Bör Benthams utilitaristiska grundtes omskrivas?

[Smisk]

Hah jo fint och stringent inlägg. För att förtydliga, i "regler", är det juridiska nationslagar som gäller? Gillar ditt sätt att tänka och hur du systematiserar de olika kategorierna. Men hur bör man vikta de olika variablerna mot varandra? Blir ju i slutändan ett emotionellt, intuitivt val gissar jag men kan man resonera sig fram till att någon av variablerna bör väga tyngre?

Med regler menar jag alla beskrivningar av typen "för x; gör y", "för situationer av typen x gör alltid Y", "för alla händelser i kategorin x utför alltid saken y".

Exempel: Ljug inte. Den är en regel för att den säger "för alla situationer där jag kan tala sanning eller ljuga, tala alltid sanning".
Där tillhör alltså lagar, trafikregler, maxim, pliktetik osv. Alla riktlinjer beskrivna som en regel.

Exempel. Du jobbar på IVA. Du har en Covid-patient som är 82 år gammal, ligger i respirator på IVA som livsuppehållande åtgärd. Om du plockar respiratorn kommer han med stor sannolikhet att dö, men han har stor chans att klara sig om han kvarstår på resp. In på sjukhuset kommer en ung kvinna, 32 år gammal, med svår lunginflammation och låg syresättning som kräver resp för överlevnad. Switchar du över respen till den yngre patienten och låter gubben dö?
Konsekvenser: +/- (tolkningsfråga)
Regler: Nej (skall ej plocka livsuppehållande åtgärd från patient med god överlevnadsmöljighet)
Personlighet: Ja (rimligare att ge den yngre patienten chans till fler år vid skarpt läge där val måste fattas)

Kanske inget klockrent exempel, ett exempel som f.ö. plockar in en del annat i ekvationen men intressant att se hur man resonerar och varför, utefter de variabler du nämnde.

I det fallet får man i praktiken hänvisa till kunskap, erfarenhet, lagar, plikt, ansvarsfördelningen mm.
Det är ju trots allt ett arbete man har i det fallet så om man tvingas hantera ett sådant beslut på lösa grunder är det ju ett arbetsmiljöproblem man får ta med sin närmsta chef. Enligt lag.

Jag kan inte svara på denna frågan då jag inte har dessa kunskaper, erfarenheter osv då fallet verkar innefatta dem.
Men som en regel skulle jag säga att människors liv har ett speciellt värde och det får inte kränkas genom att man avslutar det.

[David H]

Kort svar: Den bör skrivas om.

(jag svarar som om ditt inlägg siktar mot: Hur tänker ni kring etik? Hur avgör man handlingars värde?)

Det finns flera metoder att avgöra om en handling bör utföras. Det blir snabbt krångligt.
Krångligheten påverkas av förhållandet av hur viktigt något är, hur många olika val man har, vilka typer av värden dem besitter och hur osäkert utfallet är.

Vi kan ange de tre vanliga moraliska metoderna som bygger på värdet av:

Konsekvenser. (Utilitarismen, Bentham)
Regler. (Pliktetik, Kant)
Personlighet. (Dygdetik, Aristoteles)

Dessa utesluter inte varandra, det är det viktigaste att förstå. Som jag uppfattar det så verkar de som förespråkar dessa ofta utesluta andra.

Jag menar: Det är moraliskt fel att utesluta andra metoder. Det är alltså moraliskt rätt att innefatta alla.
Vidare så blir det moraliskt rätt att läsa på om alla dessa metoder, testa sig fram till vilka som fungerar i praktiken (pragmatism) och uppdatera dem om de inte fungerar. Alltså är det moraliskt fel att inte göra detta.

I grunden håller jag med om detta. Alla metoder tillför något. Det är viktigt att ta hänsyn till konsekvenser, att ta hänsyn till rådande regler, och att ta hänsyn till vad som är dygdigt.
Samtidigt så är det ju också metoder som delvis inte är kompatibla. Konsekvensetik förespråkar att yttersta princip borde vara vad som ger bäst konsekvenser (oavsett vad plikten säger), och pliktetik förespråkar att yttersta princip borde vara att följa plikten (oavsett konsekvenserna). Yttersta beslutsprincipen kan inte vara densamma, förutom i de situationer där bästa konsekvenser sammanfaller med vad som är i enlighet med plikten.

Om konsekvenserna, reglerna och de personliga egenskaperna ger grönt: Kör.

Detta kan man säga 100% tror jag, eller? Verkar det rimligt?

Kan man mörda 1 person för att det räddar 5 andra? 1 person har 5 olika organ och 5 personer saknar dem så alla överlever.

Konsekvenser: Ja. (mer av det goda 5 personer innefattar)
Regler: Nej. (mörda är fel)
Personlighet: Nej. (mörda är fel)
Abort.

Kan man fråga de 5 om man får ta organen från den av dem som först avlider för att rädda de andra så gott det går?
Konsekvenser: Ja.
Regler: Ja.
Personlighet: Ja.
Kör.

Ett problem som jag ser det är att detta är abstrakta idéer, och det finns inget givet svar på hur de ska appliceras i verkligheten. Frågor exempelvis, "vad ger bäst konsekvenser?", "Vilka regler får anses okränkbara?", är öppet för diskussion. Här kan vi se den klassiska uppdelningen mellan "det inre" och "det yttre", ett svar på en fråga om "det inre" kan inte ges som svar på en fråga om "det yttre" utan viss förenkling.

Till exempel nämner du här att det skulle vara konsekvensetiskt rätt att mörda 1 person för att rädda 5. Men vad finns det egentligen för grund för att påstå det? Många menar ju exempelvis att världen redan är överbefolkad, och då borde väl konsekvenserna snarast bli bättre om vi blev något färre? Och detta menar jag bara är en av en massa olika invändningar, man kan tänkas göra.

Jag föreslår alltså kort:

Man bör sätta sig in i dessa tre metoder.
Man bör inte utesluta någon metod.
Man bör medvetandegöra sina värden.
Man bör inkludera flera värden; inte utesluta värden. (så som ex att lycka>godhet, mening<njutning osv).
Man bör vara pragmatisk.
Man bör respektera att moralisk förmåga är begränsad.

Vi är apor med förmågor att välja vad som är önskvärt, det går olika bra för olika personer och i olika lägen

Låter på det hela taget rimligt tycker jag. Men jag upplever att det finns stora problem med både konsekvensetik och pliktetik. Genom att söka någon slags universella krav resulterar i att de blir verklighetsfrånvända och i princip verkningslösa teorier som inte riktigt kan ge någon praktisk vägledning. För att kunna fatta vettiga moraliska beslut gäller det att ha en förståelse för sammanhanget man befinner sig i, att man är involverad och orienterad.

Både konsekvenstänkande och hänsynstagande till regler, traditioner etc, kan hjälpa oss att fatta bättre moraliska beslut, men bara att tänka konsekventialistiskt eller följa givna regler innebär inte i sig, att de moraliska beslut vi fattar kommer bli vettiga.