)

.. dock känner jag att den här frågan hamnar under ämnet: Moral.

Givetvis vore det oerhört uppskattat av honom om jag ställde upp för honom, det vore en god gärning och ingen skulle bli skadad. Men det skulle få konsekvenser för mig, han skulle se mig som sin vän och sin trygghet i gruppen. Det skulle störa dels mitt välmående och dels min sociala status. (Med Social status menar jag inte hur andra ser på mig, utan hur mitt sociala liv ser ut)

[J R Auk]

Ditt ansvar ligger i att bemöta honom treligt, säga vad du tycker, och inte hymla med att du finner honom osympatisk.

Det kan låta motsägelsefullt, men varför skulle man inte kunna behandla människor man ogillar trevligt?

Då du läser till lärare blir detta extra viktigt. Du bör behandla alla människor så, självklart kan en vit lögn vara på sin plats om det handlar om barn eller personer i en barsnlig mentalitet. Men det är också att försätta människor i en vuxen mentalitet (dvs kräva och ge rationella responser till dom).

En lärares uppgift är att vägleda andra till kunskap.
Här fallerar dom flesta i min mening eftersom dom vill ge sin kunskap. Deras osäkerhet ger oftast dogmatiska åsikter om kunskap.
En lärare bör ta del i sökandet, inte fungera som förkunnare.

En avstickare nu men det får bli så.

Jag har nästan alltid bemötts, i sitatuationer där jag ska lära mig, med en uppfattning om att mitt lärande och motivationen till den måste styras och struktureras efter en fast norm. Tid ges inte för reflektion och disskution om varför, det värderationella i lärandet behandlas inte. Därför blir det viktiga i målrationellt lärande.
Nästan alla som inte har låsts i en uppfattning, om sin kapacitet till lärande, vill lära sig. Därför är det viktigt att erkänna det "barnsliga" i inhämtandet av kunskap. Vi behöver få testa intryck och aktivt behandla dom för att få förståelse för hur relationerna i begreppen interagerar.