idealism och materialism [trådskapare moderator]

[Algotezza]

Rymd, fält och materia är en enhet.

Universum har funnits all tid eftersom det inte fanns någon tid '"före" big bang. Universum fyller ut både tid och rum.

[Algotezza]

Liksom det inte finns ett rent eller tomt medvetande finns inte heller någon tom rymd. Medvetande innebär alltid att man är medveten om. I o f s kan man vara medveten om att man är medveten och medveten om sina känslor och andra mentala processer.

[xion]

Det mesta vi känner till ingår i olika typer av kretslopp.
Evighet och oändlighet är logiskt ofattbara för oss människor.
Kanske ingår också evigheten och oändligheten i kretslopp.
Martinus kosmologi bygger på detta. (om jag har förstått det rätt.)
Som ett sätt att skapa en förklaringsmodell.

[Pilatus]

Liksom det inte finns ett rent eller tomt medvetande finns inte heller någon tom rymd. Medvetande innebär alltid att man är medveten om. I o f s kan man vara medveten om att man är medveten och medveten om sina känslor och andra mentala processer.

Vad är tom rymd? Lawrence Krauss förklarar mycket tydligt att vakuum inte är tomt på kvantnivå. Partiklar bildas hela tiden och finns ett mycket kort ögonblick.

https://www.youtube.com/watch?v=7ImvlS8PLIo
'A Universe From Nothing' by Lawrence Krauss, AAI 2009

[Algotezza]

Liksom det inte finns ett rent eller tomt medvetande finns inte heller någon tom rymd. Medvetande innebär alltid att man är medveten om. I o f s kan man vara medveten om att man är medveten och medveten om sina känslor och andra mentala processer.

Vad är tom rymd? Lawrence Krauss förklarar mycket tydligt att vakuum inte är tomt på kvantnivå. Partiklar bildas hela tiden och finns ett mycket kort ögonblick.

https://www.youtube.com/watch?v=7ImvlS8PLIo
'A Universe From Nothing' by Lawrence Krauss, AAI 2009

Jag skrev ju att det inte finns någon tom rymd så vad invänder du egentligen mot?

[Smisk]

Varför skall oändliga regresser undvikas? Det är kanske så verkligheten ser ut och fungerar...

De skall inte undvikas. Det jag menar är att våran karta vi har möjlighet att forma om världen är en förmåga som inte stämmer med världens natur.
Själva begreppet om världens natur är en del av den förmågan och inte något som helt kan syfta på världen som sådan.

Det behöver inte vara så att det är "så verkligheten ser ut och fungerar" utan så vår karta finns till för oss att förhålla oss till det vi kan uppleva som "en värld".

Därför kan man lika gärna tänka att från ett filosofiskt perspektiv så är det värt att få klarhet i systemet som skapar dessa anspråk på "världen som sådan". Det är kanske så världen ser ut? Det kanske är så vår uppfattning ser ut?

Det kan vara så att vi har olika system som ger olika aspekter av tillvaron för oss och att det vi kallar verklighet är ett sammansatt meningssystem vår hjärna kräver av oss för att fungera och inte något "i sig där ute oberoende". Mentala och fysiska processer existerar delvis och vi kan delvis erfara och förhålla oss till dem men varför skulle något av dessa vara den ultimata pusselbiten för en komplett verklighet?

Och även om allt kan korreleras med dessa två så betyder det ändå inte att tillvaron "är dem" på något som helst sätt. Jag tänker mig dem som ingredienser till existens och inte som byggstenar av allt.

[Algotezza]

Har hjärnan en egen vilja skild från vår? Hjärnan kräver väl ingenting utan det gör vi. Hjärnan är ett verktyg.

[Anders]

Har hjärnan en egen vilja skild från vår? Hjärnan kräver väl ingenting utan det gör vi. Hjärnan är ett verktyg.

Gör din hjärna som du säger? Inte min!

[Algotezza]

Har hjärnan en egen vilja skild från vår? Hjärnan kräver väl ingenting utan det gör vi. Hjärnan är ett verktyg.

