Vad är värde?

[Anders]

En skitnöd känns inte som ett värde

Vill du hellre ha en påse på magen?

Det förstås

[Pilatus]

Vill du hellre ha en påse på magen?

Det förstås

För den som på grund av sjukdom i tarmarna, eller annan skada, är stomi givetvis av stort värde. Den första colostomin gjordes av fransmannen Dr Pierre Pillore år 1779.

[Algotezza]

Lite nattliga funderingar;
Värde har sådant som kan uppfylla våra behov.
Värde kan också vara magasinerat värde som kan omvandlas till sådant som vi behöver.
Maten vi äter uppfyller flera av våra behov.
Sen förvandlas den till skit som i sin tur uppfyller växternas behov av näring. Växterna kan därefter konsumeras av oss eller indirekt via våra husdjur.
Därmed är cirkeln sluten. (Eller borde vara, men tyvärr spolar vi ut skiten i sjöar och hav där det istället blir ett miljöproblem-)
Värdet transporteras runt i cirkeln eller magasineras för senare behov.
Magasinerat värde kan även vara till exempel pengar, som inte har något värde i sig, men som lätt kan omvandlas till något vi finner värdefullt.
Om vi bryter cirkeln kan värden skingras och spädas ut så att dess värde blir oåtkomligt för oss. Så som sker när vi skapar avfall.

"Människan lever icke av bröd allenast"

Sedan är vi bra på att skapa nya behov, mer eller mindre nyttiga för oss. Det verkar som om vi har ett behov av behov och att det är det som driver oss att skapa nya behov. Värdet hos behov för individen är att få det tillfredsställt. Om det är av värde för andra, för resten av mänskligheten, eller om det till och med vållar skada, vad betyder värde då?

Varje handling orsakas av ett behov. Det kan vara att klia sig på örat, peta sig i näsan eller vad som helst. En tillvaro utan behov är ingen tillvaro alls. Det blir ett apatiskt depressivt intet. Det är våra behov som driver livet framåt.

Enligt Buddha är en tillvaro utan behov och livstörst ett liv utan lidande och i stället ett upplyst liv. När behoven släcks blir man upplyst. Buddhismen har också en annan syn på "intet" och "tomhet,". Vi i väst är uppvuxna med idéer om utveckling och rörelse framåt och uppåt utan ände och tror att motsatsen innebär just apati och depression. Nu ser vi vad detta med att livet hela tiden skall drivas framåt lett.

Frid och harmoni i sinnet. Eftertänksamhet och kontemplation hat väl också ett värde. Att stanna upp och beundra naturens och universums skönhet i stället för att bara bocka av på sin bucketlist och rusa iväg till nästa punkt.

Kort sagt. Vilka behov leder till för djur, människor, natur och jordklotet på sikt hållbara värden? Vilka skall vi låta bli att odla upp?

[Algotezza]

En skitnöd känns inte som ett värde

Men att bli av med kroppens avfallsprodukter har värde för vår överlevnad.

[Anders]

En skitnöd känns inte som ett värde

Men att bli av med kroppens avfallsprpdukter har värde för vår överlevnad.

Men själva nöden, i sig? Ja, i och för sig är det en signal.

[Algotezza]

En skitnöd känns inte som ett värde

Men att bli av med kroppens avfallsprpdukter har värde för vår överlevnad.

Men själva nöden, i sig? Ja, i och för sig är det en signal.

Jag antar att vi inte har direkt behov av att vara skitnödiga men väl att tömma tarmen.

[xion]

"Människan lever icke av bröd allenast"

Sedan är vi bra på att skapa nya behov, mer eller mindre nyttiga för oss. Det verkar som om vi har ett behov av behov och att det är det som driver oss att skapa nya behov. Värdet hos behov för individen är att få det tillfredsställt. Om det är av värde för andra, för resten av mänskligheten, eller om det till och med vållar skada, vad betyder värde då?

Varje handling orsakas av ett behov. Det kan vara att klia sig på örat, peta sig i näsan eller vad som helst. En tillvaro utan behov är ingen tillvaro alls. Det blir ett apatiskt depressivt intet. Det är våra behov som driver livet framåt.

