Är människan destruktiv?

[Hybriden]

Det är något man ofta får intutat från en massa håll; Människan är destruktiv och i många fall ond. Man ser krig, våld, övergrepp och orättvisor dagligen.

Men måste inte detta vara en av de större felaktigheterna? Hur skulle en destruktiv varelse som människan då är kunna bygga upp så komplexa och (faktiskt) välfungerade samhällen som vi har?

Skulle människan vara destruktiv så skulle väl inte ett enda hus stå helt, och än mindre, någon som helst samhällsfunktion fungera.

Hur ligger det egentligen till?

[hovnarr]

Det tycks mig att människan är både destruktiv och konstruktiv, dvs. att människan varken är renodlat destruktiv eller renodlat konstruktiv.

Därtill verkar "destruktiv" och "konstruktiv" vara termer påhittade av människan för att beskriva delar av huvudsakligen cykliska eller komplexa förlopp. Till exempel skulle jag kunna hitta på verbet "att civilisera" som skulle innefatta det destruktiva förloppet "att riva hus" och det konstruktiva förloppet "att bygga hus". Själva civiliserandet kan då varken bedömas som renodlat destruktivt eller renodlat konstruktivt.

Avslutningsvis verkar egenskapen "metastruktivitet" (som jag just hittade på, som här betyder att ligga någonstans på den destruktiva/konstruktiva skalan) svår att mäta, ytterligt relativ och tämligen icke-verifierbar.

§

[PopJimmy]

Hur ligger det egentligen till?

Att vara destruktiv är samma enligt mig samma sak som att vara konstuktiv - det uppfattats bara olika beroende på vilket perspektiv man har.

[J R Auk]

Jag tycker inte människan verkar destruktiv av sin natur, jag tror att människan per default är kreativ - allt skapas på något sätt.
Men sen värderas utkomsten av kreativiteten och den kan gynna ett flertal eller ett fåtal.
I grunden en fråga om intiligens, den som är intiligent inser samband och (förhoppningsvis om inte personen har ett stört psyke) har lättare att känna empati för andra. Likväl som att utvärdera nyttan av regler och gemenskap.

Är min poäng då att människor saknar intiligens för ett fredligt leverne, nej. Jag menar att flertalet människor lider av någon sorts vanföreställning.

[deepdiver]

Jag tror att människan är god och konstruktiv i alla lägen. Dödar någon, någon annan så finns det en inre possitiv bild i det. Exempel: Ta bort smärta som den som ska dödas orsakat. (Detta var ett exempel på försvar) Men i mina ögon skulle en bättre utgång ha varit om den som utförde akten haft förmåga att se sitt riktiga behov av empati för sig själv och den mördade.

Att säga att mord bara får användas i självförsvar tappar här sin innebörd.
Att säga att mord bara får användas för att direkt avvärja en livsfara är nog mer sannoligt.

Jag tror bara att människan har missuppfattat hela livet. Vi har satt benämningar på godhet istället för att följa hjärtat. Normer i samhället tillåter inte 100% sanning. Se bara vad som hände med Jesus.

Hade han som mördade blivit bejakad och fått sina behov tillgodosedda som barn så hade nog situationen fått en annan utgång.

[Anaesthesia]

Jag tror att människan behöver ondska så till den grad att hon inte skulle klara sig utan den. En värld där allting var gott skulle inte fungera. För hur kan vi veta vad som är gott om vi aldrig fått uppleva motsatsen? Allt skulle bli... neutralt och likgiltigt - och frågan är om det finns någonting värre än likgiltighet?

Destruktivitet behöver inte nödvändigtvis vara ekvivalent med Slutet, utan kan vara en markör för något nytt - en Början. Vissa blomarter kan inte gro utan skogsbrändernas aska som underlag. Därigenom verkar det onekligen som att destruktivitet och konstruktivitet vandrar hand i hand i naturens balansgång av kaos och ordning. Således är vi, som destruktiva varelser, en del i ett konstruktivt kretslopp.

[hovnarr]

Här var det svart.

Välkommen till vårat glada gäng, Anaesthesia.

Nu ska jag gå och förstöra något.

/Katabol

[Stenud]

Jag tror att människan behöver ondska så till den grad att hon inte skulle klara sig utan den. En värld där allting var gott skulle inte fungera. För hur kan vi veta vad som är gott om vi aldrig fått uppleva motsatsen? Allt skulle bli... neutralt och likgiltigt - och frågan är om det finns någonting värre än likgiltighet?

Jag tycker det är just likgiltigheten som genomsyrar dagens samhälle och inte onskan. Det finns ett extremt förströelsebehov bland många människor. Man kan likna dem vid bortskämda barn som hela tiden vill ha en ny leksak eftersom den nuvarande har blivit tråkig. Detta projektionsbeteende visar i allra högsta grad att personen är rädd för sig själv och sina tankar, eftersom hon oavbrutet vill slippa umgås dem. Detta har fått till följd att partierna måste ligga i ordentligt för att folk över huvud taget ska resa sig ur sofforna när det vankas val och deklarationen har blivit så pass förenklad att man, nu för tiden, bara behöver underteckna den. Jag tror att det är den typen av omyndigförklaring, tillsammans med de ideal som man oavbrutet matas med, som har skapat denna situation.

Jag tror inte människan har ett inre behov av att vara ond. Jag tror heller inte att det finns en enda människa som ser sig själv som ond. När man ska bedöma om en människa är god eller ond så ser man alltid på enskilda handlingar. Det är ett helt liv som har format henne till att göra de valen hon gör och skulle man se hela det livet så skulle det nog vara svårt att vara domare i en domstol.

[Tatjana]

Men om man är riktigt glad så tänker man inte på ondska och sorg, skulle man göra det så är det med rädsla, som Bo Bergman sa "I lyckan väntar jag endast på olyckan, hur kan jag vara lycklig då?"

Varför behöver vi ondska, förstörelse, smärta, lidande osv för att inte bli neutrala? Så en person som har haft ett helvete blir gladare än en som glidit på räkmacka. Ett barn blir inte glad för sina leksaker/ nya cykel förens de vet att de kan gå sönder eller stjälas?
Jag tror inte männsikan är destruktiv i sin personlighet men samhället vi lever i är det och för att kunna hålla näsan över vattenlinjen så måste vi göra något, älska är svårt och jobbigt, hata är lättare.

[J R Auk]

Hur definieras destruktivt här i disskutionen?

Min definition av destruktivt:

Jag har lagt in en negativ värdering i betydelsen. Felaktigt om man ske till ordets egentliga betydelse.

BETYDELSE: till DESTRUERA: som har en förstörande verkan; som går ut på att förstöra l. nedrifva l. kullstörta l. upplösa l. tillintetgöra; förstörande, nedrifvande; upplösande; i sht i fråga om religiösa, filosofiska, politiska l. sociala förh.

För betydelsen här är rymmer mycket positivt.