Gör din hjärna som du säger? Inte min!

I princip. Vem eller vad styr annars? Vi är ju mer än det vi är medvetna om att vi är.

[Algotezza]

Speglar medvetandets struktur (den inre rymden) kosmos struktur (den yttre rynden) eller är de helt olika?

[Smisk]

Har hjärnan en egen vilja skild från vår? Hjärnan kräver väl ingenting utan det gör vi. Hjärnan är ett verktyg.

Vår kropp inklusive tänkandet är nästan helt automatiskt och inte alls något "under vår kontroll" på ett direkt sätt

Det första som görs när vi vaknar på morgonen är en helt 100% automatisk kalibrering av "var är jag och var skall jag" som jag kallar det.
Detta är helt genererat automatiskt och på förhand. Psykologiskt sätt har vi redan denna "karta och kompass" och den visar sig inför vår erfarenhet i efterhand och testas sedan genom den där vi till en liten del deltar att föreställa oss saker ovanpå denna erfarenhet som vi redan automatiskt har.

Denna "karta och kompass" är verktyg vårat psyke kräver av sig självt. Blir vi fulla, trötta, hjärnskadade eller tar droger påverkas detta system och den lilla delen där vi kan delta lite medvetet får sig ett spel om vi inte kan föreställa oss att vi är någon stans och att vi kan veta vad som är viktigt och inte.

När vi drömmer är det tydligt att systemet inte är helt påsatt för att generera en känsla av "verklighet" och då vet vi hur det kan upplevas

Vi har en design av att generera ett vaket tillstånd med en verklighetskänsla och det är inget vi bestämmer om vi skall ha eller inte utan något vi krävs att ha före vi kan ha en liten del som är lite medveten och kan föreställa sig och påverka några få saker i varje stund.

Varje del av oss är delvis en "betjänt" som förhåller sig till sin egen natur och med den till andra intilliggande funktioner som påverkar och kan påverkas. Vår erfarenhet är till stor del något som projiceras som erfaret och som vi får förhålla oss till att vi har tillgång till. Vi får sedan förhålla oss till att vi delvis kan påverka vissa saker direkt och indirekt över tid.

Att denna "verklighet" vi upplever skulle vara en riktig verklighet, en komplett verklighet, eller att de skulle bestå av x eller y verkar högst tveksamt för mig och hela konceptet av "en verklighet" ser jag som filosofiskt tveksamt.

Det är givetvis pragmatiskt hållbart eftersom systemet kräver en verklighet av oss och ger oss en tills vidare så länge vi fungerar normalt och kan förhålla vårat erfarna liv till världen vi upplever att vi befinner oss i.

Jag är inte idealist och inte materialist men definitivt ontologisk pluralist, relativist och processontologist. Pluralist eftersom det finns olika typer av existens, relativist eftersom man för att förstå något behöver förstå förhållandet mellan kunskapen och det man förstår och processontologist eftersom jag gillar att se saker som föränderliga processer före något "är något i sig" eftersom "allt flyter" och inte kan vara helt fast.

[Algotezza]

Har hjärnan en egen vilja skild från vår? Hjärnan kräver väl ingenting utan det gör vi. Hjärnan är ett verktyg.

Vår kropp inklusive tänkandet är nästan helt automatiskt och inte alls något "under vår kontroll" på ett direkt sätt

Det första som görs när vi vaknar på morgonen är en helt 100% automatisk kalibrering av "var är jag och var skall jag" som jag kallar det.
Detta är helt genererat automatiskt och på förhand. Psykologiskt sätt har vi redan denna "karta och kompass" och den visar sig inför vår erfarenhet i efterhand och testas sedan genom den där vi till en liten del deltar att föreställa oss saker ovanpå denna erfarenhet som vi redan automatiskt har.

Denna "karta och kompass" är verktyg vårat psyke kräver av sig självt. Blir vi fulla, trötta, hjärnskadade eller tar droger påverkas detta system och den lilla delen där vi kan delta lite medvetet får sig ett spel om vi inte kan föreställa oss att vi är någon stans och att vi kan veta vad som är viktigt och inte.

