Avantgardet skrev:Hahaha, hade helt glömt bort den där demonen. Men det hjälper honom ingalunda, det är fortfarande något som han tvivlar på - och detta något blir alltid över, oavsett hur mycket han tvivlar. I valet och kvalet mellan att anta en demon eller den yttre verkligheten så är det mest förnuftiga att anta verkligheten, om du frågar mig.
Tvivlet skulle med andra ord vara meningslöst om det inte fanns något att tvivla på.
Fast då missar du det hela tror jag. Han menar ju att testa alla sina invanda sanningar. Allt det som han har kommit att lära sig vid olika institut för lärande.
Tanken uppstår väl när han undersöker optik och inser att vi inte till fullo kan lita till sinnesobservationerna. Vad är det som vi kan lita till undrar ju Descaretes.
Så han håller nog med, det verkar som att vi bör lita på att verkligheten finns där. Men han vill ju nå säkerhet.
The reasons I gave for doubting, which the Philosopher accepts as valid, I put forward only as plausible. My purpose in introducing them was not to claim any originality for them. In fact I had three aims: (1) to prepare the minds of my readers for thinking about objects of the intellect, and distinguishing them from material objects, for which purpose I think such arguments are absolutely necessary; (2) to give myself the opportunity to answer them in later Meditations; and also (3) to demonstrate the solidity of the truths I put forward later, since they cannot be overturned by such metaphysical doubts.
Från; Hobbes tjafsar med Descartes en följetång i 30 delar.
http://www.philosophy.leeds.ac.uk/GMR/h ... intro.htmlThe decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
