galna filosofer ?

[CAUSTIX]

Det jag vill ha sagt är att ditt argument för ett påstående som:

"Den filosofiska inriktningen F är bättre beskaffad att utala sig kring frågor av typen 'Varför är A bättre än B' än vad den filosofiska inriktningen G är".

lika gärna skulle kunna vara ett kontinentalt argument hos t.ex. Husserl. Att tala om kontinental filosofi som mer poesi visar bara på hur lite insatt man är i den ( beroende på vad man menar mede kontinental filosofi).

Likheterna mellan Freges och Husserls arbeten är i grund mycket stor. vill du läsa om det så finns det ett flertal uppsatser om det utav bl.a. Dagfinn föllesdal, leila haaparanta och om jag inte minns fel , Jakko Hintikka.

Husserl skulle förmodligen strypa dig om du sa till honom att hans filosofi inte byggde på logiken.
vad du menar med den "renodlade" logiken är jag inte riktigt säker på men jag förmodar att du syftar på den inriktning som utgår i från bl.a. frege och russell.

Det som samlas i hop som "kontinental" filosofi är så vitt skiljt från varandra. Det är skillnad på hegels filosofi och husserls matematiskt logiskt grundade fenomenologi för att inte tala om Derridas dekonstuktivistiska projekt (eller vad det är ). När det gäller Heidegger så glöms det ofta bort att hans fenomenologisk-hermeneutiska filosofi bygger på Husserls och inte är så flummig som den ter sig vid en första anblick.
Heidegger skulle förmodligen säga att logiken och språkfilosofin fungerar aldeles utmärkt men täcker inte alla aspekter av vårat tänkande och vår kunskap om världen.

[CAUSTIX]

Stefan.
Jag vet inte om Kant själv skulle gått med på att han var en kontinental filosof. Men visst är han väl det. Vad och vem en kontinental filosof egentligen är verkar allmänt omstritt och jag skulle vilja upplösa distinktionen mellan kontinental och analytisk filosofi. Många gånger tycks de syssla med samma sak fast använda sig utav olika terminologi ( Bl.a. Husserl & Frege ).

Vart sa Heidegger det ( "den judiska logiken"...)? Han har förvisso sagt en hel del dumheter, inte minst under de tre månader han var med i NSDAP.
Vad gäller Heidegger och nazismen så är nästan allt kring det förvirrande. Han propagerar för nazismen å ena sidan å den andra så krossar han alla rastankar på den filosofiska planen. Han vill inte vara handledare åt judiska studenter men vägrar att förbjuda eller ta bort judiska texter i från sin undervisning. han kommer med uttalanden som att det finns för många judar på iniversiteten samtidigt så är hans läromästare och de flesta av hans elever judar, för att inte tala om hans älskarinna. Vad Heidegger sysslade med under denna period blir mer förbryllande och oklart ju mer man läser om det.

Att Carnaps kritik av Heidegger har politiska motiv håller jag fullständigt med om. dels därför att det inte är någon kritik av Heidegger. Cazrnap som faktisk under en period studerade under Husserl visste förmodligen vad Heidegger ville visa.
Benson mates gör en ännu värre blunder när han i sin "Skeptical essays" säger att Heidegger talar om intet som ett ting i samma uppsats ( egentligen föreläsning ( Carnap var där)) "Was ist Metafysik?". Heidegger säger explicit i texten att det inte är så.


"Bevisas kan ingenting inom detta område, men åtskilligt kan visas." ( Heidegger).

[hovnarr]

Att tala om kontinental filosofi som mer poesi visar bara på hur lite insatt man är i den ( beroende på vad man menar mede kontinental filosofi).

Det erkänner jag gärna rakt av. Det som jag (möjligen t.o.m. felaktigt eller vinklat) kallar kontinental filosofi är jag inte särskilt insatt i, eftersom jag vid första anblicken fann den luddig, inprecis och lite stollig. Det tedde sig som att läsa bibeln eller poesi - något jag i och för sig gärna gör emellanåt, men inte när jag vill få ordning på hjärnkontoret. Om jag vore lockad att sätta mig in i kontinental filosofi i högre utsträckning, så skulle jag säkert börja se vilka drastiska skillnader det fanns mellan poesi, religiös doktrin, fransk intellektualism och kontinental filosofi. Än så länge ter sig dock gränserna flytande.

Likheterna mellan Freges och Husserls arbeten är i grund mycket stor.

Säkerligen. Jag känner inte till Husserl och har inte läst något av honom. Den lilla kontinentala filosofi (om det nu är en riktig benämning) jag läst är Nietzsche, Kirkegaard en del Kant (om han nu var kontinental - om man börjar gräva ner sig i saker som Det Sublima eller Det Sköna som är man ganska så kontinental enligt mig åtminstone) samt ett fåtal spridda artiklar av moderna franska filosofer som ventilerade en del existentiella tankar (det var ungefär vad jag kunde utläsa ur artiklarna) som var ytterst svåra att följa.

Det kan ju mycket väl vara så att jag inte begriper kontinental filosofi för att jag inte är van vid deras begreppsapparat. Så var det med den analytiska till en början också. Jag hade ingen aning om vad metafysik, ontologi eller en analytiskt sann sats apriori var för bara ett år sedan. Utan vissa baskunskaper ter sig många texter naturligtvis obegripliga. Trots det vill jag hävda att analytiska texter är mer begripliga. Ta det sätt som Wittgenstein ställer upp en argumentation t.ex. - det är ett föredöme av tydlighet. Vi kan se sats för sats hur han går tillväga - varje uns av tramsighet och vaghet är bortskalat. Där tycker jag (återigen med min begränsade erfarenhet av det kontinentala) att den analytiska sidan är mycket tydligare, begripligare och mer precis än den kontinentala. Därmed inte sagt att begriplighet alltid måste vara tillvarons mål och mening - i många frågor har säkert den kontinentala filosofin mer att erbjuda.