När vi drömmer är det tydligt att systemet inte är helt påsatt för att generera en känsla av "verklighet" och då vet vi hur det kan upplevas

Vi har en design av att generera ett vaket tillstånd med en verklighetskänsla och det är inget vi bestämmer om vi skall ha eller inte utan något vi krävs att ha före vi kan ha en liten del som är lite medveten och kan föreställa sig och påverka några få saker i varje stund.

Varje del av oss är delvis en "betjänt" som förhåller sig till sin egen natur och med den till andra intilliggande funktioner som påverkar och kan påverkas. Vår erfarenhet är till stor del något som projiceras som erfaret och som vi får förhålla oss till att vi har tillgång till. Vi får sedan förhålla oss till att vi delvis kan påverka vissa saker direkt och indirekt över tid.

Att denna "verklighet" vi upplever skulle vara en riktig verklighet, en komplett verklighet, eller att de skulle bestå av x eller y verkar högst tveksamt för mig och hela konceptet av "en verklighet" ser jag som filosofiskt tveksamt.

Det är givetvis pragmatiskt hållbart eftersom systemet kräver en verklighet av oss och ger oss en tills vidare så länge vi fungerar normalt och kan förhålla vårat erfarna liv till världen vi upplever att vi befinner oss i.

Jag är inte idealist och inte materialist men definitivt ontologisk pluralist, relativist och processontologist. Pluralist eftersom det finns olika typer av existens, relativist eftersom man för att förstå något behöver förstå förhållandet mellan kunskapen och det man förstår och processontologist eftersom jag gillar att se saker som föränderliga processer före något "är något i sig" eftersom "allt flyter" och inte kan vara helt fast.

Lite Pastor Jansson...

[Anders]

Har hjärnan en egen vilja skild från vår? Hjärnan kräver väl ingenting utan det gör vi. Hjärnan är ett verktyg.

Gör din hjärna som du säger? Inte min!

I princip. Vem eller vad styr annars? Vi är ju mer än det vi är medvetna om att vi är.

Hur många gånger har jag sagt tii hjärnan ” säg något som är kvickt nu, i det här sociala sammanhanget”. Men den springer iväg på egna vägar. Mer vetenskapligt finns ju de där undersökningarna som konstaterar att domare dömer olika före och efter lunch. Med mycket mera.

Vilket jag styr vilket?

[Algotezza]

Gör din hjärna som du säger? Inte min!

I princip. Vem eller vad styr annars? Vi är ju mer än det vi är medvetna om att vi är.

Hur många gånger har jag sagt tii hjärnan ” säg något som är kvickt nu, i det här sociala sammanhanget”. Men den springer iväg på egna vägar. Mer vetenskapligt finns ju de där undersökningarna som konstaterar att domare dömer olika före och efter lunch. Med mycket mera.

Vilket jag styr vilket?

Känslor är helt automatiska och instinktiva och kan inte styras men förnekas och tänkandet är delvis automatiskt. Med en helhetssyn på oss själva inser vi att allt automatiskt och instinktivt ingår i vår personlighet. Vi måste skilja mellan vår självbild och den person vi faktiskt är. En del har en överdrivet positiv självbild och andra en negativ sådan. Det gäller att skapa en realistisk sådan.

Sedan maler ju också vårt inre narrativ på, ett narrativ som kan ha en slagsida åt pessimism eller optimism...

[Pilatus]

"Det ideella är ingenting annat än det materiella omsatt och översatt i människans hjärna." Skrev Marx i eftertexten till den ryska upplagan av Kapitalet. Alltså att det ideella (idéer, begrepp, medvetandeinnehåll) är en reflektion, bearbetning eller översättning av den materiella verkligheten (sociala relationer, produktion och livsprocesser).

Det är i alla fall en tanke som kommer från en materialist angående hur idéer uppkommer ur det materiella.