Enligt Buddha är en tillvaro utan behov och livstörst ett liv utan lidande och i stället ett upplyst liv. När behoven släcks blir man upplyst. Buddhismen har också en annan syn på "intet" och "tomhet,". Vi i väst är uppvuxna med idéer om utveckling och rörelse framåt och uppåt utan ände och tror att motsatsen innebär just apati och depression. Nu ser vi vad detta med att livet hela tiden skall drivas framåt lett.

Frid och harmoni i sinnet. Eftertänksamhet och kontemplation hat väl också ett värde. Att stanna upp och beundra naturens och universums skönhet i stället för att bara bocka av på sin bucketlist och rusa iväg till nästa punkt.

Kort sagt. Vilka behov leder till för djur, människor, natur och jordklotet på sikt hållbara värden? Vilka skall vi låta bli att odla upp?

Frid och harmoni är väl också ett behov?
Att ett liv utan behov skulle vara eftersträvansvärt tror jag är att missuppfatta buddhismen.
Vad (som jag tror) buddhismen tar avstånd från är inte våra (normala) behov utan istället överdrivet habegär och girighet, som till exempel evigt liv, rikedom, frosseri, makt, ständig tillväxt, mer och större vad det än gäller.

[xion]

En skitnöd känns inte som ett värde

Men att bli av med kroppens avfallsprpdukter har värde för vår överlevnad.

Men själva nöden, i sig? Ja, i och för sig är det en signal.

Jag tänker på Robin Williams "Parry", i filmen Fisher King.
Han beskriver där en "gudomlig" tarmtömning.
En bra avföring med rätt konsistens är den bästa huvudkudden.

Att kunna skita på ett normalt och behagligt sätt är värt mycket.
Med trög mage och hemorrojder blir skitandet en plåga.
För många kan skitandet vara en stunds kontemplation med läsande av gamla Kalle Anka tidningar.

[xion]

Värde och behov hör ihop eftersom det är behov som skapar värde.
När Seneca skriver om behov så är det i första hand det som är nödvändigt.

Sen kan vi ju fylla på med annat som vi tycker att vi behöver.
Snart nog hamnar man i Ferlins "önskningens stege", den som är hög som en himmel och djup som en evighet...

[Anders]

Men att bli av med kroppens avfallsprpdukter har värde för vår överlevnad.

Men själva nöden, i sig? Ja, i och för sig är det en signal.

Jag tänker på Robin Williams "Parry", i filmen Fisher King.
Han beskriver där en "gudomlig" tarmtömning.
En bra avföring med rätt konsistens är den bästa huvudkudden.

Att kunna skita på ett normalt och behagligt sätt är värt mycket.
Med trög mage och hemorrojder blir skitandet en plåga.
För många kan skitandet vara en stunds kontemplation med läsande av gamla Kalle Anka tidningar.

Ruzzle.

[Algotezza]

Varje handling orsakas av ett behov. Det kan vara att klia sig på örat, peta sig i näsan eller vad som helst. En tillvaro utan behov är ingen tillvaro alls. Det blir ett apatiskt depressivt intet. Det är våra behov som driver livet framåt.

Enligt Buddha är en tillvaro utan behov och livstörst ett liv utan lidande och i stället ett upplyst liv. När behoven släcks blir man upplyst. Buddhismen har också en annan syn på "intet" och "tomhet,". Vi i väst är uppvuxna med idéer om utveckling och rörelse framåt och uppåt utan ände och tror att motsatsen innebär just apati och depression. Nu ser vi vad detta med att livet hela tiden skall drivas framåt lett.

Frid och harmoni i sinnet. Eftertänksamhet och kontemplation hat väl också ett värde. Att stanna upp och beundra naturens och universums skönhet i stället för att bara bocka av på sin bucketlist och rusa iväg till nästa punkt.

Kort sagt. Vilka behov leder till för djur, människor, natur och jordklotet på sikt hållbara värden? Vilka skall vi låta bli att odla upp?