Husserl skulle förmodligen strypa dig om du sa till honom att hans filosofi inte byggde på logiken.
vad du menar med den "renodlade" logiken är jag inte riktigt säker på men jag förmodar att du syftar på den inriktning som utgår i från bl.a. frege och russell.

All argumentation måste bygga på (språklig) logik i någon mån för att överhuvudtaget kunna begripas. Så långt förnekar jag inte logiken som grund i kontinentala filosofers resonemang. Vanlig prosa bygger på mycket avancerad logik - även poesi i de flesta fall. "Snön ligger vit på taken, endast tomten är vaken" är en tämligen logisk, deskriptiv sats. Med renodlad logik menar jag Logik - själva ämnet logik. Det ligger närmare matematiken än filosofin. Språkliga resonemang (exempelvis filosofiska) kan i olika hög (eller korrekt) grad använda logikens principer. Det lilla jag läst av Frege gillar jag, och jag upplever att jag förstår det.

Det som samlas i hop som "kontinental" filosofi är så vitt skiljt från varandra.

Det är min erfarenhet att två personer, den ena insatt i ett ämne och den andra bara ytligt bekant med det, alltid kommer att nå denna slutsats. Jag kan exempelvis säga att jag inte tycker om pop-musik, tack vare att jag inte är särskilt insatt i vad det är för något. Jag är själv mycket förtjust i keltisk folkmusik och uppfattar med lätthet skillnaderna mellan olika låtar - en obekant lyssnare skulle säkert utbrista att det låter som Braveheart alltihop. Jag erkänner villigt att din förståelse för kontinental filosofi säkert är långt bättre än min - allt jag skrivit har varit och är inget mer än min uppfattning av det jag kallat "kontinental filosofi".

Heidegger skulle förmodligen säga att logiken och språkfilosofin fungerar aldeles utmärkt men täcker inte alla aspekter av vårat tänkande och vår kunskap om världen.

Härligt. Det skulle jag också säga - vad logiken täcker, täcker den med den äran. Språkfilosofi, eller för all del vetenskapen sammantaget, säger naturligtvis inte allt. Vi kan välja mellan att vara holistiska och luddiga eller reduktionistiska och tydliga (inom en viss ram) - bägge angreppssätt har sina fördelar och nackdelar.

§

[CAUSTIX]

Om du talar om det sublima, så förmodar jag att det är kritik av omdömeskraften du läst..?
Skall man läsa Kant så skall man börja med kritik av det rena förnuftet, annars blir all hans senare filosofi obegriplig eller åtminstånde mycket flummig. När jag läste om Kants praktiska filosofi på SU så diskuterade man den ontologiska skillnaden mellan tinget i sig och fenomenet, vilket är en diskussion som man sluppit om man läst den första kritiken.

Husserl var matematiker och logiker och det varv det han sysslade med primärt. Han byggde sedan upp fenomenologin i enlighet med logiken.
Skillnaden mellan Frege och Husserl är väl att Husserl är intuitionistisk likväl som Kant var ( enligt modern def ).

Jag vet inte om jag skulle säga att wittgenstein är särskilt tydlig. Inte i tractatus i alla fall. Likheterna mellan honom och Kant är så stora i tractatus att man skulle kunna kalla honom för ny-Kantian. Jag skulle för övrigt nästan hellre se Wittgenstein som en kontinenetalfilosof åtminstånde i tractatus.

[Stefan]

Jag vet inte om jag skulle säga att wittgenstein är särskilt tydlig. Inte i tractatus i alla fall.

Det skulle inte jag heller göra. Inte i FU heller. Snarare ytterst snårig.

Likheterna mellan honom och Kant är så stora i tractatus att man skulle kunna kalla honom för ny-Kantian. Jag skulle för övrigt nästan hellre se Wittgenstein som en kontinenetalfilosof åtminstånde i tractatus.

Nja, jag tycker att FU är betydligt mer "kontinental". Men "kontinental" filosofi är ett mycket luddigt uttryck, jag håller med om det. Det verkar som om det nu betyder "icke-analytisk filosofi". "Analytisk filosofi" är inte heller helt klart, men iaf klarare.

Det finns stora likheter mellan Wittgenstein och Kant, det är sant, men W. bygger på Russell och Frege i Tractatus och måste anses ligga rätt centralt i den analytiska filosofin. FU är däremot rätt anti-analytisk i vissa avseendeen.

[Thimmy Bågfeldt]

Om världen är galen och man filosoferar tills man inser det faktumet så kanske man blir galen själv.

Om jag tänker på livets mening och (tror att jag) finner den blir jag lycklig för det finns (ju) en mening med livet.
Om jag däremot kritiserar vad jag kommer fram till så att jag aldrig hittar meningen med livet, då kan jag få för mig att det inte finns någon mening med livet. Om jag inte finner någon mening med livet är jag inte lycklig för jag finner ingen mening.
Ganska enkelt resonemang, kanske trivialt. Jag kanske blir lyckligare om jag inbillar mig själv att jag vet sanningen, för jag kommer ju aldrig få reda på den iallafall. Synd bara att det är omöjligt nu när jag redan börjat filosofera.