Spinoza

[Algotezza]

Tack för uppslutningen, det är något att fundera över!

[Vega]

Om man tror att hela tillvaron är förutbestämd. Varför då anstränga sig alls? För att det är förutbestämt? Jag tycker inte att det känns så jätte motiverande..

En sak om något är förutbestämt. Det behöver inte innebära att man själv har kunskap som skall.ske.

Sant men vill man veta då?

[Vega]

De flesta är nog inte riktigt medvetna om skillnaden och tror t.ex. att det är möjligt att förändra andra genom att tjata och moralisera.

Precis. Om van vill förändras så får man komma till mig. Inte omvänt.

[Vega]

Det gäller inte precis bara det här forumet, utan alla forum och all social media skulle jag vilja påstå. Det mesta bemöts med ett påstående om vad som är rätt eller fel med vad som tidigare sagts, i en varierande grad av självbelåtenhet.

Tycker du tar upp något relevant här.

Men har du någon följdfråga i sammanhanget Spinoza och vad som sagts här?

Ge mig en frågeställning! Jag tycker att Spinoza verkar lite tråkig.. Men det spelar ingen roll.

Ok! Vad får dig att tycka att Spinoza verkar tråkig?

Det stämmer att han mena att det mesta är förutbestämt? Och så mena han att typ allt är meningsfullt och gudomligt… När jag tänker efter, så tror ju jag också att allt har en mening… Och vi människor har mer makt än vi tror. Låt säga att någon litar på dig, då har vi positiv inverkan över avstånd. Kanske menar ”Benedictus” vi har fri vilja, men att alla våra val får konsekvenser.

[Hubert]

Som jag förstår Spinoza var hans tänkande uppfyllt av substanstänkande, precis som Cartesius tänkande.

Substanstänkandet medgav inte att substansen ande och substansen materia kunde kommunicera. Detta skapade problem för Cartesius. Spinoza gjorde ett radikalt drag och proklamerade att det bara finns en substans, nämligen Gud.
I grunden betyder väl det här att vi arma människor gör det som är förutbestämt eftersom Gud skapat allt och vet allt.
Nog visste väl Gud vad äpplet skulle ställa till med?

[Algotezza]

Som jag förstår Spinoza var hans tänkande uppfyllt av substanstänkande, precis som Cartesius tänkande.

Substanstänkandet medgav inte att substansen ande och substansen materia kunde kommunicera. Detta skapade problem för Cartesius. Spinoza gjorde ett radikalt drag och proklamerade att det bara finns en substans, nämligen Gud.
I grunden betyder väl det här att vi arma människor gör det som är förutbestämt eftersom Gud skapat allt och vet allt.
Nog visste väl Gud vad äpplet skulle ställa till med?

Spinozas teori är en monistisk dubbelaspektteori, så han menade att det bara finns en substans eller verklighet, som vi kan betrakta ur två aspekter eller perspektiv, och då framstår verkligheten antingen som något andligt (Guds ande) eller materiellt (den fysiska världe), betingat av perspektivet vi anlägger.

Den enhetliga verkligheten har inget namn och har inga egenskaper utan får egenskaper genom att vi anlägger ett perspektiv på den, och då får den antingen andliga eller fysiska egenskaper.

Som namnlös substans rymmer den allt på en gång, tidlöst.

Min liknelse: verkligheten i sig, den namnlösa, rymmer allt, alla motsatser, allt vi kan tänka och inte tänka, och är som ett oändligt info moln, en oändligt potentialitet, som vi laddar ner info och får "bilden" av en fysisk värld via ett perspektiv och "bilden" av Guds ande via det andra perspektivet.

Om vi kallar denna oändliga substans i sig för Guds ande har vi redan valt ett perspektiv och kallar vi det den fysiska världen har vi valt ett annat. Vi måste välja endera annars kan vi bara säga "detta är det som är".

Som jag tolkar Spinoza, linssliparen och filosofen.