Frid och harmoni är väl också ett behov?
Att ett liv utan behov skulle vara eftersträvansvärt tror jag är att missuppfatta buddhismen.
Vad (som jag tror) buddhismen tar avstånd från är inte våra (normala) behov utan istället överdrivet habegär och girighet, som till exempel evigt liv, rikedom, frosseri, makt, ständig tillväxt, mer och större vad det än gäller.

Ja, man brukar tala om den gyllene medelvägen som kan tolkas som att vara nöjd med det man har. Du finner man friden inom sig. Som en följd av att man släpper eller frigör sig från de behov som "driver livet framåt".

Men jag kan ha misstolkat eller snedtolkat buddhismen...

Fast jag har en gång samtalat med en av Dalai Lamas medhjälpare som besökte min frus skola i Helsingborg, Pema Dorje. Han hade mycket humor. Det roliga är hans namn finns med som ett preset till en gammal softsynth som hette Delay Lama.

Vad är normala behov och vad är onormala i vår tid? Vem avgör det?

[Algotezza]

Men att bli av med kroppens avfallsprpdukter har värde för vår överlevnad.

Men själva nöden, i sig? Ja, i och för sig är det en signal.

Jag tänker på Robin Williams "Parry", i filmen Fisher King.
Han beskriver där en "gudomlig" tarmtömning.
En bra avföring med rätt konsistens är den bästa huvudkudden.

Att kunna skita på ett normalt och behagligt sätt är värt mycket.
Med trög mage och hemorrojder blir skitandet en plåga.
För många kan skitandet vara en stunds kontemplation med läsande av gamla Kalle Anka tidningar.

Tarmtömningen är njutningen, kan vara det i alla fall, en lättnad. Skitnödighet utan att hitta ett dass är det inte. Jag minns från min och yngste sonen Parisresa hur vi gick från igenspikad toa till igenspikad to toa medan jag blev alltmer nödig. Till slut kom vi fram till Louvren där jag lättade på trycket innan vi kunde av njuta Leonardos porträtt av den av allt att döma konstiperade Mona Lisa.

[Hubert]

Shit!
Nu kommer jag aldrig att kunna se henne som gåtfull!

Tarmtömningen är njutningen, kan vara det i alla fall, en lättnad. Skitnödighet utan att hitta ett dass är det inte. Jag minns från min och yngste sonen Parisresa hur vi gick från igenspikad toa till igenspikad to toa medan jag blev alltmer nödig. Till slut kom vi fram till Louvren där jag lättade på trycket innan vi kunde av njuta Leonardos porträtt av den av allt att döma konstiperade Mona Lisa.

[Algotezza]

Shit!
Nu kommer jag aldrig att kunna se henne som gåtfull!

Tarmtömningen är njutningen, kan vara det i alla fall, en lättnad. Skitnödighet utan att hitta ett dass är det inte. Jag minns från min och yngste sonen Parisresa hur vi gick från igenspikad toa till igenspikad to toa medan jag blev alltmer nödig. Till slut kom vi fram till Louvren där jag lättade på trycket innan vi kunde av njuta Leonardos porträtt av den av allt att döma konstiperade Mona Lisa.

Sorry. Nu var jag en riktigt art pooper!

[xion]

Shit!
Nu kommer jag aldrig att kunna se henne som gåtfull!

Tarmtömningen är njutningen, kan vara det i alla fall, en lättnad. Skitnödighet utan att hitta ett dass är det inte. Jag minns från min och yngste sonen Parisresa hur vi gick från igenspikad toa till igenspikad to toa medan jag blev alltmer nödig. Till slut kom vi fram till Louvren där jag lättade på trycket innan vi kunde av njuta Leonardos porträtt av den av allt att döma konstiperade Mona Lisa.

Sorry. Nu var jag en riktigt art pooper!

Jag kan tänka mig en annan förklaring till det där leendet;
Hon satt ju modell för målaren och blev antagligen ombedd att le.
Det kan bli jobbigt att sitta och le länge, särskilt utan anledning. Därför tenderar leendet att slockna och blir ansträngt.
Det här såg målaren och beslöt att fånga just detta,